Inget svenskt förlag ville publicera Fredrik Virtanens berättelse, hävdar hans norska förlag Gloria. En sanning med modifikation, visade det sig när Svensk bokhandel hörde av sig till de största förlagen i Sverige. Flera hade inte ens fått frågan.

Men berättelsen om den litterära landsflykten passar väl in i Fredrik Virtanens Sverige-narrativ. För att förklara metoo-skeendet använder han sig av uttryck som det svenska tillståndet och det goda hatet, ironiskt nog retorik hämtad från meningsmotståndare på den politiska högerkanten.

Med metoo-rörelsen hamnade Virtanen på fel sida i ett kulturkrig, skriver han i boken, och det vore naturligt och enkelt för honom att radikaliseras. Men han försöker motstå: påstår att han kasserat det han kallar för ”haveristluntan”, att han lämnat det innehåll som är alltför ”starkt” därhän. 

Men även det är en sanning med modifikation: Boken har naturligtvis ett mycket stort skvallervärde. Bitar av den är skriven i hämndlysten affekt och många av dem som svikit Virtanen namnges. Den digitaliserade debatten gör att det går att arkivera alla oförrätter och Virtanens eld är stor.

2017 hängdes han ut som våldtäktsman. Juridiskt blev han friad från alla misstankar 2012, men under metoo-rörelsen kastade medierna pressetiken överbord, menar Virtanen.

Boksläppet kan ses som en del av en kamp, där Virtanen med textens hjälp försöker ta makten över historieskrivningen. Det är en uppgörelse mellan två personer i offentligheten, där den som har störst plattform och flest följare kommer att gå segrande ur striden, snarare än den som talar sanning.

För vad sanningen är kommer vi aldrig få veta, minnet är en svårfångad fjäril, som Virtanen själv skriver. Den tidigare Aftonbladet-profilen är frikänd från våldtäktsanklagelsen i juridisk mening, men frågan är om han någonsin blir frikänd från de anklagelser som riktats mot honom i offentligheten. Han liknar sig själv vid Gregor Samsa, mannen som blir en skalbagge i Kafkas ”Förvandlingen”, och man förstår känslan.

I boken publicerar han bitar av förundersökningen om den våldtäkt han anklagades för 2006. Det är ett smart drag att ”gå till läggen”, för gestaltning och återskapande av dialog är inte hans starkaste sida som skribent. Att läsa det peppande samtal han haft över en oxkind rossini med Leif GW Persson på Operabaren är rätt pinsamt.

Boken är i stället som bäst när Virtanen går från bitter persona non grata till bitsk ledarskribent med metaperspektiv. När han analyserar drevens mekanik, det moderna medielandskapet och sin egen politiska förflyttning.