Spoiler alert. Sista avsnittet finns att se på SVT här.
Mycket tidigt in i Leo Tolstojs klassiker Anna Karenina, står om sådana vänner som har varit vänner sedan de var unga, att de är fästa vid varandra på ett alldeles särskilt sätt. De är kanske minst lika av alla sorters vänner. Ändå finns de fortsatt för varandra.
Sista veckan av Skam har tittaren fått följa flera karaktärer i några korta minuter. Alla vi bryr oss om har fått sin avskedsstund. Och det är en spretig skara som säger hej då i säsong fyras sista avsnitt. De gör det i realtid – med festen vid slutet av fastemånaden ramadan. Eid.
Sista säsongen var Sanas. Det är synd att tittarsiffrorna tappat under den. Inget annat avsnitt har gjort så ont som nummer fem i säsong fyra, och inget annat så lättande härligt som nummer åtta (ni som vet, ni vet).
LÄS MER: Därför är norska Skam en fullträff
Nu blir det ingen säsong fem. ”Los losers” – Sana, Eva, Noora, Vilde och Chris, fortsätter inte att växa upp i teve, men vi kan fantisera lite. Den heterogena skaran vänner som bildade gäng av en slump – som brukligt är i tonåren – men lärde att älska varandras egenheter, tar studenten och åker russebuss. Sedan gör de olika saker.
Skam är riktat till unga människor i gymnasieålder. Varför de har behövt och uppskattat serien är helt uppenbart*.
Men trots den tydligt kommunicerade målgruppen har många unga vuxna och vuxna-vuxna också tittat. De har till och med köpt merch för att understryka sin lojalitet, tröjor med trycket ”Isak + Even” och tygpåsar med texten ”Drittsekk”. Varför då?
Tolstoj skriver om barndomsvännerna som vuxit upp och träffas ibland, att ”den ene, om han försökte förstå och uppskatta den andres verksamhet, i grunden föraktade den.”
”Var och en på sitt håll tyckte att det liv som han förde var det enda riktiga – och det som vännen förde i jämförelse därmed ett skenliv.”
Helt normalt. Men pinsamt.
Nu, när du är vuxen och kanske mest umgås inom yrkeskåren, vill Skam påminna dig om dina ”Los losers”. När det sociala livet är att differentiera och omgruppera – kom då ihåg när du var liten och full och vräkte kärlek över din potentiella motsats.
LÄS MER: Sana får inte bli fullgod övermänniska
I sista säsongen är Sana hela navet för den devisen. Hon jobbar enträget med att kombinera sin tro, sin familj och sina värderingar med dem hon också älskar – men som hon inte alls är särskilt lik. Som i alla glatt välmenande produktioner lyckas hon. Men förutsägbarheten är okej. Den behövs.
I sista avsnittet är särskilt en scen mellan karaktärerna Vilde och Chris fin. Chris vet att Vildes mamma inte mår bra. Hon kommer inte upp ur sängen och betalar inga räkningar. Chris och Vilde är olika. Vilde vill göra små saker till stora medan Chris mest skojar. Ändå är det Chris som ber Vilde att prata allvar.
–Vet du varför du är min allra bästa vän? För oavsett hur dålig dag jag har hittar du alltid på något som får mig att bli glad. Man behöver inte alltid prata, svarar Vilde och så gråter Chris och det gör jag med.
För att vänskap från förr var så rättmätigt enkel.
”De var fästa vid varandra”, som Tolstoj skriver.
”På ett sätt som endast vänner från den första ungdomen kan bli”.
*Läs Noora, Isaks och Williams tal till Sana här: