Källan beskrev en händelse som vid det tillfället var förhållandevis okänd för allmänheten. En brand, inne i reaktorinneslutningen på Ringhals 2. Branden hade brutit ut natten mot den 11 maj 2011 och fått förödande konsekvenser.
Men det mest intressanta var inte själva branden, utan det som hade föregått den. Ett viktigt prov hade tidigarelagts, för att spara tid.
Ledningen på reaktorn hade medvetet frångått rutinerna – och tidigarelagt täthetsprovningen av reaktorinneslutningen.
Med brevet från källan startade ett mödosamt arbete med att gå till botten med historien. För hur granskar man ett kärnkraftverk? Att det är statligt spelar mindre roll. Ringhals är ett aktiebolag, till största delen ägt av Vattenfall. Offentlighetsprincipen gäller inte.
Den möjlighet som finns går via statens kontrollorgan: Strålsäkerhetsmyndigheten. Det visade sig att myndighetens inspektörer under flera år sett brister på Ringhals, långt före branden.
Därför satte man 2009 kärnkraftverket under ”särskild tillsyn”, en åtgärd som tvingat Ringhals att utöka rapporteringen till myndigheten.
Det blev en nyckel till granskningen.
”Ett mänskligt misstag”
Efter några veckors jobb briserade plötsligt nyheten om dammsugaren i SVTs Rapport i november. Summan 1,8 miljarder för reaktorstoppet fick stort genomslag och det kändes till en början som att historien kanske skulle ta slut där. I själva verket blev det tvärtom.
Vattenfalls chef för kärnkraften beskrev det hela för tittarna som ”beklagligt” och ett ”mänskligt misstag” – precis det motsatta till vad vår hemlige källa berättat.
Det fanns fortfarande en historia att berätta. Och nya uppgifter skulle komma fram.
På grund av ämnets komplexitet gick arbetet till en början långsamt framåt. Det är tekniskt och mycket lite är formulerat och sammanställt med allmänhet eller media som målgrupp.
Det visade sig också att SSM inte gjort någon egen grundorsaksanalys efter branden, det ansvaret vilade på Ringhals.
Klassisk journalistisk arbetsmetod
Bland det första vi hittade var en powerpoint-presentation från en dragning som Vattenfall gjort för några chefer på SSM, sommaren 2011. Där riktades ansvaret för misslyckandet framförallt mot reaktorledningen. Presentationen baserades på interna dokument från Ringhals.
Men ärendet kändes nästan ogenomträngligt.
Lösningen blev att göra en begäran på kompletta listor över samtliga dokument som SSM registrerat under brandärendet och den särskilda tillsynen på Ringhals. Det rörde sig om hundratals dokument, tusentals sidor.
En klassisk journalistisk arbetsmetod gav oss sedan uppgifterna vi sökte: Ett besök på myndigheten.
Vi hittade och fick ut interna rapporter och utredningar från Ringhals och Vattenfall, som tillsammans gav en bild som till mångt och mycket bekräftade det källan berättat, men också avslöjade tidigare okända uppgifter.
I arkivet hittade vi bilder inifrån reaktorinneslutningen och ett tidigare okänt mötesprotokoll.
Genom att vi befann oss på SSM kunde vi framför rullande kamera omedelbart dokumentera och få svar på våra frågor.
Men trots att vi begärt kompletta dokumentlistor från arkivet, fanns inte allt.
En central utredning som avslöjar brister i Ringhals säkerhetsarbete hade aldrig diarieförts, utan blivit liggande hos en tjänsteman som fått den via mejl.
Utbredd rädsla
Det tog drygt en månad innan Ringhals till sist tackade ja till en intervju. Tyvärr fick vi inte träffa den vi ville, säkerhetschefen, utan det blev istället kommunikationschefen som svarade på våra frågor. Vi fick heller aldrig komma in på området, intervjun genomfördes i en utställningslokal.
Vi har mött en utbredd rädsla bland uppgiftslämnarna, där samtliga oroat sig för konsekvenser av en eventuell medverkan i reportaget. Vår hemlige källa utlovades full anonymitet och medverkar vare sig med röst eller bild i reportaget. En annan röst återger därför ordagrant det källan berättat. Flera andra personer med insyn på Ringhals har också bidragit med information och sakkunskap.
Reportaget tog cirka 10 veckor att göra. Fotografer var Janne Eliasson, Ola Christoffersson, Douglas Askelöf, Linnea Werlid, Per Nordberg och Torkel Wennman. Klippte gjorde Fredrik Westerberg, Mattias Jansson och Andreas Apelqvist. Redaktörer var Nils Hanson och Magnus Svenungsson.
Reporter var Henrik Bergsten.
