– Det är bara nu för att det är sådant bråk som alla är intresserade, tidigare brydde man sig bara om Akademien en gång om året i samband med Nobelprisutdelningen, säger komikern Sven Melander.

– Krisen är som ett grekiskt drama, den har alla ingredienser, säger Elsa Westerstad, kulturjournalist och debattredaktör på Svenska Dagbladet, som skrivit om ämnet under året.

Sara Danius vs. Horace Engdahl

I berättelsen om Akademiens kris verkar Sara Danius ha fått en närmast heroisk roll i vissa kretsar. Horace Engdahl, som väl kan beskrivas som antagonisten i dramat, har själv beskrivit sin karaktär som ”Mörkrets furste”.

Och dramat engagerar allt från demonstranter till underhållare – som Sven Melander. I sin kommande revy driver han med Svenska Akademien.

– Det är liksom ”gefundenes fressen” (”Funnen föda” – något som kommer väl till pass reds. anm.) för en revy att ha Akademien att tillgå med alla dessa jävligt märkliga människor som sitter i frack och tror att de betyder någonting.

Kan du ge ett exempel på hur Akademien märks i revyn?

– Ja, det finns ett par visor, bland annat en visa om Horace Engdahl och lite annat.

”Förenklat resonemang”

Intresset för Akademiens kris är brett, det märks inte minst på sociala medier med hyllningar, hån och opinionsbildning.

En av flera som driver opinion på sociala medier är deckarförfattaren och instagramprofilen Camilla Läckberg, som uppmanar sina följare att mejla Nobelstiftelsen och kräva indraget litteraturpris 2019 om Horace Engdahl inte utträder.

– Har jag en röst som hörs genom bruset så har jag också ett ansvar att säga det som jag tycker är bra, säger Camilla Läckberg.

– Ibland får jag höra att ”måste du ha en åsikt om allting” men så är ju vi människor, vi har åsikter om det mesta vid middagsbordet eller i fikarummet. Jag har valt att lägga ut min åsikt.

Kring Läckbergs virtuella fikabord samlas 200 000 instagramföljare. Elsa Westerstad menar att makten kommer med ett ansvar.

– Problemet är att det blir väldigt förenklat. Jag tycker det är olyckligt om man svartmålar Horace Engdahl alltför mycket och upphöjer Sara Danius till någon slags gudinna, för så ser verkligheten inte ut, säger Westerstad:

– Dessutom tror jag inte att man gör feminismen en tjänst heller för Sara Danius och Horace Engdahl är maktspelare, båda två.