Vänsterpartiet kom ut som den stora vinnaren efter sommarens politiska turbulens. De hamnade i centrum av debatten, lyckades stoppa förslaget om marknadshyror i nyproduktion och markerade tydligt att de aldrig mer tänkte vara en dörrmatta åt en S-ledd regering.
– Vi har haft för stor tillit till socialdemokratin och deras förmåga att bygga Sverige, det har vi inte längre, slog V-ledaren fast i sitt Almedalstal.
Att sätta hårt mot hårt mot Socialdemokraterna gav utdelning, både i förtroende för partiledaren och i väljarstöd. Agerandet gick helt enkelt hem hos vänsterlutande S-väljare som sett eftergifterna i januarisamarbetet som ett svek mot arbetarrörelsen.
Kan göra V mer offensivt
Men nu är läget ett annat. Januarisamarbetet är historia och dess socialdemokratiska huvudarkitekt har meddelat sin avgång. Utan tvekan stor politisk dramatik men när det kommer till opinionsläget verkar effekterna av regeringskrisen ha varit blygsamma.
Den enda statistiskt säkerställda förändringen sedan i juli är Vänsterpartiets tapp på 2,1 procentenheter. Partiet ligger fortsatt på en nivå som bara Gudrun Schyman (V) har nått i ett val men skulle nedgången fortsätta kan det öka incitamenten att markera ännu tydligare mot regeringen om höstbudgeten.
Socialdemokraterna ökar lika mycket som Vänsterpartiet tappar men uppgången är inom felmarginalen. Den innebär dock att Socialdemokraterna bryter en fyra månader lång nedgång i SVT/Novus.
Hur stor betydelse Stefan Löfvens (S) avgångsbesked har för den utvecklingen är vanskligt att slå fast redan nu men det är inte ovanligt att ett aviserat partiledarskifte ger medvind. Det kanske tydligaste exemplet på det är Håkan Juholt (S). När han kastade in handduken i januari 2012 låg Socialdemokraterna på 22,9 procent. Månaden efter, när Stefan Löfven hade valts till partiledare, hade de ökat till 27,2 procent.
Även Fredrik Reinfeldt (M) fick se sitt parti öka efter beskedet att Moderaterna skulle ledas av någon annan. Det trots att han då, precis som Stefan Löfven nu, var den partiledare som hade högst förtroende bland väljarna.
Inte sällan handlar det om förhoppningar om en nystart, i synnerhet förstås hos de väljare som ogillat den inslagna vägen.
Fortsatt kräftgång för L
Annat som är värt att notera i SVT/Novus väljarbarometer är det fortsatt mycket prekära läget för Liberalerna. Med ett stöd på 2,1 procent står deras hopp till moderata stödröster men för att det ska rädda dem kvar i riksdagen behöver det vända relativt snart. Annars är risken uppenbar att en röst på L ses som bortslängd. Dessutom – om Kristdemokraterna fortsätter att ligga så nära riksdagsspärren som i denna mätning kan det bli konkurrens om stödrösterna.
Mätningen visar också att i kampen om andraplatsen är det återigen till Moderaternas fördel vilket förstås välkomnas på det moderata partihögkvarteret. Att vara näst störst är avgörande för partiets självbild som det ledande oppositionspartiet och Socialdemokraternas självklara huvudmotståndare.