Det var inte en envägskommunikation som ägde rum. Det var inte bara påven som välsignade folkmassan utan det var också påven som bad sina trogna att be för honom. De bad TILLSAMMANS där i kvällskylan i Rom.
Det är inte bara detta som är nytt. Nytt är också att vi för första gången i modern tid får en påve som inte kommer från Europa. Det är en signal till den övriga katolska världen utanför Europa. Den katolska kyrkan riktar sig från sitt kärnland ut mot övriga världen.
Tar bussen till jobbet
Nytt är också det namn han har valt. Ingen påve har tidigare hetat Franciskus. Även detta måste vi se som en markering att den nye påven vill inleda en ny stil i Vatikanen.
Till allt detta kommer kardinal Bergoglios egen livsstil. Han lever enkelt, har flyttat ut ur sitt palats, tar bussen till jobbet och lagar själv sin mat.
Det är dock för tidigt att säga om det nya bara kommer att bestå av sådana yttre ting eller om den nye påven också har kraften att rycka upp den katolska kyrkan ur den kris den hamnat i under den förre påven.
Det är en jättetyngd av förväntningar och förhoppningar som vilar på honom. Han är nu ledare för 1,2 miljarder människor – och ska inge dem nytt hopp.
Han har många problem att ta itu med och frågan är vilka han väljer. Det har sagts att vad man skulle välja var antingen en påve som var en manager som kunde ordna upp kyrkans trassliga affärer eller en kyrklig herde som kunde återge de troende deras hopp.
Arbete för social rättvisa
Det är för tidigt att säga vilken typ av påven Franciskus blir. Hans arbete för social rättvisa i Buenos Aires talar för att han kommer att bli en påve som närmar sig människorna, vilket knappast var fallet med den blyge kammarlärde föregångaren. Det verkar som om han kan bli en folkkär påve.
Men kraven på honom är många. Han måste återge kyrkan dess anseende efter en rad sexskandaler. Många fruktar att fler sådana kan avslöjas under den nye påven.
Frågan är också om han – som manager – måste ta itu med den stora kyrkliga byråkratin, kurian, som fått mycket intern kritik på sistone. Många bedömare anser att det var dess inkompetens eller illojalitet som gjorde att Benedictus XVI råkade ut för så många misstag.
Men det är viktigt att komma ihåg att kardinal Bergoglio var en konservativ katolik, och det kommer han att förbli även som påve.
Inga radikala reformer
Frågan är därför hur en del frågor ska lösas, som har gjort att kyrkan förlorat inflytande i sitt kärnområde, Europa. När det gäller frågor som preventivmedel, aborter, samkönade äktenskap, prästernas celibat (att leva ogifta) eller kvinnans ställning inom kyrkan är det svårt att tro att det kommer några radikala reformer.
En speciell utmaning för honom måste vara att åter stärka den katolska kyrkans ställning i Latinamerika, där kyrkan visat en närmast katastrofal nedgång till förmån för protestantiska kyrkor och samfund.
Kanske har något nytt inletts. Franciskus I är en gammal man – 76 år. Frågan är om hans företrädare skapat ett prejudikat – dvs. att Franciskus också kommer att avgå när krafterna börjar sina. Men frågan är alltså vad han kommer att ha åstadkommit dessförinnan.
Det vet vi inte nu. Men det finns en möjlighet att han blir en övergångslösning till en kyrka som vitaliseras genom den grund han kan lägga.