Telias expansion i Centralasien och Kaukasus skedde med den dåvarande borgerliga regeringens goda minne. Telia skulle säljas och ansvarig minister Mats Odell sade sig vara ”trygg” med att ”Telia Sonera följer de internationella konventioner när det gäller investeringar som EU och FN har fastställt”.
Argumenten då var goda från Telias sida; vi ska vara närvarande och göra skillnad genom investeringar. En liten detalj till om länderna i fråga; det fanns stora pengar att tjäna. Att många experter sade att det var omöjligt att ta sig in på telekommarknaden utan att ge en viss del av vinsten till korrupta regimer var något som viftades bort av Telia med orden ”vi vet ju inte vad våra aktieägare gör med sina pengar”.
Naivt godkännande
Uzbekistans regim under Islam Karimov var inte vilken som helst. Enligt Human Rights Watch fängslades och torterades tusentals och miljoner människor tvingades som regimens slavar plocka bomull. 2005 dödades hundratals människor av regimen under en fredlig demonstration i staden Andijian.
Det var naivt av den borgerliga regeringen att godkänna Telias expansionsplaner i korrupta länder utan närmare granskning.
Det amerikanska och nederländska kravet på 12 miljarder kronor motsvarar omkring halva Telia förväntade vinst för i år. Svenska staten är största aktieägare och det innebär att det är dina och mina pengar som först användes för att smörja korrupta regimer och som nu krävs av andra som straff.
Högst oklart om det stannar här
Den stora huvudvärken är vad som kan komma härnäst. För det är oklart om hur mycket pengar Telia i slutändan kan tvingas behöva betala. Telia hoppas att miljardkravet från USA och Nederländerna inkluderar alla affärer i alla länder. Det är högst oklart. Men i och med att USA och Nederländska myndigheter vill kräva Telia på pengar för att deras korrupta affärer med regimen i Uzbekistan kan fler se möjligheter att driva talan mot Telia. Och det kan komma skadeståndskrav från andra håll som aktieägargrupper eller hedgefonder.
Telia har själva varit öppna med att de inte vet vem deras affärspartner är i Azerbajdzjan, och att det finns frågetecken kring köpen av bolag i länder som Kazakstan, Georgien och Nepal.
Snabba vinstpengar har nu förvandlats till dyrköpta erfarenheter, och det får Telia och vi aktieägare genom svenska staten bittert erfara.