I jakten på lönsamhet köpte Ikea möbler tillverkade av politiska fångar i dåvarande Östtysklands hårda diktatur.

Avslöjande om IKEA:s samarbete med DDR gav diskussion ”kritisk massa”

Uppdaterad
Publicerad
Uppdrag granskning ·

Diskussionen om hur politiska fångarna i DDR (Östtyskland) utnyttjades och hur västföretag tjänade pengar på det är inte ny i Tyskland. Men uppmärksamheten efter UG:s reportage ledde till en ny fas. Först då uppnåddes uppenbarligen den kritiska massan så att diskussionen blev allmän, påpekade chefen för den tyska stiftelse som har ansvar för att sprida kunskap om vad som hände i DDR.

Under våren har boken ”Kåkprodukter till klassfienden” (Knastware für den Klassenfeind) givits ut. Bakom den står historikern Tobias Wunschik, historiker på tyska Stasiarkivet BStU:s forskningsavdelning.

Hans bok tar avstamp just i Uppdrag gransknings reportage. Wunschick skriver i sitt förord:

”På arbetets dag 2012 rapporterade svenska medier att det globala möbelföretaget Ikea lät tillverka möbler i östtyska fängelser under 1980-talet.  Principen var känd redan sedan slutet på 1970-talet när friköpta fångar berättat. Men nu lät det sig beläggas med hjälp av dokument från Stasiarkivet att den svenska koncernledningen känt till detta – även om den betackade sig och (utan framgång) försökte avsluta det. Därmed utbröt en öppen diskussion i frågan.”

– Folkrätten tillåter i sak arbete för fångar om de har fått en rättsligt korrekt dom. Det får inte vara politiska fångar, vilket ju var fallet i DDR, säger Tobias Wunschik.

Under veckorna efter Uppdrag gransknings reportage publicerades hundratals artiklar i tyska medier. Tyska TV-kanaler sände delar av reportaget. Frågan om tvångsarbetet i DDR är givetvis större än bara den om Ikea. Framför allt använde och sålde många av den tidens västtyska företag varor tillverkade av politiska fångar. Till exempel hittade friköpta politiska fångar från kvinnofängelset Hoheneck redan vid den tiden lakan och strumpbyxor i västtyska affärer, saker de själva tillverkat under fängelsetiden. Men när de kontaktade företagen i väst och protesterade så hände inget. 2012 blev det skillnad. Ikea hade visserligen redan börjat undersöka saken, men tillsatte i maj en revisionsfirma för att utreda vad som skett. Och en jourtelefon dit vittnen kunde ringa öppnades.

– Det är en positiv signal, tycker jag. Däremot är det skrämmande att andra företag som också var inblandade varken tar ställning eller öppnar sig när vi eller journalister hör av oss, säger Tatjana Sterneberg, som var politisk fånge under DDR-tiden.

Chefen för Stasiarkivet uppmanade andra företag att följa Ikeas exempel för att ta reda på vad som skett under DDR-tiden.

Samma höst hölls en hearing i den tyska Förbundsdagen. Där medverkade bland andra Anna Kaminsky, forskare och chef för Bundesstiftung zur Aufarbeitung der SED-Diktatur (SED var det styrande partiet i Östtyskland). Stiftelsen arbetar för att ta fram och sprida kunskap om vad som hände under DDR-tiden.

– Det var väl framförallt fallhöjden när just Ikeakoncernen med den så sympatiska och familjevänliga imagen kopplades till detta förskräckliga tema som frågan om de politiska fångarnas tvångsarbete verkligen rycktes fram i den allmänna debatten, sade doktor Kaminsky.

Länk till Kaminskys tal, på tyska.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.