UG-referens: Tysta vittnen/Gropen i Haparanda

Publicerad

Ta del av manus och källor till reportagen Tysta vittnen och Gropen i Haparanda. Du hittar samtliga källhänvisningar både i text och längst ner på sidan.

Del 1 av programmet: Tysta vittnen

Operatör:

Polisen.

Inringare:

Hej. Vi skulle vilja ha polis hit till Råby IP i Bro. De här berömda ungdomsgänget håller på och muckar och håller på att starta slagsmål här. De är på en kille med hund här.

asd

Upplands Bro nordväst om Stockholm. Det är Valborgsmässoafton 2018.

Det är fler än hundra personer på plats.

En småbarnspappa är omringad av ett gäng ungdomar.

Operatör:

Hur går det? Berätta vad du ser där?

Inringare:

Ja, jag ser fritidsledarna tar på sig jackor. De håller på och försöker få bort dem och sära på dem. Men jag vet inte riktigt hur det går.

PROGRAMLEDARE

Nu ska vi följa en utredning där det fanns gott om vittnen till en början, men där tystnaden tog över. Det handlar om en misshandel, ett brott som inte prioriteras, men ett tydligt exempel. Det är en situation som inte är ovanlig runt om i Sverige, där gärningsmännen går fria på grund av att människor är rädda för att prata med polisen.

Skylt: Johan Falkenberg

Johan Falkenberg:

Vi promenerade hit jag och min fru, vår son, vår dotter och min frus systerdotter. När vi kom hit så först stod vi en kort stund och tittade på den lilla scenen där det hölls tal sen gick vi vidare och ställde oss närmare majbrasan.

Johan är tillbaka på platsen för misshandeln 1,5 år senare.

Johan Falkenberg:

Då var det här bara en enda stor grusplan och majbrasan var ungefär här någonstans och strax ovanför majbrasan så hade man en scen med tal och underhållning.

Reporter:

Och det var mycket folk eller?

Johan Falkenberg:

Ja, det var folk runtomkring hela, runt hela majbrasan.

De första larmsamtalen kommer strax före halv nio på kvällen.

Larmsamtal 2:

Operatör:

Råby IP?

Inringare:

Ja. Kom hit nu! Det är flera på en… (ohörbart).

Inringare:

Nej, det är min man. Det är min man. Kan du snälla sluta.

Inringare:

Bara polis. Jag vill bara ha polis.

Någon filmar när Johan slås till marken.

Larmsamtal 3:

Operatör:

Polisen 112 vad har inträffat?

Inringare:

Hej, jag står vid majbrasan i Upplands Bro och en kille som heter (...), som är allmänt känd, står och bråkar här, så det är tumult vid brasan i Råby. Så ni får gärna skicka hit polisbilar.

Operatören:

Vad är det han heter den här killen?

Inringare:

... Han heter (...). Jag vet inte efternamn men han är allmänt känd. Ni vet vem det är...

Det är många vittnen, flera i direkt närhet till misshandeln. Men trots det och att gänget är välkänt så ska det bli problem att utreda vilka de skyldiga är.

Det här är ett av många fall runt om i Sverige där tystnaden sprider sig efter att brott har begåtts.

Johan Falkenberg:

Jag upplevde mig extremt ensam och utsatt även fast jag var bland så mycket andra människor. Ja, det kändes som att helt plötsligt var alla de här hundra människorna borta vilken jag tyckte var jättekonstigt. Kommunen hade ju till och med såna här trygghetsvärdar på plats.

Misshandeln börjar med en konflikt mellan ett killgäng och en kvinna med hund. Johan uppfattar killarna som hotfulla och säger åt dem att gå därifrån. Istället omringar de honom.

Johan Falkenberg:

Jag fick några slag framifrån och framförallt några slag bakifrån, men då åkte jag ner i backen. Det enda jag tänkte var att resa mig upp fort innan någon hoppade på mig så det är det som jag hade i huvudet hela tiden, res dig upp, res dig upp. Jag hade ju mina barn där och min fru där.

Reporter:

Du hade en liten dotter i handen när det började?

Johan Falkenberg:

Ja, min... då var hon fyra år gammal. Ja...

Skylt:

Tobias Becker, förundersökningsledare

Tobias Becker:

Bro är en liten ort, alla känner alla, man känner igen den här grupperingen som det blir på små orter. Rykten sprids, man är farlig, de har våldskapital, det är bäst att hålla käften om man ser nånting för annars händer det mig själv nåt nästa gång. Mina barn, min fru, min man, ja, det är så som tyvärr jag tror många känner. Att man inte vill riskera att utsätta sig själv för repressalier helt enkelt.

När jag läser förundersökningen får jag intrycket att de utpekade är ett gäng unga män som håller delar av Bro i ett järngrepp.

Många känner igen dem, men få vill vittna.

Tobias Becker:

Varje vecka så pågår det här. Små grupperingar som försöker skrämma sig fram och vinna lite mark, bli lite större, starkare, skrämma till tystnad så det sprider sig, det blir som en liksom en löpeld som... Jag tycker det är jättestort problem.

Reporter:

Och vilka brott handlar det om där man inte vågar vittna?

Tobias Becker:

Ja, det är typ alla skulle jag säga som man har sett. Jag tycker nästan det är den generella grundinställningen hos merparten att vi sköter vårat. Vi har inte sett någonting.

Redan samma kväll pekas tre killar ut av flera vittnen, som inblandade i misshandeln.

Ett vittne filmar några ur killgänget när de går från platsen. Två av dem har varit med och misshandlat Johan.

En tredje utpekad tas av polisen när han håller sig undan en bit därifrån.

De är tidigare dömda för flera brott, bland annat rån.

Den utpekade ledaren i gänget dömdes bara tre månader tidigare för rån, försök till utpressning och övergrepp i rättssak. Två månaders fängelse, en dom som då ännu inte verkställts.

Bakgrunden till den domen är att han och en kumpan anklagade en jämnårig kille för att ha ”golat” i en rättegång.

De träffar killen som vittnat på en restaurang och tvingar av honom pengar med en påhittad skuld på 20 000 kronor, och hotar honom med att han och hans familj ska skadas allvarligt om han pratar med polisen.

Men det är inte första gången han försöker tysta ett vittne. Han är dömd för övergrepp i rättssak vid sammanlagt fyra tillfällen, för att ha hotat unga brottsoffer om de går till polisen.

Och det ska visa sig svårt att få fast de skyldiga till misshandeln vid majbrasan, trots en bra start med flera vittnen och utpekade gärningsmän.

Tobias Becker:

Det bästa är om man kan lösa allting där och då på platsen, gripa allihopa, höra alla vittnen som står och pekar att det var de och de och de, så får vi filmerna som visar precis... då är paketet klart på några dagar. Men nu är det inte så.

Utredningen tar tid. Först två månader efter händelsen gör polisen ordentliga förhör med Johan och hans hustru. Sedan dröjer det till efter sommarsemestern innan man börjar höra resten av vittnena.

Tobias Becker:

Nej, det är inte godkänt såklart. Dels är det ju, polisen har ju väldigt begränsat med resurser och är det nån som det finns en tveksamhet att någon inte vill medverka och sånt, då lägger man ju oftast inte ner så mycket möda på att övertala de heller att vara med utan nej då har vi annat att jobba med, då kör vi de som vill vara med så att säga.

Vittnena börjar nu dessutom hoppa av ett efter ett.

Ett vittne ”vill inte utsätta barnen för något och vill därför inte ställa upp att vittna”.

GRAFIK: ”vill inte utsätta barnen för något och vill därför inte ställa upp att vittna”

En annan som var på plats förklarar att ledaren för gänget sedan tidigare är ”taskig och hånar” hennes barn och hon vill inte stå för sitt vittnesmål av rädsla för konsekvenserna.

GRAFIK: ”taskig och hånar”

Ytterligare ett vittne förklarar att ”gärningsmännen är tokiga”, de har redan hotat hans fru en gång och han vill ”inte riskera sitt liv för att dessa individer håller på”.

GRAFIK: ”gärningsmännen är tokiga”

GRAFIK: ”inte riskera sitt liv för att dessa individer håller på”

Sammanlagt sex vittnen hoppar av. Till slut är det bara Johan och hans familj kvar.

Johan Falkenberg:

Ja, jag kan förstå att bor man granne eller har någon slags relation till en gärningsman att man är rädd eller inte vill vara med. Men på den här platsen på Valborg så var det människor från hela Bro och jättemycket barnfamiljer som måste ha sett det. Och ingen ställer upp.

Tobias Becker:

Det var liksom ingen som riktigt ville medverka då, så vi hade liksom inte någonting som styrkte bevisningen så att vi bedömde att det inte kunde räcka till åtal i det skedet. Så då lade vi, i oktober 2018, ner den här utredningen helt enkelt med bevisproblem.

I just det här fallet ska utredningen ta en oväntad vändning.

Reporter:

Och har du varit med om det många gånger att ni är tvungna att lägga ner utredningar som gäller till exempel misshandel på grund av att ni inte kommer längre när folk inte vill vittna?

Tobias Becker:

Ja, ja det händer hela tiden.

Hur utbredd är tystnadskulturen?

Här på Brottsförebyggande rådet har man nyligen gjort en kartläggning på uppdrag av regeringen.

Johanna Skinnari är en av utredarna som kartlagt tystnaden bland annat i socialt utsatta områden.

Skylt:

Johanna Skinnari, projektledare Brå

Johanna Skinnari:

Det vi hittar som är nytt i vår studie är ju att de här normerna om tystnad har funnits länge i den kriminella miljön. Där har det varit legio att man pratar inte med polisen. Det är ett villkor för medlemskap i ett kriminellt nätverk. Men det som är nytt där är att man i större utsträckning trycker de här normerna på vanliga boende och förväntar sig att de ska följa egentligen kriminella normer om tystnad.

Reporter:

Vad är det som gör då att man inte pratar med polisen?

Johanna Skinnari:

Det vi primärt hör är att man är rädd för hot och våld om man pratar med polisen. De boende upplever ett liksom krav på tystnad från de här synliga kriminella nätverken i områdena och vi hör också hur grannar och familjemedlemmar på ett välmenande sätt påminner om de här normerna och på så sätt bidrar ju alla boende till att upprätthålla normen om tystnad.

Reporter:

Så har ni någon aning om hur vanligt det är totalt?

Johanna Skinnari:

Nej, nej och det ligger lite i sakens natur också att det är svårt att mäta tystnadskultur.

Bara hittills i år har 31 personer dödats i skjutningar runt om i landet. Det dödliga våldet bidrar till att tystnaden sprider sig till vanliga medborgare.

Skylt:

Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie

Gunnar Appelgren:

Absolut. Vi måste se till att färre dör och skadas, vi måste se till att flera döms för de här grova brotten. För det skapar också en känsla om att det är ingen som bryr sig. Vi har en uppklarningsprocent på mord i kriminella miljöer med skjutvapen just nu på ungefär 20 procent. Alltså 8 av 10 blir inte dömda för det här extremt grova våldet. Tar vi generellt sett mord så har vi en uppklarning på 9 av 10 blir dömda.

Reporter:

Och vad blir budskapet då i de här områdena till vanligt folk som bor där?

Gunnar Appelgren:

Nej, men uppfattningen blir ju att myndigheten inte har en förmåga. Polisen har inte förmåga att hantera de här brotten. Om jag väljer att berätta någonting för dig som är polis och det händer ingenting av den informationen. Jag tar det obehaget och sen lyckas inte polisen att få folk dömda. Så kan man ju känna så här varför ska jag utsätta mig för det här obehaget nästa gång?

I utredningen efter misshandeln på Valborgsmässoafton finns uppgifter om en tjej som står med killgänget och filmar misshandeln.

Johan Falkenberg:

Så den här filmen de har kommit över är ju filmat av en tjej tror vi. För min fru som såg vad som hände runtomkring.

Reporter:

Vad var det för tjej?

Johan Falkenberg:

Ja, men det är väl hang arounds till de här gängen liksom. Som min fru sa att det, hon upplevde det som att de stod och skrattade och filmade liksom.

Filmen dyker upp hos polisen i Uppsala i samband med en helt annan utredning. Den finns på en beslagtagen mobiltelefon och har uppenbarligen spridits.

Filmen blir en vändpunkt och utredningen öppnas igen.

Tobias Becker:

Så när vi får den filmen som jag sa så återupptar vi ärendet, vi har ju poliser då med lokal personkännedom här som känner igen de här personerna som slår ner den här mannen och, ja det är egentligen den som utgör hela bevisningen kan man säga.

Reporter:

Och här är den, den är ju väldigt kort, bara tio sekunder.

Tobias Becker:

Mmm.

Reporter:

Vad är det vi ser här?

Tobias Becker:

Vi ser ju det här bråket ta fart här och här kommer det in en person från sidan och slår den här mannen till marken med tre-fyra kraftiga knytnävslag.

En av kommunens fritidsledare syns mitt i händelsen.

Reporter:

Där var ju en med blå väst som står där ju, han här. Det är en med blå väst.

Tobias Becker:

Ja precis, det är han som...

Reporter:

Han måste ju se vem det är som slår.

Tobias Becker:

Ja, det tyckte vi också när vi såg den här, som vi kände att här har vi ett rimligt, en rimlig chans att få ett bra vittne.

Fritidsledaren medger i förhör att det är han som syns på bild mitt i bråket. Men upprepar gång på gång att han inte såg vad som hände.

”Det var en stressig situation. Man går bara in och stoppar och tänker inte på vilka det är”, säger han i förhör.

Tobias Becker:

Ja, han hördes ju men menade på att han inte hade sett någonting. Och där kallade vi honom flera gånger och förklarade för honom att han syns ju också på den här filmen, att det är uppenbart att du måste ju ha sett, du är ju i situationen. Men nej vi fick inte. Han vidhöll det, att han inte hade sett någonting.

En annan fritidsledare namnger i förhör en av killarna i gänget som står och skriker åt Johan när han slagits till marken. Det är den i gänget som misstänks stå för det grövsta våldet, och slår flera knytnävsslag bakifrån.

Men fritidsledaren vill inte medverka i utredningen. Det kommer bara skapa problem för honom, förklarar han i polisförhöret.

GRAFIK: ”Det kommer bara att skapa problem för honom.”

Och när han blir kallad inför rätta minns han inte längre vem som stått och skrikit. ”Han minns idag inte vilka dessa killar var”, står det i domen.

GRAFIK: ”Han minns inte idag vilka dessa killar var.”

Fritidsledaren medger i förhör att det är han som syns på bild mitt i bråket. Men upprepar gång på gång att han inte såg vad som hände.

”Det var en stressig situation. Man går bara in och stoppar och tänker inte på vilka det är”, säger han i förhör.

Tobias Becker:

Det är oroväckande när man tar tillbaka saker inför rätten och det stöter vi på också lite då och då. Så att åklagaren blir nog ganska snopen också när man får den utsagan i rätten.

Den som pekas ut för att ha slagit bakifrån blir friad eftersom bevisningen anses för svag. Det räcker inte med att det finns påtagliga likheter med vad som syns på filmen vad gäller både kläder och kroppshållning.

De andra två döms till ungdomsvård respektive en månads fängelse.

Reporter:

Vad blir signalen tror du om kommunalanställda fritidsledare och trygghetsvärdar inte vågar vittna?

Gunnar Appelgren:

Om inte offentliganställda vågar vittna så spär man på den här känslan av att ingen annan vågar vittna, det blir ju det den delen att vittnar inte ens ni, varför ska vi vittna?

I kommunhuset i Upplands Bro får jag träffa ansvariga chefer.

Vad säger kommuncheferna i Upplands Bro om att deras anställda inte vågar vittna?

Skylt:

Hannah Rydstedt Nencioni, fritids- och kulturchef

Hannah Rydstedt Nencioni:

Det är ett problem och det står i våra rutiner att om det händer såna här saker så ska man meddela till närmaste chef och där har det brustit i det här fallet. Nu var det här lite nya uppgifter så jag kan inte gå in i just det här varför det inte har skett.

Reporter:

Men säg att man är rädd, inte vågar vittna, då kanske ni inte får reda på det menar jag.

Skylt:

Rafif Makboul Kaleem, enhetschef

Rafif Makboul Kaleem:

Nej vi har ju inte fått reda på det, vi får reda på det av dig nu och det måste vi titta på. Vad har hänt här liksom innan vi egentligen kan säga vad är fel och vad är inte. Det vet ju inte jag utifrån det du... Men våra rutiner när man blir anställd som trygghetsvärd då är det väldigt tydligt hur man jobbar med polisen, man jobbar med socialtjänsten, att du måste delge information som är relevant och det är tydligt för alla. Vi kan ju aldrig låta rädsla styra för då bidrar vi till den här tystnadskulturen eller rädslan och så. Det samhället vill ju inte vi ha.

Reporter:

Det är kanske det som har skett nu?

Rafif Makboul Kaleem:

Att man har gjort det?

Reporter:

Att man har bidragit till det genom, det är så uppenbart alla dessa jackor med fritidsledare, trygghetsvärd och så ingen som vågar stå upp och säga vad man såg.

Rafif Makboul Kaleem:

Jag vet ju inte det liksom faktiskt att så här är fallet. Men det du antyder och beskriver det är problematiskt och där måste vi titta på ännu mer vad har vi för struktur, hur kan vi stötta upp.

Johan Falkenberg:

Kommunen har alltså anställda som när nånting sånt här händer så väljer de att skydda de som gör något och det är helt absurt. Ja, de är ju där för exakt motsatsen.

Tobias Becker:

Om man nu går runt i väst eller jacka där det lyser trygghetsvärd på en sån här tillställning och man har lön för det och så då blir det någon form av svek tycker man ju lite grann om det här händer och man inte står upp för om man nu har sett nånting liksom. Det måste man ju säga.

Rafif Makboul Kaleem:

Om det är så att man inte vittnar på grund av rädsla, ja det är problematiskt.

Hannah Rydstedt Nencioni:

Det är allvarligt.

Rafif Makboul Kaleem:

Jätteallvarligt. Så vill inte vi ha det, det är inte det man ska stå för om man jobbar med kommunens jacka på sig. Absolut inte.

Men i utredningen om misshandeln finns ytterligare exempel på rädda kommunanställda. En trygghetsvärd berättar att han tidigare blivit trakasserad av samma gäng, och bland annat fått däcken på bilen punkterade. Men han har inte polisanmält.

Reporter:

Han anser att den här killen och hans gäng inte skyr några medel. De gör vad som faller dem in.

Rafif Makboul Kaleem:

Jag har inte fått någon kännedom om det här och jag antar att det här är före årsskiftet också då jag tillträdde. Men det här är jätteviktig information att arbetsgivaren också får och får inte vi det då är det svårt för oss att agera och stötta.

Frågan om tystade vittnen har nu kommit upp på regeringsnivå, och det ligger en rad förslag på hur man ska komma åt problemet, bland annat hårdare straff för övergrepp i rättssak och bättre skydd för vittnen.

Johanna Skinnari:

Det finns väldigt mycket man kan göra åt de här problemen men det är ingen lätt fråga att lösa. En viktig faktor är ju att korta utredningstiderna och det finns också en statlig utredning som har föreslagit att de uppgifter man lämnar i tidigare förhör ska kunna väga tyngre och det skulle ju minska incitamenten för gärningspersonerna att komma med påtryckningar under rättsprocessen för då har man lämnat sina uppgifter och då kan man liksom inte riktigt backa från dem och då får man vara ifred i större utsträckning.

Johan Falkenberg:

Ja, jag har aldrig tidigare varit inblandad i rättegång men man har ju fått en bild av hur det funkar och det var på ett helt annat sätt med vittnen som säger en sak till polisen och sedan när de blir kallade till rättegången så helt plötsligt så tar de tillbaka det eller så minns de ingenting. Så det påverkade mig väldigt mycket. Jag trodde inte att det var så.

Uppdrag granskning har via ombud varit i kontakt med de båda dömda männen och den som friades. De vill inte ge några kommentarer.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Del 2 av programmet: Gropen i Haparanda

Reporter: När kommer det stå någonting färdigt här på tomten? När kommer vi få se någonting? 

Namnskylt: Halvor Olsen, vd Destination Gränsstaden Fastigheter AB 

Halvor Olsen: (skrattar)  

Reporter: Va, nu skrattar du bara. 

Halvor Olsen: Ja, en må skratta lite... 

Namnskylt: Gunnel Simu (S) kommunstyrelsens ordförande 2010-2014

Gunnel Simu: Det är inte varje år det kommer att stå en entreprenör och knacka på dörren och säga, hallå Haparanda, jag vill komma hit och göra en investering på en miljard. 

Det har gått två år sedan Kommungranskarna var i Haparanda senast. Då var vi uppe på taket på ett köpcentrum precis vid den svenskfinska gränsen – för att titta på det som kallats Sveriges största byggprojekt norr om Stockholm. 

Reporter: Här ser man verkligen hur stort området är liksom. 

När vi nu återvänder till Haparanda, tycks det mesta vara sig likt. Den symboltyngda tomten på gränsen, där Sverige och Finland skulle byggas ihop, är alltjämt en grop och ett mecka för traktens skrattmåsar. 

Reporter: Pratar du svenska? Du vi tittar ju på det här. 

Namnskylt: Ritva Kaski 

Ritva Kaski: Ja, den där. 

Reporter: Vad är det här för någonting? 

Ritva Kaski: Simbassäng. 

Reporter: Simbassängen? 

Reporter: Tror du att det kommer att bli någonting alls här, någonsin? 

Namnskylt: Ritva Pekkanen 

Ritva Pekkanen: Jo, det vore ju jätteroligt om det skulle komma någonting. Det är ju inte så roligt att titta på det här. 

Reporter: Nej. 

Ritva Kaski: Kanske om man tänker på hundra år framåt, kanske det kommer sen. 

Reporter: Om hundra år? 

Ritva Kaski: Jo.

Vi är här för att skriva sista kapitlet i sagan om det som kallats luftslottet på gränsen. Ett projekt som kantats av spekulationer och svikna löften och som lagt sig som en våt filt över utvecklingen i kommunen.

Namnskylt: Örjan Pekka, chefredaktör Haparandabladet 

Örjan Pekka: Alltså det man förlorat är ju tid. Det är ju i stort sett tio år, jag skulle säga att det har kostat åtskilliga tiotals miljoner i skatteintäkter för Haparanda kommun under de här åren. 

Barents Center, skulle ge framtidstro och 400 nya jobb, Haparanda är bara en av många förlorare i den här historien. Men det finns också vinnare.

Märkligt nog börjar allt här i ishallen. Det är under kvalet till Allsvenskan 2009 som Örebros färgstarke ordförande, hockeyfantasten och entreprenören Mikael Fahlander får upp ögonen för Haparanda. Haparandas Asplöven lyckas nämligen – mot alla odds – slå småländska Tingsryd hemma och hjälper på så sätt Fahlanders Örebro till Allsvenskan. Efteråt är Fahlander så jublande glad att han vill bjuda Haparandaspelarna på en gratis skidsemester, som tack för hjälpen. Men Mikael Fahlander har snart betydligt större planer än så. 

Skylt: Ur Uppdrag granskning 11 oktober 2017 

Namnskylt: Sven Tornberg (C), kommunstyrelsen 

Sven Tornberg: Det första var ju så här wow! Det här var häftigt. Och sen börjar man...det kommer ju det här det tornedalska, lite, är det rimligt? 

Mikael Fahlander som gjort sig en förmögenhet inom assistansbranschen, vill först bygga en ny arena på gränsen för hockeylaget Asplöven. Men projektet växer efterhand till att omfatta en hel stadsdel, Barents Center, en världsunik byggnad med Europas modernaste skola, en multiarena, biograf, hotell, spa och en stor galleria. 

Skylt: Ur Nordnytt 22 november 2011  

Namnskylt: Patrik Oja, kommunchef  

Patrik Oja: Det är en gigantisk stor satsning för framtiden och det är offensiv satsning och det är en satsning som kommer att ge är jag helt övertygad om kommer att en ökad tillväxt och vi kommer att räkna hämta hem det här på så många sätt då vi kommer att få ett ökat inflöde av näringsliv och besökare och omsättning av turistkronor och annat så det här är en jättestor satsning vi gör. 

Men det finns en hake, för att drömmen ska bli verklighet måste kommunen ställa upp. För att säkra intäkterna vill Fahlander ha långa hyresavtal. Avtal som kommunen först måste upphandla.  

Oppositionen är kritisk men den socialdemokratiska ledningen köper drömmen om en storsatsning mitt i Barents med hull och hår. Och snart står det klart att det är Mikael Fahlanders företag – Avalanche Capital – som kommunen vill skriva kontrakt med.  

Skylt: Kommunfullmäktige 11 mars 2013 

Skylt: Gunnel Simu (S), kommunstyrelsens ordförande 

Gunnel Simu: Jag är väldigt glad över att vara socialdemokrat idag, och jag är glad för att vi i kommunledningen i Haparanda tar ansvar för framtiden, för jobben, för en bra framtidsskola, för arbetstillfällen. 

Skylt: Kommunfullmäktige 11 mars 2013 

Namnskylt: Tryggve Kenttä (S), ordförande kommunfullmäktige 

Tryggve Kenttä: Då har omröstningen utfallit så att ja har fått 24 röster och nej har fått 11 och därmed har kommunfullmäktige antagit vänsterpartiets och socialdemokraternas förslag. 

(applåder) 

Tryggve Kenttä: Det här kommer ju vara ett beslut som kommer att talas mycket länge om. 

Skylt: Ur Uppdrag granskning 11 oktober 2017 

Namnskylt: Örjan Pekka, chefredaktör Haparandabladet 

Örjan Pekka: Däri startar väl alltså misstänksamheten mot projektet helt enkelt alltså. Skulle kommunen vara en så stor finansiär av projektet och skulle det vara ett sånt långsiktigt åtagande, där man skulle betala, ja, stora pengar och sedan om 25 år stå utan hyreskontrakt och inte äga någonting. Det väckte ju naturligtvis en massa tvivel till projektet.  

Skylt: Kommunfullmäktige 28 oktober 2013 

Namnskylt: Gunnel Simu (S), kommunstyrelsens ordförande. 

Gunnel Simu: Jag kan säga att utan den kommunala medfinansieringen eller utan att vi skulle ha gått in som hyrestagare i det här så hade det här projektet aldrig blivit av.  

Kommunen förbinder sig att hyra gymnasieskolan och multiarenan som ingår i Barents Center – från och med att de står färdiga – för drygt 17 miljoner kronor per år i 25 års tid. Attraktiva och värdefulla avtal som lockar investerare att satsa pengar i Haparanda. 

Enligt kontrakten ska gymnasieskolan och multiarenan stå färdiga senast i januari 2020, för att hyresavtalen med kommunen ska börja gälla. Men i samband med avtalsskrivningen finns stora frågetecken i Haparanda kring Fahlanders bolag Avalanche Capitals verkliga ekonomiska muskler. Men från projektledningen kommer lugnande besked.

Skylt: Ur Nordnytt 28 mars 2013 

Namnskylt: David Lehto, projektledare 

David Lehto: Vi har klart så att vi kan finansiera hela bygget så att det är, men, men... 

Lokalreporter: En hel miljard? 

David Lehto: En hel miljard. 

Men bakom kulisserna brottas Fahlanders bolag med svåra ekonomiska problem. Betalningsförelägganden samlas på hög, samarbetet gnisslar och flera nyckelpersoner hoppar av. Hela projektet tycks vara i gungning. 

2014 händer något som spär på misstron. Plötsligt tar fastighetsutvecklingsbolaget Concent, där familjen Fahlander är huvudägare, över hela projektet. Men på ytan ser affärerna ut att gå bra. Concent flyttar in i på ett helt våningsplan i en av Hötorgsskraporna i Stockholm. Det exklusiva kontoret ska föra tankarna till James Bond.  

Och så i slutet av året – ett halvår försenat – tas äntligen det första spadtaget i Haparanda. 

Skylt: Ur Nordnytt 11 december 2014 

Gunnel Simu (sjunger): Beviset är att bygget är gång nere i Torneälva...

Men det kommer visa sig vara början till slutet. 

Gunnel Simu: Det känns fantastiskt, och jag har aldrig själv tvivlat på det här projektet, jag har trott på det hela tiden, även om precis som du säger att det har varit ifrågasatt och kritiserat. 

Namnskylt: Mikael Fahlander, entreprenör

Mikael Fahlander: Det finns ingen byggnad som den här, där man samlar skolungdomar, och näringsliv, arena och evenemang och du har de kommunala funktionerna, handeln framförallt, som redan idag är jättestor i Haparanda. Som blir ännu större nu. Så det har varit en vision om att få göra något som ingen gjort förut. Det är mitt sätt att tävla. 

Hösten 2016 ska allting stå klart. Kort efter spadtaget slutar Gunnel Simu som kommunalråd. Nu inleds en lång väntan på att bygget ska ta fart. Barents Center har nu blivit en stående punkt på kommunfullmäktiges möten. 

Skylt: Kommunfullmäktige 23 februari 2015 

Namnskylt Göran Wigren, chef samhällsbyggnadsförvaltningen

Göran Wigren: Och de säger fortfarande att 2016 till höstterminstart så ska skolan och arenan vara redo att tas i bruk 

Skylt Kommunfullmäktige 21 september 2015 

Namnskylt: Peter Waara (S), kommunstyrelsens ordförande 

Peter Waara: Och Mikael Fahlander försäkrade mig att det är inte frågan om om utan det är frågan om när bygget kommer till stånd. 

Tack vare Barents Center och inte minst de lukrativa kommunavtalen lyckas Concent locka investerare att satsa hundratals miljoner i olika brygglån och obligationslån.  

Men i Haparanda märker man ingenting av det. Här väntar man på sin skola, ishall, men framförallt på alla de jobb som det nya köpcentret ska ge. För kommunens avtal med Fahlander ger inte några som helst möjligheter att sätta press på entreprenören. Det enda man kan göra i Haparanda är att vänta.

Ur Uppdrag granskning 11 oktober 2017 

Namnskylt: Lena Ekh, kommunchef 

Lena Ekh: Det finns ju inte någon återköpsklausul till exempel för oss. Det finns ingen möjlighet för oss att begära skadestånd på att det här inte blir av. 

Sommaren 2015 noteras Concents aktie på Nordic MTF, en handelsplats för mindre bolag eller bolag i starkt tillväxt. Och Concent välkomnas med traditionsenlig klockringning.  

Skylt: Välkomstceremoni för Concent AB

Representant NGM: Varmt välkomna till NGM och varsågoda att ringa i klockan.  

Men mannen bakom klocksnöret har vi sett förut. Det är nämligen den tidigare kommunchefen i Haparanda, Patrik Oja. I vårt förra program kunde vi avslöja att kommunchefen – mitt under den känsliga upphandlingen – blir erbjuden en anställning som vd i ett av Mikael Fahlanders bolag.  Kommunchefen – som tar initiativ till själva upphandlingen är också den som – efter att han avslutat sin anställning hos kommunen – hjälper till att skriva Fahlanders vinnande anbud. 

Efter vårt förra program valde kommunen att polisanmäla sin tidigare kommunchef för mutbrott. En polisutredning som senare lades ner. Patrik Oja själv såg inte något oetiskt i sitt agerande eftersom han menar att han inte var involverad i själva upphandlingen av Barents Center.  

I början av 2016 – ett drygt år efter spadtaget – har kritiken mot projektet vuxit sig så högljudd att Mikael Fahlander själv åker upp till Haparanda för att svara på politikernas frågor.  

Skylt: Kommunfullmäktige 29 februari 2016 

Namnskylt: Mikael Fahlander, entreprenör 

Mikael Fahlander: Jaha, vad mycket folk. 

Mikael Fahlander: Jag är lite förvånad att man ens ifrågasätter att Barents Center skulle bli av. Man lägger inte ner så mycket tid, pengar och energi, och sedan så gör man inte klart det. Så är det bara. 

Men Fahlander menar att det inte bara är hans eller Concents fel att bygget är försenat, utan den politiska oppositionen har också ett ansvar. 

Mikael Fahlander: Ibland känner jag nästan att det är sabotage från vissa politiska håll för projektet och det tycker jag är jättetråkigt.  

Inför kommunfullmäktige lovar Mikael Fahlander att bygget kommer att sätta igång före sommaren. Men det är bara ett av alla löften som inte infrias. Och lika plötsligt som han dök upp i Haparanda sex år tidigare. Lika plötsligt är han borta.  

Lokalreporter1: Svara bara på en fråga här. 

Mikael Fahlander: Som jag sa så, nu pratar alla samtidigt. 

Lokalreporter1: Du fått kritik från förre vd:n på HSB bostäder. 

Mikael Fahlander: Jag vet, men vet du vad, jag får inte säga någonting som inte är officiellt. 

Lokalreporter2: Men du kan väl säga något om de här hyresgästerna som ni har sagt är klara för att flytta in? 

Knappt ett år efter mötet i kommunfullmäktige har Fahlander sålt alla sina aktier i krisdrabbade Concent. Innan Fahlander lämnar Concent, tas det upp ett obligationslån på 200 miljoner kronor, pengar som bland annat ska gå till att sätta igång bygget av Barents Center.  

Efter Fahlander tar Concents nya ägare över projektet. Men kommunens tålamod är slut och man gör allt man kan för att bli kvitt de ofördelaktiga hyreskontrakten. 

Namnskylt: Peter Waara (S), kommunstyrelsens ordförande 2014-2018

Peter Waara: Så att jag är väldigt glad att vi benhårt höll det halmstrå som blev en lina som blev en repstump som blev en tamp, en ankarkätting, så att vi höll vid det, nämligen försvara avtalet. Och vi gjorde det, när vi insåg, jag gjorde det när jag insåg att det här kommer man aldrig att kunna leverera.  

Reporter: Så du försvarar någonting som du vet att de aldrig kommer att leverera för att? 

Peter Waara: För att rädda kommunen ur detta kontrakt. 

Och så i oktober förra året, får kommunen, efter flera påstötningar, äntligen en bekräftelse ifrån nya Concent att de ger upp projektet Barents Center och Haparanda kommun kan säga upp alla avtal. 

Reporter: Var det en lättnad? 

Peter Waara: Nä men skojar du? Ja, det var en lättnad. Det var ju väldigt skönt att för då kan man ju lägga det här bakom sig.  

På ytan tycks det mesta vara sig likt i Haparanda. Ändå har mycket hänt sedan vi var här senast. Efter valet 2018 tappar socialdemokraterna makten efter att ha styrt kommunen i 46 år. Haveriet med Barents Center pekas ut som en av de viktigaste anledningarna till valförlusten. Och Asplöven, som gjorde att Fahlander fick upp ögonen för Haparanda från första början – och som skulle få en ny arena på gränsen – har gått i konkurs.  

Inte ens gropen är sig riktigt lik, inhägnaden är borttagen, tomten är inte längre en byggarbetsplats. Och återigen har gropen hamnat i nya händer. Nu är de tidigare obligationsägarna, de som tillsammans lånade ut 200 miljoner kronor till Barents Center – som tagit över, i hopp om att på sikt få tillbaka åtminstone lite av de pengar de satsat.  

Namnskylt: Halvor Olsen vd Destination Gränsstaden Fastigheter AB 

Halvor Olsen: Det som var problemet var ju att en missbrukte 200 miljoner kronor från obligationsägarna som skulle gått ned till finansieringen av ett fantastiskt go kontrakt med kommunen. 

Reporter: På vilket sätt är de missbrukade? 

Halvor Olsen: Om de hade varit ärliga, vis Mikael Fahlander och de andra hade varit ärliga så ville hela Barents Center projektet blivit realisert idag. Det är ju det som är så ofantligt trist. 

Efter vårt förra program beskriver sig Mikael Fahlander som en utbränd entreprenör, svartmålad av medierna och med miljonförluster i projektet Barents Center. På papperet är Fahlanders imperium slagit i spillror, och han har på egen begäran försatts i personlig konkurs. Men den nya ledningen för Concent ger en annan bild: hur investerarnas pengar gått till Mikael Fahlanders bolag.

Namnskylt: Viktor Isero, jurist 

Viktor Isero: Det finns ingen ursäkt för hur Fahlander och styrelsen har bedrivit verksamheten. För det har brustit i affärsmässighet, seriositet, kommunikation till investerare, men framförallt hur man har förvaltat de projekten som ändå fanns och hur man har använt investerarnas pengar. 

Concent hade som mest 27 anställda och flera hundra underkonsulter. Idag är det bara en anställd. Det lyxiga kontoret i Hötorgsskrapan är utbytt mot ett rum på ett kontorshotell. Bolaget har sålt av det mesta av sin projektportfölj, och äger inte längre Barents Center. Under två år har den nya ledningen försökt följa alla turer och det komplexa flödet av pengar och transaktioner bakåt i tiden. Och allt tar sin början i ett märkligt avtal. 

Viktor Isero: När man tittar på hur hela koncernen bildades den 8 september 2014 så är ju det hela grunden till det här, ska man säga, upplägget. Så det är ju med från första början. 

Namnskylt: Björn Sahlström, vd Concent

Björn Sahlström: Alla åtgärder och handlingar som vi kan notera tyder bara på en sak och det är att Fahlander vill ta ut så mycket pengar som möjligt, så snabbt som möjligt. 

Concent bildas genom att ett bolag, där familjen Fahlander är majoritetsägare säljer en koncern till Concent för 500 miljoner kronor. Även i Concent, som skulle driva projektet Barents Center, var familjen Fahlander största ägare. Concent hade alltså från allra första början en skuld till ett närstående bolag. En skuld som – enligt den nya ledningen – är helt felaktig eftersom försäljningen inte gått rätt till.  

Björn Sahlström: Det här var möjligheten för honom att – att i å ena sidan med den fasad som byggs upp av ett framgångsrikt företag så gömmer han bakom det då en enorm fodran på bolaget som gör att så fort pengar kommer in i koncernen genom obligationslån och annat så ser han till att så fort likviditet finns så tar han ut denna likviditet och tillför sig själv, sin familj och sina bolag. 

Själv förnekar Mikael Fahlander att han skulle ha dolt något. Men den nya ledningen har sett ett mönster: Så fort det lånats in pengar till Concent har en del av dessa flyttats runt inom koncernen och sedan skickats vidare till bolag som Mikael Fahlander kontrollerar. Bara under 2015 har Concent på det här sättet betalat av närmare hundra miljoner på den ursprungliga skulden till familjen Fahlanders bolag.

Viktor Isero: Barents Center hade en enorm stor betydelse för Concent för att kunna visa upp då ett ekonomiskt starkt bolag och som hade storslagna planer. 

Reporter: Fanns det någonsin någon tanke på att i Fahlanders regi bygga projektet?

Viktor Isero: Det fanns inte någon realistisk plan. 

Reporter: Hur kan ni vara säkra på det? 

Viktor Isero: En viktig slutsats där är att det inte fanns någon byggfinansiering. Barents Center skulle kosta cirka 1 miljard att uppföra.

Reporter. De pengarna fanns inte? 

Viktor Isero: De pengarna fanns inte och de pengar som lånades in med Barents Center som säkerhet, de användes för att återbetala gamla lån och vad vi bedömer oriktiga skulder till familjen Fahlander.  

Reporter. Men är det alltså möjligt att tjäna pengar på ett byggprojekt som aldrig blir av? 

Viktor Isero: Ja, det är ju uppenbart eftersom familjen Fahlanders bolag har fått betalt genom att lån som tagits upp med Barents Center som säkerhet. 

Björn Sahlström: Nämen alla är ju lurade. 

Reporter: Alla är lurade? 

Björn Sahlström: Alla är lurade.

Reporter: Ja.

Den nya ledningen har nu stämt den gamla styrelsen och Mikael Fahlander för att kräva tillbaka de 95 miljoner kronor, som de hävdar betalats ut på felaktiga grunder. 

Vi försöker nå Mikael Fahlander via telefon och mejl för att få svar på våra frågor. Fanns det någonsin en tanke på att bygga Barents Center? Stämmer det att han faktiskt tjänat pengar på projektet trots att det aldrig blev mer än en grop? 

Men vi får – till att börja med – inget svar. Det är över huvud taget svårt att få någon av de ansvariga att prata om Barents Center idag. Men till slut är det en som vill. Den person som under många år var Fahlanders närmaste man. Han som blott 23 år gammal, och utan någon tidigare erfarenhet, handplockades av Fahlander som projektledare för miljardbygget – David Lehto.

David Lehto: Det är klart att det är ett jättemisslyckande att inte ha kunnat bygga upp Barents Center....Och jag tror någonstans att besvikelsen hos mig själv att inte ha lyckats med det att det har tagit flera år att bearbeta det hela. 

David Lehto: och jag kan ta väldigt mycket av den kritiken från omvärlden, men när man börjar prata om termer, som vi har diskuterat här idag till exempel – där man ifrågasätter om det fanns en plan för Barents Center och vad tanken var, hur man skulle, i stort sett om det bedrevs någon verksamhet ifrågasätter Björn Sahlström och Peter Waara och andra... och det blir bara löjligt.

Den kritiken kommer jag aldrig att ta, för jag vet hur mycket jobb som lades ner. 

Enligt David Lehto, fanns det en plan för att bygga Barents Center, men det var inte möjligt för Concent att klara det i egen regi. Enda sättet var att sälja hela eller delar av projektet, vilket aldrig lyckades. Men det är inte så Lehto uttrycker sig i en intervju från 2013...

Skylt: Ur Nordnytt 28 mars 2013 

Namnskylt: David Lehto, projektledare 

Lokalreporter: En hel miljard?

David Lehto: En hel miljard.

Reporter:  Du säger att ni kan finansiera hela bygget. Du säger att ni har en hel miljard, men det stämmer ju inte?

David Lehto: Ja, men det är olika koncerner vi pratar om, på den tiden låg projektet i Avalanche, och det fanns mer resurser där att finansiera det i egen regi.

Reporter: så det fanns mer pengar i Avalanche?

David Lehto: Nej, det säger jag inte, men det fanns mer resurser att genomföra det i egen regi.

Reporter: Men hade du insyn i Avalanche Capitals ekonomi?

David Lehto: Nej.

Reporter: Utan du fick uppgifterna i så fall ifrån Mikael Fahlander antar jag?

David Lehto: Ja.

Reporter: Den nya ledningen för Concent kommer ju ändå fram till någon slags konklusion vad gäller entreprenören Mikael Fahlander och det är ju ändå att han medvetet har lurat människor på pengar och att han medvetet har lurat Haparanda kommun, delar du den uppfattningen:  

Peter Waara. Ja, jag delar uppfattningen, givet att jag har rätt att det var aldrig på Mikael Fahlanders agenda att bygga Barents Center. 

Reporter: Det fanns aldrig på kartan riktigt? 

Peter Waara: Det tror jag inte. 

Peter Waara: Givet att det scenario som jag utmålar är korrekt så är det ju frågan om att lura en kommun, att ingå ett avtal, men det är liksom ett lur som syftar till, det är ungefär som att agna kroken med ett fint bete som får några andra att nappa på och då kommer vi till nästa fas i det hela och då kanske man ska använda den juridiska termen bedrägeri. 

Reporter: Kan du förstå att kommunen känner sig lurad idag?

David Lehto: Nej, det är någoting jag absolut inte kan förstå. 

Reporter: Men det blev ju ingenting.

David Lehto: Det blev inget projekt, men det blev inget projekt när Akelius planerade det hela, när NCC var inne och försökte...

Reporter: Ja, men nu pratar vi ju om Barents Center.

David Lehto: Ja, absolut, och kommunen fick betalt väldigt bra för sin fastighet, man fick 48 miljoner kronor.

Reporter: Jo, jo, men man ville ju ha Barents Center, man ville ha 400 nya jobb.

David Lehto: Ja, absolut, men låt mig prata till punkt. Vi gjorde rätt för oss på alla sätt och vis mot kommunen. Ändå fram till byggstart.

Anklagelserna att den gamla ledningen misskött bolaget och att Concent skulle ha tömts på pengar är uppgifter som David Lehto i dagsläget inte vill kommentera.

David Lehto: Jag är förhindrad att uttala mig och jag vill inte uttala mig om det hela, men jag välkomnar den rättsliga processen så att vi kan få ett slut på Björn Sahlströms svepande kommentarer om felaktigheter. I min värld fanns det inga som helst tvivel om att det vi gjorde i styrelsen, när jag satt i styrelsen var rätt.

Men den är historien kommer att ta ännu en vändning. 

Reporter: Kan du kommentera något av detta nu eller vill du lämna det åt sidan så länge? Eller vad känner du?

Strax innan intervjun med David Lehto får vi ett svar ifrån Mikael Fahlander. Han vill inte ställa upp på någon intervju, men försvarar den ursprungliga affären när koncernen såldes in till Concent, att sedan Concent betalar av på skulden ser han som självklart. Han nekar till att han skulle ha tjänat några pengar på Barents Center och det var inte heller han som bestämde i Concent, utan styrelsen och vd:n. Men så skriver han något oväntat; att det framför allt är en person som bär ansvaret för att Barents Center inte blev av, och det råkar vara samma person som sitter mitt emot mig just nu – David Lehto.

Reporter: Du fick detta bara från ingenstans nu.

David Lehto: Ja.

Reporter: Så att, jag vill ju ge dig en chans att bemöta detta eftersom det ändå är Mikael Fahlander som i mångt och mycket är i fokus för det här programmet.

Reporter: Men har du vilselett styrelse och aktieägare och som han påstår här.

David Lehto: Nej, alltså det är samma sak som jag svarade tidigare. Det har jag absolut inte gjort, inte i något avseende.

Reporter: Var får han dessa uppgifter ifrån? Varför påstår han någonting sånt?

David Lehto: Jag tror att det är lättare för en själv om man kanske har någon att skylla på, i det här fallet är det jag,

Och jag tror att sanningen är större än att det beror på en enskild person varför saker och ting inte blev av. Mikael är också en del i att projektet aldrig förverkligades.

Reporter: På vilket sätt?

David Lehto: Nämen han hade en enorm drivkraft för projektet och stora ambitioner. Ambitionerna kanske ibland blev för stora och det gick inte att leva upp till det varken från hans egen sida eller från ledningens sida.

För kommunens del ser framtiden – trots att Barents Center gått i graven – ändå ganska ljus ut. Ekonomin i kommunen går starkt. Det man förlorat på Barents Center är framförallt tid. 

Namnskylt: Örjan Pekka, chefredaktör Haparandabladet 

Örjan Pekka: Vad händer med gropen? Vad händer med på gränsen? Blir den av eller blir den inte av. Och i ovisshetens våta filt som jag har kallat det så betyder det att vet man ingenting om framtiden så väljer man kanske något annat istället för Haparanda och satsa på en framtid här.

Namnskylt: Sven Tornberg (C), kommunstyrelsens ordförande 

Sven Tornberg: Det är ett hårt och strävsamt arbete i en ganska grå vardag, det är det som bär kommuner framåt. Och det, att någon kommer utifrån och löser alla problem, så funkar det bara i sagornas värld.  

Reporter: om vi kommer tillbaka om fem år då kommer vi se någonting annat än en vattenfylld grop med cementpelare i. Vi kommer få se någonting som faktiskt har byggts. 

Namnskylt: Halvor Olsen vd Destination Gränsstaden Fastigheter AB 

Halvor Olsen: Vi kan inte garantera någonting, 

Reporter: Nej

Halvor Olsen: Och det vi nu sist av allt vill göra är att skapa falska förhoppningar. 

Reporter: Mmm...

I ett mejl till redaktionen skriver Mikael Fahlander att avsikten hela tiden var att bygga Barents Center och han förnekar att han skulle ha lurat kommunen eller investerarna.  Han nekar också till att han skulle ha fått 95 miljoner kronor i kontanter från Concent.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer