Kosterlitz om sin adhd – och passionen för klippklättring

Fysikprofessorn Michael Kosterlitz har haft en annorlunda väg till Nobelpriset. Livet som klättrare blev nästan en besatthet, och som vuxen fick han veta att han har adhd.

Kosterlitz, 73 år gammal, föddes i Aberdeen Skottland. Hans stora intresse blev tidigt fysik och matematik. Men annars hade han svårt för skolan. Han hade inget läshuvud.

– Jag minns hur vi skulle läsa vad de kallade ”god litteratur”. Jag tyckte den var tråkig och ologisk, berättar Kosterlitz.

"Ologiskt struntprat"

Det var först i vuxen ålder som han fick reda på att han hade adhd.

– Många saker som andra människor uppskattade var i mina ögon bara ologiskt struntprat. Utan min medicin har jag en tendens att strunta i pappersarbete, för att det är tråkigt och tidskrävande. Om jag inte har något som motiverar mig skjuter jag upp det till morgondagen, säger Kosterlitz.

Kosterlitz blev fysikprofessor vid Browns universitet i USA, och hade tidigare inlett samarbete med den andra av fyra Nobelpristagare i fysik 2016, David Thouless.

Stora passionen: klippklättring

En av Michael Kosterlitz stora passioner i livet är klippklättring. Han har hållit på med det i många år, och var en av Storbritanniens bästa friklättrare när han var yngre. Han gjorde flera avtryck i klättrarvärlden, och fick bland annat en klippa i Italien uppkallad efter sig.

Detta efter att han som första person klättrade upp för klippväggen. Det dröjde tio år innan någon annan lyckades göra samma sak.

– Man gillar det man är bra på. Jag är bra på klättring och älskar det. När jag var yngre var bergen halva mitt liv. Jag blev allt mer besatt. Av någon anledning verkar jag kunna prestera på gränsen till min förmåga i högre grad än andra. Jag använde klättringen som ett sätt att få adrenalin, så jag kunde fungera normalt.

Se ett längre porträtt på Kosterlitz och hans fysikpriskollegor Duncan Haldane och David Thouless i Nobelstudion 20:00 i SVT2 eller Play.