Här är kockarna du mötte i säsongen 2012

I varje avsnitt assisterade Anne en svensk kock som jobbar i en annorlunda och kittlande miljö som vi som tittare aldrig skulle fått tillgång till annars.

Avsnitt 1

Catarina Holmqvist, kock på forskningssstation på Svalbard om sig själv:

Jag är född i Örebro, uppvuxen lite utanför. Jag gick hotell- och restauranglinjen på Virginska skolan i Örebro, inriktning kock. Min praktik fick jag göra i England på ett hotell i Carlisle. Efter skolan fick jag jobb på Happy food i Örebro där jag gjorde jag mat som packades i matlådor som såldes i butik. Sedan fick jag jobb som kallskänka på Silja line, där jag var i ett år innan jag hamnade på Elite hotell i Örebro. Där blev det lite blandade uppgifter som à la carte, barmat och catering.

En kollega där fick jobb som kökschef i Riksgränsen och frågade om jag ville med och arbeta där. Japp! Där blev det sex vintersäsonger. Under somrarna var jag först på seglarrestaurangen på Sandhamn - typisk à la cartemat. Var där även över ett julbord. Men jag har även jobbat till och från på Vaxholms Kastell.

Sedan fick jag jobb på Lofoten på Fiskarrestaurangen i Henningsvaere. Där blev det två sommar- och höstsäsonger. Jag har dessutom varit lite snabbt på värdshuset i Hemavan och jobbat en liten stund. Då fick jag ställningen som jag har nu på Svalbard.

Mellan alla jobb har jag passat på att resa runt i världen! Jag har levt ett typiskt säsongsliv med intensivt jobb - sedan resor!

Fritiden:

Resa såklart. Älskar att vara ute! På fötter eller med båt. Träna. Har just börjat med Zumba... Umgås med vänner, familj och pojkvännen.

Avsnitt 2

Ubåtskocken Jimmy Mattson om sig själv:

Jag är uppvuxen i Örnsköldsvik och har min familj där. Jag har gjort tre års utlandstjänstgöring i försvaret i Kosovo som vaktsoldat och soldathemsföreståndare. Övriga jobb jag haft före jag blev ubåtsman är bland annat kock, badvakt och bartender.

Mina intressen är att resa och se mig om i världen. Den bästa resan jag gjort privat var när jag bilade genom Balkan. Kosovo, Montenegro, Bosnien, Makedonien, Albanien, Bulgarien och Kroatien 2005.

Jag har ett brinnande intresse för ekonomi, finans- och aktiemarknaden. Jag tycker om att vara ute i naturen och något som ligger mig varmt om hjärtat är mina underbara fjäll uppe i Vilhelmina. Där trivs jag riktigt bra. Jag trivs annars väldigt bra med mitt arbete i Ubåtsflottiljen då det är väldigt omväxlande och spännande. Det händer saker hela tiden.

Jag har stor frihet att göra det jag vill i köket och kan vara väldigt kreativ med min matlagning. Jag älskar mat!!!

Jag vet inte riktigt om jag kan vara specifik men pasta är något jag har brunnit för att laga länge. Men nu har jag också börjat intressera mig för det asiatiska köket. Jag tycker om att göra långkok på grytor, såser och så vidare. När det kommer till vilt tycker jag bland annat om att laga ren, älg, och ripa.

Personliga egenskaper är nog vänlig, varm och omtänksam. Pliktmänniska, lojal och lugn. Min idolkock i tv-världen definitivt Mat-Tina. Jag älskar hennes utstrålning, karisma men framförallt hennes härliga dialekt. Jag är väldigt svag för skånska damer.

Avsnitt 3

Filmkocken Samantha Larsen om sig själv:

Jag är uppvuxen på landet söder om Göteborg. Detta var på 70-talet och vi var den lite udda familjen från stan. Grannbonden trodde inte vi var kloka när mina föräldrar skickade oss barn för att hämta mjölk i en liten kanna, själva köpte de ju mjölk i affären! Men vi fortsatte hämta vår mjölk med ett tjockt lager grädde på toppen. Vi hämtade ägg, satte potatis och odlade egna grönsaker. Det var inget man reflekterade över som barn. Men som vuxen förstår jag att det präglat mig, att uppskatta det rena och oförstörda.

Numera bor jag i Haga i centrala Göteborg med mina två barn, en katt och en hund. Jag älskar min stad, men kan känna att längtan till landsbygden blir starkare med åren.

Jag utbildade mig först inom grafisk design och senare till journalist. Slumpen förde mig dit jag är idag. Det var ju inte alls meningen att jag skulle hamna bland grytor och kastruller. Jag skulle ju sitta vid min dator och berätta historier, skriva reportage om spännande människor, platser och händelser. Men här är jag nu, och även om det inte var tanken, så är det inte förvånande.

Under min uppväxt har maten vi lagat och ätit varit central. Hela min familj är riktiga matmänniskor, vi pratar mat till leda. Inte för oss då, men för andra som kanske inte har riktigt samma passion för god mat och matlagning. Min pappa, som var dansk arkitekt, lagade mat med precision. Testade recept systematisk, slipade och förfinade till perfektion. Min mamma, som är konstnär, lagar mat på känsla. Hon kan skapa en festmåltid av det som råkar finnas i kylen. Jag tror att jag har hamnat någonstans mitt emellan. Jag testar gärna recept och antecknar, men jag hittar oftare på egna rätter och kombinationer. Jag använder sällan mått utan höftar i det mesta.

Att vara kock på filminspelning skiljer sig totalt från att vara restaurangkock. Jag blir en del av teamet, lär känna alla, vet vem som är allergisk, går på diet eller inte gillar svamp. Teamet blir min förlängda familj som kommer till mitt bord varje dag. Det är enda sättet för mig att jobba, att känna en lika stor kärlek till maten jag lagar som till de människor jag serverar.

Jag har ingen kockutbildning, aldrig jobbat på restaurang och var fullkomligt skräckslagen när jag kastades in på min första filmproduktion för snart 10 år sedan. Nu har jag mer än 50 långfilmsproduktioner bakom mig, men kan fortfarande känna mig lite som en lurendrejare. Snart kommer de på mig, tänker jag. Snart fattar de att jag inte kan laga mat…

Avsnitt 4

Ambassadkocken Richard Finnman i Tokyo om sig själv:

Det var mentorerna, idolerna och legendarerna Marco Pierre White och Tore Wretman som fick mig att hoppa av restaurangskolan efter bara två månader och börja som lärling på Värdshuset Lillstugan i Sollentuna dagarna innan jag fyllde sexton. De hade ju gått samma väg. Jag fick träffa de bägge senare i livet. Jag har aldrig ångrat det beslutet även om föräldrarna just då inte var helt överväldigade.

1992 fyllde jag 19 år och tog anställning som chef Tournante på Paul & Norbert på Strandvägen i Stockholm - dyrast i Sverige med en stjärna i Guide Michelin. Där öppnades en helt ny värld upp vad gällde råvaror, smaker och texturer. Det var min främsta skola – framför allt efterssom Norbert Lang skickade mig till den franske konditorn Laurent Tassel på Gourmandise för extrajobb på helgerna.

1994 blev jag så kallad stagiere hos trestjärninga Georges Blanc i Vonnas i Frankrike. En tid och region fylld av grodlår, Bressekyckling, vit Bourgognge och Crêpes Vonnasienes. Av 26 kockar från hela världen var vi tolv som arbetade gratis, bland annat jag. Hädanefter har det blivit både restaurang Aquavit med Marcus Samuelsson i New York, Petrossian (Caviarspecialist) i New York och två varv runt Sydamerika och upp till Alaska med lyxkryssaren Caronia.

Tillbaka i Sverige flyttade jag ner till Skåne för att lära mig om Thomas Dreijings rotfrukter och skaldjur på Petri Pumpa i Lund. Tåget fortsatte sedan längre söderut och Hôtel Mediternée i Calvi på paradisön Corsika som köksmästare. Hemlängtan till Sverige fick mig så småningom till Utö Värdshus i Stockholms skärgård Ambassadör Magnus Robach kallade mig sommaren 2007 och då blev det till Bryssel i Belgien, där jag stannade som hans privata kock i fyra år.

Numera jobbar jag för ambassadör Lars Vargö i Tokyo, Japan. Ett fantastiskt land, med de mest ödmjuka människor, som alla borde besöka. Jobbet består i huvudsak av att budgetera, planera, inhandla och tillreda middagar, luncher, cocktailpartyn och allehanda officiella tillställningar för mellan två till 300 personer. Här fylls också vardagen av mycket tennis, simning och ett lustfyllt arbete att uppnå en gammal dröm - att skriva färdigt en roman. Jag vet inte hur länge jag stannar i Japan men Paris är alltid slutmålet.

Avsnitt 5

OS-kocken Jenny N Fridlund om sig själv och kollegan Per Lindius:

Till vardags driver jag tillsammans med Per Lindius ”Alla Tiders Matlagare” – ett cateringföretag som även driver tre företagsrestauranger med samma namn. Alla Tiders Matlagare firar i år 15 år och var från början ett litet bolag som idag har växt till 32 anställda och en omsättning på 35 miljoner kronor.

Jag drivs av övertygelsen att god, vällagad mat ger möjligheter, på många olika plan. Möjlighet till att prestera, till god hälsa, till möten, trevliga stunder och goda minnen.

Min lediga tid spenderar jag säkert som de flesta andra helst med nära och kära, upptäcker nya länder och miljöer eller njuter av att vara hemma. Jag försöker även tänka på vad jag stoppar i mig och mår av bra att röra på mig, då blir det mest löpning och cykling men jag älskar också skidåkning och segling.

Vi båda har tidigare jobbat med längdskid- och skidskyttelandslaget. På uppdrag av Sveriges Olympiska Kommitté jobbar vi nu med att serva bland annat simlandslaget, seglarlandslaget och de svenska brottartjejerna med god och nyttig mat som skapar möjlighet att prestera på världsnivå. Uppdraget från Sveriges Olympiska Kommitté kommer att fortsätta och utökas under de kommande åren.

Vi har arbetat fram ett ”menytänk” som vi har använt då vi arbetat med längdskidlandslaget – bland annat under VM i Liberec 2009, OS i Vancouver 2010 och nu senast på VM i Holmenkollen 2011.

Vi är utbildade kockar och även diplomerade kostrådgivare, så menytänket bygger vi ihop från kunskapen om matlagning, fakta om vad en elitidrottare behöver och erfarenheter från samtal och utvärderingar med de aktiva. För oss är det viktigt att lyssna på hur de aktiva upplever känslan i kroppen efter en måltid och vad som passar för just dem.

Vi försöker variera smaker och råvaror för att öka aptiten och näringsvärdet på måltiderna som vi serverar. Även måltidens utseende är viktigt, eftersom vi även äter med ögat! Samtidigt som kosten är en viktig del i en elitidrottares satsning är den sociala biten en nog så viktig pusselbit. Måltiderna skapar en bra förutsättning för trevligt, avslappnat umgänge. De mjuka värderna av en måltid skapar en bra grund för att bygga en stark teamkänsla.

Väl på plats på våra uppdrag blir det ofta många timmars jobb men även många oförglömliga upplevelser, möten med människor och platser. Det är otroligt roligt och inspirerande att arbeta med så motiverade och målmedvetna människor. Vi ser det verkligen som en ära att få möjligheten att vara en del av det svenska OS teamet!