G20-toppmötet i London 2009 blev startskottet för ett intensivare samarbete mellan skattemyndigheterna i olika länder för att hitta oredovisade tillgångar utomlands.
I kölvattnet av finanskrisen 2008 enades de politiska ledarna om hårdare påtryckningar för att få skatteparadisen att skriva under så kallade informationsutbytesavtal.
– Vi har kommit överens om att sätta stopp för skatteparadis som inte lämnar ut information på begäran. Banksekretessen från det förflutna måste upphöra, deklarerade Storbritanniens dåvarande premiärminister Gordon Brown under toppmötet.
Större risker att gömma pengar
Genom informationsutbytesavtalen har skattemyndigheterna nu möjlighet att begära ut information om privatpersoners och företags tillgångar från banker, något som tidigare varit omöjligt på grund av banksekretessen.
I takt med att fler avtal undertecknas har det alltså blivit allt mer riskabelt att gömma pengar utomlands.
OECD, organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, är det centrala samarbetsorganet för de länder som vill ha ett ökat informationsutbyte på skatteområdet.
125 länder har nu anslutit sig till samarbetsforumet The Global Forum on Transparency and Exchange of information.
Snart automatiskt informationsutbyte
Nästa stora steg i samarbetet blir när länderna under 2017 och 2018 börjar tillämpa ett automatiskt informationsutbyte, något som EU-länderna redan har börjat med sedan första januari i år.
Det innebär att skattemyndigheterna inte längre behöver fråga om information för personer och företag de granskar – nu kommer de att få den automatiskt.
OECD:s förespråkar frivilliga självrättelser som en effektiv metod för att få skattebetalare som tidigare gömt tillgångar att deklarera dem. För att systemet ska få avsedd effekt bör det samtidigt finnas kännbara straff för dem som inte frivilligt redovisar sina tillgångar – alltså både morot och piska.
Två slags regelverk för självrättelse
Det finns två typer av regelverk för frivillig självrättelse: permanenta regler i form av lagstiftning eller praxis och mer tillfälliga program. Vissa länder kombinerar permanenta regelverk med tidsbegränsade program för att få personer som undanhållit tillgångar att redovisa vissa typer av tillgångar eller tillgångar i specifika länder.
Enligt en rapport från OECD har 38 av 47 studerade länder någon form av regelverk för frivilliga rättelser. I hälften av länderna slipper den som lämnat in en självrättelse betala skattetillägg eller straffavgift, och i två av tre länder riskerar man inte fängelsestraff.