Anna Stam och hennes dåvarande fru åkte till Danmark för att bilda familj. År 2003 var det fortfarande inte möjligt för lesbiska par att få hjälp att bli gravida på svenska sjukhus, men grannlandet var ett alternativ.

Paret bestämde att Annas fru skulle bli barnets biologiska mor och kort efter att sonen Lukas fötts blev Anna en av de första att utnyttja den då nya, svenska lagen som tillät henne att bli mamma genom närståendeadoption.

Höll på att bli skickad på föräldrakurs

Paret kontaktade familjerätten redan innan Lukas föddes för att meddela att han var på väg och skulle adopteras av sin andra mamma. På familjerätten ordnade man blanketter tidigt och förloppet var för det mesta smidigt, men stundtals också påfrestande, berättar Anna.

Utredarna hade nämligen bara riktlinjerna för internationell adoption att gå efter och en del steg i adoptionsprocessen blev absurda för de nyblivna mammorna som redan hade sonen Lukas i sin famn.

Annas fru fick försäkra att hon inte hade varit med en man under den tiden deras barn kom till, fast den danska kliniken kunde bekräfta att sonen hade kommit till där.

Vid ett tillfälle funderade utredarna på att skicka Anna på kurs i föräldraskap, där hon bland annat skulle få lära sig att byta blöjor – trots att hon hade varit hemma med Lukas sedan han föddes.

– Till slut behövde jag inte gå kursen, men jag vet att andra har fått göra det, säger hon.

Inga riktlinjer

Utredningen paret genomgick skulle ta reda på om Anna verkligen ville bli förälder och om hon var införstådd med vad ett föräldraskap innebar – bland annat att hennes son skulle få ärva henne och konsekvenserna av det.

–  Jag fick frågor som om det handlade om en internationell adoption, fast jag redan fanns hos Lukas och var hemma med honom. Men utredarna hade inte så många riktlinjer att gå på så jag förstår dem. De tyckte inte heller att det var bekvämt att ställa de här frågorna, men de var tvungna för det fanns inget annat att gå på.

Det tog omkring fem månader från att Lukas föddes till att båda hans mammor också blev hans juridiska föräldrar. Anna Stam säger att familjen blev väl bemött, men att regelverket fick henne att känna sig särbehandlad.

– Jag tror att handläggarna förstod situationen och aldrig tvivlade på att jag var ärlig, men i just det läget, när man är där med sitt nyfödda barn, kan man tycka att det är väldigt kränkande att bli behandlad så.

Brett stöd för lagändring

Sedan 2005 har det blivit möjligt för gifta lesbiska par att insemineras på svenska sjukhus, men fortfarande måste mamman som inte fött barnet genomgå ett fastställande av föräldraskap, eller, när insemination skett utomlands, göra en närståendeadoption av sitt eget barn.

Det finns ett brett stöd i riksdagen att ändra lagen och införa en könsneutral föräldraskapspresumtion, det vill säga att den parten i ett äktenskap som inte har fött barnet automatiskt blir dess juridiska förälder, oavsett kön.

Anna Stam tycker att dagens lagstiftning är egendomlig och en ändring verkar lågprioriterad från politikernas sida.

– Det är märkligt att det ser olika ut beroende på om det är en man och en kvinna eller två kvinnor som skaffar barn. Det är väldigt märkligt med tanke på hur många barn som kommer till så här.