På midsommarafton gick beskedet om britternas önskan att lämna EU som en chockvåg genom de finansiella marknaderna. Redan veckan innan omröstningen hade aktiemarknaden tagit ut segern för stanna-sidan i förskott. Det innebär att svallvågorna nu blir desto större.
– Lehman-kraschen kom från ingenstans, säger John van Reenen, London School of Economics till New York Times. Det här är som en tågolycka där du kan se tågen komma mot varandra på avstånd men hoppas att de ska kunna styra undan.
Analytiker världen om sitter och räknar på det omöjliga; hur flyttar man ett finansiellt centrum? Hur påverkas redan sköra banker i Europa? Vad innebär det här kaoset för just mig och mina affärer med Storbritannien? Vad händer med euro-samarbetet i ett post-brexit sargat EU?
Med de frågorna i bakhuvudet tryckte många aktieanalytiker i London på sälj-knappen för bankaktier. Och jättebankerna Royal Bank of Scotland och Barclays hade en sådan stökig handel på London-börsen att de tidvis handelsstoppades.
Samtidigt så sjönk pundet till den lägsta nivån sedan Bruce Springsteen sjöng ”Born in the USA” 1985.
Som ett litet banktungt land smittas vi av den oron och banksektorn allra hårdast. De bolagen som har stort beroende av att sälja varor och tjänster till Storbritannien som kökstillverkaren Nobia och byggbolaget Skanska fick känna på analytikernas rädsla extra mycket.
Handelsbanken rasade 9,4 procent eftersom banken har kontor i Storbritannien. Ett land som nu i princip saknar politiskt ledarskap, vars hela existens ifrågasätts och där ingen verkar ta i den boll som satts i rullning – att som första land lämna EU.
Centralbankerna försöker lugna marknaden genom att säga att de finns där med pengar om marknaden skulle frysa till is. Storbritanniens finansminister George Osborne försöker distansera sig från sina tidigare domedagsprofetior om lågkonjunktur och nödbudget i brexitsspår.
Ingen vet om det lyckas. Men så länge kaoset består om EU:s politiska framtid kommer sannolikt den ekonomiska oron bestå.