Den 9 maj, när Putin firar Andra Världskrigets segerdag, har världens börser knappast triumferat.
Av Stockholmsbörsens 30 mest omsatta aktier är det bara ett bolag som gått upp med än en halv procent – Essity som gör toapapper. Bara det säger endel om tillståndet i världen.
Det finns många nykomlingar bland småspararna. Sedan två år tillbaka har det varit fest mest hela tiden. Då och då har det kommit börsdippar, kortlivade, men inte tillräckligt kortlivade för att hindra diverse tungsinta förståsigpåare från att varna för börskrasch, se här för närmare beskrivning av min egen roll.
”Bara Putin vet”
Men nu har alltså börsen backat 25 procent sedan årsskiftet. Hela uppgången sedan slutet första pandemiåret 2020 är utraderad. För många glada börsentusiaster är detta något nytt. Men efter IT-kraschen år 2000 tog det mer än ett decennium för börsen att repa sig på allvar, och den stora frågan nu är förstås hur långvarigt det blir denna gång.
Det tråkiga svaret är: ingen vet.
Det läskiga svaret kan tyckas vara: Bara Putin vet. Invasionen av Ukraina chockade hela världen, inklusive den finansiella. Det som har hänt sedan den 24 februari är framför allt en mänsklig tragedi för det ukrainska folket, för hela Europa och för Ryssland också.
Men kriget har också förödande ekonomiska konsekvenser:
- IMF har skrivit ner prognosen för den globala tillväxten i år med nästan en procentenhet till 3,6 procent. Sysselsättning och BNP kommer på de flesta håll inte tillbaka till nivån före pandemin förrän 2026. Det finns undantag, som USA. Men där har krigspriserna på olja och bensin i stället varit med och drivit upp inflationen över 8-procentsstrecket.
- Det är energikris i Europa. Bränslepriserna har stigit, och drivit upp inflationen här också.
- Stora svenska bolag som Ikea, H&M och Volvo har förlorat miljardbelopp på att dra sig ur Ryssland.
Men ändå: Det är inte Putin som har kraschat världens börser, utöver den i Moskva förstås. Det är världens samlade ansträngningar att häva ekonomin och finansmarknaderna ur pandemikrisen som har gjort större delen av jobbet.
Massiva stödinsatser
Centralbanker och regeringar har vräkt på med stöd- och stimulanspengar i en aldrig tidigare skådad omfattning. Och trots att stöden rivstartade ekonomin igen snabbare än någon föreställt sig upprepade de flesta, exempelvis vår egen dåvarande finansminister Magdalena Andersson (S) gång på gång vikten av att inte dra tillbaka stimulanserna för tidigt. Det var nämligen lärdomen från den globala finanskrisen 2008-2009, då man stramade åt igen för tidigt.
Följden av detta jätteexperiment blev full fart i ekonomierna, och på inflationsbrasan. Det hände långt innan kriget bröt ut. Men eftersom inflationen beror på utbudet och priset på energi från början så är den svår att påverka med räntehöjningar. I stället kan centralbankerna råka sänka konjunkturen med räntehöjningarna, utan att ens lyckas få ner inflationen. Ändå måste de försöka.
Och det relevanta svaret på frågan om hur långvarig börskrisen blir är: Centralbankscheferna Stefan Ingves, Jerome Powell & Co har inte heller en susning.
Om inflationen alltså. Men om de får rätt när de gissar att den dämpas nästa år och att styrräntorna kan stanna på ett par procent, ja då kanske det inte blir så illa, för börsen heller.