I videon kan du se Per Anderssons recension av boken.

Recension: Våra kroppar, deras slagfält av Christina Lamb

Uppdaterad
Publicerad

Christina Lamb skildrar hur våldtäkt i krig först under de senaste decennierna har börjat betraktas som ett krigsbrott. Kulturnyheternas Per Andersson läser en plågsam bok om ett vapen som används systematiskt, som drabbar kvinnor och bryter ned samhällen.

Våldtäkt som en del av krig har varit väl känt och dokumenterat sedan antik tid. Själva grundintrigen i Homeros krigsberättelse Iliaden är att mäktiga krigsherrar stjäl varandras sexslavar. En bärande punkt i det antika Roms nationella skapelsemyt är masskidnappningen av ett grannfolks kvinnor för att snabbt kunna avla fram ett större romerskt folk. (Sabinskornas bortrövande, som händelsen kallas, har sedan inspirerat en rad våldsporriga konstverk).

Det gängse förhållningssättet har varit – och är till stor del fortfarande – att massvåldtäkter är en beklaglig biprodukt av krig. Det har setts som något mindre viktigt än själva dödandet. Även när världssamfundet under 1900-talet börjat utforma internationella lagar för krigföring har det sexuella våldet fått lite uppmärksamhet. I Nürnberg-rättegångarna mot nazistiska krigsförbrytare fanns till exempel inte ett enda åtal för sexuellt våld. 

Först under de allra senaste decennierna har en modernare syn brutit fram, där man ser våldtäkter som en krigshandling, som ett krigsbrott fullt i paritet med andra krigsbrott mot civilbefolkning och som kan utgöra del i ett folkmord. Ett billigt och förödande vapen som används systematiskt för att åsamka motståndarsidan en djupgående och långtidsverkande skadeeffekt, individuellt och samhälleligt. 

Den brittiska krigsreportern Christina Lambs reportagebok Våra kroppar, deras slagfält handlar om denna nya syn på krigsvåldtäkter som ett krigsbrott. Det är en plågsam och upprörande bok att läsa. Dels för att kvinnor från jordklotets alla hörn berättar om fruktansvärda brutaliteter de utsatts för, och dels för att det är en berättelse om hur världen rätt mycket rycker på axlarna åt det. 

Det första åtalet för våldtäkt som folkmordsbrott vid en internationell domstol kom 1998, efter folkmordet i Rwanda, och då först efter att en engagerad domare nedkämpat hårt motstånd bland sina egna utredare och domarkollegor som inte ville äventyra en fällande dom genom att föra in en ny och oprövad brottsrubricering. Men den rwandiske lokalpolitikern Jean-Paul Akayesu åtalades och fälldes för våldtäkt och domaren – sydafrikanska Navi Pillay, enda kvinnan i domartrion – kommenterade: 

“Sedan urminnes tider har våldtäkt betraktats som ett krigsbyte. Nu kommer det att betraktas som ett krigsbrott.” 

Detta är dock inte en bok med ljust och hoppfullt slut. FN har förvisso tillsatt en särskild representant för att uppmärksamma och bekämpa sexuellt våld i konflikter. Kanske har modiga kvinnors berättelser lett till att det generade tigandet lite brutits ner; när IS angrep det yazidiska folket var sexslaveriet en central del i nyhetsberättelsen. Men, efter den historiska och banbrytande domen 1998 – det är 23 år sedan – har inga ytterligare domar för våldtäkt som krigsbrott eller folkmordshandling följt.

Våra kroppar, deras slagfält av Christina Lamb

Förlag: Natur & Kultur

Översättning: Hillevi Johnsson

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.