Det lackar mot jul, även i en utpräglad sommarstad som Västervik. Men det är något som lagt sordin på julstämningen – här inne i kommunhuset. Det är måndag morgon och 2017 års sista kommunstyrelsemöte.
Reporter: Hur är stämningen?
Tomas Kronståhl (S), kommunstyrelsens ordförande: Ja, lite julaktig.
Reporter: Julaktig, förutom det då?
Tomas Kronståhl: Nämen förutom det så är det väl lite frågande, vad det är som händer och så lite.
Anna Bodjo (MP), kommunstyrelsen: Det är ju alltid tråkigt när man får veta saker så att det inte har gått rätt till. Det man är oroligt för är att det kan ha påverkat besluten som vi har fattat.
Tomas Kronståhl (S): Okej är kommunstyrelsen redo att återuppta förhandlingarna?
Allt började en månad tidigare, när vi startade vår granskning av ett byggprojekt i hjärtat av Västervik. Det sägs ibland när det skrivits mycket i media att det skrivs spaltmeter – i fallet med Slottsholmen är det bokstavligen sant.
Och efter vårt första besök i Västervik tar skriverierna direkt ny fart – och det blir tydligt vilket enormt intresse den lilla holmen ute i vattnet väcker.
Reporter: Du, vi frågar folk här som är från Västervik, vad de tycker om Slottsholmen?
Anders Jonsson: Tummen upp
Anders Johansson: Hur det har gått till det vet jag inte, men det är ju inte precis någon försköning av Västervik.
Jeanette Cannervik: Jag tycker inte det passar in riktigt.
Anna Garmefelt: Alltså, det som man har uppfattat i diskussionen är om allt har gått rätt till tror jag.
Anders Jonsson: Nä, jag skulle gärna bo där själv
Reporter: Det skulle du?
Anders Jonsson: Ja, hade jag bara pengar så.
Att Slottsholmen är helig mark för Västervikarna är egentligen inte så konstigt.
I över 50 år har Sveriges artistelit samlats på Slottsholmen. Visfestivalen är kommunens allra starkaste marknadsföringskort.
Peter Le Marc (sjunger): Nu sitter jag och super i en husvagn i Västervik.
Kjell Höglund (sjunger): Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför.
Cajsa-Stina Åkerström (sjunger): Skulle jag ge dig, allt det där jag aldrig ger dig.
Tomas Ledin (sjunger): Sommaren är kort, det mesta regnar bort.
Fred Åkerström (sjunger): Brandgula båga.
Det finns egentligen bara ett problem med Visfestivalen, den är för kort. Så i slutet av 90-talet talet väcks en idé, kanske skulle det gå att få festivalen att leva betydligt längre än bara tre intensiva sommardagar? Planerna är storslagna. Västervik ska bli visans huvudstad i Sverige.
Konsulter anlitas, med EU-pengar och kommunbidrag ska Visstaden Västervik locka 200 000 besökare årligen och skapa många nya jobb. En visskola, visutställningar, ett visarkiv, och en konsertlokal. Och allt ska samlas i ett nytt landmärke, ett Visans hus. En förening bildas på initiativ av kommunen, Visgeneralen Hansi Schwarz, och hans gode vän, en viss Björn Ulvaeus.
Hansi och Björn växte upp i Västervik och spelade redan på 60-talet tillsammans i ett av Sveriges då största band Hootenanny Singers. Björn Ulvaeus kommer snart lämna Västervik för en betydligt större musikkarriär, medan Hansi Schwarz blir den drivande kraften bakom Visfestivalen på Slottsholmen.
När deras vägar korsas igen – långt senare – är det åter Slottsholmen som står i centrum. Granne med Visfestivalens slottsruin ligger nämligen den gamla dansrestaurangen – den självklara platsen för ett Visans hus. Ett helt unikt läge mitt i Västervik, omgivet av vatten.
Kommunen utlyser en arkitekttävling. Närmare hundra förslag kommer in, ett sägs påminna om operahuset i Sydney. Tre Köpenhamnsbaserade arkitekter belönas med en kvarts miljon av kommunen för sitt förslag Bro och Brygga. Byggnaden beskrivs som ett strandat isflak som skjuter upp ur vattnet.
Tomas Kronståhl: Sen skulle ju nån bygga det där huset då och det visade sig ju att det fanns ingen som, det fanns intressenter men då byggde det egentligen på att vi flyttade dit kommunal verksamhet, och det hade vi ju inte riktigt tänkt oss utan vi vill ju ha en byggnad som präglade kulturlivet där med visor och sånt här, det gick det helt enkelt inte att få ekonomi i.
Under sju år satsar kommunen över 6 miljoner på olika visprojekt, innan politikerna slutligen drar i handbromsen. Inte ett enda riktigt jobb har skapats, inga nya företag, och av det som skulle bli kronan på verket – Visans hus – finns det fortfarande bara en ritning.
Föreningen Visan – där Björn Ulvaeus sitter i styrelsen – står som ägare till restaurang Slottsholmen. Men nu börjar verkligheten hinna ikapp. Byggnaden står och förfaller, det finns inga pengar till underhåll och tomträttsavgälderna till kommunen samlas på hög. I början av 2010 har föreningen skulder på över 300 000 kronor.
Gun Karlsson, fd ordförande i Föreningen Visan: Slottsholmen är ju en plats som är så central i Västervik och där så många har så starka relationer till huset och till Slottsholmen och den verksamhet som har varit där.
Gun Karlsson var under den här tiden ordförande i Föreningen Visan. Hon insåg att drömmen om ett Visans hus höll på att glida föreningen ur händerna.
Gun Karlsson: Vi hade ju ambitioner av att försöka göra det till en så publik plats som möjligt helt enkelt, men ja till slut så märkte vi nämen vi inte kan hålla på längre. Det går inte utan, nu får vi ju på något sätt får väl antingen kommunen ta över huset eller vi får helt enkelt kanske sälja ändå då.
I februari 2010 samlas den innersta kretsen kring Visfestivalen till ett möte på en restaurang i centrala Stockholm. Stämningen är dyster. Man har gett upp hoppet om ett Visans hus. De närvarande, bland annat den dåvarande kommunstyrelsens ordförande, Harald Hjalmarsson och vice ordförande, Tomas Kronståhl, från Västerviks kommun – och Björn Ulvaeus – enas om att föreningen nu ska sälja Slottsholmen.
Men på föreningsmötet, två veckor senare, väcks hoppet på nytt. En av deltagarna tycks plötsligt ha en lösning, kanske kan det bli någon form av Visans hus ändå.
Tomas Kronståhl: Han var ju väldigt sällan med på några föreningsmöten men vid det tillfället var han med.
Gun Karlsson: Men nu blev det ju så att han kom fram till att ja men jag kanske skulle köpa det.
R: Blev du förvånad?
Gun Karlsson: Jag blev glad, jag blev jätteglad för att det var ju det bästa som kunde hända.Tomas Kronståhl: Man ska ju komma ihåg att liksom det fanns ju en väldig förväntan kring just det här med visprojektet och visans hus och det, men när det inte fanns nån som hade muskler att göra den här byggnationen så, ja vi hade ju i princip gett upp då.
ur SVT Nyheter 2010-05-10:
Arkiv: Harald Hjalmarsson, kommunstyrelsens ordförande: Ja, det känns så bra och jag är väldigt glad, och just på det sätt som Björn har engagerat sig i. Det är väldigt personligt. Och att man nu kan gör en så här stor satsning gör ju att det kommer att lyfta hela den här regionen.
Arkiv: Reporter: Varför har du köpt Slottsholmen?
Arkiv: Björn Ulvaeus: Därför att jag skulle vilja vara med och verka för att Slottsholmen blir det som jag tror att alla Västervikare vill att det ska bli, och som jag skulle vilja att det var, nämligen en samlingsplats och ett landmärke.
Men för det dåvarande kommunalrådet Harald Hjalmarsson var det ingen överraskning. Han hade redan tidigare försökt få Ulvaeus intresserad av tomten. Och utan Harald Hjalmarsson skulle det sannolikt aldrig ha blivit något av det Slottsholmen vi ser idag.
Han har under många år varit kommunens starke man. Och under den här perioden leder han moderaterna till exempellösa framgångar i Västervik.
ur SVT Nyheter 2006-09-18
Arkiv: Reporter: Rekordsiffrorna för moderaterna här i Västervik från 10 mandat till hela 22 mandat kan ju bero på flera olika saker, men här i Västervik pratar många om den så kallade Harald-effekten.
En affärstidning utser honom till och med till årets politiker i Sverige. Han styr kommunen under 12 år, fram till förra valet, är själv entreprenör och är känd för sina goda relationer med näringslivet – och med Björn Ulvaeus. Så här beskriver han det själv i ett sommarprat i lokalradion.
ur Radio Wix 2015-07-14:
Arkiv: Harald Hjalmarsson: Ja, många intressant personer har jag mött, men frågan är om inte en viss Björn är en av dem som har påverkat mig mest, och att Björn Ulvaeus investerar i vår kommun det skickade signaler ut i världen.
Harald Hjalmarsson, kommunstyrelsens ordförande 2003-2014: Jag tycker att alla som investerar i Västervik är värda att lyfta fram. Jag tycker att det är bra att man investerar och vill skapa tillväxt i vår kommun. Och sen ska jag inte stick under stol med att ABBA-Björn har valt att investera i sin födelsestad, det är klart att vi har dragit nytta på det. Så är det ju, vi har använt det när vi har marknadsfört det här projektet men också Västervik, så att, så är det ju en sådan person som är känd i stort sett över hela världen.
Under Harald Hjalmarssons ledning går allting till en början väldigt snabbt. I maj 2010 skriver han en avsiktsförklaring med Ulvaeus som godkänns av kommunstyrelsen dagen därpå. Och under midsommarveckan drar arbetet med en ny detaljplan igång.
Harald Hjalmarsson: Alltså den detaljplan som fanns då vid det tillfället, det var ju egentligen enbart för en sommarrestaurang i ett plan. Och den alltså jag tror det är svårt att hitta någon som går in och investerar i den typen av verksamhet. Utan den huvudsakliga utmaningen det var ju att kunna få fram en detaljplan som sedan också vinner laga kraft.
Men vad är det egentligen Björn Ulvaeus vill bygga? Och vad är det kommunen tror att han vill bygga?
När kommunstyrelsens beslutar att det ska upprättas en ny detaljplan är det tydligt att det inte får byggas några bostäder på platsen. Det nya Slottsholmen ska bli en mötesplats med hotell, och plats för konserter och evenemang. Det ska bli en byggnad för centrumändamål märkt C på detaljplanen – vilket utesluter bostäder.
Thomas Kronståhl: Vid det här skedet var det ju fortsatt så att, det diskuterade ju kanske inte ens, ja hotell i nån mån, men det skulle ju definitivt vara en publik yta för kultur och visor.
ur kommunfullmäktige 2011-06-30
Arkiv: Conny Tyrberg (C), ordförande kommunfullmäktige: Så är vi framme vid ärende nummer tio, som heter detaljplan för Slottsholmen 1, antagande.
Men när den färdiga detaljplanen ett år senare ligger på politikernas bord för beslut, har någonting hänt.
ur kommunfullmäktige 2011-06-30
Arkiv: Tomas Kronståhl (S), oppositionsråd: Jag vill börja med att säga att jag var verkligen en av dem som gladdes allra mest tror jag. tillsammans med kommunalrådet möjligtvis, när Björn Ulvaeus förvärvade den här fastigheten och så till att det skulle ske en utveckling på den här platsen.
Tomas Kronståhl: men jag kan ju säga att jag var ju i opposition då men det var ju väldigt viktigt för, jag vill inte ha nåt annat än hotell där. Jag hade inte nåt mandat från mitt parti för nåt annat än hotell egentligen. Så är det ju.
ur kommunfullmäktige 2011-06-30
Arkiv: Tomas Kronståhl: Och sen smög sig ändå det här olyckliga B:et som står för permanentbostäder in i den här detaljplanen och det tycker jag är djupt olyckligt. Jag är helt övertygad om att det här projektet har en ekonomisk framtid med ett C, med andelslägenheter, precis som det var tänkt från början. Jag tycker också att det är sorgligt att det alltid, höll jag på att säga, men att det ska behöva bli så här för jag menar hade vi stått på oss i tidigt skede från kommunen att det här är aldrig en plats som vi någonsin kommer att tillåta permanentbostäder på, då hade det aldrig blivit aktuellt att försöka få in ett B i någon detaljplan.
Tomas Kronståhl: Utgångspunkten var ju att den här platsen inte skulle privatiseras utan utgångspunkten var att vi tillsammans skulle göra en ny mötesplats för Västerviksborna, det hade vi diskuterat och diskuterar fortfarande väldigt mycket.
Men kritikerna får ge sig. Den sittande politiska majoriteten med Harald Hjalmarsson i spetsen driver ändå igenom den helt avgörande förändringen i detaljplanen.
ur kommunfullmäktige 2011-06-30
Arkiv: Harald Hjalmarsson, kommunstyrelsens ordförande 2003-2014: Så att mina vänner, det är faktiskt på det sättet att ska vi klara det ändamål som har diskuterats bland annat i exploateringsavtalet som Kommunstyrelsen tog beslut om idag, att vi tänker oss ett hotell som används men att man ska ha möjligheten att sälja andelslägenheter, semesterrätter, då kommer man fram till planbeteckningen B. Och då kan man tycka att det är lustigt att vi inte kom fram till det tidigare, nej, det beklagar jag också.
ur kommunfullmäktige 2011-06-30
Arkiv: Tomas Markljung (V): Men det känns idag som då Björn Ulvaeus har skaldat: The Winner takes it all, the looser standning small. Och det är kommunen som är liten och Björn Ulvaeus som är vinnaren.
Ett B läggs till på kartan. Det betyder att det står helt fritt för exploatören, Björn Ulvaeus, att bygga permanentbostäder. Men kommunens inställning är hela tiden att han ska hålla sig till avsiktsförklaringen, alltså bygga någon form av semesterboende och hotell.
ur kommunfullmäktige 2011-06-30:
Arkiv: Conny Tyrberg (C): Är då fullmäktige redo att bifalla kommunstyrelsens förslag?
Att få bygga bostäder på ett så unikt och attraktivt läge med sjöutsikt åt alla håll borde vara en dröm för alla fastighetsexploatörer. Men någon annan exploatör var aldrig aktuell. Enligt Harald Hjalmarsson var nämligen Björn Ulvaeus den ende som över huvud taget ville bygga på Slottsholmen.
Reporter: Men att bara exploatera tomten, var det ingen som var intresserad av att exploatera den här tomten säger du?
Harald Hjalmarsson: Nej, ett väldigt riskfyllt…
Reporter: Det vackraste läget i hela Sverige, var det ingen som var intresserade av det, det låter ju orimligt.
Harald Hjalmarsson: Uppenbarligen inte.
Men faktum är att innan Björn Ulvaeus kom in i bilden fanns det andra intressenter. Men eftersom det då aldrig var aktuellt att få bygga bostäder på platsen så blev det inget av de planerna.
Tomas Kronståhl: Och då vill jag vara tydlig med att hade det varit bostäder som skulle byggas på den där platsen, då hade det ju naturligtvis funnits fler intressenter. Så är det ju. Absolut.
Allt har gått snabbt och inget verkar kunna hindra kommunen och Björn Ulvaeus planer på det nya landmärket i Västervik, som beskrivs som ”en fullriggare i natten” eller ”ett överlastat containerfartyg”, beroende på vem man frågar.
Men plötsligt blir det tvärstopp. Under hösten 2011 säger nämligen Länsstyrelsen nej. Allt för högt, allt för stort för denna extremt känsliga plats. Det hänvisas till riksintresset och att byggnaden skulle förstöra stadens siluett.
Man tvingas tänka om och rita om. Huvudbyggnaden blir nu lägre, och omges istället av två byggnader på vattnet, ett flytande hotell med 42 rum och en eventhall för konserter och evenemang.
Men på länsstyrelsen är man fortsatt kritisk. Länsarkitekten, chefen för samhällsbyggnadsenheten, naturvårdshandläggaren, fornlämningshandläggaren, och bebyggelseantikvarien alla menar de att det riskerar att påtagligt skada riksintresset för kulturmiljön.
Men den nytillträdde landshövdingen, Stefan Carlsson, håller inte med, utan ger projektet grönt ljus och kör över sina egna tjänstemän.
ur P4 Kalmar 2013-02-15
Arkiv: Stefan Carlsson, landshövding Kalmar län: Vi har kommit till lite olika slutsatser när det gäller om den här byggnaden skadar riksintresset. Vi ska försöka resonera oss fram naturligtvis till en gemensam uppfattning. I den här frågan har vi inte lyckats med det och därmed fattade jag beslutet att ge godkänt till planen.
Och i oktober 2013 kan Björn Ulvaeus andas ut – den nya detaljplanen vinner laga kraft. Knappt ett år senare rivs slutligen gamla Slottsholmen för att bereda plats för Ulvaeus nya byggnad.
Men när Slottsholmen lanseras våren 2017, har det inte särskilt mycket gemensamt med den ursprungliga avsiktsförklaringen eller hur projektet sålts in till kommunen: det skulle ju inte bli bostäder, utan då pratade man om ett nytt landmärke som skulle locka bil- och båtburna besökare, en mötesplats och ett vardagsrum för Västervikare. Det skulle bli ett, som man sa, ”fantastiskt tillskott till utvecklingen av denna kulturhistoriskt viktiga och vackra plats”.
Nu ser vi konsekvenserna av att Björn Ulvaeus fick ett B i detaljplanen. Resultatet blev nämligen 38 exklusiva bostadsrättslägenheter till en prisnivå som man aldrig tidigare sett maken till i Västervik. Fyra av lägenheterna kostar över 6 miljoner. Den dyraste på runt hundra kvadrat har Björn Ulvaeus reserverat åt sig själv. Och han fick tidigt med sig ALM Equity i projektet – ett börsnoterat företag från Stockholm som specialiserat sig på att utveckla exklusiva bostadsprojekt.
ur PR-film Alm Equity AB 2017
Arkiv: Joakim Alm, vd ALM Equity: Jag kommer och hämtar dig i Gamla stan med helikopter sa han, och så flyger vi ner på en timma, en timme tillbaka, så får du se platsen. Så gjorde vi det. Han kom och hämtade mig. Vi flög ner, kom till Slottsholmen. Och jag landade här och bara såg att åh, vilket ställe! Det här är en av de mest fantastiska platser jag har sett i hela mitt liv.
Alla verkar nöjda och glada, men var det verkligen bara det här som kommunen och Västerviksborna ville ha? Eller skulle få? Är det inte något som saknas?
I bottenplan ska det bli en restaurang. Men av de delar som var så viktiga, och som skulle göra Slottsholmen till den utlovade publika mötesplatsen i Västervik – det flytande hotellet, och eventbyggnaden – syns inte ett spår.
Reporter: Du måste ju under resans gång ha insett att, nej här blir bostadsrätter och det var inte riktigt det vi kom överens om
Tomas Kronståhl: Nej
R: Då undrar jag när, när var det du insåg det och hur reagerade du på det?
Tomas Kronståhl: Jamen, jag kan inte riktigt säga det, vet inte, men faktum är ju att det har varit en besvikelse under hand att det har gått åt det hållet. Och jag vet inte riktigt när det, kan inte säga det riktigt
R: Men, och du, det måste ju ha varit under din tid som…
Tomas Kronståhl: Ja det har det varit och jag har ju slåtts hela tiden för att vi måste liksom hålla i, det måste bli hotell va och det tycker jag fortfarande är viktigt och vi har ju en paragraf där det står att om inte exploateringsavtalet uppfylls så ska en omförhandling ske.
R: Men det här med andelslägenheter den frågan har du litegrann släppt då, du har inte drivit den frågan?
Tomas Kronståhl: Jag vet inte riktigt vad jag kan göra
R: Nej
Tomas Kronståhl: Det är ju det som är problemet
Det skrevs tidigt ett exploateringsavtal mellan kommunen och Björn Ulvaeus, där man kom överens om vad exploatören ska bygga och vad kommunen i gengäld ska bidra med. Utöver byggnaden som står klar ska det byggas ett flytande hotell på cirka 1 500 kvadratmeter och eventbyggnad på 900. Allt ska stå klart i oktober i år, enligt avtalet. Men idag finns inte ens en plan när det ska börja byggas, eller om det ens blir av.
Björn Ulvaeus äger 70 procent i bolaget som driver projektet – resten ägs av ALM Equity – ett bolag där Björn Ulvaeus äger aktier till ett värde av en kvarts miljard. De har nu sålt det färdiga huset till en bostadsrättsförening för 262 miljoner. Och redovisade i sitt bokslut en prognostiserad vinst för den affären på 43 miljoner kronor.
Det har blivit dags för oss att åka till Stockholm. Vi ska träffa Björn Ulvaeus i hans hem i Djursholm. ABBA-Björn har i många år intresserat sig för och investerat i fastighetsaffärer. Han har bland annat gått in som delägare i ett hotell och Cirkus på Djurgården i Stockholm.
Reporter: Hej, Jesper Henke, Sveriges television.
Reporter: Jag kan förklara lite mer för dig sen, men Slottsholmen är ju…
Björn Ulvaeus, Ett, två, tre, ett, två tre.
Det är tydligt att frågan om vinsten är känslig. Och Björn Ulvaeus har förberett sig.
Björn Ulvaeus: Det var någon som sa att förmodligen har ni sett en ohemul vinst någonstans i något bokslut?
R: Ja, en vinst har vi sett i alla fall.
Björn Ulvaeus: Och jag ville vara säker på att ni ser kommentaren, den fanns inte i första bokslutet, men efter att det är en prognostiserad projektvinst, vars storlek avgörs av slutresultatet, ja. Kommunpolitikerna som har ringt till mig de var rädda för att det här var nog, trodde att det här kunde vara en issue.
Så sent som 2016 – när bygget har dragit igång – var fortfarande den bokförda vinsten 43 miljoner kronor, men enligt Ulvaeus har det tillkommit fördyringar under det sista året, så hur mycket som blir kvar i slutändan vet han inte.
Men för Västervik finns det en betydligt viktigare fråga – den om Björn Ulvaeus har tänkt att fullgöra sitt avtal och bygga det flytande hotellet och eventbyggnaden som kommunen och han kommit överens om.
Björn Ulvaeus: Får vi se hur uthyrningen av lägenheterna går. Hur det kommer att fungera i praktiken, om det finns en efterfrågan.
R: Ja, men enligt exploateringsavtalet så ska det ju vara ett flytande hotell där och en eventbyggnad, och det ska ju stå färdigt då, den 25 oktober 2018, så tiden börjar ju rinna ut där.
Björn Ulvaeus: Är det verkligen så att den, finns det inte, kan man inte förlänga och så där. Du har ju läst exploateringsavtalet, jag har det inte.
R: Det…
Björn Ulvaeus verkar inte ha riktigt koll på det avtal han skrivit under, det som för kommunen samtidigt är det viktigaste dokumentet i hela projektet.
R: Och där är det en deadline den 25 oktober....
Björn Ulvaeus: 2018?
R: 2018.
Björn Ulvaeus: Ja, då får vi bestämma oss innan dess.
R: Ja
Björn Ulvaeus: Helt klart.
R: Ja, det ska stå färdigt så att....
Björn Ulvaeus: Ja, men det kan man alltid naturligtvis resonera om. Om man förlänger det något år eller någonting. Men om det står så klart och tydligt att det måste ligga där annars är det något vite eller något liknande?
R: Finns inga viten kopplade till det, det gör det inte.
Björn Ulvaeus: Nä, då, får jag tala med den som då är liksom kommunens ordförande och så kan vi resonera om saken. Vi är mera på den bogen tycker jag.
Tillbaka i Västervik har politikerna inte mycket att sätta emot – om exploatören inte bygger det han utlovat blir det inga andra konsekvenser än att kommunen kan försöka få till en omförhandling. Så det enda politikerna tycks kunna göra är att vänta och hoppas på att Ulvaeus ska fullfölja det som han lovat.
Harald Hjalmarsson: Jag tror och hoppas att det kommer att finnas...
R: Vad händer då om det skulle vara så att det inte står något hotell eller eventbyggnad där oktober 2018? Vad gör kommunen då?
Harald Hjalmarsson: Ja, då sätter man sig ju ner och resonerar med motparten naturligtvis.
Tomas Kronståhl: Mitt hopp står ju till det, absolut gör det det. Att det ska bli hotell på platsen. Blir det inte det så ser jag det här som ett misslyckande. Så är det ju.
Samtidigt som Björn Ulvaeus verkar ta lätt på avtalet med kommunen, så kämpar kommunen å sin sida med att hålla sina löften. Vi begär ut fakturor för få reda på vad kommunens åtaganden i Ulvaeus byggprojekt har kostat. Men ingen tycks riktigt veta. Det tar månader innan vi kan lägga pusslet.
Medan Björn Ulvaeus tog på sig att bygga en allmän gångväg runt huset skulle kommunen stå för den nya gångbron ut till fastigheten. Den budgeterades till 2 miljoner – vilket den också från början påstås ha kostat. Vår granskning visar att den blivit betydligt dyrare – 5 miljoner – innan den ens är färdig. Totalt har kommunen lagt ner nästan 7 miljoner kronor, utöver gångbron rör det sig bland annat om arkeologiska undersökningar, sanering och parkeringsplatser. Totalt tre miljoner mer än vad man avtalade om.
Dessutom har kommunen inte ens tagit betalt för hela detaljplanen. När vi ber om att få se fakturorna upptäcker kommunen att den sista fakturan som skulle ha betalats 2013, har man helt enkelt missat att skicka till Björn Ulvaeus och ALM Equity. Nu säger man att fakturan ska skickas.
Men den kanske märkligaste omständigheten skedde redan 2010, för direkt efter det att Ulvaeus köpt restaurangbyggnaden av föreningen Visan så får han också köpa loss tomten som byggnaden står på. En unik tomt som varit i kommunens ägo sedan slutet av 1800-talet, och som har spelat en viktig roll i Västerviks historia. Och han fick den billigt.
Reporter: Varför säljer kommunen den här tomten för 750 tusen kronor. Det låter väldigt billigt för en tomt i det här läget?
Tomas Kronståhl: Framför allt om du tänker att det blev byggt bostäder på tomten.
R: Ja verkligen
Tomas Kronståhl: ja med det var ju inte det, vi sålde ju tomten för ett annat ändamål. Då. För en annan avsikt för en annan vilja, viljeinriktning var ju en helt annan då. Eller hur? Man måste ju komma ihåg hur det såg ut då. Och då var det ju hotell och mötesplats och nåt liknande kulturhus.
Men det skulle bli något helt annat på den unika tomten. När Slottsholmen 2010 säljs för 750 000 kronor är det fortfarande inte tal om bostäder. Om kommunen istället hade väntat med affären tills efter att detaljplanen – som tillåter bostäder – var klar hade summan blivit en helt annan. I kommunens interna mejlväxling kan vi se att en konsult anlitats för att värdera tomten. Men själva rapporten saknas och finns inte heller diarieförd. När vi till slut lyckas få tag på den går det att räkna ut att tomten, 2013, har ett värde på minst 7.2 miljoner – kanske upp till över tio miljoner kronor – att jämföra med de 750 000 kronor som kommunen fick tre år tidigare.
Reporter: Ni har ju själva haft en värderare som varit inne och tittat på vad är den här tomten värd beroende på hur mycket man kommer kunna bygga.
Harald Hjalmarsson: Men det du pratar om är vid två olika tillfällen.
R: Ja, visst absolut.
Harald Hjalmarsson: Det jag pratar om är det tillfället och den byggrätt som fanns då. Vi spekulerar inte om man ska få en detaljplan eller inte, det gäller lika för alla.
Harald Hjalmarsson menar att priset var skäligt med tanke på den detaljplan som fanns då – när tomten såldes – och på alla utmaningar som fanns i projektet. Så när Ulvaeus ville köpa marken, så fick han det, trots att kommunen samtidigt själva tog fram en detaljplan som kanske skulle tiodubbla värdet på tomten.
Det är tydligt att personen Björn Ulvaeus är viktig för Västervik – och kommunen har försökt göra sitt yttersta för att gå honom till mötes.
Det är Harald Hjalmarsson som skrivit under alla avgörande dokument som rör Slottsholmen från kommunens sida. Han har haft ett otal möten med Björn Ulvaeus genom åren, några av dom privata vid sidan av sitt offentliga uppdrag. De har träffats hemma hos Ulvaeus i Djursholm i Stockholm, men också ombord på hans båt i Västervik, Kalmar och i Visby. Och hemma på Hjalmarssons gård strax norr om Västervik.
Björn Ulvaeus: Ja, han bjöd hem mig och min fru vid något tillfälle. Ja, jag var där en gång det vet jag.
R: Ja, och han bjöd dig på middag då eller?
Björn Ulvaeus: Ja.
R: Ja, men det var väl lite privat ändå sådär.
Björn Ulvaeus: Ja, det kan man nog säga. Det var ju i anledning av detaljplanen ja, tror jag. Så vi var väl och firade lite grann. Han har en väldigt trevlig fru, och vi tyckte det var kul.
Reporter: Tror du att någon annan investerare än Björn hade fått samma behandling i kommunen? Om du ska vara helt uppriktig.
Harald Hjalmarsson: Ja, alltså det är klart en annan investerare som inte hade den, som var så känd det tror jag kanske inte hade, men säg att Peab hade gått in, alltså det är väl inte osannolikt, beroende på vilket projekt det hade varit, att man hade marknadsfört det också det tror jag. Vi har ju andra som investerar i kommunen som vi också försöker att lyfta fram, och säga att det är bra. Men det är klart att ett kändisskap bidrar ju till att lyfta en ort som Västervik.
Men redan långt innan huset står färdigbyggt, i maj 2016, skakas hela projektet om rejält.
Tomas Kronståhl: Då ska man komma ihåg att efter att han hoppade av så var det en riktig artillerield mot kommunen, kommunledningen och mig i synnerhet, faktiskt. Men det var en tuff, väldigt tuff period.
Beskedet att Björn Ulvaeus hoppar av Slottsholmenprojektet går som stötvåg genom kommunen och leder till krismöten och självrannsakan. Fyra lokala företagare går ut med en helsidesannons där de ger sitt stöd till Björn, och en facebookgrupp samlar över tusen medlemmar.
Björn Ulvaeus: Jag var trött på allting.
Reporter: Allt?
Björn Ulvaeus: Bygg, rubb, det var bara problem tyckte jag. Du vet att man kan komma i en sådan situation att nej, jag vill inte. Så var det. Det var väldigt känslomässigt. Föga rationellt kanske, men.
R: Men sen en månad senare så är du ju tillbaka igen, då har du ju hoppat på låter det ju som.
Björn Ulvaeus: Redan en månad efter?
R. Ja.
Björn Ulvaeus: Efter det att jag hade skickat det där brevet? Gick det så fort?
R: Så fort gick det.
Björn Ulvaeus: Ja.
Det spekuleras i att avhoppet beror på oklarheter kring kommunens arrendeavtal för vattnet där hotellet och eventbyggnaden ska ligga. Ett avtal som det kostar kommunen miljonbelopp att omförhandla. Men trots att frågan är löst bantar Ulvaeus nu ner Slottsholmen – det flytande hotellet tas bort. Istället riktas blickarna mot andra sidan viken.
I början av 2017 köper Björn Ulvaeus och ALM Equity tomten där det gamla hamnkontoret ligger, tillsammans med några lokala företagare. Här säger man sig nu istället vilja bygga ett hotell, som ska knytas ihop med Slottsholmen.
Och det är när vi granskar det hemliga spelet bakom kulisserna kring den fastighetsaffären – kallad Tändstickan 7 – som den här historien plötsligt tar en ny oväntad vändning.
Reporter: Det här är ett mejl från dig till Björn Ulvaeus, har du skickat det eller?
Harald Hjalmarsson: Ja, just, det.
R: Vad står det där?
Harald Hjalmarsson: Att det finns några i Västervik som är intresserade av den här fastigheten.
”Björn, vi är några som funderat vidare på ett nytt hotell i Västervik. Bland annat så tittar vi på området vid Tändstickan där Promarina har sin servicebyggnad. Kan vi få träffa dig för att berätta mer om våra planer?
Med vänlig hälsning,
Harald
Det ser ut som att Harald Hjalmarsson själv är inblandad i ett tänkt hotellbygge och nu vill samarbeta med Björn Ulvaeus. De träffas i Stockholm, med på mötet är också två lokala entreprenörer från Västervik.
Harald Hjalmarsson: Ja, men det är därför att de frågar om jag skulle kunna arrangera det där mötet med Björn, för de tänker att rimligtvis så bör jag ha bättre kontakt med Björn än, de skulle, jag hade kunnat sagt till dem att ni får kontakta Björn, men jag tyckte det här var ett lovvärt projekt.
R: Du, det där mejlet har vi fått ut tidigare när vi begärde ut din mejl för ett halvår sedan. Då det skiljer sig lite. Ser du det? Det är en rad som saknas där och som är med där. Hur kommer det sig?
Harald Hjalmarsson: Det vet inte jag. Ps. kommunen är inte delaktig, tänker du på va?
R: Just, det, precis.
Harald Hjalmarsson: Ja, jag kan inte svara på det.
När Harald Hjalmarsson lämnar ut det här dokumentet till oss, visar det sig att det saknas en mening. Det går inte på något sätt att se i mejlet som vi får ut från kommunen, men eftersom vi av en tillfällighet har tillgång till några av mejlen sedan tidigare kan vi se att någon har raderat texten ”Ps, kommunen är inte delaktig i detta.” En mening som förstärker bilden av att det här är en privat affär som Harald Hjalmarsson själv verkar inblandad i.
R: Men är det någon som har raderat bort en mening eller hur har det här gått till?
Harald Hjalmarsson: Jag, kan inte svara på det, men däremot tycker jag att, jag antar att du har en följdfråga på, eftersom du har lagt märke till det. Vad är följdfrågan då?
R: Ja, det finns ju flera frågor kring detta? Alltså, det är ju en allmän handling som vi har begärt ut ifrån dig, och där uppenbarligen helt plötsligt så har du tagit bort en mening, när vi begär ut samma mejl en gång till. Då saknas det en mening i en allmän handling
Harald Hjalmarsson: Ja, jag vet faktiskt inte hur det kommer sig att det skiljer på det, men däremot kan jag säga att det har ju innehållet för det är ju det som är det viktiga, eller hur?
R: Ja, bland annat.
Harald Hjalmarsson: Ja, och det, jag ser ingen skillnad i det. Jag tycker att den här är lika relevant som den där.
R: PS. kommunen är inte delaktig i detta, står det i detta mejl och den är inte med i detta mejlet.
Harald Hjalmarsson: Och då om jag kommer ihåg rätt. Det är ett förtydligande för Björn så att han kan hålla isär. Alltså om de här personerna som är intresserade av att träffa Björn, de ser ju ett värde i att få diskutera det här direkt med Björn. Så det är ett sådant förtydligande.
Men det finns ett ytterligare mejl från Harald Hjalmarsson till Björn Ulvaeus, kring hotellaffären, som också är manipulerat.
”Hej, vi jobbar nu fram ett förslag till hur affären ska kunna genomföras och parallellt med det påbörjat förhandlingen med Promarina. Har du tid för avstämningsmöte under nästa vecka, kan ons fm eller tors em funka?
Harald”
Även i det här mejlet saknas det en mening: varken ditt eller mitt namn nämns.
Harald Hjalmarsson: Ja, till att börja med så finns det ingenting att dölja. Men när jag skriver det, det här, för jag kommer ihåg att jag skriver det att varken ditt eller mitt namn nämns det är ju för att klargöra att det här är några externa personer i vår kommun som vill träffa honom. Det är helt enkelt så.
Reporter: Men varför är de här meningarna, jag får ingen klarhet i det, de här meningarna är borta.
Harald Hjalmarsson: Ja. Nej, jag kan inte förklara det heller.
R: Det här är ju meningar som antyder att du har någonslags privat affär i detta.
Harald Hjalmarsson: Vinning av det?
R: Ja. En privat vinning helt enkelt som du försöker dölja.
Harald Hjalmarsson: Ja, nej men gå vidare på det. Men jag säger redan här och nu att så är inte fallet.
R: Hur ska vi kunna lita på några av de mejlen vi har fått ut ifrån dig? Det kan ju saknas saker. Hur ska vi kunna veta det?
Harald Hjalmarsson: Jag tycker att ni ska kunna, och det är därför jag…
R: Här saknas det ju.
Harald Hjalmarsson: Ja, titta gärna om det finns andra som det också saknas i. Det är ju angeläget i sådant fall och jag tycker det är intressant att ta reda på hur det kan skilja mellan de här olika dokumenten.
R: De två mejlen, datum och tid får du skriva ner hur och återkomma hur det kommer sig att det saknas. Ja. Ringer du mig?
Harald Hjalmarsson: Jag ringer imorgon, det gör jag. Ja, hej då allihopa.
R: Tack så länge.
Dagen därpå ringer Harald Hjalmarsson upp. Det var ingen annan i kommunhuset som hade raderat meningarna – det var han själv.
Telefon (textas)
Harald Hjalmarsson: Alltså jag måste säga, jag ville testa er.
R: Jaha, okej, exakt vad var det du ville testa?
Harald Hjalmarsson: Så att ni ville ha allting två gånger. Och jag känner kanske lite grann irriterad, jag känner liksom att jag har gjort rätt. Jag tänkte nej, jag måste testa och se och uppenbarligen så får jag ge cred och säga att ni hittade verkligen allting.
Tomas Kronståhl: Det är verkligen djupt olyckligt. Beklagar jag verkligen. Hoppas verkligen inte att det finns mer. Och det är därför jag säger att vi allvarligt funderar på att göra en internutredning hur det här har kunnat gått till. Med extern hjälp.
Men det är inte bara de manipulerade mejlen som skapar förvirring och irritation i kommunhuset. För det sittande kommunalrådet blev innehållet i mejlen en överraskning – han kände över huvud taget inte till spelet bakom fastighetsaffären, där Harald Hjalmarsson haft en nyckelroll.
Tomas Kronståhl: Jag tolkade det som så att det har skett nånting utan min vetskap
R: Ja.Vilken roll har han spelat här då? Är det på kommunens uppdrag han agerar här?
Tomas Kronståhl: Nej, det kan han ju inte göra
R: Nej, det är du som är kommunalråd…
Tomas Kronståhl: Ja, precis.
R: För det här är ingenting som du har sanktionerat.
Tomas Kronståhl: Absolut inte
R: Vad handlar detta om då? Hur ska man tolka detta? Hur tolkar du det?
Tomas Kronståhl: Alltså jag väljer att inte göra nån tolkning överhuvudtaget. Jag fick ju vetskapen om dom här två mailen igår faktiskt.
R: Vad tycker du då?
Tomas Kronståhl: Ja jag blir väldigt upprörd att det sker saker och ting bakom min rygg när det är jag som är kommunstyrelsen ordförande. Och att man använder mig som nån form av marionett. Det är inte ok.
Harald Hjalmarsson säger först till oss att han inte kan förklara hur det kom sig att hans mejl var manipulerade, dagen efter erkänner han att det var han som tog bort meningarna, men att det var ett test. När vi träffar Harald Hjalmarsson igen, har det gått nästan två månader.
Reporter: Varför ljög du om de här mejlen för oss?
Harald Hjalmarsson: Jag har funderat mycket. Alltså det har ju gått två månader snart. Och jag ska säga att i en illa genomtänkt impulshandling, så när jag känner att jag befinner mig under stress så tar jag bort de där två meningarna. Jag har funderat på det och sanningen är den att jag får för mig att de där kan misstolkas vad gäller min roll i affären kring Tändstickan 7.
Reporter: Hur gjorde du rent praktiskt när du tog bort dem då?
Harald Hjalmarsson: En sån här penna, satt man med vitt.
R: Tippex?
Harald Hjalmarsson: Ja, vad dom nu heter. Ja, och sen kopierade jag den, ersatte där i. Men ja, än en gång, det var väldigt illa genomtänkt, och det var en impulshandling.
Kommunstyrelsens andre vice ordförande stryker alltså på egen hand meningar i offentliga handlingar som vi begär ut. Men vad är det egentligen han försöker dölja? Själv påstår att han absolut inte agerat som privat affärsman, eller personligen ville göra affärer med Björn Ulvaeus.
Den som borde veta sanningen om vilka planer Hjalmarsson hade med hotellprojektet är förstås den han skickade mejlen till.
Björn Ulvaeus: Vi är några. I det läget trodde jag att han själv ville vara med också i det.
R: Ja, det är så vi tolkar det också.
Björn Ulvaeus: Ja, men sen, han avstod, han ville inte vara med och det var väl förmodligen med tanke på att sånt här skulle kunna inträffa. Att det skulle kunna misstänkliggöras.
Björn Ulvaeus: Det hade ju varit direkt olämpligt som, i den rollen som han har idag som opposition att gå in i ett sånt där projekt, det hade ju inte jag velat, absolut inte.
R: Nej, men fördes det någon diskussion där, du måste ha tänkt tanken när han presenterar så här vi...
Björn Ulvaeus: Jag tänkte nog att det där sköter han själv, så får vi se. Men vill han vara med. Han är ju affärsman också i grunden. Så vill han vara med så är det inget fel i det, tänkte jag.
Harald Hjalmarsson: Okej, ja, då missförstod han det och det jag kan säga att inte vid något tillfälle har jag haft den känslan.
Reporter: Nej
Harald Hjalmarsson: Att han utgick ifrån att jag var en av de i det här företaget Investervik
R: Men varför uttrycker du dig så då? Hans bild är att du inledningsvis var med på tåget och ville göra affärer med honom, men att du möjligen sedan hoppade av.
Harald Hjalmarsson: Okej, ja, i sådant fall så har jag uppenbarligen varit otydlig i det där mejlet.
R: Så det är ju de här frågetecken vi har: dina formuleringar, hur det är formulerat så att säga, att du vill hemlighålla dem av någon outgrundlig anledning då, att mottagaren själv uppfattar det som att du vill göra affärer med honom och att du går bakom ryggen på Kronståhl, dessutom så betalar du, verkar det som, resorna själv i några av de här fallen. Det finns ju inga fakturor och så vidare. Och sammantaget så talar ju det här för att du agerar som en privat affärsman i det här läget. Det är så många pusselbitar i detta så den bilden måste du väl ändå hålla med om?
Harald Hjalmarsson: Det är ju en tes, som ni har som ni försöker…
R: Nämen den bygger ju. Nä, vi försöker inte någonting, vi ser det här mönstret.
Harald Hjalmarsson: Till att börja med så blev det inte så i alla fall.
R: Nä, det vet ju inte vi.
Harald Hjalmarsson: Det vet vi väl.
R: Nä, det kan inte vi veta.
Harald Hjalmarsson: Okej, men jag..
R. Vi kan inte vet det om du har ett separat avtal med de här företagarna. Det känner inte vi till.
Harald Hjalmarsson: Nej, jag påstår att det blev inte så. Och vi är överens om att uppenbarligen så alla är överens om att det här blev bra.
Efter vårt avslöjande om de manipulerade mejlen, utreds nu bland annat Harald Hjalmarssons roll i affären med Björn Ulvaeus. Ett projekt som är tätt sammankopplat med Slottsholmen. Även i det projektet har Harald Hjalmarssons relation med Björn Ulvaeus haft stor betydelse. Det är under hans tid som kommunalråd som alla de avgörande besluten fattats. Kommunen går Björn Ulvaeus till mötes på punkt efter punkt. Och säljer stadens vackraste tomt för 750 000 kronor.
Reporter: Kan inte du förklara det för mig igen hur det kommer sig att det blev bostadsrätter när det inte var den politiska viljan och du är kommunalråd, hur kan det bli så?
Tomas Kronståhl: Ja jag vet faktiskt inte det riktigt, jag kan inte svara på det. Det är olyckligt.
R: Du måste ju ha funderat på detta när du ser resultatet.
Tomas Kronståhl: Ja det är klart jag gör.
Glädjen var stor när bygdens son, den världsberömde ABBA-Björn återvände till lilla Västervik. Ivrigt påhejad av kommunens starke man, Harald Hjalmarsson, skulle han bygga ett landmärke och ett vardagsrum för både Västervikare och besökare. Och många drömde ju fortfarande om ett Visans hus.
Nu, drygt sju år senare, har vi facit.
Den 27 januari i år är det visning. Nya, dyra bostadsrätter med havsutsikt åt alla håll.
Men Björn Ulvaeus menar ändå att Slottsholmen skall bli en mötesplats. Han tror att ägarna kommer att hyra ut sina lägenheter så att det i praktiken inte blir enbart permanentboende. Han har nu dessutom själv köpt restaurangen och elva lägenheter, som ska bli ett boutiquehotell. Allt ska drivas av Stadshotellet i Västervik. De ska också ta över den lägenhet, högst upp i ett av tornen, som skulle bli Björn Ulvaeus egen.
Björn Ulvaeus: Så var det.
Reporter: Så var det från början.
Björn Ulvaeus: Visst tänkte jag det. Den där ska vara min, men det har blivit mer och mer så att jag tänker att nej, jag kommer inte att åka jag kommer inte åka så där som en tätting mellan Västervik och Stockholm, speciellt inte när det inte finns någon flygplats.
Lite längre ut – i Västerviks hamn hittar vi en stor pråm, som används av ett lokalt företag som lagringsplats för byggnadsmaterial. De har köpt den av Björn Ulvaeus. Det är den som skulle ha blivit det flytande hotell som han lovade kommunpolitikerna och som de fortfarande hoppas ska bli verklighet.
NÄSTA VECKA:
I nästa vecka handlar det återigen om Västervik, och Björn Ulvaeus:
Reporter: Du har skrivit så här att det är livsviktig för nya Slottsholmlens långsiktiga överlevnad att landningsbanan vid Västerviks flygplats förlängs, har du skrivit.
Björn Ulvaeus: Ja
Reporter: Varför har du skrivit så?
BU: Jag tog i lite där.
R: Tycker du.
BU: Nu får vi ju klara oss ändå.
Västerviks kommun satsade tio miljoner på sin flygplats – men till vilken nytta?
Uppdrag gransknings Kommungranskarna granskar Västerviks kommun i ett reportage i två delar. Den första delen sändes klockan 20 i SVT1 och SVT Play onsdagen den 14 mars 2018.