Popen släpptes in i schlagerns Mecka

Foto: Mirja Bokholm/SVT
Cornelia i Stockholm Syndrome, tidigare Love Generation, blickade upp mot himlen.

Schlagerkvällen på Pridefestivalen är sommarens höjdpunkt för många entusiaster. Men något hade förändrats när gaypubliken melodifestivalfestade i år.

På torsdagen var det dags för schlagerkvällen på Stockholm Pride. Konserten är en institution i sammanhanget som tidigare arrangerats av bland andra Christer Björkman och Edward af Sillén.

Under ett decennium har klassiska melodifestivalstjärnor som Lena Philipsson och Kikki Danielsson varit höjdpunkter på "Schlagerpride". Men i år fanns nästan ingen av artisterna som varit med i Melodifestivalen före millennieskiftet kvar.

Sonja Aldén och Andreas Lundstedt hade fått sällskap av namn som Eric Amarillo, Smith & Tell och Da Buzz. Och konserten hade bytt namn till Schlagerpopkvällen.

Välkomnar utvecklingen

Artisten Mathias Holmgren är en känd schlagerälskare. Nu agerade han kalenderbitande sidekick till Robert Fux, kvällens konferencier, och stormade av scenen i protest när popinslag utan koppling till Melodifestivalen presenterades.

Bakom scenen var han inte lika kritisk till nyordningen.

– Jag tycker att det är kul. Man måste också tänka framåt, och Pride har gjort helt rätt där. Samma gamla schlagerveteraner kan ju inte komma tillbaka varje år, säger han.

Melodifestivalen har gradvis förvandlats till en populärmusikalisk blandning, och den musik som under tidigare decennier dominerade tävlingen förekommer bara stundtals. Under tiden har musiken i schlagerkvällarnas grundstomme åldrats.

– Det finns bara en sjö att ta ur, det måste till något nytt, säger Mathias Holmgren.

"En form av musikfestival"

Även Youngblood, som slog igenom i Melodifestivalen 2012, medverkade på schlagerpopkvällen. Henric Flodin i gruppen konstaterar att utvecklingen av Melodifestivalen nu lett till att man kan lyfta in mainstreampop även i Schlagerpride, schlagerns Mecka.

– Dagens schlagerfestival har mer blivit en form av musikfestival, med pop och annat, och det tycker jag bara är positivt. Samtidigt är ju klassisk schlager alltid härligt, och därför tror jag att de har blandat upp det på Pride med både pop och schlager, säger han.

Ser schlager som en kultur

Eddie Razaz, en av artisterna på plats som saknar förflutet i Melodifestivalen, hade premiär för sina första låtar som soloartist på schlagerpopkvällen. Han ser schlagern som en kultur snarare än som en musikgenre. Och nu menar han att den har fått ett innehåll där popgenren är tongivande.

– Schlager har ju så många genrer, det är rock, hårdrock, pop, den vanliga schlagern ... Pop är en stor del av det, säger han.

Finns schlager?

– Schlager finns och är väldigt brett och stort. Däremot tror jag inte att schlagermusik finns. Skulle folk i USA höra Linda Bengtzing skulle de säga att det är pop. Schlager är bara ett svenskt begrepp. Det är popmusik, och popmusik är universellt.