Nobelpriset i litteratur ska enligt Alfred Nobels testamente tilldelas någon som ”inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning”.

Hur det ska tolkas har varierat sedan priset först delades ut 1901.

– Pristagarna har motsvarat Akademiens stilideal. I början av 1900-talet var det viktigt med författarens moral, ibland till och med viktigare än de litterära kvaliteterna, säger Kristian Fredén, som skrivit boken ”Skriv som en Nobelpristagare”. 

Skriv där du står

I sitt arbete med boken har han upptäckt att de 111 författare, (13 kvinnor) som fått priset, har en del gemensamt.

– De har varit ivriga läsare. På ett eller annat sätt har de varit besatta av litteraturen och av skrivandet. De har inte gett sig.

Andra grejer flera av namnen som skakat konungens hand haft gemensamt, är förmågan att gräva (skriva) där de stod.

– Selma Lagerlöf fann sin röst som författare genom att återvända till sina värmländska rötter. Gabriel García Márquez jobbade ungefär på samma sätt, fast på andra sidan jordklotet. Det verkar vara en fördel att skriva om någonting man själv känner till, utan att det behöver vara självbiografiskt, säger Kristian Fredén.

Svart humor

Humor är också bra. Om den är tillräckligt allvarlig.

– Humorn dyker upp i de mest oväntade sammanhang. Elfriede Jelinek till exempel. Det är inte direkt feel good-litteratur, men kan vara hysteriskt roligt mitt i allt det svarta. Horace Engdahl har beskrivit det som att hon framkallar ”desperata skratt”. De hänger ofta ihop med mörk humor.

Sikta mot stjärnorna

Den som önskar bli framtidens litteraturpristagare gör klokt i att lägga stor möda på redigeringsfasen. Och att härma framgångsrika författare. Och ha jättehöga mål.

– Det är då man reducerar bort det som tynger texten. Att stryka onödiga adverb till exempel. Det gäller att hitta balansen mellan självförtroende och självkritik, säger Kristian Fredén.

– Man måste ändå tänka att det man gör ska bli bäst i världen. Och inte vara rädd för att härma andra. Gärna kombinera olika författares stilar. Hur blir det till exempel om man slår ihop Herta Müller och Hemingway?

”Lex Pearl Buck”

Även om Svenska Akademien kanske inte kan beskyllas för att vara kortsiktigt trendkänslig, har 1900-talets utveckling förstås spelat roll för vilka författare som har premierats.

–  Framåt 30-talet var det mer populära författare, mer kommersiella, som fick priset. Efter det införde man en regel om att en författare måste ha varit nominerad minst ett år tidigare innan det kan bli aktuellt. Man brukar kalla regeln för ”lex Pearl Buck” efter 1938 års pristagare, säger Kristian Fredén.

Det handlar alltså om att undvika förhastade slutsatser.

”Kvalitetslitteratur”

Efter andra världskriget tog de ”avantgardistiska” författarna plats i Akademiens definition av snille och smak.

– Det var Hermann Hesse, T.S. Eliot och så. Då kan man säga att priset fick ett uppsving förtroendemässigt. Sedan kom decennier av mer internationell utblick: fler språkområden och olika delar av världen, säger Kristian Fredén.

Hur Svenska Akademien smakpreferenser kommer att ligga i framtiden vill Kristian Fredén inte gärna spekulera i. Men han tror inte att författarens moral kommer att beredas lika stor plats som vid förra seklets början inom överskådlig framtid.

– Jag tror att kvalitetslitteratur som berör människor kommer att bestå, säger han.

Den här artikeln publicerades ursprungligen 2015.