Ellen Benediktson gör Mellodebut i hemstaden: ”Låten är skör desperation”

Ellen Benediktsson

Snart flyttar hon hemifrån – men först ska Ellen Benediktson, 18, ta steget ut inför en miljontalig tv-publik. Möt doldisen som med sin medverkan i Melodifestivalen 2014 kan skriva ett nytt kapitel i framgångssagan. ”Det hade varit tråkigt om Christer Björkman ångrat att han tog hit mig”, säger hon.

18-åringen, som är uppvuxen på en ö i utkanten av Malmö, upptäcktes av Melodifestivalgeneralen under Eurovision Song Contest 2013.

Nu – nio månader senare – är hon tillbaka i arenan där allt tog fart.

Svt.se/melodifestivalen träffade Ellen Benediktson i hennes loge och pratade dekoration, uppväxt, Depeche Mode – och skrällchanser.

– Jag är lite dålig på att dekorera och mysa till det, faktiskt. Jag låter andra göra det, men här är det mysigt, säger Benediktson när vi slår oss ned i den gråa soffan.

Egentligen sjunger hon elektronisk pop med egna bandet Djupt Skräp. Men genom sin medverkan i Melodifestivalen 2014 får tv-tittarna lära känna en annan sida av 18-åringen.

– Den här låten är annorlunda genremässigt, men det är en styrka. Att man är en bred artist och kan göra mycket. Jag ser det som mitt signum som artist, att jag kan gå in i en låt och göra den till min. Att jag har ett speciellt uttryckssätt.

Hon går sista året på gymnasiet i en musikklass i Malmö. Efter sommaren läggs bandet på is när Ellen flyttar från stan.

– En av oss ska gå kvar ett år till på Heleneholm, och vi andra två ska åt olika håll. Så bandet kommer nog att läggas lite på is hur som helst efter studenten. Det är svårt att hålla ihop ett band på distans.

Du bor ju i Malmö. När var du senast i Malmö Arena?

– Då stod jag längst fram på Depeche Mode. De är ju typ världens bästa band. Då tänkte jag att, sen kommer jag att stå där...efter Depeche Mode! Häftigt.

Vad vill du förmedla genom rutan med ditt bidrag?

– Jag vill förmedla mycket känsla, att folk ska bli berörda på något sätt. Det ska kännas att jag sjunger för dem. Och det gör man genom blickar och ljussättningen.

Vad betyder "Songbird" för dig?

– Den är inte skriven specifikt för mig, så när jag hörde den första gången visste jag ingenting. Jag skapade min egen vision, och det är att hitta styrka när saker är jobbigt och svårt. Att lyssna till sin inre ”songbird”. Den är ju väldigt skör, nästan desperation. Man greppar i luften efter något att hålla fast vid.

Historien om hur Christer Björkman fick upp ögonen för henne under repetitionerna av Eurovision Song Contest 2013 är vida känd. Under veckan i Malmö har hon klappats om och hyllats bakom kulisserna av Melodifestivalens exekutive producent.

– Det känns ju jättekul, verkligen. Det var ju han som ringde och tog hit mig, så det hade varit jäkligt trist om han hade ångrat sig, haha.

Benediktson började sjunga i väldigt ung ålder. Men det var inte förrän i gymnasieåldern som hon började ta sånglektioner.

– Jag hade tidigt en fallenhet för sång. Men jag var inte skolad och gjorde det mest på kul. Och det var bra, för jag tycker att det är viktigt att man ska få vara barn. Då ska man inte odla fram en artist. Det ska komma naturligt.

Hur var din uppväxt?

– Jag bor på ”Ön” i Limhamn, det är en udde och ligger väl ungefär 20 minuter från Malmös centrum. Det är grönt och fint och vid havet. En härlig miljö att växa upp i.

Vad har du lärt dig under den här perioden?

– Jag har växt otroligt mycket både som artist och människa. Jag får plötsligt ta mycket ansvar. Flyga själv, checka in på hotell i städer jag inte känner till. Sånt där som inte är så självklart när man är 18.

Har du blivit vuxen i och med Melodifestivalen?

– Ja. Men sen har jag nog alltid varit ganska ansvarstagande av mig. Ska man in i en sån här bransch måste man vara självständig. Man kan inte ta med sig mamma. Jag vet bäst själv hur jag vill ha saker och ting, säger Benediktson som står mitt i publiken och sjunger hela låten i kväll.

Är det inte extra nervöst?

– Nej, det känns faktiskt bara bra. Bara det att jag slipper tänka på de där 25 sekunderna, att gå på catwalk till den stora scenen, gör mycket. Sen är det min scen, det är ingen annan som står där. Jag har gjort mig hemmastadd där. Möblerat med lite doftljus och så där, haha.

Hur ligger det till med nervositeten?

– Jag har märkt att jag gått igenom olika stadier. I onsdags fnittrade jag mig igenom första repen och kände mig löjligt lugn. Sen på torsdagen kände jag att det slog tillbaka på scenen och blev lite nervös när jag stod där. Det var omskakningen. Nu har jag kommit in i ett bra vakuum.

Hur är du som artist?

– Jag försöker vara mig själv så mycket som möjligt. Jag tror att jag hade förlorat så otroligt mycket om jag inte hade varit mig själv. Jag är det hela tiden, även i intervjuer som ju också är helt nytt. Jag bara babblar på. Blir det fel så blir det fel, haha.

Måste man vara skolad eller räcker det att komma så långt som till Melodifestivalen på bara talang?

– Huvudsaken är att man har en talang, sedan kommer resten. Jag är definitivt inte den tekniskt duktigaste sångerskan i min musikklass, men ändå är det jag som står här nu. Men sedan är det så klart en trygghet att vara skolad när jag ställer mig på den här scenen.

Vad tror du om konkurrensen i kväll, har du någon skrällchans?

– Sådant vet man aldrig, det kan gå hur som helst. Låtarna är så pass olika, men också bra. Jag tror inte någon kan vara säker, men för mig är detta en vinst oavsett hur det går.

Melodifestivalen 2019

Hela Sveriges fest