Ladan i Malå är på över 6 000 kvadratmeter. Längs långa gångar står trälårar staplade på varandra och i varje trälår finns massor med borrprover, några så gamla som från 1895.
– Om man skulle ta varje borrkärna och lägga på rad så skulle den sluta i Barcelona. Hela vägen från lilla Malå i södra Lappland, säger Leif Bildström på SGU som lotsar SVT Nyheter en vacker höstdag.
Hit kommer folk från många länder för att gå igenom proverna och analysera innehåll med nutida teknik. När proverna en gång lades i lårarna var analyserna mycket dyrare och gjordes inte grundligt.
”Inte alltid en lyckosam process”
Det är inte högkonjunktur för sällsynta metaller hela tiden, marknaden går uppåt och nedåt. Men det är värt att försöka, resonerar ändå åtskilliga företag. Ett Sverigebaserat sådant har två man på plats för att leta i malmarkivet när SVT Nyheter besöker platsen.
– Det kan ta fem, tio, femton år, beroende på område, säger den brittiske geologen Peter Dodds, och fortsätter:
– Det är inte alltid en lyckosam process, vi hoppas att vi använder rätt metod för att nå framgång.
Kina dominerar utvinning
I dag vill många ha tag på litium, kobolt, eller sällsynta jordartsmetaller som ingår i nästan all modern teknik – batterier, bilar, mobiler, vindkraftverk. Utvinningen av de sällsynta jordartsmetallerna domineras helt av Kina.
– Om de skulle dra åt kranen så skulle västerländsk högteknikindustri få stora problem, konstaterar Pär Weihed, professor i malmgeografi vid Luleå tekniska universitet.
Det finns ett projekt för utvinning av de här ämnena i Norra Kärr, utanför Gränna i Småland. Men det har gått långsamt, delvis på grund av överklaganden. Kobolt, ett annat viktigt ämne i dag, finns främst i Kongo. Men där sker gruvdriften under eländiga förhållanden, ofta med barnarbete.
– Sverige har potential också, även om vi nog aldrig blir lika stora som Kongo. Men vi skulle kunna bidra till världsproduktionen, säger Weihed.
Innebär stor miljöpåverkan
Samtidigt innebär gruvverksamhet omfattande konsekvenser för miljön, inte bara på grund av att själva gruvan ibland blir ett ingrepp i orörd natur, utan även för att brytningen kräver stora mängder energi och genererar mycket stora mängder avfall som måste deponeras, konstaterar Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.
– Avfallet, det vill säga det som inte utgörs av metallen ifråga, är malt till fin sand som innehåller bland annat tungmetaller och ofta svavelföreningar, som tar mycket stora arealer i anspråk och som kan läcka till miljön.
Metaller används till mycket och det är svårt att ändra på – men vi kan bli bättre på att förlänga livstiden på produkter som innehåller metaller.
– Metaller är en fantastiskt värdefull resurs och eftersom de är grundämnen kan de rätt hanterade användas i princip hur många gånger som helst. I första hand måste de metaller som finns i skrotade produkter och i gammalt gruvavfall tas tillvara på och återanvändas. Och i sista hand ska man bryta nya metaller, säger Karin Lexén.
Svårt att lyckas
Prospekterarna som sållar sig framåt i Malå betalar tusen kronor om dagen i avgift. Trots att chanserna kan vara rätt små. Leif Bildström uttrycker det så här:
– Man kanske börjar med ett stenblock där det finns en procent koppar i stenen. Så blir det mindre och mindre. Man sållar och sållar och till slut har man kanske 10-15 projekt man vill borra på. Chansen att en av dem skulle bli en gruva, tja, det vore mer oväntat än väntat, säger han.