Familjesökning innebär att brottsplatsspår från okända gärningspersoner matchas mot alla personer i polisens DNA-register med syfte att hitta en nära släkting till den som lämnat spåret.
– Genom det kan man få fram en lista på de som har störst sannolikhet att kunna vara föräldrar, barn eller syskon till den som avsatt spåret på brottsplatsen. Och då får polisen utreda om det är en nära släkting eller inte, berättar Christina Widen som är forensiker på Nationellt Forensiskt Centrum, NFC, som analyserar DNA-spår från brottsplatser.
51 DNA-träffar på ett år
Sedan familjesökning blev tillåtet 2019 har NFC familjesökt spår i 41 ärenden, sammanlagt 51 sökningar och fått träff på möjliga släktingar i samtliga. Men det innebär inte med automatik att den okända gärningspersonen kommer att kunna identifieras.
– Nej för det kan vara träffkandidater som av en slump liknar brottsplatsspåret så polisens utredare har nog ett digert arbete att kolla om personerna på listorna som vi har levererat har föräldrar, barn, eller syskon som kan vara aktuella, säger Christina Widén.
Två gärningsmän – en fällande dom
Hittills har man hittat två tidigare okända gärningspersoner och ett tidigare okänt brottsoffer genom familjesökning. En av gärningspersonerna man identifierat är en man som begick en våldtäkt på en nioårig flicka i Billdal 1995 och som nu har dömts för det.
Han hittades genom att en nära anhörig fanns i polisens register och efter sedvanliga utredningsåtgärder kunde polisen ringa in mannen som greps och topsades. Hans DNA visade sig stämma helt överens med DNA-spåret man säkrat på brottsplatsen.
I det andra fallet där man identifierat en gärningsperson pågår en förundersökning, enligt Christina Widén.
Inte okomplicerat
Familjesökningar sker främst i mordärenden, i både pågående och så kallade kalla fall, men även i sexualbrottsfall och vissa brottstyper av mindre allvarlig karaktär men där det har varit fråga om seriebrottslighet.
Även om möjligheten att spåra okända gärningspersoner har utvidgats med hjälp av familjesökning så är det inte helt okomplicerat, enligt Christina Widén
– För att hitta en kandidat måste vi ha tur så till vida att den som avsatt spåret har kriminella släktingar och att DNA-profilen är så pass lik så att vi kan hitta den. För av en slump kan profilerna, även om man är nära släkt, inte vara särskilt lika och då hittar vi inga nära släktingar. Och i andra fall kan det vara en person vars DNA av en slump kan vara likt spåret men inte är en släkting, berättar Christina Widén.