Foto: Adam Ihse / TT

Viruset angriper idén om gemenskap

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Teatersalonger, konsertsalar, biografer, konsthallar och museer – de ligger ödsliga som varuhusens toalettpappershyllor. Med en chockerande plötslighet har kulturlivet tvärbromsat till nära nog helt stillastående.

Per Andersson

Redaktör Kulturnyheterna

De första att fatta det var kulturbranschernas alla frilansare och egenföretagare som blev av med inkomster och arbete från en dag till nästa – inte menat som en metafor utan konkret verklighetsbeskrivning. Sedan företag och institutioner som skulle ha anställt dem – intäkterna försvinner med samma brutala entydighet oavsett om det är en liten musikklubb eller en gigantisk arena som inte säljer biljetter. Förändringen är total och kommer omedelbart.

Och så sjunker insikten in i samhället i stort, i kulturdebatten, i mig:

Coronaviruset och kulturen

Det som sker omkring oss just nu riskerar att skada kulturlivet på ett bestående sätt. Själva vävnaden i kulturen – infrastrukturen av människor, själar, kroppar, viljor, lokaler, pengar, kommunikationer, traditioner – utsätts för livshotande prövningar av coronapandemin. Vävnaden kan inte leva någon längre tid utan näring. Hotet ligger inte i själva smittan, utan i de åtgärder som vidtas för att fördröja smittspridningen. Det är en oklart ångestfull insikt: för att rädda samhället måste vi riskera att förstöra en bit av det. Är alla med på det? Även de som hör till den del vi riskerar att skada?

Tillverkningsindustrin har drabbats på ett annat sätt. Där är problemet att mängden av underleverantörer i Kina inte kunnat producera. Men kyrkorna, resebranschen, restaurangerna och nattklubbarna har drabbats på liknande sätt som kulturen: verksamheter som bygger på, och arbetar med, olika former av gemenskap.

För varje dag lär vi oss något nytt om en pandemis verkningar i en globaliserad och uppkopplad värld. Ett virus som blir viralt är något helt annat än bara ett virus.

Viruset angriper kroppen; det virala viruset tycks angripa föreställningen om samhället, idén om gemenskap.

Toalettpappershamstrandet är en handling som säger: Jag litar inte på samhället, jag tänker se till att kunna torka mig om allt spårar ur.

Och de fysiska gemenskaperna, de förenade folkmassorna, offentligheten – en så härlig skapelse av det moderna samhället! – hör till det första som slås ut, när det virala viruset sprider sig.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Coronaviruset och kulturen

Mer i ämnet