Under den stränga rubriken ”Skäms, för helvete!” delar debattören Maria Sveland ut hugg och slag mot medierapporteringen kring Sveriges nya kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Denna rapportering har präglats av ”förlöjligande”, ”sexualisering” och ”avpolitisering”, menar Sveland.

Journalistkollegor får kritik för att ha påmint om att den nya ministern en gång var programledare i Disneyklubben, eller för att upprepat en fråga om kulturpolitiska grundvärderingar när ministern inte kunde ge ett vettigt svar första gången.

Även jag får kritik.

När jag i en kommentar på Kulturnyheternas webb påpekade att den nya kulturministern inte har några tidigare meriter inom det området, då har jag enligt Maria Sveland illvilligt velat framställa Bah Kuhnke som inkompetent och utan koll.

Det är svårt att riktigt ta på allvar det Sveland förfäktar i sin krönika, men kontentan av hennes resonemang är att journalister inte borde ställa kulturpolitiska frågor till kulturministern, eftersom man då riskerar att göra henne svarslös. Och då har man som journalist gjort sig skyldig till att ”förlöjliga”, ”sexualisera” och ”avpolitisera” en kvinnlig makthavare.

Självklart har hon fel.

Självklart är det rätt att ställa frågor om kulturpolitik till en kulturminister.