”Bankernas enda kapital är förtroende. När vi inte längre litar på vår bank, då byter vi. Och när vi inte längre litar på banksystemet då har vi en mycket större kris på halsen,” skriver SVT:s reporter Joachim Dyfvermark. Foto: Naina Helén Jåma & Chris Helgren/ TT

KRÖNIKA: Storbankerna måste lägga korten på bordet

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Då är det dags igen. En nordisk storbank, och misstankar om penningtvätt i Baltikum. Vi har sett det tidigare: i Danske bank, anonyma bolag som slussar miljardbelopp; i Swedbank, brevlådeföretag med målvakter, utan någon synlig verksamhet; nu Nordea. Samma upplägg, om än i mindre skala – som det verkar.

Joachim Dyfvermark

reporter, Uppdrag granskning

Lägg sedan till de lokala banker i Baltikum som fungerat som tvättmaskiner för svarta pengar, där några fått stänga ner helt på grund av den kriminella verksamhet som pågått i banken.

Den senaste tiden avslöjanden landar i ett par frågor.

Swedbank och penningtvätten

Den första: Vad är det för fel på bankerna i Baltikum? Ja, det är kanske lite tidigt att svara på den frågan, polisutredningar pågår och än har vi inte sett några åtal eller fällande domar. Men en möjlig slutsats är att bankerna i Baltikum under mer än ett decennium har fungerat som en tratt för svarta pengar, som samlats upp från stora delar av forna Sovjet och slussats ut i Europa genom ett baltiskt fönster.

Baltikum har – för de som vill tvätta pengar – två fördelar. För det första närheten till Ryssland och en sovjetisk historia, med allt vad det innebär (jag utesluter inte att vi kommer att få se banktjänstemän fällas för korruption).

För det andra ett medlemskap i EU som ger bankerna i Baltikum en hög trovärdighet. Pengar från banker som Danske Bank, Swedbank och Nordea har tidigare inte förknippats med förhöjd risk. Den trovärdigheten har nu skadats i grunden.

Och så den självklara frågan: Vad som händer nu? Och det blir igen ett lite luddigt svar: det beror på.

Bankernas ägare är i chock. Hur illa är det, vilka böter riskerar vi, kan det bli fråga om sanktioner? Jag är rätt säker på att alla de tre svenska storbanker som verkat i Baltikum – Swedbank, Nordea och SEB – febrilt utreder internt, och att flera banker inte gillar det dom ser.

Men problemet är att det finns en intressekonflikt. Det finns inget att vinna för bankdirektörerna att visa upp sin eventuellt smutsiga byk, särskilt inte som de redan på förhand lovat att de är rena. Inte heller tillsynsmyndigheterna har något intresse i att visa hur man tidigare brustit i kontrollen.

Kvar finns då alla vi andra, kunder och aktieägare. Vill vi verkligen veta? Om svaret är ja, måste ägarnas företrädare – bolagens styrelser – öppna plånboken och tillsätta externa utredningar med fullt mandat att utreda storbankernas äventyr under drygt tio år bakåt i tiden, och sedan lägga korten på bordet.

Bankernas enda kapital är förtroende. När vi inte längre litar på vår bank, då byter vi. Och när vi inte längre litar på banksystemet då har vi en mycket större kris på halsen.

Till sist: Kommer det att komma nya avslöjanden om de svenska storbankerna i Baltikum? Det är jag helt säker på.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Swedbank och penningtvätten

Mer i ämnet