I TV-arkivet hittar vi Wiehes debut i rutan; en konsert med Hoola Bandoola Band, strax innan genombrottet 1972. Programmet är inspelat denna vecka, för precis 50 år sedan.
– Fantastiskt! Men oj, vad jag ser sammanbiten ut, säger Wiehe, när han ser sig själv presentera den första låten.
Vid den här tiden arbetade han som svensklärare för nyanlända, men redan 1973 bestämde han sig för att satsa på musiken.
Reviderat till 85 år
Med hjälp av hitlåtarna Titanic och Flickan och kråkan blev soloartisten Mikael Wiehe en av Sveriges största artister, och hans samarbeten med Björn Afzelius har sålt som smör. Men nu skönjer han slutet.
– Jag har alltid tänkt att jag ska bli 75 år, på senare tid har jag tajmat tandkrämen, så den ska räcka lagom tills jag blir 75, skrattar han. Men nu har jag fyllt det, och jag lever!, så nu har jag reviderat det till 85 år.
Trögare med komponerandet
Sångskrivandet går trögare med åren; teman och rim börjar kännas använda, men ibland glimmar det till:
– Bara den här veckan har det dykt upp två, tre intressanta sångidéer, så – det kommer mera!