Det är i och för sig inte som att Sparbanksrörelsen har stretat på och gett ut Lyckoslanten i ansvarsfull anda ända tills plötsligt skurkar som mördar och tvättar pengar uppenbarade sig som en blixt från klar himmel i form av ett reportage i Uppdrag Granskning 2019.
Nej, topparna i den gamla Sparbanksrörelsen, som numera heter Swedbank, har ställt till det förut – egentligen så fort de fått chansen. Men det höll ganska länge.
Redan år 1820 satte den första Sparbankens första kund in sina första pengar. Hon hette Carolina Bernhardina Hammardahl och var tre år gammal. På ett år fick banken ytterligare 741 kunder.
Bland dem fanns 291 barn, 41 fruar och änkor, 66 hantverkare, gesäller och lärlingar, 37 fabriksarbetare, arbetare och båtkarlar, 40 mamseller och en sjöman.
Ungefär 100 år senare började banken ge ut Lyckoslanten. Serien om Spara och Slösa var min första kontakt med svenskt bankväsende, som barn på 70-talet.
Swedbanks beskrivning ovan av kundstocken år 1820 låter egentligen ganska likt den tidigare vd:n Birgitte Bonnesens beskrivning av bankens kunder i Baltikum hösten 2018.
– Vi bedriver en lokal verksamhet för vanliga människor och företag, sa Birgitte Bonnesen till mig i samband med delårsrapporten den 23 oktober 2018.
400 miljarder kan ha tvättats
Men tre månader senare avslöjade Uppdrag Granskning att kunderna kunde heta saker som Castlefront LLP, Everfront Sales LLP och Bigland Corporation. Det är välkända bolag som använts för att tvätta pengarna från det största skattebedrägeriet i Rysslands historia, Magnitskij-härvan.
Man kan ju i och för sig hävda att den här sortens kunder mer än väl har levt upp till det gamla ”Spara”-idealet i Lyckoslanten: De insatta beloppen var enorma. Så mycket som 400 miljarder kronor kan ha satts in på Swedbankkonton för att tvättas, mycket av det från rysk kriminell verksamhet.
Bankledningen själv måste hur som helst ha slutat läsa Lyckoslanten redan i november 1985. Då avreglerades svenska kreditmarknaden, och det dröjde bara några år innan banken hade övergett Spara till förmån för Slösa, och lånat ut så mycket pengar att det slutade med krasch.
Lurade mig – nu upp till rätten
Det hindrade inte banken från att göra om samma sak en gång till, nu i de nya EU-länderna i Baltikum. De lånade ut så mycket pengar till sina nya Slösa-kunder att det blev kollaps igen, både för länderna och för Swedbank. Och det är här penningtvätten kommer in i bilden. Swedbank som bränt sig på utlåning tackade säkert och tog emot när det kom kunder som ville sätta in pengar i stället.
I samma veva skedde Magnitskij-bedrägeriet. Bara där var det två miljarder kronor som behövde tvättas, gärna med hjälp av skandinaviska banker i Baltikum. När vi journalister började ställa frågor till Swedbank hösten 2018 var det med anledning av avslöjanden om Nordea och Danske Bank.
Swedbank har utan tvekan alldeles för lätt släppt igenom penningtvätt. Det visar inte minst Finansinspektionens utredning efter UG:s avslöjande. Men åtalet mot dåvarande vd:n Birgitte Bonnesen handlar inte om det, utan om vad hon svarade på frågorna från media.
Bonnesen hade enligt Finansinspektionen både rapporter framme och diskussioner i styrelsen om penningtvättläget när hon utåt inför aktieägare och andra gav intryck av att problemet inte ens fanns.
Mig lurade hon i vår intervju – se videon för att själv avgöra om jag bara är för dålig på att ställa följdfrågor. Men nu blir det rättens sak att avgöra om det handlar om svindleri. Och om banken på några decennier har gått från Spara till Slösa till Svindla.