Foto: SVT

En bedräglig god man

Publicerad
Uppdrag granskning ·

Läs manus till reportaget om den bedräglige gode mannen och se delar av källmaterialet i listan till vänster. Reportaget är att gjort av reporter Ola Sandstig.

Introscen.

Reporter: Ja, varit på Mio. Ska se om jag hittar det kvittot här någonstans. Här har du ett kvitto på en fåtölj som heter Old town, polofåtölj, Old town, brun. Brunt skinn. 2950 kronor. Har hon fått den soffan? Har hon fått den fåtöljen?

UG – En bedräglig god man

God Man: Ja det ska hon ha fått

Reporter: Det är inte så att du själv har tagit den här fåtöljen?

R: Det är inte så att den står här i lägenheten?

GM: Nej.

R: Du är säker på att den inte står här i lägenheten?

GM: Ja, jag har något liknande, men det är inte den fåtöljen.

Bild: Vi går bort till sovrummet, drar ut en fåtölj.

R: Men det här är ju den fåtöljen som är på kvittot.

GM: Nej, det är inte den fåtöljen.

R: Men hur kommer det sig att den här fåtöljen står här och inte hos Carina? Den har aldrig stått där.

GM: Nej.

R Hur kommer det sig att den här försäljaren säger att hans namnstil är förfalskad? Att han aldrig skrivit på den.

GM: Nej, inte jag heller.

Programledardel.

Carina Pedersén: Jag var rädd. Jag mådde jättedåligt och så sa jag att jag ville inte ha en person som jag inte kan lita på

Carina Pedersén är 51 år. Hon bor i en etta i Västra Göteborg och arbetar på daglig verksamhet. Hösten 2006 fick hon en god man, som skulle hjälpa henne med ekonomin. Idag säger Carina att hela hennes arv är borta – över 140 000 kronor.

Carina Pedersén: Vi fick skrapa ihop pengar. Jag fick skrapa ihop. inga klädinköp, ingenting. Jag köpte inga kläder, jag fick gå i mina slitna kläder. Ibland när jag ringde till henne så sa jag: Jag måste köpa kläder. Ja det har du gjort upp, du får inga pengar och både det ena och det andra. Vad ska jag göra? Gå i slitna kläder så det, happ. Det är inte klokt.

Det här är Maria Winslöv. Hon föddes i Hjo 1920 och flyttade till Göteborg i 20-årsåldern. Hon hade inga barn. Levde ekonomiskt och la undan pengar från sin pension till ett sparkonto. De sista åren bodde hon på Svalebo äldreboende.

Maria hade samma god man som Carina och samma problem. Det försvann pengar från hennes konto.

Och den som först upptäckte det var Simone Halldin, som blev god man för all de drabbade kvinnorna i det här reportaget. Allt började med att hon

fick uppdraget att göra årsräkningen för Maria Winslöv. Den gick inte ihop.

Simone Halldin: Jag tog alla handlingar och kvitton och kontoutdrag och så satt jag och började göra redovisningen och insåg att, detta stämde ju inte. Det var väldigt mycket inköp utav barnkläder, barnskor strl 27. Det var underkläder från olika boutiquer, badkläder och så vidare. Det här är då en dam på 90 som är dement på ett äldreboende. Det var rätt så höga summor

Simone Halldin är utbildad socionom, men sedan sex år tillbaka arbetar hon heltid som god man. Och hon såg att det försvunnit stora belopp från Maria Winslövs konton:

Simone: Runt en halv miljon tror jag

Reporter: En halv miljon?

S: Jag tror att det är runt där

R: Fanns det kvitton på alla dessa pengar eller var det kontanter som försvann också?

Simone: Det var mycket kontanter. , stora summor som alltså då kunde lämnas direkt till Maria och flera gånger per månad. Och är det en person som är dement så lämnar man alltid till personal, alltid. I det här fallet skulle jag lämna till boendepersonal som låser in pengarna.

R: Och den gode mannen påstår då att…

S: Det var 10 000, 8000, Hon hävdade att Maria tyckte om att ha pengar på rummet, men det fanns ju inga pengar. Det fanns ju inga pengar där.

R: Dom hittade inga pengar på rummet.

S: Nej

R: Det låg inte i hennes plånbok eller i någon låda.

S: Nej... Jag var där och gick igenom med chefen på boendet, så nej. Det fanns ingenting.

Trots att Maria Winslöv hade sin pension och rätt till bostadstillägg så gick hon alltså back med nästan en halv miljon kronor på fem år. En rörelsehindrad dement kvinna i 90-årsåldern på ett äldreboende.

Carina Pedersen har tydliga minnen av den gode mannen. Hon kommer ihåg när dom tillsammans åkte till IKEA för att köpa möbler.

Carina Pedersén: När vi kom in till Ikea då, vi skulle köpa den här soffan. Och jag kom in och så skulle vi ta ut pengar, så började hon böka med mig att flytta på dig för att det är jag som ska ta ut pengarna då.

Så stämplade hon in någon summa då, så hade hon tagit ut hela pensionen och gick med de i väskan och jag tänkte va. Det börjar bli konstigt det här. Varför tar du ut alla pengar? Ja, jag gör så sa hon till mig.

Då gick vi iväg då och skulle betala och detta och så sa hon ja jag ska köpa själv en soffa.

Reporter: Hon skulle köpa en soffa själv samtidigt?

Carina: Ja, samtidigt då, samma då nästan. Så sa jag till henne efteråt, köpte du soffan? Nej det gjorde jag inte, men jag tror att hon ljög där.

På kvittot från Ikea finns mycket riktigt två olika soffor instämplade, En fick Carina. Men den dyrare soffan för 5 495 kronor har hon aldrig sett.

På Carinas konto blir det allt mindre pengar kvar. Men hon märker ingenting förrän efter ett par år. Då börjar det komma in påminnelser med obetalade räkningar hem till Carina. Det är elräkningar, hyresavier, och inkassokrav med hot om kronofogden.

Carina: Och sedan blev jag så pass dålig då att jag blev hemma ett helt år och jag kunde inte jobba. Jag sa till jobbet jag orkar inte.

Reporter: På grund av den här gode mannen då?

Carina: Ja, ja.

Carina: Och jag skulle gå till Apoteket också och där fick jag inte heller.

Reporter: Du skulle alltså få mediciner på apoteket som du behöver som inte du kunde köpa ut nu då?

Carina: Ja, nej.

Carina: Det var helt spärrat och den här gode man hon ”Ja nu har du vart och köpt igen” och sa till mig, men jag måste ha till medicin, för mina ögondroppar jag måste ha det.

Reporter: Vad händer om du inte får de här ögondropparna?

Carina: Det blir att jag får väldig huvudvärk. Så pass då att jag kan mista synen helt och hållet.

Reporter: Du kan mista synen om inte du får de här?

Carina: Så är det.

Enligt Simone Halldins beräkningar försvann över 140 00 kronor från Carina Pedersens konto.

132 000 kronor förde den gode mannen först över på sitt eget konto. Sen gick bankomater och kontokort varma i stan. För sina huvudmäns pengar köpte den gode mannen möbler, kameror, tv-apparater, kläder, inredning, mat och viner för tiotusentals kronor.

Simone Halldin: För det första ska inte en god man ut och shoppa åt sin huvudman: Det är inte den gode mannens uppgift över huvud taget: Den gode mannen ska se till så att det är någon som gör det, alltså boendepersonal eller hemtjänst och så vidare. Men man ska inte göra det själv. Det är ju regel nr 1.

R: Men det här rör ju sig om jättemycket pengar, Hur var det möjligt

S: det ska inte vara möjligt! Det ska inte vara möjligt! Dom borde ha upptäckt det.

Det vanligaste upplägget är att en huvudman har tre konton. Ett för sig själv, ett för sin gode man och ett sparkonto som är spärrat. Men om pengarna inte räcker kan den gode mannen ansöka till överförmyndarförvaltningen om ta ut pengar från det spärrade kontot.

I Maria Winslövs fall beviljade förvaltningen mer än .

Vissa är specificerade. Men de flesta har bokförts som ”löpande utgifter”, sammanlagt över två hundra tusen kronor. En ansökan är på hela 100 000 kronor.

I den har den gode mannen bifogat ett intyg från den då 89-åriga Maria Winslöv. Där står att hon vill föra över 100 000 kronor till en pojke för hans specialundervisning i skolan.

R: Vad tänkte du när du gick igenom de här papperna, du som arbetar som god man själv?

Simone: Jag blev förbannad, jag blev riktigt arg. Dels att Överförmyndarförvaltningen inte har reagerat. Det fanns ju rätt så tydliga signaler. Årsräkning efter årsräkning med anmärkningar, konstiga kvitton. Dom borde ha reagerat på de höga inköpssummorna. En dam på 90 på ett äldreboende gör inte av med så mycket pengar. Dom har all mat, all omsorg, allting på plats. De borde ha reagerat långt långt tidigare.

På pappret verkar den gode mannen perfekt. En kvinna i övre medelåldern med fast anställning som tjänsteman på ett statligt verk. Ostraffad och inga anmärkningar hos kronofogden.

Vi kontaktar henne för vi vill veta hur hon resonerar.

Hon går med på att bli intervjuad, men hon vill att vi döljer hennes ansikte.

Reporter: Det här är den nedlagda förundersökningen i fallet Maria Winslöv och det här även papper som berör Carina Pedersén Här finns allting. Här finns kvitton, här finns kontoöverföringar, här finns kvittenser.

Carina Pedersén, henne blev du god man för 2006 också. Eller hur?

GM: Ja

R: Du köpte bland annat två soffor på Ikea i hennes namn.

GM: Ja vi har varit och handlat på Ikea jag och hon.

R: Den ena soffan gick till henne, var tog den andra soffan vägen?

GM: Den ena soffan..

GM: Jag har ingen aning. Varför har hon inte fått den i sådana fall? Om hon har beställt den.

R: Det är du som har beställt den. (i mun) Det är inte hon som har beställt den, det är du som har köpt den.

GM: Men det som vi beställde där.

R: Det är du som är hennes god man, det var du som var med och handlade och är ansvarig för ekonomin.

GM: Ja, ja men det vi beställde där, det beställde vi transport hem till henne på.

R: Mm, fast den här kom inte hem till henne.

GM: Nej, det tycker jag är jättekonstigt.

R: Det är konstigt

GM Ja, det är väldigt konstigt.

Trots alla orimliga utgifter fick den gode mannen fortsatt förtroende hos överförmyndarförvaltningen.

2010, efter fyra år som god man för Maria och Carina, får hon ytterligare ett uppdrag. Att ta hand om Karin Sterner, som bodde i en egen lägenhet i centrala Göteborg. Karin föddes samma år som Maria Winslöv och arbetade i 40 år som butiksbiträde. Mot slutet av sitt liv var hon kraftigt dement och blind på ena ögat. Och det var då det började försvinna pengar från henne bankkonto.

Britt Wallin: Hon hade 2 rok, ett rum där hon sov och ett vardagsrum och möblemanget var kvar från hennes föräldrar. Hon var hemma-dotter så hon har alltid levt med deras grejer och inte köpt någonting själv direkt till hushållet eller hemmet utan det fanns det hon behövde.

R: För när jag tittade på de här räkningarna så såg jag att hon fick sin gode man i oktober 2010 och på bara två månader hade dom gjort av med 20 000 från pensionskontot, plus de pengarna hon fick i pension.

Britt Wallin: Det är helt otroligt, helt otroligt. Hon kunde inte göra av med 20 000, jag vet inte vad hon skulle lägga det på… nej, det finns bara inte. Nej det finns bara inte..

Det som jag hakade upp mig på som hon sa att det fanns kvitton som visade på att Karin hade köpt nya gardiner och barnkläder. Det var det jag minns för att det tänkte jag ”det finns inte en chans”. Det har inte funnits några nya gardiner i det hemmet sedan 1982. Och barnkläder finns det inga som helt anledningar för henne att köpa.

R: Under de här 10-11 månaderna så blev ju, enligt den nya gode mannen så blev Karin av med 80 000 kr som inte tillför henne själv. Vad tänker du om det?

Britt Walin: jag tänker att det är bedrövligt att det kan vara så, verkligen bedrövligt.

R: Skulle du känna igen hennes namnteckning?

Britt: Karins? Ja det tror jag.

Reporter: Av någon anledning lämnade den gode mannen kontanter till Karin, man brukar ju lämna det till hemtjänsten istället och då har jag...

Britt:

R: Det är inte Karins...

Britt: Nej, nej det är inte Karins, nej det är det inte.

R: Du är säker på det?

B: Ja.

Karin Sterner levde sina sista år på ett ålderdomshem i Stockholm, där hon enligt släktingarna ska ha trivts. Idag är både Maria Winslöv och Karin Sterner avlidna och kan inte föra sin talan.

När Simone Halldin hade gått igenom Maria Winslövs papper, slog hon larm till överförmyndarförvaltningen. Förvaltningen startade en utredning och kom fram till att de hade brustit i sina kontroller av den gode mannen och betalade ut ett skadestånd på 285 000 kronor till dödsboet.

Gunnar Johnsson: Ja, rutinerna då fungerade inte som det var tänkt. Dvs att alltid se till att huvudmannens intressen ses till, det är det viktigaste vi har att göra här.

Reporter: Maria Winslöv är ju avliden idag. Men ni har gett dödsboet en kompensation på 285 000 kr, det här är ju skattepengar. Är det en summa som man lättvindigt betalar ut?

GJ: Det vill jag nog inte påstå. Man hade gjort en ganska grundlig utredning av vad man tyckte var vårt ansvar i den här delen. Så det tycker jag inte alls är lättvindigt, självklart handlar det om kommunala skattemedel då måste vi naturligtvis vara försiktiga och inse att detta är medborgarnas pengar.

Simone Halldin går också till polisen. Hon anmäler den gode mannen för förskingring av Maria Winslövs pengar. Men det går inte som förväntat. Efter 14 månader den 30 september 2013 lägger polisen ner utredningen. De skriver att ”brott kan inte styrkas”.

Simone Halldin: Dom kan ju inte ha gått igenom underlagen, dom har inte gått igenom och tittat vilka är det som har bevittnat det här med 100 000. Vad är det för personer? De har inte pratat med äldreboendet. Hade hon så här mycket kläder? Kom det dit så mycket kläder och tyger och grejer? Hade Maria dessa glasögon som är köpta för hennes pengar, där det är den gode mannens namn på kvittot. Alltså de har inte kollat upp någonting. Då hade de gått vidare till ett åtal.

Den nedlagda förundersökningen är på 275 sidor. Här finns årsräkningar, kvitton, kvittenser och kontoutdrag. Men knappt ett spår av eget polisarbete. Åtta månader in på utredningen dog Maria Winslöv utan att ens polisen hade pratat med henne, vilket var ett av skälen till fallet lades ner.

Polisen har bara hört en person, Simone Halldin. Vad gäller den misstänkte gode mannen har utredarna bara läst brevväxlingen mellan henne och Överförmyndarförvaltningen, där hon försöker förklara bristerna i redovisningen.

Telefon: Ann Sofie Prahl åklagare

Reporter: Ni har inte förhört någon från äldreboendet, ni har inte förhört någon släkting, ni har inte förhört någon utöver hon som gjorde polisanmälan.

Ann-Sofie Prahl: Ja, det kan jag inte gå in på. Vad som gjorts där i utredningen men, vi har inte hållit något förhör med misstänkt nej.

R: Är inte det konstigt?

Ann-Sofie: Jo, absolut, det borde ha gjorts långt tidigare jag håller med om det.

R: Men ni har inte, ni har inte gjort någonting för att få in någon mer bevisning.

Ann-Sofie: Nej, jag ansåg att inte det, vi hade ändå inte kunnat få fram till en fällande dom. Det var den bedömning jag gjorde.

R: Här finns ett intyg om att Maria W vill ge bort 100 000 kronor till ett barn som senare visar sig vara den gode mannens barnbarn. Visste ni det?

Ann-Sofie: Jag kan inte kommentera det. Detaljerna i förundersökningen kommenterar jag inte.

R: Men visste ni att namnteckningen på intyget var förfalskade?

Ann-Sofie: Jag kan inte kommentera det heller.

R: Men till saken hör hade ni gjort en utredning så hade ni vetat detta. Då hade ni sett att här finns en urkundsförfalskning.

Ann-Sofie: Ja, det är din bedömning. Eller hur?

Om polisen hade tittat närmare på intyget så skulle de sett, inte bara att de 100 00 kronorna skulle gå till den gode mannens barnbarn. Utan också att Maria Winslöv namnteckning är felstavad. Två personer ska ha bevittnat intyget. Men Flori Johansson existerar inte ens i folkbokföringen. Och Angelica – som har ett ovanligt efternamn som vi har maskat – har heller inte skrivit på.

Telefon Angelica

Angelica: Nej jag har inte skrivit på något sådant och något sådant skulle jag aldrig skriva på heller. Det där liknar inte min namnteckning. Det är ju väldigt grovt liksom, det är ju en urkundsförfalskning man gör.

Överförmyndarförvaltningen stoppade utbetalningen. De ansåg att det saknades underlag som visade att Maria Winslöv verkligen förstod innebörden i att skänka bort 100 000.

Vi besöker några av de butiker där den gode mannen ska ha handlat till sina huvudmän.

Amanda: Det är ju inte hennes storlekar tycker jag nog inte. Äldre damer brukar ju ofta vilja gå upp i storlekar också för att det inte ska sitta åt.

Amanda: 34 brukar man säga är mindre än en small och detta är ju en small.

R: Det låter orimligt alltså?

Amanda: Mm

Amanda: Dom flesta är ju köpta i medium. Det tycker jag låter lite orimligt. 34, nä det är ju inte rimligt alls. Det är ju den storleken jag har.

R: Det är den storleken du har

R: Ja

I en textilaffär har den gode mannen beställt gardinuppsättningar för över 11 000 kronor. Enligt ett kvitto på 3 735 kronor ingick montering av gardinerna i hemmet.

R: Men du har minne av att du har varit på Svalebo och satt upp gardiner

Mannen: Inte vad jag kommer ihåg.

När vi sedan skickar bilder från Maria Winslövs rum på Svalebo äldreboende svarar textilbutiken med citat: ”Bilderna du skickat till mig på gardinerna är inte samma som på fakturan du bifogat, utan några helt andra tyger och troligtvis inte något från oss”.

Reporter: Det finns ju ett kvitto här från en gardinhandel. Det är på 3735 kronor. Fick hon den här gardinuppsättningen?

God man: Hon har fått gardiner men om de har varit använda eller ej, det vet jag inte.

R: Jag pratade med den här personen som jobbar på den här butiken. Han har inte satt upp några gardiner där.

God man: Han, nej. Satt upp några gardiner, nej satt upp några gardiner det har väl aldrig varit meningen.

R: Montering står det här.

God man: Jaha.

R: 580 kronor.

R: Men de fanns inga gardiner där.

God man: Nej.

R: De här gardinerna fanns inte där.

God man: Nej, jag kan inte. Då kan inte jag svara på var de har tagit vägen.

R: Den 11 augusti 2009, då satte du in 8000 kronor till en tv-affär som ligger nära här. Vad var de pengarna till?

God man: Det är till en gammal tv som är här nere i källaren tror jag, jag tror den ligger i lådan.

R: Du menar att du köper en tv för hennes pengar, som inte hon vill ha och du ställer ner den i din källare?

God man: Den blev inte använd som det var tänkt.

R: Du har inte köpt någonting till dig själv?

GM: Jo det har jag gjort, flera gånger.

R: Den där tv:n (pekar) till exempel.

GM: Ja, men det är min.

R: Ja men du har ju använt Maria Ws pengar.

GM: Nej, jag har inte använt hennes pengar till det.

R: Jo, men det är tydligt här. Du har satt in från hennes konto till tv-handlaren. Här har du kvittot på den tv:n som du köpte.

GM: Mm.

R: Det är den tv:n som hänger på väggen där.

R: Så du tog alltså 8000 kronor från Maria W för att köpa en tv till dig själv?

GM: Nej, det har nog aldrig varit min tanke förstås.

R: Men det blev så?

GM: Jag kan inte svara på hur jag gjorde där riktigt, för det kommer jag inte ihåg.

R: Nej. Men den hänger ju här på väggen i alla fall.

GM: Ja det finns en tv där ja.

Den gode mannen hävdar att hon har köpt två tv-apparater till Maria Winslöv. Men en av dom hänger alltså på väggen. Vi har även kvittot på den andra tv:n, som ska ha levererats till Svalebo äldreboende, men som ingen sett där. Står då en av tv-apparaterna i den gode mannens källare?

R: Är det Maria Winslövs saker alltså?

GM: Ja, det ska det vara.

R: Okej. Vad är det här för något då?

GM: Det är en liten tv då va och här är lite gardiner.

R: En Sharp, men det stod inte på kvittot.

GM: Nej det kan hända att det inte gjorde men.

GM: Men den i alla fall har jag inte haft här.

R: Nej.

GM: Utan den är hennes.

R: Men det här inte.

GM: Den har varit hos henne.

R: Det är ju inte den som kvittot är på. Det här är någonting helt annat.

R: Okej. Och här är lite gardiner alltså.

GM: Det är sådant som inte är använt.

R: Men det här ju inte gardiner för de pengarna.

GM: Nej.

R: Det är ju inte, de här som var på det kvittot.

GM: Jag kommer inte ihåg vad de kostade exakt hörru du men, men.

R: Men okej och så du menar. Men det här är ju inte värt särskilt mycket pengar.

GM: Nej.

R: Men varför har du hennes saker i din källare då?

GM: Men det har jag, jag har haft det undanställt jätte, jättelänge och inte tänkt på det, jag har liksom inte tänkt på det överhuvudtaget.

R: Det här skulle väl tillfalla dödsboet?

R: Det är jättemärkligt. Du har alltså en tv stående som du säger har stått hos henne, men du har inget kvitto på den, ett kvitto på en helt annan tv.

Vi lyckas även få fram kvittot till tv:n i källaren. och där står det Carina Pedersén, som vi alltså har träffat. Men den tv:n har aldrig stått i Carina Pederséns lägenhet, enligt henne själv. Den gode mannen har alltså låtit sina huvudmän betala över 15 000 kronor för tre tv-apparater som de aldrig har fått.

I Maria Winslövs låda återstår två gardiner.

R: Jag har tittat på bilder på hennes rum, där fanns ingenting av det som du säger att du har köpt. Det här är det enda som du har plockat fram som du säger att du har köpt.

GM: Ja, för det användes inte.

R: Det är en låda.

GM: Och det fanns inte så mycket förvaringsutrymmen.

R: Och den lådan det är det som är kvar av en halv miljon kronor.

GM: Ja, det är din bedömning.

R: Ja, vad har du för bedömning då?

GM: Nej, men jag har ju jag har lämnat och jag har redovisat, jag vet inte vad jag skulle kunna göra mer.

R: Nej, men var är alla andra saker?

GM: Det kan jag inte svara dig på.

R: Det var inte mycket. (börjar gå upp igen)

Vi går igenom kvitto efter kvitto med den gode mannen. Här finns köp av glasögon för över 6000 kronor, där hon själv har gjort syntestet, men Maria Winslöv betalat. Möbler, inredning, kläder för tiotusentals kronor som inte kommit huvudmännen till godo. Kvittenser på sammanlagt flera hundra tusen kronor. Vissa av dem med .

R: Det här är Carina Ps namnteckning. Känner du igen den?

GM: Mm. Ja. Ibland var det si och så.

R: Kan du jämföra de två namnteckningarna där?

GM: Ja, ibland och ibland inte. Och ibland vägrade hon att skriva på också.

R: Här är det du som skrivit det.

GM: Ja

R: Du har skrivit den namnteckningen.

GM: Ja

R: Då har du skrivit den, då har du skrivit den, du har skrivit alla de här namnteckningarna.

GM: Ja men det där redovisade jag för överförmyndarnämnden.

R: Det är 50 000 kronor.

GM: Nej, men det har jag talat om för överförmyndarnämnden, när det gäller Carina.

R: Det spelar ingen roll vad du talat om, du har brutit mot reglerna. Du får inte förfalska hennes namnteckning. Du är god man.

GM: Hon ville ha pengarna, hon ville ha pengarna.

R: Hon ville ha pengarna men hon vägrade skriva på så att du förfalskade hennes namnteckning?

GM: Ja, så var det många gånger. Så var det många gånger.

R: Du måste förstå hur orimligt det här låter.

GM: Nej jag kan inte förstå det fullt ut.

Överförmyndarförvaltningen har ännu inte utrett om Carina Pedersén ska få ersättning. Gunnar Johnsson arbetade inte på förvaltningen när det här skedde, men han säger idag att fallet har påverkat deras kontrollrutiner.

GJ: Ja det har det gjort, på så vis att vi har ändrat rutinerna i de här delarna som, i de här granskningsdelarna. I granskningens instruktion, hur vi hanterar de här samtyckena till uttag för spärrat överförmyndarkonto.

R: De rutiner ni infört i Göteborg har de införts i hela landet nu vet du det? ?

GJ: Nej varje överförmyndare bestämmer själv hur de utför sin verksamhet. Så att nej.

R: Den här gode mannen har ju lurat tre kvinnor på stora pengar. En har ni ju kompenserat, dödsboet har ni ju kompenserat. Vad gör ni med de två andra?

GJ: ja, ett av de har ju inte framställts några krav på, ja från dödsboet i alla fall. Och ett fall här finns det ju ett krav framställt till oss på ersättning av ett lägre belopp än det andra fallet vi pratade om. Men vi är överens med den gode mannen att avvakta polisens utredning. Än så länge har vi inte gjort en utredning av vårt så att säga ansvar för den saken

R: Ni avvaktar polisutredningen?

GJ: Ja.

Det har gått över 3,5 år sedan Simone Halldin polisanmälde den gode mannen. Utredningen kring Carina Pedersen och Karin Sterner pågår fortfarande. har fått för att utredningen har dröjt.

Reporter: Men hur tror du det känns för de här människorna? Du har två senildementa kvinnor som i dag är döda och du har en kvinna som har en funktionsnedsättning. Hur tror du det känns för dem att bli av med kanske uppemot 700 000 kronor av sina sparpengar?

GM: Men de har ju fått.

R: Under tiden som du var god man.

GM: Ja, men de har ju fått. Deras behov har blivit tillgodosett anser jag.

R: Tycker du att Carina Ps behov har blivit tillgodosedda?

GM: Ja, det tycker jag

R: Hon tyckte det var fruktansvärt. Hon var sjukskriven i ett år. På grund av det.

GM: Men det var, jag upplevde det som en väldigt, väldigt svår huvudman.

R: Hur tror du hon upplevde dig?

GM: Ja säkert illa då.

Bild: Över till Carina Pedersén

Reporter: Du jag har ju läst i ett mejl här från juristen på överförmyndarnämnden att han har jämfört namnunderskrifterna, gode mans med dina då och han skriver att det finns inga som helst likheter. Och han har ställt frågan till den gode mannen och hon svarar så här: Nej, Carina har inte skrivit under, det gick inte att få till det med henne och ta någon strid men vikten av det lyckades jag inte få henne att förstå, för övrigt ett mycket svårt uppdrag.

Carina: Hon ljuger. Det är fult. Hon har aldrig pratat med mig om de papperna, så de då har hon ljugit.

R: Hur känns det när jag läser upp det här för dig?

Carina: Ja det känns för, jag har inga ord. Det är jättejobbigt, att bara se det eller höra det för att så. Det känns i kroppen att bara någon har suttit och ljugit framför. Jag kan inte. Att hon har mage till att skriva ens skrivstil när jag inte ens kan skriva skrivstil för jag kan bara textat. Det vet ju den här gode mannen också.

Reporter: Du har inte kommit över det här riktigt ännu?

Carina: Det sitter i och det kommer det göra i framtiden. Dagen när jag får, när detta blir överstökat då. Och hon får den domen sedan kan jag lägga det åt sidan.

Reporter: Är det viktigt att det blir en dom i det tycker du?

Carina: Jag ska ha tillbaka mina pengar.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

UG – En bedräglig god man

Mer i ämnet