”Idag har vår älskade Rikard lugnt och stilla lämnat oss efter en lång kamp. All kärlek till er alla”, står det på skådespelarens instagram där beskedet meddelades under fredagen.

Regissören och dramatikern Suzanne Osten var god vän med Rikard Wolff. Till Kulturnyheterna beskriver honom honom som en stark, och inte minst ställningstagande person.

– Jag är bedrövad, det var känt för alla vänner att han var sjuk och mycket sjuk. Det är ett otrevligt besked men helt väntat, säger Suzanne Osten till Kulturnyheterna.

Suzanne Osten: ”Rikt begåvad och mycket solidarisk person”

Under 1980-talet arbetade de två återkommande tillsammans, både i filmsammanhang men även på Unga Klara teatern i Stockholm. Bland annat i pjäsen I Lusthuset, en uppsättning som undersökte det stereotypa i människans könsroller och där kvinnorollerna spelades av män och machofigurerna av kvinnor.

– Han gjorde en slags genomslagsroll i ”I lusthuset” år 1988 då han spelade kvinna. Han gjorde samtidigt sin sångdebut på några scener och började då profilera sig även som sångare. Han var en rikt begåvad och mycket solidarisk person. Han tog ställning, var rakryggad och hade en stark etik och moral, säger Suzanne Osten.

Anna Takanen, konstnärlig chef och vd på Stockholms stadsteater har precis avslutat en tyst minut för Rikard Wolff på stora scenen när Kulturnyheterna når henne.

– Jag känner mig bestört och väldigt ledsen på flera plan. Vi har förlorat en kär kollega och vän, säger hon.

Anna Takanen: ”Avantgarde, folkkär och storstilad”

Rikard Wolff har betytt mycket för Anna Takanen sedan första gången hon såg honom spela teater 1985, i regi av Suzanne Osten.

– Rikard var en djup teatermänniska så vi samtalade mycket. Han pratade om idéer och var aktiv i det konstnärliga rådet. Han var en person med stort hjärta och civilkurage och en helt makalös kompass på vad som var viktigt för konsten och livet. Han lyckades alltid ställa sig lite utanför men hamnade ändå mitt i. Han var både avantgarde, folkkär och storstilad, säger Anna Takanen.

Eva Beckman: ”Spännande skådespelare som stack av”

Eva Beckman, programchef för kultur på SVT, berättar för Kulturnyheterna att hon lärde känna Rikard Wolff då de båda var väldigt unga.

– Han började då redan bli omsusad och var en av de där unga, spännande skådespelarna som stack av. Jag gick på DI och skrev en pjäs där han spelade en av rollerna och sen blev vi väldigt goda vänner, säger Eva Beckman.

Även Eva Beckman nämner, precis som Suzanne Osten, rollen i pjäsen I lusthuset som Rikard Wolffs genombrott, och säger att publiken här fick uppleva den säregna och sårbara utstrålning skådespelaren hade på secen.

– Det fanns två saker som karaktäriserade honom: dels hade han en fantastisk röst, och dels var det nästan som att han bar hjärtat utanpå kroppen. Han hade en skörhet och jag tror att många blev gripna av hans utstrålning. Det var något som kändes i alla roller och inget han dolde.

Även skådespelaren Amanda Ooms nämner Rikard Wolffs röst och hans värme då hon beskriver honom.

– Det finns en grupp människor man möter som är lite större än livet, sådana man lägger märke till. Så ska man minnas honom, som någon som vågar ta i och vågar vara innerlig. En människa som verkligen tar plats.

Mona Sahlin: ”Han blev en förkämpe”

Den före detta partiledaren Mona Sahlin var nära vän med Rikard Wolff. För SVT berättar hon bland annat att hon genom åren firat många nyårsaftnar hemma hos honom.

– Rikard har varit en stor varm famn och har varit med mig och vi har haft kontakt i stort sett varje dag de här 25 åren. Han har varit en sån kämpe, också den här sista tiden tiden. Han kämpade just för att han älskade livet så mycket, säger Mona Sahlin och fortsätter:

– Han behärskade teaterscenen, sången och han älskade att stå på scenen. Och han blev verkligen en förkämpe, inte bara för homosexuella utan för kampen mot intolerans. Han hade själv mött den, och visste vad det var. Han är så enormt saknad och jag tror att han visste hur enormt älskad han var.

”Yrket var hans liv”

Skådespelaren Adam Pålsson beskriver Rikard Wolff som sin bästa vän för Kulturnyheterna.

– Vi träffades när jag var 17 år och sedan dess har han varit min bästa vän.Han var enormt bra på att tänka, på att formulera sig och var en fantastisk samtalspartner och också obrottsligt lojal.

Enligt Adam Pålsson var en av förklaringarna till Rikard Wolffs publikframgång hans förmåga att fängsla sin publik.

– Han var en berättare som fängslade oss, vilket är den mest elementära egenskapen för en artist. Han kunde kommunicera med sin publik och han berättade på ett sätt som drabbade oss. Rikard levde det här yrket – det var hans liv.