Det var den 29:e maj som SVT:s fredagsunderhållningsprogram, Roliga timmen, som visar gamla humorklipp ur SVT:s arkiv, återsände sketchen om de koreanska adoptivpäronen ur Killinggängets program NileCity från 1995. I sketchen spelar Johan Rheborg och Henrik Schyffert koreanska adoptivföräldrar till Robert Gustafsson.
I tisdags kom kritiken: ”Det räcker med guling-humor nu, SVT” löd rubriken i debattartikeln i Expressen, skriven av docent och forskaren Tobias Hübinette och serietecknaren Lisa Wool-Rim Sjöblom, båda adopterade från Korea.
Hånar asiater
Sketchen får nu kritik för att den anses bidra till rasism och för att verka nedsättande mot asiater i Sverige, samt adopterade, för att skådespelarna iscensätter den klassiska krikatyren och nidbilden av en asiat; med kisande ögon, utstående tänder, påhittade ljud och läten och svårigheten med att uttala L och R.
I kritiken skriver textförfattarna att ”sketchen är inget annat än ett hån mot landets alla 55.000 utlandsadopterade och alla 180.000 asiater”.
– Den här typen av humor påverkar oss asiater genom att vi ständigt blir förlöjligade i vardagen, där främmande människor skriker de här sakerna efter oss eller att sketcherna iscensätts av ens vänner och familjemedlemmar. Och eftersom det bara är skoj och skämt, så förväntas vi bjuda på det, säger Lisa Wool-Rim Sjöblom.
Den här sketchen gjordes för 20 år sen – vad är problemet med att den återsänds nu?
– Jag tycker att den visar att man inte förstår att den här typen av humor är problematisk och att den har konsekvenser för de den gestaltar.
– Att det är SVT som gör det tycker jag är djupt tragiskt, för att det är just de som ska stå för de ”goda värderingarna”, säger debattören Lisa Wool-Rim Sjöblom.
Försvarar beslutet
Kulturnyheterna får tag i SVT:s nöjeschef Thomas Hall, som är ansvarig utgivare för programmet Roliga timmen, på telefon:
Varför väljer SVT att återpublicera den här sketchen 20 år senare?
– För att Roliga timmen är ett program vars idé är att gräva i arkiven och välja ut de roligaste klippen från 60 år tillbaka och det här är ett av dem, säger Hall.
Hur värderade ni den här typen av komik?
– Vi går igenom arkiven och utgår från de som är de roligaste och mest uppmärksammade klippen. Och varför jag som ansvarig utgivare lät den här passera, var för att för mig är det här en parodi på schablonerna, i och med att de har päronkostymer på sig, och för att den håller en sådan hög abstraktionsnivå.
Nu har folk blivit kränkta av det här, kan du förstå det?
– Jag respekterar såklart att de känner så, men jag vill poängtera att det inte alls var vår avsikt med programmet, tvärtom, det här ska vara en rolig timme, som får folk att må bra. Så det är väldigt tråkigt att de känner så.
Förstår nu
Men kan du också se det att det är en nidbild av asiater som presenteras här?
– Jag ska säga att jag gör det nu. Den här artikeln fick mig att tänka till och därför ska det bli skönt att få prata med fler om det, för att hitta en hållbar väg framåt.
– Men jag måste ändå säga att jag nog landar i att jag försvarar detta, och står för mitt beslut att den här går att sända igen, just för att den är så pass skruvad, säger Hall.
I SVT:s arkiv finns många fler sketcher där man gör sig lustig över asiater och där oftast vita personer klär ut sig, för att på ett komiskt sätt återge en stereotyp bild av asiater.
I en sketch ur Nöjesmassakern från 80-talet imiterar Björn Skifts en asiatisk man med sockerbitar under tänderna och med ett lismande minspel, pratar han på tjing-tjongspråk.
I Allsång på Skansen från 2008, har Sissela Kyle tagit på sig en rödgardistisk arbetaroverall och pratar även hon på på tjing-tjongspråk, medan Anders Lundin bär en rishatt på huvudet.
Men hur hänger det här ihop med SVT:s mångfaldsuppdrag?
– Ja…. jag tycker snarare att det hänger ihop med humorns svängrum och handlingsfrihet, säger Thomas Hall nöjeschef och ansvarig utgivare för Roliga timmen.
”Det är tragiskt”
Men även om det var på grund av att SVT valde att återsända sketchen i Roliga timmen, som Lisa Wool-Rim Sjöblom och Tobias Hübinette skrev debattartikeln, så ser Sjöblom en större och mer långvarig konsekvens av att det här hände:
– När man har levt hela sitt liv med enbart den här typen av bilder... Man får ju en bild av sig själv att man inte är en människa. Att man inte är värd att representeras på ett mer dynamiskt sätt. Att man bara är den kisande, gula, flinande personen med en rishatt på huvudet.
– Och det är tragiskt att se att liknande bilder som jag växte upp med, som i princip bara var förlöjligande, de får mina barn växa upp med nu. De får inte fler alternativ än vad jag hade. Och att SVT gör det, det tycker jag är oerhört pinsamt, när man pratar om ”vi går väl ändå framåt”, om man tittar på den antirasistiska debatten och att det händer saker. För när det kommer till rasism och nidbilder av asiater, så händer ingenting, säger Lisa Wool-Rim Sjöblom.
Kulturnyheterna har förgäves försökt få en kommentar från upphovsmännen bakom Killinggänget och sketchen, för att få svar på hur de ser på sketchen i dag, och det faktum att SVT valt att återsända den 20 år senare.