Den våg av demonstrationer som 28 december startade i Iran började som en protest mot kraftigt höjda matpriser och arbetslöshet för att snart växa sig allt starkare och även handla om kritik mot landets islamistiska regim och bristen på yttrandefrihet. Under demonstrationerna har 3.700 personer gripits och 22 personer mist livet.

För att stödja demonstranterna i landet samlar nu dokumentärfilmaren Nima Sarvestani in namnunderskrifter från svensk-iranska kulturarbetare.

– Vi som är svensk-iranier och jobbar inom kultur har uppgiften att sprida deras budskap. Vi vill ha demokrati och vi vill inte ha den nuvarande regimen, säger han till Kulturnyheterna.

Medelklassen viktig

Än så länge har framförallt ekonomiskt och socialt röstsvaga grupper protesterat: fattiga arbetare, arbetslösa och studenter, men enligt Parvin Ardalan, fristadsförfattare i Malmö, är det viktigt att även människor från andra sociala grupper ansluter sig.

– Den viktigaste frågan nu är hur vi får med oss fler ur medelklassen. Får vi med oss dem, blir vi starkare. Och gradvis kommer de, nu har till exempel iranska författarföreningen, konstnärer och artister uttryckt stöd för demonstranterna och deras rätt att yttra sig, säger hon.

Sen en vecka tillbaka verkar protesterna ha tystnat, men det är svårt att veta exakt vad som händer i Iran på grund av det begränsade informationsflödet. Och enligt Nima Sarvestani har vi inte sett slutet på missnöjesyttringarna i landet.

– Nu är det lite dämpat, men jag tror att det kommer igen. Folk har blivit trötta. Regimen faller kanske inte om en eller två veckor, men det här är bara början, säger han.