DEL 1 – Legitimerad II
Hälsocentralen Centrum. Mitt i Sundsvall. En av alla vårdcentraler i läkarbristens Sverige. Så han som kliver in genom dörrarna i februari 2012 – är efterlängtad.
Maria Lindström: Det är inte alltid vi får en ny ST-läkare och vi tyckte att det var jättekul och… Det första intrycket, eller det som var var ju jättetrevligt, jätteroligt, glad och positiv. Bara bra. Här har vi dragit en vinstlott.
Han är färdigutbildad, legitimerad och har dessutom påbörjat sin specialistutbildning i allmänmedicin.
Familjeläkaren Maria Lindström som är hans handledare gillar att han snabbt vill komma igång och jobba och de andra på den landstingsdrivna vårdcentralen är glada över att en ny arbetskamrat kommit för att dela arbetsbördan.
Men det tar bara någon vecka innan kollegerna märker att någonting inte stämmer.
Annika Serrander: Alltså dels så började… ja sköterskor reagera på... man såg dokumentation när patienterna ringde, jag har ju sköterskor som assisterar doktorn och hjälper till med vissa saker som behövs.
Annika Serrander är verksamhetschef på vårdcentralen. En dag kommer en man med ett sår på näsan. Läkaren konstaterar att det är infekterat, och skickar hem patienten med recept på antibiotika.
Annika Serrander: Ja den där mannen hade ju då hudcancer.
Jorun: Och det såg inte läkaren?
Annika Serrander: Nej. Och det här är då ett exempel på där sköterskorna agerar när de ser saker – som då kom till vår kännedom.
Jorun: Och vad var det sköterskan såg?
Annika Serrander: Hon såg att det här såret är inte ett infekterat sår. Det här är ett sår som troligtvis är en cancer. Eller någonting annat.
Jorun: Och vad gjorde hon?
Annika Serrander: Hon tog ju tillbaka patienten till en annan doktor, och det var ju rätt det hon såg. Jag tror att just den där händelsen var en bidragande orsak till att vi verkligen liksom – nu är det stopp. 1
Maria Lindström: Då fick jag i uppdrag av chefen att läsa igenom hans journaler och se vad han hade gjort.
Jorun: Vad såg du när du började läsa hans journaler?
Maria Lindström: Det jag såg var det orimliga i att någon har sökt för hosta och snuva och går härifrån med medicin för B-vitamin brist. Det spelade egentligen ingen roll vad patienten hade sökt för så fick de en blodtrycksdiagnos och lite blodtryckstabletter eller möjligtvis en kommentar om att det var b-vitaminbrist och så fick de b-vitaminer fast man såg att det var något helt annat som de hade kommit för från början.
Jag ringde till Socialstyrelsen och frågade om han hade svensk läkarlegitimation. Och det var när han varit här i två tre veckor.
Den 34-årige mannen, som ursprungligen kommer från Indien, har haft svensk läkarlegitimation sen 2007.
Den här bilden tas av lokaltidningen precis i samma veva som hans kolleger på vårdcentralen i Sundsvall börjar undra om allt står rätt till.
För trots den svenska legitimationen är hans handledare Maria Lindström tveksam till om han verkligen är utbildad läkare. Hon hör av sig till universitetet i Hradec Králové där mannen studerat.
Maria Lindström: Helt klart har han en legitimation enligt socialstyrelsen och då måste vi se är det någon som har plockat ut betygen, är det någon som har köpt betygen? Så därför hörde jag av mig till hans ursprungsuniversitet för att höra.
Jorun: Och det visade sig att han hade?
Maria Lindström: Ja ja, absolut.
Maria Lindström frågar också efter ett fotografi för att se så det är samma man som arbetar hos dem som tagit läkarexamen, och bilden hon får stämmer överens. Men professorn på universitet i Hradec Králové skriver till vårdcentralen, citat, “Finally he succeeded to complete his studies, but evidently he was not a good student”. (s4) Det tog honom tio år att slutföra sina läkarstudier.
Efter några veckor på vårdcentralen i Sundsvall sätter läkarens chefer stopp. Han får enbart ta emot patienter med enkla åkommor, alla hans journaler och bedömningar övervakas. Och nu drar en utbildningsinsats igång.
En halv dag i veckan får han privat undervisning av en pensionerad familjeläkare. Steg för steg går de igenom allt en läkare ska kunna.
Jorun: Vad såg ni för framsteg hos honom?
Annika Serrander: Ja, inte så mycket egentligen. Det är klart att har man tagit 10 vaxproppar på en vecka så kan man väl se att det är en vaxpropp. Så. Så det såg man ju men det är ju inte på läkarnivå. De patienterna han träffade och de ärenden han hade det är sådana ärenden som våra sköterskor idag klarar. Det har vi sköterskemottagning för. Och, som de handlägger helt enkelt. Och då gör ju sköterskorna andra saker också. Jag kan nog säga att han inte nådde upp ens till en sjuksköterska-nivå.
För att se om utvecklingen går framåt låter de läkaren göra AT-tentor. Alltså prov som läkare måste klara för att få sin legitimation.
Maria Lindström: AT-tentorna är väldigt bra undervisningsmaterial. För att liksom få en pejling på vad vi behövde jobba med. Och hur vi skulle jobba med det.
Jorun: Och hur såg det ut? Hur klarade han dom?
Maria Lindström: Han klarade dem inte alls. Och så. Vare sig från början eller sen på slutet.
Jorun: Hur är det möjligt?
Maria Lindström: Det vet jag inte. Jag har ingen bra förklaring på det.
Det har nu gått ett och ett halvt år sedan läkaren började på vårdcentralen. Och trots omfattande insatser ser man ingen förbättring.
Verksamhetschefen och läkarens handledare säger att det här fungerar inte längre. Och då väljer han att säga upp sig.
När han går – bestämmer sig hans chefer för att
“Som verksamhetschef vid hälsocentralen Centrum Primärvården Landstinget Västernorrland vill jag uppmärksamma IVO om en läkare med stora brister i sina medicinska kunskaper.”
Inspektionen för vård och omsorg tar emot anmälan som är på 22 sidor, den 23 januari, 2014. Det är en omfattande dokumentation av läkarens tid på vårdcentralen.
Maria Lindström: Han är ju legitimerad läkare i Sverige absolut, och det betyder att han kommer att jobba någon annanstans i landet. Den som jobbar som stafettläkare kanske jobbar en eller två veckor på samma ställe och att då fånga att någon kanske inte riktigt håller måttet, det är väldigt svårt. Och när vi nu faktiskt vet det här så måste vi skicka in det här så att inte så att inte folk gör samma tabbe igen, nej men det är fel uttryckt, men så att inte patienterna drabbas för det är det som är risken.
Vårdcentralens anmälan till IVO innehåller vittnesmål från en rad människor på olika arbetsplatser i Sundsvall. De var alla engagerade i att försöka hjälpa och utbilda läkaren.
Efter några månaders tjänst på Sundsvalls sjukhus konstaterar man att han har stora kunskapsluckor och att han:
Inläst: “Glömmer så gott som varje dag arbetsuppgifter han fått sig tilldelad, till exempel remisser recept eller epikriser som ska skrivas.”
Den pensionerade läkaren som vårdcentralen tagit in för att utbilda mannen – blir allt mer orolig.
Inläst: “Jag skulle gissa att han ungefär ligger på en kunskapsnivå före AT och medicinsk mognad och allmänkunskap som en sköterske- eller medicinstudent.”
En läkare från en annan vårdcentral kommer till Hälsocentralen Centrum för att objektivt utvärdera läkarens kunskaper:
Inläst: “… det är nog dags att se till att kompetensnivån höjs till vad man kan förvänta sig av en legitimerad läkare.”
Och i anmälan finns också resultat från de AT-tentor vårdcentralen låtit honom göra för att kontrollera kunskapsnivån.
Inläst: “Läkaren hänvisar ofta till att rättningskraven är för hårda, han tänkte rätt men skrev fel”
I januari 2014 börjar IVO sin utredning. Utredaren frågar en av hans tidigare arbetsplatser hur de uppfattade honom och får svar av den medicinskt ledningsansvarige:
Inläst: “Det krävdes en extensiv handledning av honom för att undvika misstag, detta då hans kunskapsnivå för att utföra korrekta bedömningar och föreslå en korrekt behandling var undermålig ”
I december 2014, efter tio månaders utredning, fattar Inspektionen för vård och omsorg, IVO sitt beslut.
Maria Lindström: Jag tycker att det är en märklig slutsats, märkliga slutsatser de drar och lite grann blir man ju fundersam på att – vad skulle vi ha gjort, egentligen. På vilket sätt skulle vi ha agerat för att de skulle ha gjort något åt det?
Jorun: Vad tänkte du när beslutet från IVO kom?
Annika Serrander: Ja… jag kände mig nog ganska tom tror jag.
“Det Landstinget Västernorrland anför är visserligen mycket oroväckande, men då “läkarens” kunskapsbrist inte kan kopplas till någon konkret händelse saknas förutsättning för IVO att anmäla honom till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
”Ärendet ska därför avslutas utan att någon vidare åtgärd vidtas.”
Annika Serrander: Det kändes väl ändå som att allt jobb vi la ner, allt det vi såg var ju det som gjorde att vi förhindrade att det hände någonting. Hade vi varit tuffare där, från början, och låtit honom jobba på, och han hade gjort ett misstag – hade det lett till att han inte längre får arbeta då som verksam läkare? Ja…
Maria Lindström: Nej jag har svårt att tycka att vi kunde ha gjort något annorlunda. Faktiskt. Vi har lagt ner jättemycket tid och energi på den här killen för att hjälpa honom för att fungera och för att skydda patienterna för att de inte ska råka ut för några felbehandlingar. Och det kan jag inte tycka att vi skulle ha låtit bli att göra.
Jorun: En sak jag funderar på – det är att du gör den här anmälan som ju är väldigt allvarlig, pga av att den här läkaren har stora brister i sina medicinska kunskaper, och så skriver du det här betyget till honom. Det här tjänsteintyget, där du inte nämner någonting om det?
Annika Serrander: Nej, det betyget är ju skrivet liksom till honom. Men däremot så kan man ju ringa mig för att få referenser då.
Jorun: Därför att du skriver ju att han är glad, vänlig…
Annika Serrander: Det var han!
Jorun: En positiv person.
Annika Serrander: Ja.
Jorun: Och att han uppskattas av både personal och patienter.
Annika Serrander: Och det gjorde han! Det är inget… Det var ju det som var… Han var ju otroligt uppskattad.
Jorun: Men han var ju dessutom inkompetent?
Annika Serrander: Ja. Precis. Och det har de fått veta de som har ringt och tagit referenser.
Jorun: Vet du vad han gör idag?
Maria Lindström: Jag har ingen aning.
Jorun: Vad skulle du tänka om det var så att han jobbar som läkare idag på en vårdcentral?
Maria Lindström: Jag skulle hoppas att de har koll på honom, och vet om att han inte kan någonting.
Telefonintervju verksamhetschef:
Jorun: Hej, Jag heter Jorun Collin och ringer från SVT, Uppdrag granskning.
Verksamhetschef: Hej.
Jorun: Hej. Du jag kommer precis ut från en vårdcentral i Sundsvall där en av dina läkare arbetade tidigare.
Verksamhetschef: Ja.
Jorun: PIIIIP Och jag undrar om du vet om den kritik som finns mot honom?
Verksamhetschef: Jag vet vad han själv har berättat. Jag var ju inte här när han blev anställd.
Jorun: Vet du vad ni tog för referenser?
Verksamhetschef: Vänta jag ska bara stänga dörren. Jag vet bara att HR-chef ringde till den tidigare chefen här och att hon säger att hon har tagit referenser och det framkom inga konstigheter där.
Jorun: För det är så pass allvarlig kritik som de berättar om här.
Verksamhetschef: Ok. Jag vet ju inte vad det är de berättar jag vet bara vad det är han har sagt till mig själv.
Jorun: Ok, vad handlar det om då? Som han själv...
Verksamhetschef: Det handlar om att han hade skrivit en remiss med en frågeställning som kanske inte var helt klar.
Jorun: Har du läst IVO-anmälan?
Verksamhetschef: Nej det har jag inte gjort. Det känns i alla fall som när han berättat att det är vissa rasistiska inslag i detta tycker jag. Men… det är mer än känsla.
På vårdcentralen i Malmö, läkarens nuvarande arbetsplats, tror alltså chefen att kritiken i Sundsvall skulle handla om rasism och inte om inkompetens.
Vi tar kontakt med läkarens tidigare arbetsplatser i Sverige.
Telefon Ann-Christin Runkvist: “Ja honom minns jag. Han gick introduktion på den enheten jag var chef på det var under våren 2009. Han gjorde aldrig något självständigt läkararbete hos oss, det upplevde vi inte att han var mogen för.”
Telefon Jan Castenhag:
Jorun: Vad minns du om honom?
“Han berättade att han studerat i Tjeckien och lite om sin bakgrund, och så skulle han börja att ta patienter då, men vi upptäckte strax att han saknade en hel del kunskaper som man förväntar sig att man skulle kunna. Jag tyckte att det var anmärkningsvärt så vi diskuterade i läkargruppen och vi misstänkte kanske att han inte hade läkarexamen. Vi hade ju många utländska kolleger där, och det var ju aldrig sådana här problem med någon.”
Jag får inte göra någon intervju med läkarens nuvarande chef, utan hänvisas till divisionschefen på Skånes universitetssjukvård – Karin Träff Nordström. Hon säger att de tog referenser när de anställde läkaren, men vart man vände sig, vem man pratat med, och när det i så fall skulle ha skett, vet hon inte och det finns inte dokumenterat.
Hon säger att hon uppfattar att mannen har den kompetens man ska ha som legitimerad läkare.
Karin Träff Nordström: Ja. Svar ja.
Jorun: Nu när ni har läst den anmälan som dom i Sundsvall gjorde, har ni gått igenom hans journaler då från hans tid hos er?
Karin Träff Nordström: Inte utöver det som gjorts kontinuerligt under hans tjänstgöring här, han har ju handledning och i den ingår att man går igenom journaler.
Jorun: Men alltså inte alla journaler?
Karin Träff Nordström: Inte alla journaler nej.
Jorun: Så ni har inte gjort någon ytterligare granskning av hans arbete hos er efter att ni fått veta allt som hänt tidigare?
Karin Träff Nordström: Nej det har vi inte gjort eftersom vi har bilden att vi har en kontinuerlig uppföljning och noggrann handledning.
Jorun: Men är du inte orolig för att han kan ha begått misstag hos er?
Karin Träff Nordström: Nej. Det är jag inte. IVO har ju tittat på anmälan och lämnat den utan åtgärd, eftersom det inte fanns några avvikelser eller händelser där som drabbat någon patient.
Vi har varit i kontakt med läkare, sjuksköterskor och handledare på sju olika vårdcentraler, sjukhus och äldreboenden runt om i landet där mannen arbetat. Troligen är det alla arbetsplatser han varit på sen han kom till Sverige. Och alla minns honom, just för att han var så trevlig och glad, men samtidigt inte klarade jobbet som läkare.
Men i Malmö, säger Karin Träff Nordström att de är nöjda med honom, och inte känner något behov av att närmare kontrollera vad han har gjort.
De visste inte att samtidigt som han anställdes, anmäldes han av vårdcentralen i Sundsvall.
Karin Träff Nordström: Vi visste inte om den. Det är rätt…
Jorun: Men det känns inte det minsta liksom osäkert för dig nu då att sitta där som ansvarig för han får ju jobba vidare hos er och ta emot patienter?
Karin Träff Nordström: Han jobbar och har patienter ja.
Karin Träff Nordström vill inte kommentera anklagelsen som läkarens nuvarande chef kom med. Att kritiken mot honom skulle handla om rasism.
I Sundsvall är dom helt oförstående till beskyllningen. Dom menar att de gjorde allt som stod deras makt för att få läkaren att fungera.
Annika Serrander: Vi har fem anställda muslimer här idag. Läkare. Vi har precis anställt en muslimsk kvinna som började igår. Vi jobbar väldigt aktivt för att ta emot läkare, från oavsett om man är muslim, eller från vilket land. Vi har läkare från Grekland, Tyskland, en sköterska från Chile. Vi är en arbetsplats med stor mångfald. Så – så kan jag säga är det INTE på den här arbetsplatsen.
Jorun: Vad tror du att det finns för anledning att säga det?
Annika Serrander: Det kan ju vara hans upplevelse, det kan man ju inte ta ifrån honom, men… eller också så är det ett försvar.
Trots den omfattande dokumentationen av läkarens kunskapsbrister så kunde han promenera ut från vårdcentralen i Sundsvall, som om ingenting hade hänt. Och bara någon månad senare börja ett nytt jobb – som läkare på en vårdcentral i Malmö.
Inspektionen för vård och omsorg gjorde nämligen bedömningen – att han kunde arbeta vidare.
När vi träffar avdelningschefen Thomas Mehralizade på IVO, har det gått drygt ett år sedan de fattade beslutet. Nu har de fått läsa igenom anmälan och sin egen utredning igen.
Thomas Mehralizade: Vi har blivit uppmärksammade på att det finns brister i själva den bedömningen och det beslutet, och vi har låtit våra jurister gå igenom själva vårdgivarens utredning ytterligare en gång och kommit fram till en annan bedömning.
Thomas Mehralizade sitter i IVOS ledningsgrupp. Det första han säger i intervjun är att de har gjort fel.
Thomas Mehralizade: Det vi ser det vi ser, är att vi inte har haft tillräckligt bedömningsstöd i den första handläggningen. Så det vi gör nu är att vi öppnar ett nytt tillsynsärende.
Jorun: Men vad tänker du om det, att den inte var tillräckligt bra den utredningen ni gjorde första gången, den tillsyn ni gjorde?
Thomas Mehralizade: Jag konstaterade just det att i de flesta fallen arbetar vi med kompetenssättande, så att säga, utredningar och här har vi brustit i just…
Jorun: Kompetenssättande utredningar, ni tar in någon sakkunnig helt enkelt?
Thomas Mehralizade: Ja eller om vi har den medicinska kompetensen på IVO så bör den vara medhandläggande. Och så har det inte varit i det här fallet. Rent formellt tycker jag att vi kan konstatera att vi har brustit i själva liksom handläggningen och det bedömningsstödet som i vanliga fall är vår praxis.
Jorun: I vanliga fall är vår praxis, säger du. Det finns ju en stor sannolikhet att det finns fler såna här fall. Alltså ni har ju fått av mig och det är därför ni har tittat på det en gång till och det är då du uppmärksammar att det har brustit.
Thomas Mehralizade: Det är välkommet med det här att få input och få signaler på när vi inte har fullföljt det handläggningssätt som vi egentligen ska göra. Så vi välkomnar det.
Jorun: Jag vill bara visa dig det här, det är en mailkorrespondens som är mellan en av den här mannens tidigare arbetsplatser i Dalarna och landstinget i Dalarna där dom skriver om exakt samma problematik som dom ju sen upplever i Sundsvall. Det här är alltså nånting som har funnits på i stort sett alla hans...
Thomas Mehralizade: Som har följt med vederbörande? Mm...
Jorun: Och det tycker jag är otroligt att det inte finns med i er utredning, att man inte gör en lite större ansträngning att kartlägga...
Thomas Mehralizade: Och det vidhåller jag. Och det är det jag menar, vi borde ha ansträngt oss mer, att få kontakt med vederbörande och stämt av med uppgifter som fanns i utredningen.
Jorun: Den här vårdcentralen då som gjorde den här anmälan, vad har du för tips till dom nästa gång det börjar en läkare hos dom som dom uppfattar som medicinskt helt okunnig?
Thomas Mehralizade: Dom ska göra precis det dom har gjort. Dom gjorde en mycket utförlig utredning.
Jorun: Och ändå så blev det så här.
Thomas Mehralizade: Ja, vi har gjort en felbedömning…
Telefonintervju med Maria Lindström:
Maria Lindström: Maria Lindström.
Jorun: Hej Maria, det är Jorun Collin, från Uppdrag granskning.
Maria Lindström: Hejsan! Jag ska gå någonstans där det är lite tystare.
Jorun: Gör det. Du, jag kommer precis ut från Inspektionen för vård och omsorg, och har pratat med dom om anmälan som ni gjorde i Sundsvall, och som dom ju avslutade utan åtgärd.
Maria Lindström: Ja.
Jorun: De säger att de gjorde en felbedömning.
Maria Lindström: Ja, det är ju tragiskt alltihop.
Jorun: Och det som händer nu är att de har beslutat att öppna en ny utredning.
Maria: Det känns ju väldigt skönt att höra någonstans, för det ökar ju förtroendet för.
Jorun: Vad tänker du om att han har kunnat arbeta i två år efter att ni gjorde er anmälan?
Maria: Jag hoppas bara att hans arbetsgivare har haft god koll på vad han gör. Sid 7/11 2016-03-29 kl. 14:21:23
DEL 2 – Det nordiska samarbetet
Växeln: Välkommen till Inspektionen för vård och omsorg.
Jorun: Hej, jag skulle vilja få ut de listor med namn som ni varje vecka får från de övriga nordiska länderna. På sjukvårdspersonal med svensk legitimation som har begått allvarliga misstag utomlands...
Växeln: Då är det nog huvudregistratur, dröj kvar...
Inspektionen för vård och omsorg ansvarar för tillsynen över vår svenska sjukvård och personalen som arbetar där.
Myndighetens vision sammanfattas i slogans som “Vi har koll!” och “Vi gör vården och omsorgen säkrare och bättre!”.
En av IVOs många uppgifter är att utreda personer med svensk legitimation som misskött sig utomlands.
Thomas Mehralizade: Man skulle ju kunna säga att det fungerar som något form av varningssystem där vi bistår varandra med information om behörighetsinskränkningar eller återkallning av legitimation mellan dom nordiska länderna.
Jorun: Så det är av patientsäkerhetsskäl, man ska inte kunna begå allvarliga misstag i ett land och sen flytta vidare och jobba vidare i grannlandet som om inget hänt?
Thomas Mehralizade: Det stämmer.
Men när vi börjar gå igenom högen av fall, ser verkligheten annorlunda ut.
Förra året fick IVO underrättelser om 63 läkare och sjuksköterskor i Norge, Danmark eller Finland. De flesta hade begått misstag som bedömts så allvarliga att legitimationen där påverkats. Eller fått varningar eller anmärkningar. Men de hade också svenska legitimationer och IVOs uppgift var nu att utreda om också dom skulle beröras.
När en läkare eller sjuksköterska missköter sig så illa att deras första, ursprungliga legitimation dras in – så ska legitimationerna de i princip fått på köpet i andra länder, också återkallas.
En av de 63 utredningarna handlar om en läkare som under 20 år arbetat i Danmark, Norge och Sverige. Och i varje land har han anmälts för felbehandlingar av patienter.
Klipp: Dansk nyhetsuppläsare. DR
Förra året berättade Danmarks radio om en mängd anmälningar om felbehandlingar och hur han till sist stoppas av den danska Sundhedsstyrelsen. Han hade då gett en patient en spruta vid bröstbenet, och stuckit så illa att ena lungan punkterades.
Bilder: DR
Sverige får underrättelsen från Danmark om den indragna legitimationen och då ska mannens svenska legitimation också återkallas.
Men det är inte så enkelt som det låter. Månaderna går, för nu ska ytterligare en instans säga sitt. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Från att läkaren blev av med sin legitimation i Danmark tar det över ett halvår innan beslut fattas i Sverige och under tiden arbetar mannen som läkare på en mottagning i Sverige. Och håller kurser som legitimerad läkare.
Susanne Billum: Ja, när HSAN får in en anmälan så det första man gör är att delge den anmälda personen anmälan så att den får tillfälle att svara. Och det kan ibland ta ganska lång tid att delge någon som befinner sig utomlands som inte är så intresserad av att lösa ut någon försändelse från HSAN kanske.
Jorun: Det är alltså sju månader som han egentligen inte skulle få jobba som legitimerad läkare i Sverige men som han har kunnat göra det...?
Susanne Billum: Ja, alltså, nu är det ju så att de här ärendena måste avgöras av nämnden de kan inte avgöras av ordföranden. Och nämnden sammanträder bara en gång i månaden, och utom det här med delgivningen och att vi måste utreda det danska regelsystemet så var det ju så att han hade ett ombud som framställde diverse rättsliga yrkanden som komplicerade processen vilket gjorde att vi måste slutförelägga honom. Och så där. Och det tar också en viss tid va.
Jorun: Varför måste personen delges? Kan man inte delge att ni har du inte längre en legitimation?
Susanne Billum: Nej de måste få möjlighet att svara, innan man kan dra legitimationen.
Jorun: Men vad skulle personen i fråga kunna svara som skulle ändra eller påverka ert beslut?
Susanne Billum: Ja… det är bara så att det är det regelsystem som finns.
Klipp från DR:
Dansk reporter: Känner du dig förföljd?
Läkare: Ja.
Dansk reporter: Vem förföljer dig?
Läkare: Det är Sundhetsstyrelsen, hela läkarsystemet i Skandinavien. Det är en systematisk förföljelse av oliktänkande i Skandinavien. Både Norge, Danmark och Sverige.
Dansk reporter: Vad betyder det för dig?
Läkare: Det betyder att jag kan inte känna mig trygg att jobba här så jag överväger att flytta till Tyskland för att kunna jobba under trygga omständigheter.
Förra året fick han med hjälp av svenska Socialstyrelsen att få en tysk läkarlegitimation. Så just nu kan han alltså arbeta som legitimerad läkare, inte i Danmark eller Sverige – men i Tyskland.
Bild: Certifikatet från Socialstyrelsen.
Vi fortsätter att gå igenom de underrättelser Sverige fick förra året genom det Nordiska samarbetet. Och ser snart att fallet med läkaren som blev av med sin svenska legitimation – är ett undantagsfall. För även om det tog tid – så agerade de svenska myndigheterna.
Men av de 63 fall som rapporterades i fjol är det hittills bara 4 fall där också den svenska legitimationen påverkats.
I högen av underrättelser hittar vi en 62-årig dansk läkare som misskött sig så allvarligt att hans legitimation dragits in temporärt i Danmark.
Oavsett var han nu bor eller var han arbetar så ska han inte ha kvar sin svenska legitimation, när hans ursprungliga, danska, är indragen.
Men IVO avslutar ärendet utan åtgärd, och han får behålla sin svenska läkarlegitimation.
Thomas Mehralizade: Den informationen jag har utan att gå in på alla detaljer i ärendet är att vi inte fastställt att han var folkbokförd i Sverige.
Jorun: Om man har begått ett misstag i ett av våra grannländer, då gäller det alltså bara att ha is i magen och vänta med att börja jobba i Sverige tills ni har gjort eran utredning och avslutat den, då är det fritt fram för mig att arbeta i Sverige, utan att min legitimation är påverkad alltså?
Thomas Mehralizade: Det du exemplifierar är att vi har fått en underrättelse, vi fastställer att personen skulle i så fall vara yrkesverksam i Sverige, och kan vi inte göra det så är det ett skäl för att vi avslutar dom här ärendena.
Jorun: Men tycker du att det verkar patientsäkert?
Thomas Mehralizade: Utifrån vårt perspektiv när vi får kännedom om yrkesutövning så kan vi göra bedömning om vi ska öppna ett ärende och följa upp så att säga vederbörande. Patientsäkerhetsfrågan här tycker jag åläggs både tillsynen men också vårdgivaren. Vi är oerhört beroende av att få de här signalerna från vårdgivarna.
Jorun: Såklart, men det hör ju till ert vanliga arbete, det har ju ingenting med det nordiska samarbetet att göra. Det är det jag undrar, varför ska ni ens ha det nordiska samarbetet om det i stort sett bara ger er pappersarbete? Det ger er ju ingenting.
Thomas Mehralizade: Det håller jag inte riktigt med om. Jag skulle nog vilja formulera så
här att det här underrättelse från andra nordiska länder är oerhört viktigt om personen i fråga
kan bli föremål för en senare utredning, eller vi får information från vårdgivare att personen är yrkesverksam i Sverige.
Det är nu fritt fram för den olegitimerade läkaren, att åka över bron till Sverige och fortsätta arbeta som legitimerad läkare som inget hade hänt.
Vi ser snart ett mönster. När underrättelserna från våra grannländer hamnar på IVOs bord, får det knappt några konsekvenser.
I knappt hälften av fallen tycks IVO inte göra någonting. De öppnar inte ens en utredning.
Thomas Mehralizade:
Kan vi inte fastställa att vederbörande är yrkesutövande i Sverige så kan inte vi heller öppna upp en tillsyn.
Jorun: Vad vet ni om fallen då? För jag har bara fått namn. Vet ni mer? Vet ni nåt om fallen, vad dom har gjort?
Thomas Mehralizade: Jag kan inte, jag har inte satt mig in i hur själva handläggningen har gått till, då får ju jag så att säga ställa frågor till handläggarna så att säga, så det kan jag inte uttala mig om.
I de fall där IVO väljer att inte öppna någon utredning, så kan vi inte få reda på vad vårdpersonalen i fråga gjort för misstag i något av våra grannländer. Och inte heller vad som hänt med legitimationen där.
Thomas Mehralizade förklarar och försvarar myndighetens arbete, men så plötsligt – i slutet av intervjun – säger han att rutinerna ska ändras.
Thomas Mehralizade: Vi är medvetna om och har blivit uppmärksammade på när det gäller handläggning av dom här underrättelserna om vi håller oss till dom ärendena du lyfter fram.
så är den samlade bilden att vi har så att säga inte följt upp handläggningsrutinerna på ett sånt sätt så att dom är ändamålsenliga.
Jorun: Så det här funkar inte så bra som du skulle hoppas?
Thomas Mehralizade: Vi har ju blivit uppmärksammade på att vi behöver förbättra och göra en översyn kring våra handläggningsrutiner. Vi gör både en granskning och vi har tagit fram en helt ny rutin som beslutades i förra veckan där vi säkerställer att alla ärenden som kommer in som underrättelser innebär att vi öppnar ett ärende.
Jorun: Så nu ska ni alltså öppna utredningar på alla underrättelser ni får?
Thomas Mehralizade: Det har vi beslutat.
Jorun: Varför har ni inte förstått att ni ska göra det tidigare?
Thomas Mehralizade: Därför att vi inte har granskat det på det sättet.
Det Nordiska samarbetet som på pappret ser ut att vara tryggt och patientsäkert, fungerar inte. Sjukvårdspersonal som misskött sig i våra grannländer kan i stort sett utan problem – jobba vidare i Sverige.
Men från och med nu, ska det alltså inte längre vara möjligt.