Jag måste medge att det är svårt att veta vart jag ska börja när jag pratar om Kingdom Hearts 3. Att förklara serien för någon utomstående i ramen av en recension är nästintill omöjligt. Det är lustigt nog inte ens det tredje spelet i serien. Sanningen är att det egentligen är den tolfte delen i en berättelse som blivit ökänd för att vara onödigt komplicerad och stundtals till och med obegriplig.
Kortfattat kan man beskriva det som ett aningen otippat giftermål mellan Disneys klassiker och den kritikerrosade rollspelsserien Final Fantasy. Västerländska animerade sagor möter japanskt melodrama.
För en icke-initierad kan hopkoket av dessa vilt skilda varumärken lätt uppfattas som ett kallt kalkylerat försök att marknadsföra västerländska karaktärer till en japansk publik och vice versa. Men Kingdom Hearts är mer än bara ren och skär reklam då det lyckats med konststycket att kombinera ett uppenbart varumärkesfokus med otrolig kvalité och massvis av hjärta.
I rollen som anime-parveln Sora reser du tillsammans med dina polare Kalle Anka och Långben till klassiska Disney-världar och räddar dem från att bli övertagna av mörkrets makter. Under resans gång får du uppleva otroligt vackra rekonstruktioner av scener från Disney-filmer såsom Trassel, Frost och Pirates of the Caribbean. Strösslat mellan dessa äventyr har vi även ett övergripande narrativ som känns som draget ur valfri tonårs-anime.
Det är lika besynnerligt som det låter, men det fungerar faktiskt. Världarna och karaktärerna från Disneys galleri har varsamt återskapats samtidigt som trion Sora, Kalle och Långben skapar en ny dynamik i interaktionen med dessa. Har du redan sett filmerna som karaktärerna och världarna kommer från är det underhållande och spännande att se gamla favoriter i ett nytt ljus.
Världarna du besöker är stora utan att bli överväldigande, och för första gången i seriens historia känns de faktiskt levande. Hoppet till Playstation 4 och Xbox One har möjliggjort en fantastisk detaljrikedom och kraften att kunna fylla världarna med karaktärer som vandrar omkring. Det kan låta skämtsamt, men det gör faktiskt otroligt mycket för att platserna du besöker ska kännas mer bebodda och verkliga.
Mellan Disney-scenerna och dramat slänger Kingdom Hearts 3 även massvis med frenetisk action på dig. Stridssystemet är i grunden väldigt simpelt. Du kan slå, blockera, hoppa och använda magi för att övervinna dina fiender. Beroende på vilka vapen och förmågor du bär kan du även aktivera kraftfulla specialtekniker. Utöver det finns det även möjlighet att framkalla hjälpen från en rad olika spännande Disney-karaktärer och -attraktioner.
Striderna är för det mesta väldigt underhållande, och flashiga på både gott och ont. I sina bästa stunder är det en kavalkad av färger och explosioner, men när det blir väldigt uppskruvat och många saker händer på skärmen samtidigt så är det lätt att tappa bort sig själv i kaoset. Detta är speciellt sant för senare delar av spelet då svårighetsgraden skruvas upp väldigt snabbt och plötsligt.
Kingdom Hearts 3 har lyckligtvis en oväntad mängd variation som bryter upp slagsmålen. Varje värld kommer med diverse minispel och egenheter som gör dem unika. Pirates of the Caribbean-världen sticker speciellt ut i mängden då du plötsligt får utforska ett öppet hav och ta dig an underhållande strider till havs med ditt egna piratskepp. Ingen värld är den andra lik rent estetiskt och strukturmässigt, vilket gör det svårt att lägga ned kontrollen.
Det är någonting magiskt och overkligt med Kingdom Hearts som inget annat spel på marknaden kan, eller någonsin kommer att kunna, leverera. Kingdom Hearts 3 är inget undantag. Det är däremot inte under några omständigheter att rekommendera för alla. Det är ett väldigt bra spel, men det har dessvärre ett väldigt uppenbart problem som förmodligen sätter käppar i hjulen för många. Berättelsen är en riktigt hård nöt att knäcka, speciellt tolv delar in, men för den som tappert vågar förbise det så väntar ett unikt och mysigt äventyr i Disneys många världar.