Under en stor del av efterkrigstiden har den svenska arbetslösheten legat under fyra procent. Under 70-talet hade Sverige till och med cirka 2 procents arbetslöshet. I början av 80-talet steg arbetslösheten till över 3 procent och man började då prata om massarbetslöshet.

Under 90-talskrisen steg arbetslösheten som mest till över tio procent. Enligt ekonomiprofessorn Lars Magnusson har Sverige haft tre tillfällen med en generell massarbetslöshet – det vill säga när arbetslösheten får stor omfattning i samhället. 

År 1922 låg arbetslösheten på cirka 25 procent av arbetskraften. I början av trettiotalet var den runt 20 procent – och när 90-talskrisen var som värst toppade den på 11 procent. Dock bör man vara lite försiktig med tidsjämförelser eftersom definitionen av arbetslösheten har ändrats flera gånger över tid.

Stora skillnader mellan olika grupper

Sedan 90-talskrisen ser det ut som att arbetslösheten har lagt sig på en betydligt högre nivå jämfört med tidigare. Samtidigt ser arbetslösheten olika ut i olika delar av landet och inom olika samhällsgrupper. 

Under första kvartalet i år var, enligt myndigheten SCB:s sätt att räkna, var arbetslösheten 4,6 procent bland inrikes födda medan den låg på hela 20 procent för utrikes födda. 

– För vissa grupper går det som tåget. Där kan vi inte tala om arbetslöshet alls, men inom andra delar av arbetsmarknaden är det definitivt väldigt hög arbetslöshet. Inom vissa grupperingar är det en massarbetslöshet, säger Lars Magnusson.