– Risken är att man publicerar bilder där någon felaktigt kan pekas ut som skyldig. Det får aldrig finnas tillstymmelse till risk att någon oskyldig utpekas, säger Anne Ramberg som är generalsekreterare för Advokatsamfundet.
Det var i måndags som polisen på Södermalm la upp en länk på sin Facebooksida till polisens egen webbplats för att försöka få hjälp från allmänheten med att hitta personer misstänkta för grov misshandel på T-Centralen i Stockholm. På sidan fanns stillbilder och rörliga bilder från en övervakningskamera.
Bilderna visar några yngre män som springer i tunnelbanan. Länken delades sen över 40 gånger och fick flera kommentarer som handlade om männens hudfärg. Först en dag senare togs kommentarerna bort efter att Dagens Nyheter hade börjat undersöka saken.
”Ska vara sista utvägen”
Polisassistenten Robert Kindroth var den som lade upp länken på Södermalmspolisens Facebooksida. Han säger att videon på Facebook var en sista utväg, då förundersökningen stod still:
– Vi vill ju nå ut till så många som möjligt när vi har en person vi vill identifiera. Då använder vi oss av polisen.se och har sociala medier som ett instrument till för att nå ut till fler människor. När man lägger ut det på internet ska det vara sista utvägen för att kunna identifiera och få tag på de personerna man vill ha. Det vi publicerar har vi absolut ett ansvar för. Sen kan det vara så att folk kommenterar olyckligt och det tycker vi är jättetråkigt.
I augusti 2009 började Skånepolisen att publicera bilder på misstänka brottslingar på sin hemsida – något som fick hård kritik från Datainspektionen. Justitieombudsmannen (JO) prövade därför om det var rätt av polisen att lägga upp bilder. Och de gav polisen sitt godkännande. Det beslutet har lett till att polisen går längre än tidningar med att offentliggöra misstänkta personer som ännu inte är dömda.
”Gränsen flyttas”
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin tycker att polisen borde ta ett tydligare utgivaransvar:
– Det gamla begreppet med 'inte namn och bild' och sånt flyttas ju redan av sociala medier, och det är klart att om polismyndigheten använder det som ett redskap för att lösa brott så kommer det ytterligare att flytta gränsen för namn- och bildpubliceringar.
Hur borde polisen ta det här ansvaret?
– Det måste polismyndigheten avgöra själva tycker jag, men man bör nog se sig själva i så fall som en ansvarig utgivare och förhålla sig till de pressetiska reglerna. Det är en ny situation, säger Jan Helin.