Det är mindre än tjugo personer – det vill säga sångare och orkester – som skapar en tät och fullödig operaupplevelse i snygg och smart inramning.
Folkoperan har stramat upp sig: höstens avskalade ”Norma” blev en välkommen nytändning och publikframgång. ”The Turn of the Screw” är en ruggig thriller, där Benjamin Britten lyckades förena teater och musik i genial symbios. Allt i det lilla formatet: en guvernant, en hushållerska, två barn – och två spöken…
Ja, varför beter sig de väluppfostrade barnen så märkligt? Guvernanten anar illdåd från det förflutna. Gengångarna som lockar barnen i fördärvet – är de fantasifoster i hennes upphettade hjärna? På scen är de högst påtagliga och riktigt otäcka.
Skruven dras obönhörligt åt med Brittens musik som skapar oavbruten spänning. Endast 13 musiker med den skickliga Kammarensemblen på Folkoperan under David Björkmans ledning.
De sex sångarna utgör också en ensemble i toppklass med de bägge suveräna och säkra barnartisterna. Det är oerhört krävande roller för dem: musikaliskt, sceniskt, psykologiskt (pedofili!). Att hitta sådana förmågor är inte lätt – kanske därför som ”The Turn of the Screw” inte spelas oftare.
Här är de väl omhändertagna av regissören Annilese Miskimmons, till vardags chef för English National Opera i London. Och den genuint brittiska miljön av skoluniformer och tweed gör sitt till när skruven dras åt, varv efter varv. Sällan har en operapublik suttit så andlöst knäpptyst från första takten till den sista.