För sju år sedan avslöjade Uppdrag granskning en organiserad svart handel med bilar. Privatpersoner köpte mängder av gamla fordon och skickade till afrikanska länder där de såldes mycket dyrare. En olaglig export av tusentals bilar som omsatte miljontals kronor.
Nu kan norska NRK berätta om ett liknande system. På en gata i Lagos i Nigeria står flera gamla minibusssar, med ett norskt företagsnamn tryckt på: Tak- och plåtarbeten. Det har en förklaring. Företaget i Norge har nämligen sålt sju av sina bilar.
Köparna kom från Ungern, men bilarna omregistrerades aldrig till de nya ägarna.
– När folk inte registrerar ägarbyte och gör som de ska så anar jag ugglor i mossen, säger Tone Skofteby vid Tak- och plåtarbeten.
Såldes för nästan fem gånger så mycket
Bilarna såldes i Norge för mellan 8 000–15 000 norska kronor. NRK hittar nu flera av dem i Lagos, Nigeria. Här är priset högre – en av bilarna säljs för 55 000 norska kronor.
En minibuss, som inte ägts av Tak- och plåtarbeten, såldes för 10 000 norska kronor i Norge, men i Lagos är den till salu för nästan fem gånger så mycket: 48 000 norska kronor.
NRK har kontaktat flera av ägarna till bilar som de spårar från Norge till Afrika. En av dem har, enligt norska biltilsynet, ägt 194 bilar. Han vill inte bli intervjuad men säger att han bara exporterat några få bilar för att hjälpa vänner. Han nekar till att ha tjänat särskilt mycket på det.
En annan person säger att han bara skickat ett par bilar som tjänster till vänner.
“Då får någon problem”
14 000 bilar har skickats från Norge till Nigeria de senaste tio åren. Norska tullväsendet har ansvar för att kontrollera bilarna som lämnar landet – men personalen har svårt att hinna med, berättar sektionchef Valborg Bishop. Förra året kontrollerades bara 47 stycken.
För att en bil ska få lämna hamnen krävs att den är i brukbart skick.
– Antingen är den godkänd enligt EU-standard och då kan den skeppas ut eller så är den det inte, och då får någon problem. Då krävs det tillstånd, säger Valborg Bishop.
Men vid norska Miljødirektoratet, som ansvarar för avfallshantering och export av begagnade bilar, ser man inte lika klart på saken.
– Vi vet att många fordon som inte är EU-godkända med enkla medel kan lagas och ges lång livslängd. Vi måste bedöma om det går att laga och kan ses som en produkt – eller om det är skrot och avfall, säger Bjørn Bjørnstad som arbetar på myndigheten.