I Göran Perssons regeringsförklaring från 22 mars 1996 pekades kampen mot arbetslösheten och för ett ekologiskt hållbart samhälle ut som två av regeringens viktigaste uppgifter. Så småningom tillkom den ständigt ökande ohälsan. Men det har inte gått särskilt bra för Persson på dessa områden.
Visserligen klarade regeringen målet att halvera den öppna arbetslösheten till fyra procent till 2000, men i dag är den ca sex procent. Regeringen har kritiserats för att många arbetslösa döljs i statistiken genom att de stoppas undan i utbildningssatsningar, aktivitetsgarantier, sjukskrivningar, förtidspensioner och nu senast plusjobb. De arbetslösa ungdomarna har blivit 30 procent fler bara under de senaste fyra åren.
Det gröna folkhemmet, där ekonomisk tillväxt och miljötänkande går hand i hand, som Persson talade om som nyvald partiledare har inte heller blivit verklighet. Det medger statsministern själv och säger till TT att de gröna förändringarna sker långsamt eftersom de kräver att människor är med på noterna.
Ohälsan, som exploderade som samhällsproblem under slutet av 90-talet, ser Persson själv som ett misslyckande.
-Det tog för lång tid att komma i gång med åtgärderna mot ohälsan, säger han med tillägget att det nu ändå sker förändringar i rätt riktning.
Konflikter med LO
Såväl ohälsan som arbetslösheten har delvis sin grund i 90-talets ekonomiska kris. Som finansminister hade Persson inlett ett ekonomiskt stålbad för att sanera Sveriges ekonomi. Som statsminister valde Persson att samarbeta med Centerpartiet för att fullfölja besparingsprogrammet. Men nedskärningarna inom offentlig sektor vållade konflikter med LO, kommuner och landsting och i valet 1998 visade även väljarna sitt missnöje. Socialdemokraterna fick bara 36,4 procent av rösterna och förlorade 30 riksdagsplatser.
Persson undvek en regeringskris genom att snabbt säkra ett samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet, men släppte inte i stödpartierna i regeringen. I stället för koalition blev det fortsatt socialdemokratiskt minoritetsregering.
Valet 2002 gick något bättre. Socialdemokraterna fick 39,9 procent av rösterna men tvingades i brist på egen majoritet fortsätta samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet. Gång på gång har stödpartierna höjt rösten och krävt ministerposter, något Persson har vägrat. Partierna har kompenserats med ökat inflytande på annat sätt, t.ex. genom politiskt sakkunniga i departementen.
EMU största valmotgången
1997 uppnådde han en bred parlamentarisk majoritet för att Sverige inte skulle anslutas till EMU vid starten 1999. År 2000 beslöt dock den socialdemokratiska partikongressen på rekommendation av Persson att förorda anslutning till EMU på vissa villkor, bl.a. en folkomröstning. Men folkomröstningen 2003 resulterade i ett rungande nej till EMU-anslutningen.
-Det är min största valmotgång. Men på något sätt har jag både förträngt folkomröstningen och lagt den bakom mig, för så fort jag kommer tillbaka till den så är det en annan sak jag engagerar mig i, att Anna inte längre finns, det är den största katastrofen som inträffat under min tid som statsminister, både för mig personligen, men också för landet och socialdemokratin, sade Persson till TT inför tioårsjubileet.
Den Anna han syftar på är förstås utrikesminister Anna Lindh som knivmördades dagarna före EMU-omröstningen. Lindh var statsministerns tänkta efterträdare och det är troligt att hennes död förlängt hans tid vid makten.
Stärkt sin makt
Under årens lopp har Göran Persson förstärkt sin maktposition till en sådan grad att han kritiserats för att ha gjort statsministerposten till något som liknar ett presidentämbete. Han har byggt ut Statsrådsberedningen och Regeringskansliet och personligen styrt regeringsarbetet på detaljnivå. Dessutom har han i hög utsträckning valt ministrar som inte sitter i riksdagen och alltså inte haft någon egen maktbas. Omsättningen på ministrar har varit stor.
Bland både partikolleger och motståndarna är bilden av Persson splittrad. Han beskrivs både som ödmjuk och förstående och som en bufflig maktmänniska. Redan som kommunalråd gjorde han sig känd som en pragmatisk och effektiv beslutsfattare – men inom partiet saknar många visioner och nytänkande.
-Han är egentligen genuint ointresserade av att diskutera visioner och värderingar, mycket mer resultatinriktad med ganska korta perspektiv. Det är inte helt tydligt vad färdriktningen blir, säger fd SSU-ordföranden Niklas Nordström till DN.
Precis som brittiska Labour under Tony Blair har socialdemokraterna under Persson fått en mer socialliberal än socialistisk profil, ämnad att passa det nya medelklassamhället. Ursula Berge, socialdemokratisk debattör, är en av dem som anser att bakom Perssons traditionellt socialdemokratiska retorik döljer sig en marknadsliberal politik som ökat samhällets klyftor.
Källor: NE, TT, DN