”Fint program – allvarligt men ändå hoppfullt”

Ann Heberlein i Mina två liv
Ann Heberlein i Mina två liv

Ann Heberlein, författare som står bakom serien Mina två Liv, producenten Ann-Linn Guillou och Simon Kyaga, psykiater, svarade på era frågor efter första avsnittet i serien Mina två liv.

Elin: Gråter floder här hemma i soffan! Har förlorat förhållandet, höll på att förlora boendet. Jag är typ 2. Tack för programmet! Känns underbart att verkligen "se" att det finns fler som känner som jag. I två år efter diagnosen var jag rädd för att skratta. Jag var inte säker på om det var äkta glädje, eller om jag gick in i ett skov. Bara, tack! Elin

Ann-Linn Guillou: Åh tack Elin, både för att du tittar och delar med dej! Det är superviktigt att få känna igen sej i andras berättelser och det är kanske den främsta anledningen till att vi gör programmet. Allt det bästa till dej.

 

andreas@ollers.se: Hej Ann! Tack för att du pratar om att ha bi polär sjukdom. Jag har det själv. Fick diagnosen för fem år sedan men har haft sjukdomen mycket längre. Är jämngammal med dig. Jag undrar, jag har jättelånga faser av depression som lättar men som aldrig går bort helt. Jag är håglös och vill inte riktigt något. När jag tränar någon gång kan jag få en endorfin kick och jag känner mig för en stund bra och redo för allt. Kan Simon eller någon av er förklara varför min ångest och depression aldrig riktigt vill släppa. Den har varit ett problem hela mitt liv och ändå så vill inte man ge min diagnosen GAD. Jag har varit inlagd två gånger och jag har tre examen. Försökte vara lustig. Tack för ljuskäglan på psykisksjukdom! Andreas

Simon Kyaga: Hej Andreas, även om det klassiska förloppet för bipolär sjukdom är att man har fria intervall, så har det uppmräksammats att ett stort antal patienter har kvarstående symtom även i eutymt (ej maniskt ele depressivt tillstånd). En annan orsak kan vara kvarstående depressiva symtom, som kräver kompletterande behandling. Hoppas det var svar på dig fråga. Vänd dig gärna till din läkare för mer information.

 

M, läkare inom psykiatrin: Väldigt väldigt väldigt bra.

 

Jill: Två frågor: hur vanligt förekommande är självskadebeteende hos personer med bipolär sjukdom? Vilken typ av bipolär sjukdom är vanligast? 1 eller 2?

Simon Kyaga: Hej Jill, i en stor undersökning från 11 länder genomförd av världshälsoorganisationen WHO publicerad 2011 så var livstidsförekomsten 0,6% för bipolär sjukdom typ I, 0,4% för bipolär sjukdom typ II och 1,4% för bipolär sjukdom utan närmare specifikation, vilket ger en total förekomst på 2.4%. Risken för självskadebeteende är ökad, för självmord 15-20 ggr ökad jämfört befolkningen i stort.

 

Helene: Fantastiskt Ann!

CC: Jag vill bara tacka. Jobbigt att höra andra beskriva det jag själv upplevt/upplever, men ändå skönt.

Emelie: Gud så bra!!

Björn Dahlman: Otroligt fint program! Skönt att ni varken demoniserar eller höjer psykiatrin och psykofarmaka till skyarna.

Lotta: Tusen tack

Ann Heberlein: Åh, tack! Så glad jag blir över att ni tycker om programmet!

 

Sara: Tack för ett helt fantastiskt program!

Sofie: Tack! Det känns skönt att ord på känslor. Skönt att det inte bara är jag som är tokig! Tack

Kickan: Underbart program

 

Pernilla Johnsson: TACK Ann från hela mitt hjärta!!!

Ann Heberlein: Pernilla! Tack! Så glad att få möjligheten att göra det här programmet.

 

Richard: Tack,tack,tack,tack...

Ellinor: Så otroligt skönt att det tas upp, att känna igen sig. tack!

anna : Så bra program, tack!

F Bara: Väldigt bra. Jag känner igen mig alldeles för väl och inser att jag kanske borde ta tag i saker och ting och göra nånting av det. Ser fram emot det som Filip Hammar sa i slutet nästa vecka. Så har jag det också ibland.

Rosen: Tack så mycket för ett bra program!!

Birgita: Säger också TACK för ett jättebra och viktigt program!

Ulle: Fantastiskt bra program.

lars: tack ann för programmet.. tack för programmet så att folk förstår mig. har en känsla om att ingen förstår en

Karin Wikström: Tusen, tusen tack! Så fint och ömsint programmet är gjort!

Niki: Jätte tack

Pia: Tack för ett otroligt ärligt intressant och lärorikt program!

Christina Molin: Ett fantastiskt bra program, mod och generositet. Mod att våga prata om det svarta och förbjudna och generöst att dela med sig! Tack!

Ann Heberlein: Tack, alla. <3

 

Helena: Hej, tack för att ni tar upp denna sjukdom, viktigt att sprida mer kunskap. Märker ni att det blir mer öppet i samhället kring psykisk besvär? Eller är det fortfarande många som skäms och inte vill berätta om hur de mår? Varför tror ni att det anses lite skamligt att lida av psykisk ohälsa?

Ann-Linn Guillou: Hej Helena. Jo jag har nog märkt en ökad öppenhet, både som medmänniska och som journalist. Till exempel så var det ganska många som ville vara med i dokumentärserien, så vi har kunnat välja berättelser med stor omsorg. Men visst finns det ett stigma kvar kring psykisk sjukdom och det är sorgligt tycker jag. Det vill vi motverka med serien!

 

 

Erika: Jag har både Ett Gott Liv och Jag vill inte Dö, Jag vill bara inte Leva ! Mkt bra skrivit Ann ! O programmet är guld värt !!!

Ingela: Öppet,härligt och ärligt. Bra nivå som skapar kunskap och insikt. Tack för ett bra program

Thom. : När man känner igen varenda tanke och ord som sades i programmet. Ska man vara orolig då? Jag tycker de var helt normala.Precis som jag. Jag trodde alla människor tänkte pa detta sättet

Margareta: Tack för skitbra program. Kände igen mig jättemkt i personernas berättelser. Har diagnos Aspergers, men börjar nu tro att jag oxå har Bipolär. Känner igen mig i deras mörka känslor.

Anna: Gråter framför tvn. Tack för att ni visar att det är helt vanliga människor som lider av psykisk ohälsa. Jag vet ju att det är så men stigma och tabu ligger som en blöt filt över detta ämne. Ska aldrig mer skämmas för att jag lever idag tack vare psykiatrin.

Linda : Satt så stilla och lyssnade. Vilket viktigt program Ann Heberlein. Så oerhört bra det du alltid ger oss andra. Tack.

Lisa: tack för ett otroligt bra program. har haft en pappa som idag inte lever. men han var bipolär och valde tillslut att ta sitt liv. jag minns att jag sa på hans begravning att det är sjukdomen vi begraver men han lever kvar med oss. det var fint att se hur ni tänker och förklarar hur ni mår,det var fint. tack!

Ann-Linn Guillou: Viken respons, tack alla! Det känns fantastiskt!

 

Ritva: Hej jag har diagnoser generell deprssion, ångest, boderline, fibromyalgi, posttraumatisk stress, utmattnignssyndrom. Är jag bipolär? Det känns som att man får kämpa för att t o m läkarna inom psykiatrin ska förstå. Varför är det så. Min dotter som nu är 16 år har diagnosen asperg sen 2 år, hon har även tvångsbeteende, får utbrott och ofta är arg men bara på mig. Hon vågar inte prata inför folk inte åka kommunalt och vi har fått kämpa för att komma till bup, nu fick vi en tid hos en kurator imorgon. Inte läkare. Hon säger ibland att hon inte orkar leva. Jag tror att hon är bipolär men bup säger att det inte är så....med henne började det med att hon drog sig undan plötsligt och till slut var bara i sitt rum i ett år nästan utan att vi fick hjälp. Snälla ge mig något svar, mvh. Ritva

Simon Kyaga: Hej Ritva, tack för din fråga. Generellt sker psykiatrisk diagnostik med hjälp av strukturerade intervjuer. Du har rätt till att få en motivering till den bedömning som din läkare gjort.

 

Sara: Intressant, nyanserat och hjärtligt. Tack.

Sara K: Tack för ett fantastiskt program! Känner igen mig så mycket och sitter bara och gråter.

Louise: Ett stort varmt TACK! En av mina vänner sa för ett par veckor sedan: Du kanske är bipolär! Jag hade inte ens tänkt tanken trots att min syster var bipolär. Jag kände igen mig i precis allt. Ännu ett varmt tack!Ann, du är guld värd!!!!!

 

Maria: Tack för ett jättebra program. Träffar människor som är helt fantastiska personer och i bland har bipolär sjukdom i mitt arbete. Privat känner jag också flera med sjukdomen. All bra info behövs för det finns så mycket konstiga föreställningar! Jättebra att ni gjort programmet. Kommer sitta klistrad framför del två och tre också!!

Ann-Linn Guillou:Tack för att du tittar Maria! Jag har också träffat många fantastiska personer med diagnosen så det har varit ett stort privilegium att få jobba med den här tv-serien i ett helt år!

 

Udda: Mina ord fast en annan person som berättar. Tack

Sanna: Bra program!! Är själv sjuk o hade min psykos för 11/2 år sen. Ännu inte hittat rätt/bra mediciner...

Cajsa : Tack för ett jättebra program!/Cajsa

Greta: Vill också säga att boken Jag vill inte dö.. betydde mycket. Tack.

Solror: Vad konstigt att få höra andra tala om känslor jag trodde att bara jag känner. Jag är tydligen inte ensam. Tack.

Jill: Jag reagerade framförallt på det Ann sa i början: du ÄR inte bipolär. Det är en sjukdom du HAR. Stor skillnad. Precis som du sa, du är inte cancer. Men din psykiska sjukdom "är" du. Vilket är helt fel. Så glad att någon uppmärksammade detta!

Eva: Hej Tack, äntligen ett program om bipolär sjukdom Ser framemot nästa program Jag har behandlats med litium sedan tidigt 70-tal

Ann Heberlein: Glad och stolt nu - det har varit så fint att få träffa Olof, Liza och Tove och de andra som kommer i följande avsnitt. Jag har lärt mig mycket själv på den här resan.

 

Frank Larsson: Frågan infinner sig... varför blir man bipolär? En fråga som sällan ställs... om än alls. Var finns specialisterna som ger sig på frågan om sjukdom,ens natur?

Simon Kyaga: Hej Frank, mycket intressant fråga! I vår forskning har vi undersökt sambandet mellan bipolär sjukdom och kreativitet. Vi menar att det sambandet skulle kunna förklara den fortsatta förekomsten av bipolär sjukdom i befolkningen.

 

Moderator: Hej! Just nu får vi väldigt många frågor och funderingar. Vi svarar så snabbt vi kan!

 

Ella: TACK för ett kanonbra och informativt program!! Skulle kunna användas i olika utbildningar och kurser!!

Anja: Jag kommer att se alla avsnitt. Behöver veta mer på det här inlännande sättet, både privat o i jobbet!


 

Annica: Så skönt att riktigt få känna igen sig!!! Tack för ett underbart, välgjort genomtänkt program, med fantastiskt foto!!

Ann-Linn Guillou: Tack Annica! Bra att du känner igen dej, det är meningen och när du säger så känns det som vi träffat rätt! Det fantastiska fotot är till största delen en förtjänst av vår fantastiska fotograf Sven Lindahl, men även Hampus Linder som filmat en del.

 

Olle: Tack för ett bra program

 

Maja: Härligt att se ett så varmt och levande program om ett så knepigt ämne. Har levt med diagnosen i 45 år.

Ann-Linn Guillou: Tack Maja, heja dej!

 

Anhörig: Tack för ett otroligt viktigt program! Här ser vi att det finns hopp och viktigt att vi pratar om sjukdomen, som är vanligare än vi tror!

Anki: Så bra skildrat. Med allvar, värme, sorg och hoppfullhet! Ser fram emot nästa program.

Korven: Tack för att ni belyser den här sjukdomen. Vi är många som fått vänta länge på diagnos, behandling och medicinering. Många har fått ett schysstare liv, många av oss har blivit fast i olika kemiska beroenden, ffa alkohol och betraktas som paria

Mikael ifrån Höör: Hej Ann & alla ni andra som hjälpt till att skapa ett fantastiskt program. Är själv i slutet av min Bipolär-utredning som pågått under en längre tid. Har svårt för att i ord så här direkt efter beskriva tacksamheten jag känner för vad programmet gav mig. Ett STORT TACK till dig Ann :-) I kväll känner jag glädje.

Ingela, Trelleborg: Tusen o åter tusen tack för ett superbra program!! Lite intressant att ord jag använde mig av i mitt brev, för att försöka förklara mitt mående, på mitt senaste avstämningsmöte återgavs i programmet ordagrant, lite spooky.. :)

Titti: Är 67 år. Har sen slutet av 80talet trott att det är något fel på mig, jag är lat, okoncentrerad. Måste skärpa till mig. Var inte klok nog att ens söka läkare. Och på mitten av 90 talet fick jag äntligen kontakt med öppenv,psykiater. Men det vågade jag inte tala om varken på jobbet el för mina vänner. Pinsamt att vara deprimerad, skärp dig bara. Alla andra kan ju det. Ja det fortsatte i samma spår ända till för 1 år sen, min psykiater gick i pension, fick en ny. Och äntligen föll poletten ner. Du har nog bipolär2. Googlade och har äntligen förlikat mig med mitt liv......

Förtvivlad..igen: Respekterar Ann H enormt, hennes bok "Jag vill inte dööö" Gjorde att jag själv ställde diagnos och berättade fär läkare...

Mickan: Fint program med igenkänningsfaktor! Allvarligt men ändå hoppfullt. Ser fram mot fortsättningen. Tack.

Maya: önskar flera såna program! ser fram emot nästa avsnitt!

 

Troligen bipolär: Hur vet man att man bör söka hjälp?

Simon Kyaga: Hej, vid tveksamhet rekommenderar jag att du vänder dig till din vårdcentral. Generellt är det dock viktigt att de aktuella symtomen ska leda till en påtaglig funktionsnedsättning för att motivera vårdkontakt.

 


Sara91
: Äntligen en bra serie som gick rakt in i hjärtat. Tack å tack för att jag fick än mer förståelse kring min personlighet och varför jag är som jag är. Jag ska till läkaren imorgon och hoppas få den hjälp jag behöver kring mitt mående. Serien gjorde det än mer tydligt ..

Aris: TACK FÖR ETT BRA PROGRAM . Jag har en utmatning depor nu i 2 år , ofta seg svårt att komma ut ur sängen och själv varken är orolig och trött på sjukdomen. orolig att gör mig illa.


 

Greta: ...och så vackert foto! Träden och stjärnhimlen.. hjärtskärande och sant..

Ann-Linn Guillou: Tack Greta! Träden och himlen är en bild som vår fantastiska klippare Tomas Thöve har tagit fram och gjort om. Och ja, det är hjärtskärande...  

 


S
: Tycker också en eloge till Melinda Kinnaman i pjäsen "jag vill inte dö.." så sjukt bra!

Hanna Bard: Hej, jag har ingen fråga utan vill mest säga att jag verkligen gillade programmet. Har inte bipolär sjukdom men känner till psykisk ohälsa och kan bara tänka mig hur fruktansvärt jobbigt det måste vara med djup depression. Tack för att ni sänder programmet och jag hoppas att det kan hjälpa andra!

Sofie: Har haft diagnosen depression sen jag var 17 är idag 24 år, lever med en fruktansvärd ångest, ena dagen ena stunden svävar jag på moln, de andra finns de ingen mening med något! Har blivit remitterad till neuropsyk, hoppas man kan få bukt med diagnos och medicinering, m.m.. Tack för ett bra program kommer inte missa något! Man känner igen mycket av de ni berättat!! Tack



Ann-Chatrine Pettersson
: Jag är 55år nu och fick inte min diagnos förän för 7år sedan . Jag har haft ett jätte jobbigt liv. Den har blivit bättre sen jag fick litsium och serquel. Har precis gått ur ett skov, så nu är det bara denna trötthet man ska käpma imot Kram Anki

Ann Heberlein: Jag hoppas innerligt att vi kan bidra till att minska skammen kring psykisk sjukdom. Det är ett av mina huvudsyften. Kram till dig.

 

Margareta: Jag skriver och skriver men det går ej iväg. Blir förtvivlad.

Moderator: Hej, vi får jättemånga frågor och våra experter svarar så snabbt de kan. Vi ser dina frågor.


Carina
: TACK för ett mycket fint program! Jag har själv diagnosen och det är så värdefullt att få ta del av era tankar och livserfarenheter! Jag känner igen mig själv i era berättelser. TACK till er alla! Kramar och kärlek från en medmänniska!

 

Mikael: Hej! Jag undrar om bipolär sjukdom är ärftligt?

Simon Kyaga: Hej Mikael, ja bipolär sjukdom är delvis ärftligt. Den ärftliga komponenten brukar skattas till 60-80%. Det innebär för bipolär sjukdom typ I att risken att drabbas om man har en förstagrads släkting med bipolär sjukdom typ I är ca sju gånger ökad jmf befolkningen. Det är dock viktigt att poängtera att även med en förstagradssläkting med bipolär sjukdom typ I, så är risken enbart några procent att själv drabbas.
 

 

Maria S: Ett enormt stort tack för detta initiativ. Sitter här med tårar i ögonen. Känner mig helt plötsligt mindre ensam. Vilken befrielse att få höra andra prata om vår gemensamma nämnare. Att slippa vara den som är udda en stund. Tack! Och tack till alla er som så öppenhjärtigt berättar.

Ann-Linn Guillou: Tack Maria, skönt att du känner dej mindre ensam. Jag är också djupt imponerad av alla som valt att dela sin historia, inte minst Ann Heberlein själv! Vet att det betyder mycket för många...


 

Håkan: Hej! Instämmer i hyllningskören. Har själv "bara" återkommmande depressioner och ffa ångest sedan 14 år tillbaka. Vilket otroligt viktigt program ni har gjort. Så mitt i prick och informativt. Vilka fantastiska medverkande. Vilken värme. Stort tack. Samtidigt blir man ledsen över att resurserna är så begränsade. Har inom öppevårdspsyk. i Malmö träffat 5 läkare vid de 6 senaste besöken och tror tyvärr inte att det ser bättre ut i resten av landet. Men åter igen. Tack för ett fantastiskt program.

Ann Heberlein: Tack Håkan!

 

Pauie: Fantastiskt bra program, jag levt med diagnos i 15år (typ2) känner sån skam att någon ska upptäcka o döma mig.

Ann Heberlein: Vi ska inte skämmas. Kram!


 

Ritva K: Jättebra program, måste läsa bolen nu. Fick min första depression -99 efter att jag fått min dotter, jag förstod inte varför jag bara ville sova orkade knappt sköta om mina 4 barn, sen åkte jag till psykakuten med lillan i bilstolen. Fick depressionmedicin och sedan har det bara fortsatt. Hänt mycket. Tack för att ni alla ställer upp och gör programmet ser framemot nästa ;)

Vera: Tack för ett fantastiskt program, alla inblandade. Hur stor är sannolikheten att "drabbas av" bipolär sjukdom om man har en förälder som har diagnosen bipolär? Min mamma fick sin diagnos i slutet av 1980-talet då hon var i 40-årsåldern. Djup depression och blev inlagd på psykakuten vid några tillfällen. Själv har jag alltid märkt av att jag har perioder av lätt mani resp nedstämdhet sedan 20-25 år tillbaka men inte så djup att jag tyckt mig behövt söka hjälp. Ser mig själv som en person med en psykisk sårbarhet och har valt att kliva av jobbkarriären efter en långvarig utmattningsdepression som utlöstes under ett chefsjobb.

Togas: Tack för toppenprogram,behovet av sådana är gigantiskt!!!

 

Eva: Tusen tack för programmet! Efter att ha levt 10 år och fått två barn tillsammans med en "typ 1" kändes det bra att få en beskrivning av hur sjukdomen är för den sjuke. Mitt ex kunde aldrig prata om det, antingen förnekelse och mani eller djupaste mörker. Tror att programmet kommer att hjälpa många med sjd att förstå sig själva och inte känna skam. Som någon sa i programmet "ingen begär att en cancersjuk ska bota sig själv." Tack än en gång! Stor kram Eva

Ann Heberlein: Fint att höra att vårt program hjälper dig att förstå!

 

Per: Kanonprogram! Äntligen. Jag är bipolär typ 1 och sjukpensionerad. Fyller mina dagar med jakt, skog, natur och fysisk träning. Känns skönt att se människor i samma sits även om sitsen är tuff emellanåt. Tack för ni gör detta/ Per i Avaträsk

 

J-oksi: Hopplösten känns ännu värre när jag inte ens kan få iväg min frågaaaaaa!!!

Aris: Jag undrar varför fick ingen svar på mitt fråga??



OLLE
: Till Ann: Hur har din tro påverkats av din sjukdom? Ännu en personlig fråga: Är du bokstavstroende?

Ann Heberlein: Nej, det är jag inte.

 

Louise: Ann, hoppas du inser storheten i det du har gjort när du har tagit upp det här ämnet. TACK!

 


Hannes Q, RSMH-Livet, Gbg
: Väldigt bra att ämnet psykisk ohälsa tas upp i olika sammanhang i SVT, och modigt av de medverkande att förmedla sina personliga historier. Jag undrar bara varför det biopsykiatriska perspektivet måste dominera så totalt, som det gör idag. Den som har mångårig erfarenhet av psykisk ohälsa - och arbete med människor med psykisk ohälsa - vet att tillstånden inte är några mystiska fenomen, utan mycket förklarliga utifrån de berördas levnadshistorier.

Ann-Linn Guillou: Hej Hannes. Visst finns det många olika orsaker till psykisk ohälsa och vi försöker belysa sjukdomen på olika sätt genom de medverkandes olika berättelser. Vi välkomnar en diskussion i ämnet!

 


Bipolära sillen
: Jag är jag,jag är inte bipolär sjukdom. Det tar jag med mig ikväll...Jag har kämpat med sjukdomen sen många år tillbaka och tycker fortf det är mkt svårt att prata om det,berätta om det för människor i min omgivning. Bara mina närmsta vet. Jag kanske inte har ett behov att basunera ut det till höger och vänster heller,men det är mkt skönt att det blir belyst så att stigmat över sjukdomen sakteliga kan försvinna. Tack från mig!

 


Monica
: Stort TACK för ett jättebra och tankeväckande program! Vad är friskt och vad är sjukt? Var går gränsen för normala känslosvängningar och det som ska rubriceras som sjukt? Svår fråga tycker jag.

Simon Kyaga: Hej Monica, tack för denna fråga som är högst relevant. Ur ett psykiatriskt perspektiv får man vara hur som helst. Det är först när ett beteende leder till en påtaglig funktionsnedsättning eller uttalat subjektivt lidande som det blir relevant att betrakta det ur ett psykiatriskt perspektiv.

 


Sturenorth
: Jag känner att mina egna depressiva gamla känslor och tankar dök upp under programmet. Likt personerna i programmet har även jag vissa upp och nedgångar. Mina dalar gör mig sängliggande och passiv, brukar gå i skov av månader. Jag känner själv att något inte står rätt till där uppe men jag har inte lika starka skov som personerna i programmet. Har gått till olika människor och pratat med under åren och vissa insikter har jag fått men skoven minaa består. Jag känner lite som att jag ramlar mellan stolarna och vet inte riktigt vad jag borde göra härnäst. Ps. tack för ett väldigt fint program, att inte vara ensam i känslor hjälper:)

Anders Birgerson: Bra program och det behövs fler :-) Psykiatri sjuksköterska i Helsingborg.

Elisa: Jag har inte en fråga, utan igenkännande att bipolär sjukdom kan vara en dödlig sjukdom, vilket också schizofreni, depression m.fl kan vara. Min son dog i höstas av sin sjukdom schizofreni. Det behövs en utveckling, mer kunskap om det. Min son lämnades för mycket ensam med sina röster, de tog överhanden.

John: Hej Jag har i bland svårt med mitt förtroende på mig själv litar inte på alla men vissa går det bra att prata med & själv blev jag inlagd 2001 & fick medeciner behandling som ECT Det är en slags el behandling de funkar på mig med medecinerna. har lite orolig osäker på mig själv svänger för mig också men programmet får mig känna igen mig vem jag med är tack för ni gör detta med också



Cajsa Skogholt
: Stort tack för ett jättebra program! Som mamma till en dotter med diagnosen bipolär 2 kändes det gott att se och höra er som medverkade.

Ann-Linn Guillou: Hej Cajsa! Fint att du som anhörig fick en behållning av programmet. Det är viktigt att skapa förståelse, inte minst för er.

 

Sara S: ANN, jag har tänkt på en grej och undrar vad du tänker om det här. Det är så tröttsamt med skuld och skam.. Vilket helt klart är tanketemat i en depression. Har själv brottats mycket med ångest. Men den kanske kommer för att man inte lever på ett vs som när själen? Kanske är ett tecken på att det behöver göras en förändring. Min erfarenhet är att när jag har gjort svåra förändringar för att långsiktig kunna må bra så blir anhöriga oroade och jag upplever att de nästan vill ha mig kvar i positionen att vara den sjuke anhöriga som de gott kan ge goda råd ibland. Men hur ska de kunna vägleda mig i mitt liv? Jag känner mig provoserad av en omgivning som ständigt vet förståndigt mitt eget bästa. Det gäller även de möten som jag har haft med vårdgivare. Hur skulle de någonsin veta vd som döljer sig i mitt universum. Jag vet ju heller ingenting om deras.

Ann Heberlein: Det är en fråga som inte är enkel att besvara, Sara, men jag förstår hur du menar. Jag tänker att det handlar om makt på något sätt. Den sjuke kan man ju styra och ställa med - och en del anhöriga tar på sig rollen att vara just anhöriga. Det blir liksom en uppgift, en identitet...

 

En som inte förstår: Hej! Varför hjälper inte medicinerna bättre? Saknas forskning på området?

Simon Kyaga: Hej, ja det behövs verkligen mer forskning. I synnerhet bipolär depression är svårbehandlat. Samtidigt så visar studier att de nu befintliga behandlingsalternativen minskar risken för en ny affektiv episod mycket jämfört placebo.


 

Anna med Bipol typ 2: Tack för ett fint program. En del kloka ord sades, men framför allt Prästen som berättade om hur bipoläriteten fått henne att förstå andra då hon upplevt alla känslor som finns. Jag försöker själv se min bipoläriteten som en gåva. Tänk att jag får uppleva hypomanins underbars eufori, att jag kan förstå människor i sorg, som har ångest mm. Jag jobbar själv med äldre och har nytta av mina känsloerfarenheter varje dag. Även om min sjukdom är hemsk så blir den lättare att handskas med om man ser det som en gåva.

Johan D: Äntligen efter 30 år av ångest, mörka tankar, förvirring, terapisamtal som ej ledde någonstans, alkoholmissbruk etc. Så ser man det här och någonting lättar inuti. Jag är inte onormal och värdelös, jag är sjuk. Tack!

 


Marko
: Hur ska man få bort stigman skammen om depression ? jag känner en stor skam alltid det är väldigt svårt

Ann Heberlein: Öppenhet. Prata. Sluta skämmas. Det är svårt, men den enda vägen.

 


Mia
: Tack för att du tar upp ämnet och avdramatiserar psykiskohälsa. Viktigt att våga prata om det då det är många som har psykiskohälsa. Ett fint programm som visar vardagens svårigheter mitt i det pågående livet. Ser framemot kommande program.

Ann-Linn Guillou: Tack Mia! Nästa vecka handlar det om sambandet mellan kreativitet och bipolaritet och veckan därpå om relationer. Hoppas att du tittar!

 

Moderator: Hej, undrar du över var du kan få stöd? Läs gärna mer här:

http://www.svt.se/mina-tva-liv/om-du-behover-prata-med-nagon-har-fragor-eller-funderingar

 

Marie: Tack för ett fantastisk program! Jag ser fram emot nästa! Vi måste öppna upp så att människors fördomar minskar! Tack!

Ann-Linn Guillou: Tack Marie, ja det är målet!


 

Sara S: ANN: Well said. Tack för ditt driv. Jag har berikats och värmts av dig flera gånger genom åren. Youtube är inte så tokigt på så vis. Är tacksam att du berikar mitt liv. Kram

inawah: Programmet är ovärderlig på alla sätt! Jag hoppas att det blir höga tittarsiffror. Många behöver veta mer om denna sjukdom. Ibland lejer jag med tanken att kunna berättaöppet om vad jag har, som personer som har diabetes gör tex. De lyfter sina behov av mrllsnmål, visar sina sprutor, prarar om hur de mår. Det är så sorgligt med denna statusskillnad. Att komma ut ur garderoben gör en oerhört sårbar. Det kan alltid vöndas emot en. är alltid beredd på att lltid vara rädd för att ett


 

Anders W: Varför forskas det så lite om bipolär sjukdom?

Simon Kyaga: Hej Anders, det forskas mycket på bipolär sjukdom. Men du har rätt, i relation till det personliga lidandet och de samhällsmässiga konsekvenserna av bipolär sjukdom satsas det lite på psykiatrisk forskning i jämförelse med många andra medicinska tillstånd. Tyvärr tror jag att det kan vara ett utslag av de fördomar som fortfarande omgärdar psykisk ohälsa.

 


Anna Winskog
: Tack!!!!! Äntligen rättvis beskrivning av bipolärt syndrom. Vi är många o varianterna likaså. Alla ligger inte i psykoser och äter 7 olika mediciner utan de finns de av oss som faktiskt är fungerande i arbete o familj trots vår sjukdom. Tycker media har varit urkassa på detta men det är väl inte tillräckligt snaskigt att inte hamna i psykoser mm. Hoppas ni säljer in detta till skola o landsting m.fl för utbildning!! Ser fram emot del 2!! Ps: låt det ligga ute på play länge Alllt gott!!

Sanna: Som sagt fått diagnos bipolär vilket jag tror stämmer bra. Har man detta, plus tvångstankar, maniska beteende o perfektion blir det väldigt Jobbigt!!!

LEE: tack för ett bra program, typ en chat skulle gärna vilja att det fanns en grupp som man kunde prata med andra i samma situation, känner: så många frågor, så få svar, och att få känna att jag inte är ensam.



FIA
: Jag har en 16-årig dotter som är Bipolär. Ann jag undrar om du fått prova många olika mediciner innan du fick rätt. Mycket bra program.

Ann Heberlein: Hej! Eftersom jag inte är läkare så svarar jag inte på frågor om läkemedel. Det blir så lätt fel. Hoppas din dotter får rätt hjälp!

 

Tord: Hej, tack för ett kanon program. Tänk att ens tankar kan ställa till med så mycket. Hjärnan vaknar blankt med på humöret på topp och sen är det dags att åka hiss och välja eller snubbla av på olika våningar, sekund för sekund, tanke för tanke. En liten kamp i sig. Jag är typ två och knaprar en massa ergenyltabletter varje dag för att hålla hissen från källaren eller att skjuta sig genom taket. Nu blir det personalmöte med samtliga anställda för att dra sitt strå till stacken med öppenheten. :-) Tack åter igen och ses nästa vecka

 

Gunschan: Ett program som berör på djupet. Är inte bipolär med känner igen vissa drag då jag ibland kan lida av melankoli. Tack Ann H och alla inblandade för ett fint och viktigt program.

Sia: Hej o tack för ett fantastiskt program! Väldigt bra, respektfull och innehållsrik skildring av människorna och av sjukdomen! Ser fram emot de övriga delarna.



johansson
: ANN håller du föreläsningar om detta

Ann Heberlein: Ja, det händer att jag gör det.

 

Lotta: Hoppas du också tar upp missbruk i samband med skoven,har själv sjukdomen och klassat som alkoholist i många år av sjukvården å myndigheter.blivit mycket illa behandlad och absolut ingen förståelse istället låste dom in mig på Lvm. Idag har jag fått hjälp och äter medicin mot mina manisk skov. Livet har blivit väldigt lugnt eftersom jag var väldigt kreativ å skapande och levde ut fullständigt.saknar mitt gamla liv ibland...

Maj (mamma....): TACK för ett informativt och vackert program och tack till er som berättade om era liv! Jag hoppas att de som inte vet så mycket om vad det innebär att ha denna sjukdom eller hur det är att vara närstående får bättre förståelse - jag kommer att rekommendera alla i min omgivning att se dessa program! Varmt tack!

 


Ingela Trelleborg
: Har alla med Bipolär sjukdom katter?? Hihi

Ann-Linn Guillou: Ingela, du är något på spåren! Har aldrig varit med om att så många av de medverkande har katter! Finns det forskning på det här? :-)

 

Björn Lindsten: Ångest är en fruktansvärd upplevelse, ger ofta en känsla av att det är outhärdligt, främst stark ångest men även den svagare ångest som kanske ligger på hela tiden, så kallad GAD. Att tvingas bära den känslan alldeles själv är nog det största problemet och faran. Att få tala med någon och dela känslan av ångest med någon är en av de viktigaste vägarna att delvis komma ur denna kvävande mara. Jag går på gruppsamtal genom föreningen ÅSS, Ångestsyndrom-sällskapet. Alla som känner att de har upplevelser som kanske är ångest... kan komma till öppet-hus, där människor samlas och berättar och samtalar om dessa saker. Man behöver inte delta i samtalen utan bara vara lyssnande deltagare. En väg till att börja förstå vad man känner!


inna
: Har skrivit och skickat men verkar ha försvunnit. Jag grät hela programmet igenom. Vågade först ikväll acceptera och förstå att jag haft diagnosen hela mitt liv. Jag är 65+

Leia : Tack för att ni berör detta ämne!

 

Moderator: Hej! Tack för alla frågor - de bara strömmar in. Vi publicerar och svarar vartefter vi hinner med!

 

Klara: Usch, det var jobbigt att titta på, jag kunde relatera till alla tre på någon nivå men allra helst prästen. Då kom tårarna; tänk att det finns fler som jag. Jag tror att det var lättnadens tårar. Stort tack!

 

Therése Stockholm: Tredje försöket att fråga Ann H: Jag har en medelålders väninna, högutbildad tvåbarnsmor som har LPT just nu pga att hon är manisk. Både hon och flera i familjen har bipolär diagnos. Hälsade på henne häromdagen och min undran är hur jag ska bemöta hennes "tokiga" prat? Vi står varandra nära och jag var ärlig mot henne att jag var orolig över hennes förändring och erbjöd mig att följa med till läkare. Ska jag bara lyssna på hennes planer om att flytta, köpa hus, bil, ha sex med nya män et c eller är det ok att jag ifrågasätter det som är heltokigt? Vill inte kränka henne. Hälsningar Therése

Ann Heberlein: Jag tycker att du ska ifrågasätta henne. Hon behöver hjälp! Och du är en god vän som ser till att hon får hjälp.

 

Malannell: Tack för ett bra program och TACK till de som så öppenhjärtigt delade med sig av sina liv och sin sjukdom.

 

Kajsa: Tack! Kommer ni även att ta upp flera diagnoser? T ex schizofreni?

Ann-Linn Guillou: Hej Kajsa, med den här serien vill sätta ljuset just på bipolär sjukdom för att det är en av de vanligaste pyskiska sjukdomarna som sällan skildrats. Men en annan gång blir det förhoppningsvis fler diagnoser.


 

Linnea : Simon, du skrev att forskningen är inne på att bipolaritet hänger samman med bipolaritet? Är det något du kan utveckla? Jag äter antidepressiva och är rätt säker på att de gör att min kreativitet försvinner då jag mest skapar i hypomana tillstånd eller depressiva... de gör att min kreativitet försvinner... Men toppar åh dalar jämnas ut... Måste man välja mellan psykisk ohälsa och kreativitet?

Simon Kyaga: Hej Linnea, det är en bra fråga. Den vetenskapliga litteraturen är dock begränsad i denna fråga. Det finns inget vetenskapligt stöd för att antidepressiva leder till minskad kreativitet, men det är en klinisk erfarenhet att många patienter tar upp detta. De få studier som rör läkemedelsbehandling och kreativitet talar dock för att i långa loppet lönar sig behandling för konstnärer och andra kreativa personer, eftersom depressioner och manier är så destruktiva för förmågan att ge uttryck för sin kreativitet.


 

Louise: Reagerade också på katterna.....Eftersom jag själv är kattmänniska!

Ann-Linn Guillou: Jag är också kattmänniska!


 

Yogagirl: Har haft hjälp av yoga och meditation för att jämna ut olika perioder med depression. Rekommenderar gärna!

 

Alexis: Hej! Flera i min familj har bipolär sjukdom. Alla äter litium och mår rätt bra på det. Flera av mina familjemedlemmar har inte haft skov på 20 år. Kan man ha så få skov om man har bipolär sjukdom om man sköter medicineringen?

Simon Kyaga: Hej Alexis, ja det är inte ovanligt.


 

Niclas: Tack Ann för ett fint och känsligt talande program om de skiftningar och svängningar som så nära hör ihop med manodepressiv (bipolär) sjukdom... och att de ibland skyhöga och avgrundslösa svårigheter, som kan bli så stora värden och kreativa resurser i livet. Värdefullt att denna "dolda" sjukdom visas i denna sensitiva form... har haft diagnosen i 25 år och har lyckats förlänga tiden mellan skoven... Jag har haft stor hjälp i mitt arbete som psykolog, liknande det som prästen nämnde om att möta olika känsloyttringar... fina råd till "skataren"... ser fram emot kommande program!!


Södermalm
: Tack för programmet! Allt helvete jag stått skyldig för i mitt liv är en följd av mina maniska faser. Ångesten och deppet är hemskt, men jag känner mig tryggare i det skovet. Jag sabbar inget för någon annan då. Hoppas uppgånget och fallet belyses mer i senare program.



Helena
: Hur vanligt är det att barn får diagnosen? Min dotter är 10år och har precis fått den samt att jag har den

Simon Kyaga: Hej Helena, förekomsten för bipolär sjukdom bland barn och ungdomar är omtvistad och visar stor variation mellan studier och länder, till stor del beroende på skillnader i definition av bipolär sjukdom. Ett sätt att uppskatta förekomsten är att utgå från retrospektiva siffror på 30-50% debutålder före 18 år bland vuxna med bipolär sjukdom, vilket innebär en risk på 0,7-1% att få en första episod av bipolär I eller II före 18 års ålder.

 


Anki
: Tack för ett fint och nyanserat program! Känner igen mig och blir varm i hjärtat!


 

Orolig: Hej Ann! Du nämner i programmet att det e viktigt att ta sin medicin. Jag har själv bipolär 2 o medicinerat i ca 15 år. Har under dessa år varit inlagd på psyket ett flertal ggr. trots regelbunden medicinering. Har, utifrån vad jag har läst o hört, förstått att det inte finns vetenskapliga bevis på att stämningsjämnande medicin verkligen fungerar och att man inte vet exakt hur de verkar. Hur ska jag förhålla mig till medicinering utifrån detta? Jag vill ju inte äta medicin i "onödan". Praktiserar mindfulness vilket stabiliserar mitt mående i stor utsträckning. Tror egentligen mer på det än på tabletter. Jag e relativt ung oxå, 33 år, o vill naturligtvis inte få några bestående kroppsliga men. Funderar på att trappa ner på en av mina mediciner för att sedan sluta med den, ska i så fall berätta detta för min behandlande läkare. Men e så rädd för hur jag kommer att må. Har du några råd angående min situation? Tack på förhand!

Ann Heberlein: Hej! Tyvärr blir man nog sjuk ibland även om man medicinerar, men sannolikt hade det varit värre utan medicin? Som sagt - jag är inte läkare och vill inte besvara frågor om medicin: Det kan bli fel. Önskar dig lycka till. Kärlek!


 

Bipolarblog.se: kommer det att handla någonting om utanförskap i kommande avsnitt? när jag var i som sämst skick klarade jag inte av att ta hand om min ekonomi (ekonomin jag inte hade, vill säga), och hamnade i ett ekonomiskt utanförskap som inte var att leka med. det vore en sån där bra grej att ta upp, tror jag.

Ann-Linn Guillou: Jag förstår vad du menar. Har hört en del om just skuldsaneringar och liknande problem som en del hamnar i, men vi kommer inte att ta upp det i den här serien mest för att det inte funnits utrymme. Men vi tar upp en slags utanförskap som uppstår genom isoleringen när man inte vågar prata om sjukdomen. Det finns i den sista delen som sänds 9e juni.


 

Louise: Hur vanligt är det med samdiagnoser typ ADHD?

Simon Kyaga: Hej Louise,  samsjuklighet med ADHD hos bipolära patienter är vanlig, särskilt hos unga. Det har uppskattats att individer med bipolär diagnos också har ADHD i 85% av fallen hos barn, 50%hos tonåringar och mellan 10 till 20% hos vuxna.

 


linnea
: Tack Simon, tänk värt...... :) Tack för ett jättebra program! Ann heberlein är ett geni och min absolut störsra förebild och inspiration på så många plan! tack övriga inblandade för ett jättebra program! ser mycket framemot nästa!!!

Ana Karin: TACK för att ni delat denna viktiga information med oss alla tv tittare och på ett så bra sätt att man kunde "känna in" både smärtan men också glädjen och det fulla sätt ni kan uppleva världen,livet och skapelsen på ! Ser fram emot nästa avsnitt.


Marie
: Tack! Nu känner jag mig inte så ensam längre. Jag har hört många förväxla bipolär med scizofreni, och är rädd att dela med mig av min sjukdom för att folk har så förutfattade meningar och tror att dem faktiskt vet. Mitt tips till alla, gå i gruppterapi i formen ACT det är hjälp mig enormt.


Eva psykolog
: Hej! Har vi inte alla t ex maniska tendenser ibland och gränsen mellan flow och sjukdom kan vara hårfin! Hjärnan verkar vara annorlunda när man är ung, på gott och ont. Jag kunde som tonåring skapa kläder och glömma att både äta och sova och av någon anledning så har väldigt många av oss svårt att bedöma hur andra ser på vår kroppsstorlek - vår egen bild är förvrängd...


 

inna: Äntligen vågar jag ta emot experthjälp. Har haft så svårt att acceptera. Tack för programmet. Nu tänker jag inte streta emot längre. Livsviktigt program ikväll

Ann Heberlein: Inna! Det gör mig glad att höra. Kärlek!

 


Sala
: Jag hoppas att programmet ses av många och gör skillnad. Jag längtar efter den dag jag kan vara öppen med vem jag är istället för att försöka finta, lappa och glida på sanningen om mitt liv. Det bara ökar lidandet och skammen. Jag har tappat många år, allmänbildning och normal orientering i samhälle och omvärld pga min psykiska sjukdom och inget skrämmer mig mer än sammanhang där min "normalitet" kan bli ifrågasatt.

Ann Heberlein: Det hoppas och tror jag också! Kärlek  och glädje till dig

 


Växjö
: Hej! En släkting till mig har bipolär sjukdom. Hon laborerar mycket med medicinen. Slutar och börjar ta sin medicin. Är det vanligt att inte nå sjukdomsinsikt vid bipolär sjukdom? När hon kommer ur sina manier och depressioner är det som om hon glömmer bort att hon har varit dålig och då slutar hon med medicinen.

 

ANN-SOFI: ANN : Tror du att Bipolära är mer kreativa och konstnärliga än andra som inte har sjukdomen?

Ann Heberlein: Hej Fia! Nästa program handlar om precis det!


 

Orolig mamma: Tack för ett fint program! Jag undrar hur vanligt det är med alkoholmissbruk i samband med de depressiva perioderna. Min son som snart fyller 18 säger att det enda som hjälper när de jobbiga tankarna kommer är alkohol. Han har hamnat i riktigt trubbel med anledning av detta, gång på gång.. Vissa dagar har han druckit i smyg sitt rum och andra gånger "störtat" ut för att ta sig med på någon fest och det hela slutat med polishämtning och mycket oroliga kompisar..

Simon Kyaga: Hej, missbruk kan generellt utlösa affektiva symtom. Centralstimulantia (amfetamin, kokain, crack) utlöser maniliknande episoder. Alkoholberusning kan förväxlas med mani/hypomani, i alla fall i efterhand. I stort sett samtliga missbruksdroger kan utlösa depressioner. Samtidigt är det hög samsjuklighet mellan missbruk och bipolär sjukdom. Livstidsförekomsten är omkring 50 % för någon form av missbruk vid bipolära syndrom.


 

anst: Sen vill jag bara tacka för att ni fått upp mina ögon för att få alla bitar på plats å kanske kan börja acceptera efter ett år med diagnosen att jag verkligen har denna j_vla sjukdom.

Ingela Trelleborg: Finns en grupp på Facebook som heter Vi med psykisk ohälsa gå gärna med i den.



kari k
: tack ann heberlein. jag har läst din fantastiska bok. kvällens program var riktigt bra. dock ganska förskönad. jag har bipolär skukdom. jag är inte bipolär. om jag bryter benet, så är jag väl inte ett benbrott. jag har ett benbrott. i mitt yrkesliv (32 år) har jag haft 18 olika jobb. i de flesta yrkesområden. sökare. gräset är grönare på andra sidan. fick min diagnos sent. men nu jobbar jag som mentalskötare och allt funkar så in i helsike bra. behöver varken manier eller depressioner. lever i en ständig, lagom, hypomani. hoppas att det håller i sig.

Ann Heberlein: Hej! Fint att du har hittat rätt!

 

Marie "Foxy": Hej Ann! Tack för att du gör det här programmet!! Fantastiskt och få höra berättelser från likasinnade. Viktigt!! Jag kände igen mej i många, men... jag såg även den röda tråden!! Måste bara få dela med mej... 2012 hände ngt magiskt! Helt plötsligt förstod jag att Jag är inte mina tankar, jag är inte mina känslor... Jag är... ett Varande... ett Medvetande... ren Kärlek!!!! Jag förstod... att när jag trodde på mina negativa tankar... så hade jag ytterligare negativa destruktiva tankar om mej Själv!!! Vilket skapade ytterligare tunga känslor. Det var dem som gjorde mej sjuk inte "jag"!!! Jag är fantastisk i den jag är och jag har oanade förmågor. Jag slutade med alla mina mediciner, 2012. Jag mår i harmoni med mej Själv idag! Jag ser mina unika gåvor. Och idag hjälper jag andra att se sin unikhet. Vi är så mycket mer än våra tankar. Hela mänskligheten är så mycket mer. Jag har haft många skov sen 1985. Nu har jag inte inte haft nga skov eller tagit nga mediciner sen 2012. Jag känner att jag är frisk. Delar gärna med mej mer. Det är sorgligt att vi får en massa mediciner för alla våra känslor som endast talar om för oss att vi har felaktiga tankar om oss Själva. Det här låter kanske för enkelt men... det är magiskt när vi upptäcker att vi är inte våra tankar eller våra känslor. Det finns andra sätt att sätt än mediciner till och förstå detta. Vi är såååå fantastiska och unika!!! Alla!!! Inte bara "bipolära"... utan alla <3 Stor stor kram <3 <3 <3

 

Anhörig: Som anhörig var det både berikande och jobbigt att titta. Stort tack för detta program!

Kristina: Tack för ett fint porträtt av fina människor. Hoppas att många tittare får en större förståelse. Jag har aldrig känt skam, känner att det är en gåva efter att jag lärt mig leva med sjukdomen. Hoppas att serien verkligen förändrar!


 

Erik: Hur vanligt är det med biopolär Kvinnor kontra Män?

Simon Kyaga: Hej, bipolär sjukdom är ungefär lika vanlig hos män som kvinnor.

 

Jessica: Hej, mitt tidigare inlägg verkar försvunnit. Men det är med värme i hjärtat jag lägger mig inatt, tack för ett fantastiskt program och ännu större tack till alla er fantastiska människor som deltog. Ni uppvisar det som jag vill att så många människor ska förstå, att ni är precis som vilka andra människor som helst bara att ni har en förmåga och tillgång till känslor som inte alla människor kan uppnå. Jag har själv växt upp med en mor med bipolär sjukdom och det är få människor jag älskar och tycker är så kloka som min mamma, hon är fantastisk på alla sätt. Det är så fel och dömma människor som många i samhället gör istället för att hjälpa varandra och visa förståelse, men allt handlar om okunskap. Därför är jag nu så tacksam att detta program kan sprida dena kunskap och förståelse. Stort tack och godnatt, många kramar.

 


Anhörig
: Prövar en gång till. Min fråga/åsikt har inte synts. Kanske för att den är obekväm. Jag tycker inte programmet var så bra. Hade hoppats få höra mer om hur de som har sjukdomen har löst livet, hur det går att leva med sjukdomen. Programmet handlade mest om hur det är i topparna och dalarna. Men det kanske också behövs.

Ann-Linn Guillou: Hej anhörig. Det är tre delar i serien och detta var den första. Vi ville börja med ett introducerande program som beskriver sjukdomen grundläggande men från olika människor som tillför sina olika perspektiv. I nästa vecka är det eventuellt mer konstruktivt då det fokuserar på kreativitet och även den sista delen kommer att handla mer om hur man lever ett bra liv med sjukdomen. Jag hoppas att du fortsätter följa serien!

 


C
: Kommer ha en liknande chatt efter varje program? Tror Inte min kommentar kom med, något som fler verkar ha upplevt. Tack för ett bra och viktigt program!

Ann-Linn Guillou: Ja vi kommer att chatta efter varje program. Välkommen!

 


Peter
: Jag har överlevt i 27 år nu, och jag orkar inte med livet hur ska jag orkar leva ensam och deprimerad ? hur orkar andra?

Ann Heberlein: Det gör man inte alltid. Då måste man söka hjälp, bli inlåst ett tag och låta någon annan var ens vilja. Livet är för jävligt ibland. Lova mig att genast ta dig psykakuten om du känner att du inte orkar just nu.

 

Ingela Trelleborg: Förlåt den heter Vi med psykisk ohälsa i Sverige.

 

Charlotte: Tack för ett givande program. Så viktigt att visa människan bakom psykisk sjukdom. Så ärligt. Har en dotter som utvecklade autism och fick en psykos vid tjugo år ålder. Har skrivit en bok och det kommer att sändas ett inslag i Sydnytt om det i morgon kväll. Har läst dina böcker och lyssnat på ditt sommarprogram . Hyser en stor respekt och beundran i det du gör.

 

lotta: Fler borde våga tala om att man har denna sjukdom, så även fega jag, är så rädd för folks fördomar. Kanske vågar fler efter detta...?

 


Beda
: Förutom att det är ett angeläget, intressant och efterlängtat program, som rör upp känslor och visar på ett lidande hos många, är själva programmet så oerhört snyggt filmat och redigerat. Det gör programmet landar allt mer kraftfullt.

Ann-Linn Guillou: Hej Beda! Roligt att du tyckte om prorgammet, tack så mycket för det! Jag kan bara instämma i att både bilderna och redigeringen är fantastisk, det är Thomas Töve som har klippt och han gjorde även Djävulsdansen tillsammans med mej. Ja det skapar kraft...


 

Karin: Hur stor chans har jag att leva ett symtomfritt liv med optimal medicinering? Är nydiagnostiserad vid 47 års ålder och håller på med medicininställning. Kommer jag alltid ha skov? Hur påverkas man av jetlag? PS jag har också katt ;)

Simon Kyaga: Hej Karin, i snitt halveras risken för affektiva episoder med behandling. Den individuella variationen är dock stor. Min erfarenhet är att många personer med bipolär sjukdom kan leva fullödiga liv. En del i det är att leva på ett sådant sätt så att risken för nya skov minskas, det gäller till exempel att sova adekvat och regelbundet.


 

Göran Jönsson: Hej igen Ann! Fantastiskt program Du o Dina medarbetare visar! Du Sätter Dina egna ord på ditt tillstånd ibland. Bipolär sjukdom är för dej inget Du Är utan något som Du gör o upplever Då. Bra tänk. Hälsningar Göran J




Eva
: Jag förstår att många frågar på, skulle vara intressant att höra vad ni vet om litium/njurfunktionen Om de lärde fortfarande tror att litium kan orsaka njurproblem

Simon Kyaga: Hej Eva, Svenska riktlinjer för behandling av bipolär sjukdom rekommenderar att njurprov tas minst en gång per år för att följa upp eve njurpåverkan.


 

SSK Landsting: Jag tycker att ni nästan förskönar hur det kan se ut när man har Bipolärt tillstånd. Detta är inte rättfärdigande mot de patienter jag möter i mitt dagliga arbete som har mist mycket av den funktionsförmåga som krävs för ett fungerande liv. Inte minst nedsatta kognitiva förmågor men även den samsjukligheten som förekommer. Inte minst hur vissa läkemedel kan leda till andra tillstånd.

Jessica: Jag har psykisk ohälsa i min närhet och finner det mycket svårt att bemöta. Jag vet helt enkelt inte hur jag skall gå tillväga, vad som skall göras och sägas. Det är svårt att stå "utanför" Har försökt vara en "god" människa men... problemen är för komplicerade. Är oerhört tacksam över all denna information ni förmedlat i ert program. Det ökar förståelsen!



Paya
: Jag vill bara säga tack. Och gud så skönt men otäckt att känna igen sig. Jag har precis skrivits ut från Baravägen I Lund och jag är tacksam för att jag sökte mig dit. Jag kände igen mig i precis vad Tove gick igenom och det slutade med 6 veckor slutenvård. Nu har jag dagpsykriatri och är sjukskriven. Menhar hamnat i ett tillstånd där jag är som vanligt igen, biter ihop. Jag ska göra saker jag kan, inte borde eller vill. Min fråga är, hur förklarar jag för familj och föräldrar vad jag behöver och hur får jag dem att inse att diagnosen är inte det viktigaste. Utan att jag är jag?

Ann Heberlein: Fortsätt att vara du. Vägra att låta dig reduceras till sjuk. Påminn din omgivning om allt annat du är!

 

Stina: Hej. Tack för ett fantastiskt program. Har själv årliga höst o vårdepression med ångest. Därimellan milda perioder då jag sätter igång en massa projekt som sen rinner ut i sanden. Har lärt mig o leva med det o det blir lättare för varje år. Har lärt mig att depressionen kommer att gå över. Man får gå i ide o vänta ut den. Tack igen Ann o alla medverkande.

 

Anton: Hej, jag undrar hur länge de maniska/depressiva perioderna kan vara. Några timmar till flera veckor eller månader?

Simon Kyaga: Hej Anton, formellt ska ett maniskt skov vara i en vecka (hypomani 4 dagar) eller mer och depression i två veckor eller mer.

 


bipolär / alkoholist
: Tack för ett BRA program, jag är bipolär det har varit ett "helvete" ända tills jag fick bra vård. TACK

 

Johanna K: Min fråga verkar också ha fallit bort! Hur kan man stötta som anhörig?

Ann Heberlein: Acceptera - men sätt också gränser. En svår balansgång, men nödvändig.

 

Ingela Trelleborg: @ Ann-Linn har själv bipolär OCH katt o vet andra med samma diagnos som har katter o även andra diagnoser.


 

bekymrad mamma: Hej.Tack för ett bra och viktigt program. Min son snart 22 år fick diagnosen bipolär sjukdom för ca tre år sen. Han fick även diagnosen ADHD (jag tror möjligen han harADD)Jag har aldrig märkt att han haft maniska skov och undrar om man kan ha bipolär sjukdom utan maniska skov? Däremot upplever jag att han har en nästan konstant t nedstämdhet med låg aktivitet och sömn sv årigheter och mycket svårt att ta sig för saker.

Simon Kyaga: Hej, för bipolär sjukdom typ I ele II krävs mani resp hypomani. I ett vidare perspektiv diskuteras dock bipolärt spektrum där även återkommande depressioner ingår.

 


Psykiater,Sundsvall
: Tack för ett seriöst stillsamt ändå hoppfullt program utan den dramatiska skruvade dramaturgi som alltför ofta ses -fina bilder och klipp dessutom-så tack producenten mfl!

 


Mamma och fru
: Kommer ni att ta upp hur anhöriga påverkas av sjukdomen?

Ann-Linn Guillou: Jo i sista delen handlar det om relationer som kan vara svårt att hantera om man lever med bipolär sjukdom. Både Ann och de medverkande pratar själva om det själva på ett jättefint sätt. Vi möter också ett par där båda två har diagnosen och de verkar ha det väldigt fint ihop så man kan klara det på många sätt!

 

Närstående: Det var länge sedan tv visade något så bra och viktigt. Så som anhörig genomgår jag en "helvetesstund" då mitt vuxna barn genomgår en utredning. Allt är väldigt bräckligt, det är som att gå på krossat glas, dålig kontakt när den väl finns. Att vara ett stöd är oerhört svårt om inte näst intill omöjligt. Undrar hur fungerar det med stöd till personer som drabbas och inte klara det vardagliga? Min erfarenhet är att det inte finns. Det här åkomman drabbar givetvis den som insjuknat värst men även de anhöriga har en svår väg att gå, man känner skuld etc.

 

hej.anna: tack, har bett hela min familj att kolla. Hoppas det blir lättare för dem att förstå när inte deras jag står i vägen.


 

Pinexl: Hur får man bipolär att söka hjälp?

Ann Heberlein: Det är inte altid lätt, särskilt inte i maniska skov. Är det riktigt illa är det handräckning från psykiatrin som krävs och LPTutredning. Det är inte roligt, men kan förhindra mycket elände.


 

Jessica: Tack för ett fantastiskt program, detta gjorde mig varm i hjärtat då jag själv har en mor som är diagnostiserad med bipolär sjukdom typ 2. Vilka fantastiska kvinnor och män som deltog i programmet dessutom! Jag hoppas att många människor såg detta program och att det kan skapa en annan syn och minska fördomarna i samhället. Framförallt att det får andra människor med bipolär sjukdom att känna att de finns hopp och att de inte är ensamma. Sedan vill jag säga till de i programmet som hade barn och var oroliga för framtiden att det kommer gå bra för era barn, de kommer bli fina individer med stor förståelse, minskade fördomar och empati för andra människor, vilket inte alltid andra barn som inte har föräldrar, vänner eller närstående med psykisk sjukdom har.

 

Karoline: Tack för ett fantastiskt program! Jag känner att det är svårt att veta om symptomen är funktionsnedsättande när man samtidigt brottas med självförakt och tankar om att man inte ska belasta vården eller är tillräckligt sjuk. Jag har hela mitt liv känt mig udda, känslig, konstig och skamfylld. Just idag tog jag steget att söka vård efter en livstids kamp med mig själv. Jag känner mig rädd både för att ha en diagnos och för att inte ha det. Oavsett vilket så hjälper programmet och den här diskussionen mot ensamhetskänslorna. Tack, kära Ann m.fl. som delar med sig!

 

Anna: Jag levde med min sjukdom i 20 år innan jag fick diagnosen när jag var 34 år. Många jag pratat med på Bipolärmottagningen i Gbg har varit med om samma resa. Det känns skönt att veta att man inte är ensam.

 

Nina: Jättebra att det lyfts dessa frågor. Bra program. Det krävs mod, ärlighet och förståelse. Det finns så mycket förutfattade meningar och felaktiga förest. Så mycket tabu och skam. Dina råd i slutet var klockrena enkla och självklara och kan ändå vara så onåbara... Acceptans och att bli vän med alla delar av sig själv. Det är ju trots allt alla sidor som gör att man är den man är. TACK igen Ann för ditt mod och din vilja.

 

Moderator: Hej! Vi vet att många inte hunnit få svar och vi gör vad vi kan för att svara och publicera allas inlägg. Om några minuter stänger vi för idag. Välkommen igen nästa tisdag, vi chattar efter nästa program också

 

Ann Heberlein: Tusen tack för alla frågor och allt beröm! Så glad att så många tittat och uppskattat. Beklagar att jag inte hunnit svara fler. Kärlek och godnattkramar till er allal/ Ann


 

Sabina: Hur vet man om man har Bipolär eller Add? Läkare säger ofta att det ät liknande symptom!

Simon Kyaga: Hej Sabina, till skillnad från ADD debuterar bipolär sjukdom oftast efter puberteten. ADD är kroniskt fluktuerande, medan bipolär sjukdom är mer episodiskt och kan karaktäriseras av mer eufori än ADD.

 


Anne
: Tack till alla modiga, öppna människor som berättar om sig själva! Jag VET att jag inte är ensam, men när jag hör andras röster och igenkännande berättelser KÄNNER jag mig inte ensam. Dags att bryta tystnaden. Tack!

Ann-Linn Guillou: Ja verkligen! Tack!

 

Ann-Linn Guillou: Okej nu börjar det bli sent.. Jag vill tacka er alla för en fantastisk kväll och för ert stora engagemang. Just nu känns det varmt i hjärtat.


Simon Kyaga
: Tack för alla intressanta frågor och för att ni delat med er av era erfarenheter! Jag kommer tillbaka nästa vecka och ser fram emot att besvara nya frågor.


Moderator
: Varmt tack för ikväll. Nu stänger vi chatten. Tveka inte att ta kontakt med någon om du har har fler frågor och funderingar. Här hittar du information om vart du kan vända dig:

http://www.svt.se/mina-tva-liv/om-du-behover-prata-med-nagon-har-fragor-eller-funderingar

Mina två liv

Dokumentärserie om bipolär sjukdom med Ann Heberlein