Rabbi Cooper:
We have a deep and abiding respect for this hospital and for the institution. So we hope that they can quickly deal with this in an appropriate way, turn the corner and... and move on.
I december förra året får Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm en julklapp, som man minst av allt hade önskat sig.
Det är då den världsberömda människorättsorganisationen Simon Wiesenthalcentret, offentliggör sin lista över de tio värsta antisemitiska, alltså judefientliga händelserna i världen 2018.
Och där, i sällskap med bland annat massakern i en amerikansk synagoga och olika former av nazipropaganda, placerar sig Karolinska, det största och mest prestigefyllda svenska universitetssjukhuset.
Det handlar om att sjukhuset inte hanterat att en överläkare systematiskt och under lång tid ska ha trakasserat tre judiska läkare på sjukhuset och spridit judehat i sociala medier.
Björn Fischler:
Om man lägger upp bilder på Facebook det måste uppfattas som väldigt systematiskt. Det sprider man till väldigt många.
Björn Fischler och Judith Bruchfeld tyckte läget var så allvarligt att de tillsammans med några kollegor startade en särskild aktionsgrupp mot antisemitism och rasism på sjukhuset.
Judith Bruchfeld:
För oss så är det här inte förenligt med vare sig sjukhusets värdegrund eller vår yrkesetiska kodex.
Björn Fischler:
Hur tror du att vare sig patienter eller personal, vilken dom än är, läkarkollegor, sköterskor, kuratorer, psykologer allihopa känna att man kan lita på att den här personen bedömer all a lika?
Bakgrunden är anklagelser om att överläkaren också ska ha hindrat de judiska kollegorna från att utföra vissa typer av operationer, gett dem lägre lön och hindrat dem från att bedriva forskning. En judisk läkare ska till och med ha arbetat tio månader utan lön.
Simon Wiesenthalcentret skriver i ett brev att sjukhusets bristande agerande är ett slag i ansiktet, inte bara mot de judiska läkarna utan även mot det judiska samhället i Sverige.
Sjukhusledningen meddelar att man tar detta på yttersta allvar.
Patricia Enocson:
Både som chef och som läkare på Karolinska ska man aldrig behöva vara osäker som patient att vi har medarbetare som inte agerar utifrån m änniskors lika värde.
Karolinska är inte vilket sjukhus som helst. Ledningen kämpar hårt för att återupprätta anseendet efter en lång rad skandaler som förknippas med sjukhuset. Kirurgen Macchiarini och de dödliga experimenten med luftstrupar av plast, det rekorddyra bygget med avslöjanden om både misstänkt korruption och skatteplanering. Och inte minst den starkt ifrågasatta omorganisationen med jävsanklagelser och skyhöga konsultarvoden.
Så kommer då detta: en överläkare och hög chef som under flera år ska ha trakasserat och diskriminerat judiska läkare och spridit judehat i sociala medier.
Simon Wiesenthalcentrets svarta lista sprids över världen.
Pressen är nu stor på sjukhusledningen att agera och en extern utredning har tillsatts.
Men vad blev resultatet, vad visade utredningen egentligen? Och hur agerade man? Och varför?
Det är här, på Neurokirurgen på Karolinska i Solna som händelserna har utspelat sig.
Ulrika Sandvik:
Det är ju dels väldigt svårt sjuka individer med ofta väldigt akuta förlopp; vi har att ta hand om individer med hjärntumörer, med hjärnblödningar, svåra skallskador, missbildningar. Och det är mycket ansvar, det ställs mycket krav på oss och vi ställer väldigt mycket krav på varann.
Ulrika Sandvik har jobbat i sju år som neurokirurg på Karolinska. Hon tycker att det är en felaktig bild som sprids.
Ulrika Sandvik:
Jag känner inte alls igen den arbetsplatsen. Jag känner inte igen att vi skulle vara en enhet som är, citat är “erkänt antisemitisk, rasistisk och kvinnofientlig”, det känner jag inte igen. Vi som alla andra arbetsplatser har ju våra problem och ehm förbättringsområden, men jag känner inte igen den bilden som beskrivs i medierna.
Det handlar alltså om en överläkare och verksamhetschef som under flera års tid ska ha utsatt tre judiska läkare för grova antisemitiska trakasserier och spridit hatbudskap mot judar i sociala medier.
Men varifrån kommer uppgifterna?
Det ska visa sig att det är en läkare som gjort anmälan till sjukhuset och det är nästan uteslutande hans vittnesmål som återgetts i media. I grund och botten tycks detta handla om en konflikt mellan två personer: en judisk läkare som anser sig ha blivit trakasserad och hans dåvarande chef, Inti Peredo, som anklagas för att vara den som trakasserat och för att vara antisemit.
Inti Peredo:
Nej, det är jag inte alls. Det är jag inte alls. Det är befängt. Det är befängt för att eh, dels, vi var vänner, och jag visste att han hade judiskt påbrå. Jag har hjälpt honom på min lediga tid, när han ringde på på nätterna på helger, eh har ätit middag hos mig, har varit hos honom.
Jag vet att jag inte är rasist, jag vet att jag inte är antisemit.
Han berättar att han och den judiske kollegan har jobbat tillsammans i över 15 år Inti Peredo upplevde att de hade en bra relation innan han själv befordrades till verksamhetschef. Först på våren 2018 får han veta att han nu är anmäld för att vara antisemit.
Först blev jag ledsen för ändå, han känner mig. Eh sen förstod jag ganska snabbt vad var det logiken var bakom det hela.
Enligt Inti Peredo handlar hela den här historien i grunden om ett ganska trivialt och flera år gammalt personalärende, som sedan fått enorma proportioner.
Det är en utdragen och infekterad konflikt mellan den judiske läkaren och en sektionsansvarig överläkare som eskalerar. Som chef får Inti Peredo hantera konflikten mellan sina två kollegor och efter en utredning beslutar han sig för att omplacera den läkaren som senare kommer att anmäla honom.
Inti Peredo:
Och det är så att jag fattade ett administrativt beslut och placerade honom någon annanstans för att han var ett arbetsmiljöproblem. Enda sättet att gå tillbaka till sektionen var att ogiltigförklara mitt beslut. Och då är det smutskastning. Då är det så att om jag är antisemit och jag har fattat ett beslut för att jag är antisemit, då är mitt beslut ogiltigt.
Den judiske läkaren säger till oss att han till sist kände sig tvungen att göra anmälan. Han hade blivit flyttad från den sektion där han har sin specialitet och menar att skälet var hans judiska påbrå. Han vill inte medverka i programmet. Men han får starkt stöd av Aktionsgruppen mot antisemitism och rasism, som delar hans uppfattning av vad som har hänt.
Judith Bruchfeld:
Vi har pratat med flera andra som har funnits på neurokirurgen tidigare, alltså som har arbetat på neurokirurgen tidigare men som har slutat.
Reporter: Ok men som är där idag menar jag?
Judith Bruchfeld:
Inte som är där idag. Ja den anmälande läkaren är ju kvar.
Reporter: Får jag fråga, är det någon i aktionsgruppen som jobbar på Neuro?
Judith Bruchfeld:
Nej det är det inte. Men vi välkomnar medlemmar från neurokirurgen, det gör vi.
Men när vi pratar med personal som jobbar på neurokirurgen idag, blir bilden av Inti Peredo en helt annan.
Ulrika Sandvik:
Jag tänkte nog mera men det här är ju en missuppfattning, det är...här är det nån som bara missuppfattat nåt.
Anders Fytagoridis:
Är det nån som har mött fördomar och motstånd på grund av etnicitet så är det väl han. Och jag har, vet fler flertal exempel när det har fällts kommentarer som har på något sätt kunnat uppfattas som liksom etniskt diskriminerande så har han varit den första som liksom har sagt ifrån.
Ulrika Sandvik:
Jag har aldrig under de åren som han varit chef över mig upplevt att han skulle ha sagt någonting gentemot mig eller nån annan som skulle ha varit antisemitiskt, rasistiskt eller kvinnofientligt eller på nåt vis diskriminerande.
Reporter: Så han har sagt ifrån mot rasism vid flera tillfällen?
Anders Fytagoridis:
Ja, när ingen annan har gjort det.
Reporter: Men när det gäller rasism och antisemitism..?
Margret Jensdottir: Det är ingenting jag känner igen och inte den jag kan få ihop med Inti Peredo.
Reporter: Nä
Bo-Michael Bellander har varit verksam på neurokirurgiska kliniken sedan mitten av 80-talet.
Bo-Michael Bellander:
Alltså Inti är en person som är väldigt frank, alltså väldigt rak, och eh vi har jobbat ihop i många år och jag har aldrig hört honom fälla någon antisemitisk kommentar över huvud taget, det har jag faktiskt inte gjort. Jag, jag... att han skulle vara antisemit, det är, som jag upplever det fullständigt otänkbart.
Efter de allvarliga anklagelserna beställde sjukhusledningen en extern utredning av hela det här ärendet. Uppdraget gick till en advokatbyrå. De intervjuade medarbetare, och gick igenom bland annat lönenivåer, konferensdagar och möjligheter att bedriva forskning; allt för att klarlägga om det förekommit diskriminering på antisemitisk grund.
De försöker också gå till botten med en händelse som ska ha inträffat 2014 eller 2015. Den anmälande läkaren påstår att Inti Peredo ska ha fällt kommentaren “Här kommer judeghettot”, nånstans på sjukhuset.
Själv hävdar Inti Peredo att det inte var han som sa det.
Inti Peredo:
Nej, det stämmer inte alls…. Först eh ordet ghetto. Jag förknippar ghetto till Warszawagettot och Soweto-gettot. Och det är förolämpande mot deras minne att skämta om en sån grej, jag har aldrig haft såna skämt överhuvudtaget. Däremot finns andra personer som kan göra det.
Reporter: Du vet vem som sa det här?
Inti Peredo: Ja, det det vet jag..
Reporter: Sa du nåt till den här personen? I
Inti Peredo: Japp. Det gjorde jag. Jag sa att hur kunde du? Jag vet att den här – eller jag tror – att den här personen inte är antisemitisk, bara att han fäller dumma skämt, väl känd för det.
På neurokirurgen finns en medarbetare som enligt kollegor är känd för att fälla olämpliga kommentarer. Men den utpekade som vi pratat med, förnekar att det är han. Och utredarna kunde trots en mängd intervjuer inte slå fast vem det var som fällde den där antisemitiska kommentaren. Inte heller antisemitiska inlägg på ett debattforum kan utredarna knyta till Inti Peredo.
Flera månader efter utredningen hävdar nu den anmälande läkaren i ett svar till Diskrimineringsombudsmannen att ”kränkande rasistiska och antisemitiska kommentarer har tillhört vardagen på arbetsplatsen”.
Bo-Michael Bellander:
När jag fick hör talas om det här första gången så så tänkte jag, är det här någonting jag... eftersom jag inte är av judisk börd själv, tänkte jag – är det här någonting jag missat så jag frågade då mina kollegor som jag vet är av judisk börd om det fanns någon sanning i det här liksom och de eh menade precis som jag. Nej det gör det inte utan, vi har många problem på neurokirurgen men antisemitism är inte nåt av dem.
Vi pratar också med andra medarbetare, några av dem med judiskt påbrå, som arbetat på, eller i tätt samarbete med neurokirurgen på Karolinska. De vill inte medverka i programmet, men säger till Uppdrag granskning att de aldrig har upplevt antisemitism på arbetsplatsen.
Ytterligare en allvarlig anklagelse handlar om att Inti Peredo ska ha spridit judehat i sociala medier.
Det handlar om fyra inlägg som han delade på Facebook för mer än fem år sedan. Två av dem har bedömts som antisemitiska av flera experter som den anmälande läkaren har konsulterat. Det är två satirteckningar som anspelar på Gazakriget som då pågick, sommaren 2014.
Ur Rapport SVT 29 juli 2014
Tjugotvå dagar har gått sen Israel inledde den militära operationen i Gaza och i nuläget har 1100 palestinier...
Inti Peredo:
Alltså på den tiden 2014 konflikten mellan Israel och Palestina trappas upp. Och det går inte att rättförklara att Hamas skjuter missiler mot Israel, det är helt fel för dom kör mot civilbefolkning, men på samma sätt, får man inte skjuta civilbefolkningen på andra sidan gränsen. Några dagar innan hade man bombat en FN-skola, med massor av döda, 15-20 döda där inne. FN hade sagt att det inte längre fanns säkra platser för civila i Gazaremsan.
Så ja, jag var väldigt arg på det här och jag ville protestera på nåt sätt.
Björn Fischler:
De här bilderna är antisemitiska
Judith Bruchfeldt: Ja....
Björn Fischler: ...och har inte ett skvatt med Israel att göra.
Judith Bruchfeldt: och de är…
Björn Fischler:De här är riktade mot judar.
Reporter: Vilken då där?
Göran Rosenberg: Nä den längre ner till vänstern , där där R
Göran Rosenberg är journalist och författare. Hans föräldrar överlevde dödslägret i Auschwitz. Han har skrivit om hur Förintelsen har påverkat hans familj och ofta tagit upp frågor som rör antisemitismen i vår tid.
Göran Rosenberg: Det finns i den judiska existensen en idé om att vara annorlunda.
Vi ber honom titta på de Facebook-poster som Inti Peredo har delat och som finns med i anmälan.
Göran Rosenberg: Ja, det där är…
Reporter: Det är väl fotbolls-VM
Göran Rosenberg: Fotbolls-VM, ja just det det är 2014, ja, nä det där är ju, det är en fotboll som dinglar där...
Reporter: Ja, som avleder uppmärksamheten från bomberna som faller över Gaza va.
Göran Rosenberg: Vad, vad är antisemitiskt i den? Det kan jag inte förstå.
Det måste jag säga, det finns inte en tillstymmelse till antisemitism i den. Nej, det kan jag inte säga.
Reporter: Nä, om vi tar den här, den här bilden där de bombar, sticker huvudet i sand...?
Göran Rosenberg: Nej men den är inte heller, det är en israelisk bomb som kommer och några FN som sticker huvudet i sanden, det är nä, nej nej.
Reporter: Om den här då, den har ju beskrivits som antisemitisk, eh stora judenäsor och att blod också ingår i den här diskursen med antisemitismen?
Göran Rosenberg: Nä men det, det...Stora näsor har ju båda i och för sig. Det är väl mer sån här skämttecknarnäsor, det är ju inte den klassiska antisemitiska judenäsan som är så här böjd och krokig. Så det har jag väldigt svårt att se. Det här är en bild som ju där FN då försöker täcka de blodiga spåren efter en israelisk soldat. Men det måste ju betecknas som kritik av FN mera än av Israel.
Reporter: Kan man inte säga att den demoniserar Israel då?
Göran Rosenberg: Nej, det tycker jag inte. Om du frågar mig, tycker jag inte det. Det pågick ju ett blodigt krig, det får man ändå komma ihåg, rätt många som dog.
Reporter: Så du läser inte den här bilden som antisemitisk?
Göran Rosenberg: Nej det gör jag faktiskt inte, det gör jag inte.
Reporter: Ska vi titta då på den mest kontroversiella bilden. Det har ju beskrivits som väldigt problematiskt att man jämför en flicka från hitlerjugend med en flicka som samlar in pengar till den Israeliska armen.
Göran Rosenberg: Ja, jag tycker också att det är problematiskt, jag tycker över huvud taget att jämförelser mellan Israel och nazismen är problematiska och måste då i så fall ses i sitt sammanhang. Hade det här förekommit på en nazistisk sajt då är det klockrent, då är avsikten antisemitisk, om det förekommer i ett sammanhang där man allmänt kanske vill kritisera kriget i Gaza, för det var i det sammanhanget det var, vad jag förstår, så får man kanske... det kan vara men man får ibland vara lite överseende det kanske är en människa som inte riktigt fattar det.
Reporter: Kan du inte förstå att det är väldigt provocerande?
Inti Peredo: Jo, det kan jag förstå. Och när jag såg den där bilden tyckte jag den var kontroversiell. Det är ett sånt dumt agerande som jag gör. Jag tror inte det var rätt av mig att dela den bilden, även om jag hade mina övertygelser vad gällde attacker mot civila.
Vi har fått tillgång till Inti Peredos Facebook, loggat in och gått igenom alla hans poster från det att kontot registrerades 2011 fram till det att han anmäldes för antisemitiska trakasserier. Det finns en mängd poster som motsäger bilden av honom som den anmälande läkaren givit.
Göran Rosenberg:
Här är Palme, eh ”en människas hudfärg ras och språk har ingenting med mänskliga kvaliteter att göra”. Här är något på spanska. Här stöder han Jimmy Durmaz Eh, ska vi se här. Ja... Nej men han är ju klockrent vad man skulle säga en vänster-antirasist. Här är ”seger mot nazismen” lägger han ut stort, 2014 också faktiskt ser jag här nu. ”Aldrig mer”. Och där är också en massa nazister som blir överkryssade. Så att nazister verkar han inte... Här är Heidi Fried som är överlevande berättar ”rädd att det ska hända igen”. Och så Livia Frenkel delar han artikel av ser jag. I det här sammanhanget, om man ser det så här så ser ju dom här 4 bilderna. Då måste man, för att ens förstå dem här fyra bilderna se dem i sin, i kontexten av den här mannens hela Fb-verksamhet, Facebook-verksamhet. Då blir det ju ännu mer obegripligt att han stämplas som antisemit. Det är för mig ofattbart, om det här är grundvalen. Det finns ju inga proportioner mellan den historia som man läser i tidningarna och själva grundvalen för det, som jag förstår det.
Ju mer research vi gör, ju fler människor vi pratar med, inte minst de 15 kollegor på neurokirurgen vi fått kontakt med, desto mindre substans finner vi i anklagelserna mot Inti Peredo.
Men frågan verkar oerhört känslig för sjukhusledningen. Presschefen slutar helt att svara på våra telefonsamtal, och vi förbjuds filma Inti Peredo på hans kontorsrum inne på Karolinska, även med dörren stängd.
Vi börjar undra om det finns några andra förklaringar här, som går bortom Karolinska?
---
När vi får kontakt med den anmälande läkaren vill han först träffas och gå igenom de olika punkterna. Sedan ändrar han sig och ska svara per mail i stället. Men det kommer inga svar. Sedan ändrar han sig igen – nu ska vi ses, med kravet att han får spela in mötet medan vi förbjuds att göra det.
Han säger att det är han själv, som kontaktar Simon Wiesenthalcentret i Los Angeles under hösten 2018.
Och där agerar man direkt. I ett mail den 10 oktober skriver rabbinen Abraham Cooper, till sjukhusledningen: “...will not hesitate to go public if there isn’t swift full and proper action”
Och han skriver också: “Your hospital does not need another such scandal such as the Karolinska had with the surgeon Paolo Macchiarini.”
Men inte bara sjukhusledningen utan även den politiska ledningen i regionen får påtryckningar från USA och Simon Wiesenthalcentret. Och det moderata regionrådet i Stockholm, svarar rabbinen.
Reporter:
Du skriver så här, ”I was devastated upon receiving the news about one of our distinguished doctor att KUH being the victim of anti-Semitic harassment.” Hur visste du det, det här var ju i november, det fanns ingen utredning som sade det?
Irene Svenonius:
Nej, men det finns ju en anmälan från den här läkaren där han har upplevt detta här och en upplevelse kan aldrig tas ifrån en person. Vi har nolltolerans mot alla former av trakasserier och diskriminering i vår verksamhet…
Reporter: Det förstår jag men när du skriver det i ett officiellt brev så fastslår ju du att det är så, du säger inte att han upplever det, du säger att han har blivit trakasserad och det vet ju inte du?
Irene Svenonius: Nej, han upplever att han har blivit trakasserad. Och det gör mig djupt olycklig.
Reporter: Ja men du har tagit ställning till att det faktiskt har hänt och det vet ju inte du i det skedet, i så fall hade det ju inte behövt göras någon, någon utredning?
Irene Svenonius: Ja en utredning behöver väl göras oavsett vad som hänt..
Reporter: Jo men du kan inte komma ifrån att vad du skriver är inte vad du säger nu, det du skriver är att det har hänt, inte att han upplever att det har hänt. Du skriver att det har hänt.
Irene Svenonius:
Jag skriver att han är utsatt för antisemitism och att han därmed har anmält detta ja.
Ur Rapport 14 november 2018
Rabbi Cooper:
There is a recognition they should acted more quickly...
Simon Wiesenthalcentret har i svenska medier genomgående beskrivits som en människorättsorganisation. Själva hävdar de att de inte har någon politisk agenda, men de har tagit ställning i flera kontroversiella frågor och bland annat uppmanat Donald Trump att erkänna Israels rätt till de ockuperade Golanhöjderna, vilket han sedan också gjorde. Såväl FN som Barack Obama och Margot Wallström har de senaste åren hamnat på deras lista över de värsta antisemitiska händelserna.
If I forget thee o Jerusalem, may ….
… recognising Israels sovereign right over the Golan Heights.
Göran Rosenberg:
Man måste komma ihåg att det här är, jag skulle nog kalla dem en högergrupp så att säga, de har starka band med Netanyahu-regeringen, de har starka band med Trump.
Göran Rosenberg:
Det finns två allvarliga trender nu. Den ena är att den faktiska antisemitismen åtminstone på nätet, ökar lavinartat.
Det andra är att vi har en stat, staten Israel, som har funnit det... möjlig att använda antisemitism-begreppet för att stämpla kritiker av Israels politik.
Ett klockrent exempel som jag tycker det är ju, hur man nu har… det finns en bojkottrörelse som kräver bojkott av Israel och av varor från de ockuperade områdena och lite andra saker. Om man stödjer den rörelsen idag, då kan man inte resa in i Israel längre, utan då är man underförstått en fiende till i Israel en fiende till judarna och underförstått en antisemit också.
Reporter: Du menar att det finns en fara i det att de urvattnar själva antisemitismbegreppet?
Göran Rosenberg: Absolut. Därför att om, om man kan säga att en som kräver bojkott av israeliska produkter och tjänster och kanske andra saker, är antisemit, vad ska vi då kalla dem som vill skicka judarna i gaskamrarna, vad har vi kvar så att säga?
Är det det som pågår på Karolinska – en batalj om ordet antisemitism – är det därför Simon Wiesenthalcentret är så intresserade?
Läkaren som anser sig utsatt för antisemitiska trakasserier arbetar fortfarande som neurokirurg, men sedan 2016 inte med exakt den typen av kirurgi där han har sin främsta kompetens. Och det är förenklat den konflikten – vilken typ av operationer läkaren får utföra – som Simon Wiesenthalcentret nu ger sig in i med full kraft.
Strax före jul, skriver rabbi Cooper till regionrådet, och beklagar sig över att den judiske läkarens kompetens fortfarande inte tas tillvara på rätt sätt, och han avslutar brevet med att informera om att Karolinska sjukhuset hamnar på listan över de 10 värsta antisemitiska händelserna i världen 2018.
Göran Rosenberg:
Ja, det är groteskt naturligtvis. Det är helt groteskt. Och det kanske mest groteska är att det här får stå oundersökt, jag förstår inte vad underlaget för det här är. Det finns fortfarande, det finns inga som helst belägg så vitt jag kan se, annat än anmälarens berättelse om vad som faktiskt har hänt, som är till underlag för vad den här Cooper gör och säger och det är ju oerhört att man inte noga undersöker sån här sak. Jag ser väl det som att man har en politisk agenda som går före annat.
Ett stort antal artiklar, radio- och TV-inslag publiceras om den påstådda antisemitismen på Karolinska. Missförhållanden som ska ha utspelat sig på sjukhuset förstoras, och uppgifter kontrolleras inte.
Reporter:
Det här citatet som ni har skrivit: ”Han har skrivit att Hitler har missat att döda alla judar, säger den judiske läkaren till Dagens medicin”. Och min fråga är, på vilket sätt ni har kontrollerat detta? Det är ju en allvarlig anklagelse och vad har ni gjort för att kontrollera att det här stämmer?
Christina Kennedy: Jag kan inte svara på det i detalj tyvärr, men efter att ni har hört av er så har jag gjort en ny bedömning och landat i att det här citatet tas bort. Vi har inte självständigt kunnat verifiera den uppgiften…
Reporter: Nä…
Christina Kennedy: ... så att det citatet har nu tagits bort.
Aftonbladet som varit drivande och publicerat ett stort antal artiklar om detta gör också ändringar efter att vi börjat ställa frågor. Bland annat har man skrivit att teckningarna som Inti Peredo delat på Facebook illustrerar hur, ““Hitlerian Jews är ansvariga för massakrer av palestinska barn och andra civila”. Reportern som skrivit artiklarna hänvisar våra frågor till sin chef.
Reporter: Hej Sophia Djiobaridis heter jag vi ska träffa Eric Rosén.
Eric Rosén:
Den uppgiften har vi ändrat och det beror på att uppgiften om inlägg om hitlerian jews, det kommer från en DN-artikel i oktober 2018.
Den är ändrad så att hitlerian jews har tagits bort och det har tydliggjorts i slutet att vi har tagit bort den felaktiga uppgiften.
Reporter: Ok, upptäckte ni något mer som var felaktigt?
Eric Rosén: Ja, vi har upptäckt att vi behöver, har behövt formulera om ett par rubriker där det inte är tillräckligt tydligt. Alltså i ingressen står det till exempel ”påstås ha...” ”ska ha..” men i rubriken har vi inte varit tillräckligt tydliga med att det är påstådda.
Reporter: Så hur många ändringar har ni gjort sen vi hörde av oss då?
E: Sen ni hörde av er, jag tror inte att det är så många ändringar men…
Reporter: VI kan ju kolla men det är lättare för oss om någon berättar.
E: Jag tror att vi har ändrat två eller tre rubriker.
Reporter: Två eller tre rubriker. Och så det här då, hitlerian jews.
E: Ja, det har vi ändrat.
Svenska dagbladet skriver i en artikel att ”flera judiska läkare slagit larm om att de blivit utsatta för allvarliga antisemitiska trakasserier.” När vi ringer upp reportern säger han att han fått det mesta materialet från den anmälande läkaren, som har visat honom mailväxling och dokument, och reportern säger att det huvudsakligen är det han har byggt sina artiklar på.
Och han refererar till vad andra medier har skrivit och säger, “det har tagits upp i typ varenda artikel som skrivits om det här”.
Även Svenska dagbladet gör en rättelse på nätet efter att vi kontaktar dem, flera läkare blir nu en. Och dom uppger samtidigt att dom även har andra källor till sina artiklar.
Men när Björn Fischler, uppmanar sina kollegor att gå på Läkarföreningens årsmöte i december förra året, har medierapporteringen redan blivit till sanning:
“Hej! Som framgått av rapporter i flera dagstidningar senaste veckorna har flera judiska läkare utsatts för antisemitiska trakasserier av en läkarkollega, tidigare tillika chef.”
Björn Fischler:
Det byggde ju i huvudsak på vad den anmälande läkaren har sagt till mig, ja.
Reporter: Och du tänkte bara att ja ja det här stämmer och det är sant som han säger, och så skrev du brevet?
Björn Fischler: Det bygger ju på vad den anmälande läkaren hade sagt inte bara till till mig utan till journalister. Det har ju skrivits om det i tidningarna.
Anders Fytagoridis:
Läser man i Aftonbladet så utpekas vi ju läkargruppen då som att vi är antisemitiska medlöpare och att vi systematiskt fryser ut och trakasserar folk på grund av etnicitet och religion och det håller jag inte med om.
Ulrika Sandvik:
Jag känner mig frustrerad och jag känner mig maktlös. För att det här påverkar så mycket. Det här påverkar oss som arbetar på enheten, eh i förlängningen så påverkar det ju vårt arbete och kvalitén på vårt arbete också.
Reporter: Hur känns det att läsa på det viset om sig själv?
Anders Fytagoridis: Fruktansvärt skulle jag säga. Jag har bakgrund där jag har folk i min släkt som varit med om etniska rensningar och suttit i arbetsläger hos nazister och sånt, så det, det är liksom...det är fruktansvärt att liksom bli anklagad för något sånt.
Under tiden Karolinskas externa utredning pågår tar Inti Peredo en frivillig time-out från det kliniska arbetet. Men i slutet av februari får han veta att den är klar och att man inte funnit några belägg för anklagelserna mot honom om antisemitiska trakasserier. Han tror nu att han snart ska få återvända.
Inti Peredo:
Och jag, jag litade verkligen på det. Så när utredningen kommer fram, det kändes skönt, det kändes bra. Jag var väldigt glad. En stor utredning, helt utanför Karolinska. Tuffa advokater som ställde massa frågor.
Den externa utredningen går också igenom fallen som gäller de båda andra judiska läkarna som enligt anmälaren också skulle ha varit utsatta, och man finner inte heller där någonting som styrker att de skulle blivit antisemitiskt diskriminerade av Inti Peredo.
Inti Peredo:
Såvitt jag vet, är allt baserat på kollegans berättelser. Det är han som går till olika ställen och säger ”vi flera läkare, vi flera läkare”.. Det är som ett mantra, vi flera läkare. Och i slutändan är det han som har haft arbetsmiljöproblem med sin grupp. Det handlar inte om judiska läkare.
Vilka är då dessa ”flera läkare?” Den ene av dem jobbar i dag på ett annat svenskt sjukhus. Vi får ta del av ett brev han har skrivit till Inti Peredo där han tackar honom för att ha försökt förbättra arbetsmiljön.
Inti Peredo:
Det låter väldigt konstigt att han är en av dem som kommer i media som de trakasserade läkarna. Och jag har stöttat honom hela vägen.
Reporter: Visste du att han var judisk?
Inti Peredo: Eh, det är inte viktigt. Jag har aldrig tänkt på det. Det är inte viktigt om nån är muslim eller kristen eller judisk. Det viktigaste är vilken kollega du har.
Det andra fallet handlar om en läkare som idag är verksam utomlands. Han var auskultant på neurokirurgen. Han hade inget arbetstillstånd, men gick bredvid och lärde sig, utan ersättning. Han blev abrupt tvungen att lämna Sverige då han inte fick uppehållstillstånd.
Inti Peredo:
Jag gjorde allt som var möjligt för att hjälpa honom, för att han var en kille som ville komma fram. Sedan är det många som kommer till Sverige och inte har uppehållstillstånd och måste lämna landet. På vilket sätt har jag diskriminerat honom? Jag jobbar inte inom Invandrarverket eller HR på Karolinska, så jag har väldigt lite inflytande över hur det gick för honom.
Vi har pratat med båda dessa läkare vid flera tillfällen. Ingen av dem har presenterat någon dokumentation som går emot slutsatserna i utredningen. Och de vill inte förekomma i vårt reportage eller bli citerade.
Utredningen finner alltså inga belägg för anklagelserna mot Inti Peredo om antisemitiska trakasserier. Inte heller finner man något stöd för den anmälande läkarens påståenden om diskriminering vad gäller lön, möjligheter till forskning och konferenser.
Dock noteras att det tycks råda en hård kultur på kliniken med öppet muntlig kritik läkare emellan i närvaro av andra läkare. Många känner sig hårt pressade och det råder en låg tolerans mot kollegor som inte utför samtliga sina arbetsuppgifter. Om någon anses ha visat prov på bristande omdöme har personen i vart fall tidigare kunnat bli hårt ansatt, även inför andra.
Margret Jensdottir:
Det är ju en kultur som är förekommande på kliniken. Man får stå upp för sina handlingar och varför man har tagit de beslut man har tagit. Och det behöver ju inte betyda även om man blir kritiserad öppet som kan upplevas ganska hårt att det har något med diskriminering att göra, på grund av att jag då är kvinna eller vilken trostillhörighet man har.
Utredarna konstaterar också att den anmälande läkaren, enligt uppgift, under de senaste 18 åren har anmält samtliga sina överordnade för trakasserier, varav flera gånger på grund av rasism. Och att en överväldigande majoritet av de personer utredarna talat med inte upplever att anmälarens upplevelse har någon förankring i verkliga förhållanden.
Ulrika Sandvik:
Vi var ju naiva nog att dra en lättnadens suck och tänkte vad skönt! Nu har en omfattande utredning som vad jag kan förstå var gjord enligt konstens alla regler frikänt, eller inte kunnat påvisa någon antisemitism. Nu kanske vi kan hitta ett sätt att komma vidare, nu kanske vi kan jobba i lugn och ro, nu kanske vi kan få liksom... jobba.
Den anmälande läkaren accepterar inte utredningens slutsatser och kräver att den ska göras om. Han säger att han tex bara anmält två av sina chefer. Svenska Kommittén mot antisemitism menar att utredningen inte helt lyckats utesluta att det förekommit diskriminering på antisemitisk grund.
Och när utredningen återges i media får kritikerna stort utrymme, den anmälande läkaren, hans advokat och inte minst rabbi Cooper från Simon Wiesenthalcentret. I Dagens Medicin kan man läsa att han kallar utredningen för “dålig” och sjukhusets hanterande av ärendet för “ett spektakel”.
När vi frågar reportern om han själv har läst utredarnas rapport så är svaret nej. Vad gäller Simon Wiesenthalcentrets kritik av utredningen har Dagens medicin förlitat sig på Svenska dagbladet.
Christina Kennedy:
I det här fallet så det är en snabb nyhetsuppföljning som skrevs där vi citerar uppgifter från ett annat som vi uppfattar trovärdigt medium. Jag utgår från att den här reportern har baserat sig på vår egen bevakning av rapporten, och sedan citerat de här nya uppgifterna från det här andra mediet.
Reporter: Fast han har ju själv sagt att han inte ens har läst rapporten.
Christina Kennedy: Den reportern som har skrivit den här uppföljningen säger till dig att han inte har läst rapporten?
Reporter: Ja, ja
Christina Kennedy: Och det hade naturligtvis varit mycket bättre om han hade gjort det.
Några dagar efter att utredningen presenterats får Regionrådet Irene Svenonius ett mail från Simon Wiesenthalcentret, med hård kritik:
”It appears the entire review process was a sham, a slow motion coverup…”
Ett par veckor senare kommer ett nytt mail:
“Just how could they come to any conclusion on the issues related to anti-Semitism without ever checking on these matters with us?
Dagen efter är Inti Peredo kallad till ett nytt möte med två höga chefer. Det hålls utanför sjukhuset och nu är det plötsligt ett annat tonläge uppfattar han.
Inti Peredo:
Plötsligt får jag höra att beslutet ligger utanför sjukhuset, det var mycket ovanför mitt huvud, ovanför våra huvud, det ligger utanför sjukhuset. Och det var mycket sånt att ja det är politikerna som har fråga.
Två veckor senare kommer ännu ett mail från rabbi Cooper, nu med högst konkreta varningar till regionrådet, om vad som kan hända ifall Inti Peredo får återgå i tjänst: “I will use the Karolinska scandal as the centerpiece of my presentation, Im not sure that the citizens of Sweden would be happy to hear such presentation.”
Göran Rosenberg: Ja, det är ju ett hot. Det är ju otroligt. Han hotar om att tala illa om Sverige om inte någonting görs om den stora skandalen på Karolinska sjukhuset där... som man skyddar antisemiter och så vidare. Ja det här är rätt otäckt att läsa måste jag säga. Det är ju ett skrämselmail va, att om ni inte gör som jag säger kommer jag att prata illa om Sverige på sociala medier, det är ju vad han säger.
Det ligger helt i linje med mina farhågor. Trivialiseringen av antisemitism, blåsa upp antisemitism utan att ens ha kollat fakta eller bry sig särskilt mycket därför att man ser den propagandistiska effekten av att göra det här. Jag tror att det är så han ser det.
Reporter: Det är ju ett rent hot om vi ska vara ärliga.
Irene Svenonius: Ja, absolut.
Reporter: Varför svarar du inte? Varför...Du undviker bara att svara på det här?
Irene Svenonius: Därför att enskilda ärenden, vilka läkare som ska arbeta på vilka kliniker, det är inte mitt ansvar.
Reporter: Men varför skriver du inte det? Varför svarar du honom inte det?
Irene Svenonius: Det kan man ju tänka att det kunde jag ju kanske ha gjort, men jag gjorde inte det därför att jag svarade helt enkelt utifrån en principfråga. Jag anser däremot inte att det är min uppgift att avgöra var läkare ska jobba.
Reporter: Jo men det är ju dig han skriver till, han skriver till dig och han hotar dig.
Irene Svenonius: Ja, absolut.
I mitten av maj kan man läsa i tidningarna att läkaren som anklagar Karolinska för antisemitism varit på USA:s ambassad. Han berättar för oss att han kallades till ett samtal med anledning av händelserna på sjukhuset. Men vem han träffade där, vad som sas och varför USA engagerar sig i det här ärendet, vill han inte svara på.
Reporter:
Vi har ju talat med många läkare och sjuksköterskor som har god inblick i det här, men det är väldigt få som vågar ställa upp. Vad handlar den här rädslan om?
Ulrika Sandvik: Nu kan jag ju förstås bara tala för mig själv, men jag känner inte igen den här bilden överhuvudtaget och på grund av de här anklagelserna så valde sjukhusledningen att göra en utredning via en advokatbyrå, och det var en utredning där ett 70-tal personer intervjuades och den utredningen tycker jag beskriver vår verklighet rätt väl. Och ändå så verkar det som att medierna har valt att inte lyssna på den utredningen, och jag tror att många är rädda för att saker och ting tas ur sitt sammanhang.
Reporter: För annars skulle man ju kunnat tänka sig att man skulle vilja ställa upp och berätta att det här stämmer inte.
Ulrika Sandvik: Det var ju så många månader som det enda medierna rapporterade var den bilden om att vi är antisemiter och att det pågår grov mobbning och grov diskriminering på vår klinik, och det blir ju lite så att folk tappar tron på att det ska kunna rapporteras något annat från vår verksamhet.
Reporter: Upplever du att man har försökt att intervjua dig eller andra medarbetare för att få en mer nyanserad bild?
Bo-Michael Bellander: Nej jag har inte blivit, det är först du som har frågat.
Reporter: Vad har du för tankar kring det?
Bo-Michael Bellander: Nej men man tappar ju lite förtroende för media, det gör man ju, när man vet,eller när jag har en uppfattning om vad som är sanningen och så läser man det som står i media så, det känns inte som det är något gediget journalistiskt bakgrundsarbete gjort där inte.
Göran Rosenberg:
Det är journalistiken som sviker, journalistiken gör inte sitt jobb. Den undersöker inte. Den tar inte reda på ”vad har faktiskt hänt”. Den intervjuar inte andra människor och till sist blir en sån här historia nästan omöjlig att motberätta därför den har satt sig så djupt, nu är det här en sanning. Karolinska är antisemitiskt, där pågår fruktansvärda förföljelser mot judiska läkare. Jag tror att nästan vem som helst som har, om de nu har följt den här historien skulle ha den uppfattningen.
I juni i år får så regionrådet ett nytt ultimatum från Simon Wiesenthalcentret och rabbi Cooper. “My hope is that you will intervene quickly to do the right thing”. “Otherwise, I guess, we will add Karolinska to the list of issues to be raised at the international forum on anti-Semitism. “
Och så, två dagar senare meddelar sjukhusledningen i ett pressmeddelande att man omplacerar överläkaren, alltså Inti Peredo. Man skriver: Läkaren har brutit mot sjukhusets värdegrund om trakasserier och antisemitism.
– Han får nu administrativa uppgifter och kommer inte att vara chef i framtiden, säger Björn Zoëga, sjukhusdirektör på Karolinska.
Inti Peredo:
Först var det chockerande att jag fick veta det här genom ett pressmeddelande. Vanligtvis när man tar åtgärder mot någon, man diskuterat med vederbörande medarbetare, facket ska vara närvarande och så vidare. Jag har inte gjort några försummelser som läkare. Och jag är anställd som läkare. När du har en dålig chef du plockar bort chefen. Men min grundanställning är som läkare och jag har inte fått några klagomål på mitt yrkesutövande.
Han får idag inte längre operera eller träffa patienter och samma dag som pressmeddelandet skickas ut skriver sjukhusdirektören i ett mail till rabbi Cooper att:
“His action has resulted in a complete loss of my confidence, but he cannot be dismissed, if it was possible I would have done so”
Vi vill träffa sjukhusdirektören Björn Zoega, och fråga varför han skriver så här till Simon Wiesenthalcentret. Vi blir lovade en intervju men ledningen på Karolinska ändrar sig efter några dagar och skjuter sedan upp mötet vid flera tillfällen och till slut blir det Karolinskas HR-direktör som vi erbjuds ställa våra frågor till istället.
Reporter: ...Han skriver,”His action has resulted in a complete loss of my confidence he cannot be dismissed, if it was possible I would have done so”. Vad menar han med det?
Patricia Enocson: Jag kan inte recensera just Björns mail.
Reporter: Fast ni visste att ni skulle få denna frågan, jag har redan sagt till det.
Patricia Enocson: Vi har agerat som sjukhusledning mot en person som har varit förtroendeskadlig i sin position som tidigare chef och därför har vi valt att omplacera honom.
Reporter: Men vad är det han har agerat med som inte är bra?
Patricia Enocson: Ja det är vår samlade bedömning…
Reporter: Ja men säg nåt då?
Patricia Enocson: Ja vår samlade bedömning är att den här personen står inte för människors lika värde.
Reporter: Men den här rapporten då som kostade över 1,3 miljoner kronor, var den dålig?
Patricia Enocson: Det ärt inte min sak att recensera den här externa utredningen, den är en del…
Reporter: Men brydde du dig om den?
Patricia Enocson: Det är en del av vårt totala material.
Reporter: Men brydde du dig om den?
Patrici Enocson: Det är en extern utredning som 70 – 80 medarbetare på vårt sjukhus harr fått ge uttryck för vad dom tycker och vad dom anser, det är en del av det totala samlade materialet, som ligger till grund för vårt beslut.
Reporter: Då förstår jag inte hur ni har kommit till det beslutet för den rapporten säger ju att man inte kan knyta Inti Peredo till några som helst trakasserier över huvud taget.
Patricia Enocson: Den är en del av det samlade materialet.
Reporter: Har ni kollat Intis Facebook till exempel. Har ni gjort det?
Patricia Enocson: Jag kan inte gå in i ett personärende.
När vi försöker visa hur Inti Peredos Facebooksida ser ut för att sätta in teckningarna som ansetts vara antisemitiska i en större kontext, vägrar HR-direktören att titta på bilderna.
Patricia Enocson: Vad gäller din fråga kring de här bilderna som du visar mig?
Reporter: Ja, min fråga är hur du kan avgöra, hur hans värdegrund är om du inte har kontrollerat det? Om vi tittar på sammanhanget så delar han ju hur mycket som helst som är antirasistiskt istället. Och han pratar om människors lika värde, det är ju just det han gör och det verkar inte som om ni har brytt er om det. Här har han delat en gammal kvinna som kom till Auschwitz när hon var 16 år gammal, 70 år senare berättar hon om fasorna på lägret. , i lägret. Det är hans värdegrund enligt honom själv, och så gott vi kan se. Varför tar ni inte hänsyn till det?
Patricia Enocson: Vi har gjort en samlad bedömning, inom sjukhuset, vår egen utredning, och den externa utredningen är också en del av det underlag som ligger till grund för vårt beslut. Jag kan inte gå in i detaljer när det gäller personärenden. Vi kan inte kränka våra medarbetares integritet, vi vet att det finns svåra samarbetsproblem på den här kliniken därför så agerar vi både på individuella plan, med de här individerna som du nämner genom att stödja dem med handlingsplaner.
Reporter: Ni vill inte kränka era medarbetare säger du, och ni skrivit ett pressmeddelande – ”under våren har sjukhuset gjort flera utredningar för att se om det går att avskeda läkaren. Rättsläget visar att det inte finns någon saklig grund för att avskeda honom, den före detta överläkaren har åsamkat sjukhuset stor förtroendeskada gentemot anställda och patienter av judisk härkomst.” Är inte det att skada en anställd? Det är ju en offentlig schavottering som ni gör av den här läkaren?
Patricia Enocson: ….Du får gärna ställa frågan?
Reporter: Är inte det en offentlig schavottering av en anställd läkare?
Patricia Enocson: För mig är det viktigt att man inte ska tvivla en sekund på att vi bedriver en säker och god vård, vi kan inte ha anställda som sitter i förtroendeställning som inte står för människors lika värde.
Reporter: Kan ni ha gjort fel?
Patricia Enocson: VI har gjort en sammantagen bedömning och vi anser att när den här personen har arbetat i den här ställningen som han har gjort så är det inte lämpligt att vara i klinisk tjänstgöring.
Kommunikationsdirektören: Nu får vi ta en sista fråga...
Efter en dryg kvart bryter presschefen intervjun och säger att vi får ställa en sista fråga. Men inte ens det hinner vi...
Reporter: Men du du kan ju inte gå, du sa ju precis en sista fråga… Vad är detta för en katt-och-råtta-lek?
Är Inti Peredo antisemit? Har han antisemitiska åsikter?
Det kan ingen annan än han själv veta med hundraprocentig säkerhet.
Men det har inte på något sätt bevisats att han som läkare, kollega eller chef har trakasserat eller diskriminerat någon på antisemitiska grunder.
Göran Rosenberg:
Bevisligen vet vi nu vad antisemitism kan leda till. Och därför är det väldigt viktigt att vi inte urholkar eller urvattnar det begreppet, att vi behåller det ordet för vad det verkligen innebär. Och vad jag har kritiserat och vad jag har sett som missbruk det är hur man använder anklagelser om antisemitism för att uppnå andra syften eller för att ha andra saker för ögonen och det är väldigt farligt. För till sist så har vi inte kraften kvar i det ordet.
Inti Peredo:
Jag blir straffad som läkare. Mitt liv som läkare. Jag har jobbat med neurokirurgi i 35 år. Och jag har fortfarande tio år av mitt yrkesliv kvar, fortfarande. Så det betyder att nu framöver kan jag inte bli neurokirurg längre, något som jag älskar och har jobbat med i 35 år. Jag kan inte göra något annat.
Bo-Michael Bellander:
Det, det är.... Inti är en väldigt kompetent läkare som i princip sitter och sorterar gem på felaktiga grunder som jag ser det. Det är inte ok.
Reporter: Om vi blickar framåt, vad hoppas du på nu?
Ulrika Sandvik: Att vi på något vis ska kunna rentvå vårt rykte som den oerhört dysfunktionella enheten som bedriver alla möjliga diskrimineringar. Jag skulle också vilja se lite upprättelse för min kollega Inti Peredo, som inte jag eller någon annan som jag pratat med uppfattar som antisemit. Det är väl det jag skulle vilja se. Och så skulle jag vilja ha lite arbetsro.