Daniel Petersson är koordinator på ett försäkringsföretag och 33 år gammal. Fram till ett par år sedan anmälde han inte hur mycket han arbetade över.

– Jag slutade räkna min övertid för det blev nästan för mycket administration. Det var så komplicerat, säger han med ett litet leende. Jag har ganska nyligen börjat räkna min övertid igen.

Plötsligt tog det stopp

Daniel Peterson är, som han själv säger, ambitiös, jobbar mycket och förutom att arbeta heltid studerade han under en tid på halvtid. Han säger att han gillar utmaningar, att leverera snabbt och tycker om att få uppskattning för det arbete han gör. Han har lätt för att bli uttråkad och tar sig därför an nya utmaningar som dyker upp.

Men för två år sedan, under den tid han studerade, tog det stopp.

– Det var vid jul och nyår då det plötsligt blev blankt i huvudet. Jag visste inte längre vad jag skulle känna eller tycka eller göra. Det bara tvärbromsade. Så jag tänkte att jag måste ta det lugnt. Jag måste pausa. Första terminen i skolan var klar så jag skulle ta det lugnt under helgerna, sova och vila. Men när jag gick tillbaka till jobbet fortsatte det på samma sätt, säger han.

– Jag kunde inte ta för mig, visste inte vilket nästa steg i mitt arbete var.

Chefen hjälpte honom

Men han hade tur, berättar han. Han har en mycket bra chef som såg att han höll på att gå in i väggen.

– Hon såg det här och hon har hjälpt mig att få verktyg för att komma tillbaka. Något som gick ganska fort. Så jag har nog haft tur jämfört med många andra människor, säger han och ler lite.

En av tre uppger att tiden inte räcker till

Den undersökning som analysföretaget Novus genomfört bland tjänstemännen i det privata näringslivet åt fackförbundet Unionen visar att han inte är ensam om att arbeta för mycket. 34 procent av tjänstemännen uppger att deras arbetstid inte räcker till för att klara alla arbetsuppgifter.

Forskare på Stressforskningsinstitutet vid Stockholm universitet ser allvarligt på läget om inte utvecklingen bryts.

– En av följderna är naturligtvis att tjänstemännen löper större risk att bli långtidssjukskrivna och att de inte klarar av att arbeta fram till pensionsåldern. Det kan alltså leda till ohälsa, men i det korta perspektivet upplever man det som stress. Man kanske börjar sova dåligt. Man upplever helt enkelt att arbetet tar överhanden i livet, menar Göran Kecklund, forskare på Stressintitutet.