Vi är på väg till Örnsköldsvik, Under tre års tid har tipsen ramlat in härifrån. Dom handlar om ett kommunalt äventyr som det har skrivits hundratals artiklar om i lokaltidningarna. Ändå fortsätter tipsen om att allt inte står rätt till. Och spåren efter kommuninvånarnas pengar leder långt utanför Sveriges gränser.
Reporter: – Hej får jag ställa en fråga till dig?
Stig Liljebo: – Yes.
Reporter: – Sophia heter jag kommer från Uppdrag Granskning, håller på och tittar lite grann på Sekabaffären.
Stig Liljebo: – Jaha, Sekab ja.
Reporter: – Ja, vad tänker du om den?
Stig Liljebo: – Ja, jag vet ju att det inte nådde det mål som man hade satt utan det vart en störtdykning.
Michéle Norén Taylor: – Hur kommer det sig att ni tar upp den här saken nu då?
Reporter: – Vi har fått så himla mycket tips att allt inte står rätt till
Reporter: – Känner ni till någonting om hur ekonomin är här i Örnsköldsvik?
Lasse: – Ja den är dålig.
Reporter: – Har du funderat på varför?
Lasse: – Sekab ha ha.
Par på stan: – Nä nä vi törs nog inte va med.
Reporter: – Jo!
Par på stan: – Jag vet vad du ska fråga
Reporter: – Hur vet du det?
Par på stan: – Joo…
Reporter: – Hur vet du det?
Par på stan: – Jag var nere på affären så stod ni där.
Reporter: – SD: Ja ha så hörde du det eller?
Par på stan: – Ja ja.
Reporter: – Ja ha.
Par på stan: – Känslig fråga.
Reporter: – SD: Är det så?
Par på stan: – Ha ha. Jaaa..
Sekab-affären är känslig i Örnsköldsvik. Tre kommuner är inblandade, Umeå är bara med på ett litet hörn och har förhållandevis inte lagt ner mycket pengar, Skellefteå har lagt ner massor men har också gjort upp med hela affären, en VD och en hel styrelse har avgått på grund av den. Men i Örnsköldsvik är det annorlunda.
Reporter: – Hej Sophia Djiobaridis heter jag, kommer från Sveriges television. Jag ska träffa Elvy Söderström.
Receptionist: – Elvy Söderström då ska jag ta kontakt med hennes sekreterare.
Det är framför allt här affären har utspelat sig och det är här man in i det sista fortsätter att försvara den.
Elvy Söderström: – För det första så har vi ingenting som heter Sekab-affären, men när det gäller…
Reporter: – SD: Jodå det har vi.
Elvy Söderström: – Nä nä.
Reporter: – Jo det har ni, men fortsätt du får kalla det vad du vill, jag får kalla det vad jag vill.
Elvy Söderström: – Ja det får du göra. Men motivet till varför vi sa ja och varför vi uppdrog till vårt Övik energi att tillsammans med Skellefteå kraft och Umeå och privata aktörer förvärva Sekab, det var att vi såg en risk att all den kompetens och kunnande som hade byggts upp under många år skulle gå förlorat.
Vi tar det från början.
Under den här perioden, tidigt 2000-tal, är Örnsköldsvik ett centrum för etanolforskning och utveckling – framför allt genom det privatägda företaget Sekab, Svensk Etanolkemi AB, men också genom forskningsprojektet Etanolpiloten. Dåvarande Statsminister Göran Persson – här i armkrok med Elvy Söderström, inviger det hela under pompa och ståt.
Arkiv SVT Mittnytt 26 maj 2004:
Göran Persson: – ”Bilar kommer vi att använda men dom ska gå på ett annat bränsle i framtiden – det här kan vara det bränslet”
Här forskades det kring hur man utvinner etanol ur skogsmassa, planen var att den tekniken sen skulle säljas till resten av världen. Och den som skulle se till att få det gjort var bygdens framgångsrike bilhandlare Per Carstedt, han är en visionär och kommer så småningom bli känd som Etanol-Jesus. – Målet är att bli bäst i världen på förnybara miljövänliga bränslen.
Arkiv SVT Mittnytt 10 december 2003:
Per Carstedt: – Jaa det är kaxigt för det första har vi jobbat med biodrivmedel etanol har vi hållit på med i 20 år. Vi är etanolmecka kan du säga i Europa redan.
Men slutet av 2004 händer det som inte får hända i etanolmecka – Sekab och rädslan för att förlora det så viktiga bolaget resulterar i ett gemensamt krafttag i regionen.
Arkiv SVT Mittnytt 1 december 2004:
Nyhetsuppläsare: – Nu gör Örnsköldsvik gemensam sak med Umeå och Skellefteå för att rädda kvar etanolindustrin inom regionen.
Sekab blir kvar i Örnsköldsvik och får nu de . Den andra storägaren blir det privata bolaget EcoDevelopment, som . Han blir året efter också . Etanolbranschen är under dom här åren glödhet i Sverige och det är Sekab som .
Dan Olsson: – Per Carstedt han var ju han var ju missionär för frågan det är ju helt klart sen var han ingen affärsman i mina ögon.
Dan Olsson har tidigare varit oppositionsråd i Örnsköldsvik i . Nu sitter han i men är fortfarande kvar som i det viktiga kommunala som äger eller deläger kommunens andra bolag – däribland Sekab. Han var med från allra första början och sa precis som i princip alla andra politiker i Örnsköldsvik, ja till att gå in och köpa.
Dan Olsson: – Poängen var nog att, att försöka rädda kvar en verksamhet som fanns i Övik och som hade ju då en som vi trodde bra ide om att kunna använda cellulosa till att göra drivmedel.
Men det tar inte lång tid förrän det blir problem. Att göra etanol av skog är fortfarande inte lönsamt här hemma, så Sekab smider stora planer på nya fabriker – inte i Norrland som politikerna hoppats på utan i . Men för dom investeringarna behövs pengar som bolaget inte har, istället ber man de kommunala ägarna om hjälp .
Och i från kommunens huvudbolag Rodret kan man läsa om hur det gick till när politikerna skulle fatta beslut om det där allra första lånet som för Örnsköldsviks del var på 70 miljoner. Och redan här börjar jag ana att något är fel. I protokollet står det att kommunjuristen bedömt att det inte finns något kommunalrättsligt hinder för det här lånet. Men jag hittar inget underlag till den där bedömningen. Och det var Elvy Söderström som informerade dom andra på mötet om den.
Elvy Söderström: – Man arbetar naturligtvis tillsammans söker svar och så vidare, och när det gäller lagen och lagstiftningen så fungerar det ju så att energibolagen äger rätt att investera utanför kommungräns och även annan gräns.
Reporter: – Men du, men du vilken kommunjurist är det du syftar på här? Det står ”kommunjuristen”.
Elvy Söderström: – Ja.
Reporter: – Vilken kommunjurist?
Elvy Söderström: – Det var vår kommunjurist.
Reporter: – Vilken? Vem är det?
Elvy Söderström: – Det var fler som gjorde bedömningen.
Reporter: – Ni hade två kommunjurister under den tiden anställda på kommunen...
Elvy Söderström: – Ja.
Reporter: – Ja är det Jeanette Nordin menar du då som ska ha gjort denna bedömningen?
Elvy Söderström: – Inte bara hon. Det här är så...
Reporter: – Nä men är det hon? Var hon med och gjorde bedömningen, om jag säger så då?
Elvy Söderström: – Ja jag ska ändå svara på det, men jag ska också berätta att det här är alltså Skellefteå kraft, Umeå energi och Ö-vik energi, tre bolag som har kompetenser och som har gjort bedömningar. Och vi har då fått ta del av den samlade delen, och när jag meddelade detta så hade jag fått det klartecknet att det här låg inom gränsen för...
Reporter: – Från vem?
Elvy Söderström: – ... kommunala bolag
Reporter: – Från vem?
Elvy Söderström: – Ja, ja samlat. Jag kan inte exakt säga exakt alla personerna.
Reporter: – Nä men säg en, säg en kommunjurist som du syftar på här då.
Elvy Söderström: – Ja vår kommunjurist, det var ju…
Reporter: – Vem?
Elvy Söderström: – Det var Jeanette som jobbade med och gjorde den bedömningen.
Reporter: – Ja hejsan är detta kommunjuristen Jeanette Nordin?
Jeanette Nordin: – Jaa det stämmer.
Reporter: – Vi håller på och tittar på det här med Sekab-affären.
Jeanette Nordin: – Haa..
Reporter: – ... och i samband med det så är det så här att man i Rodrets styrelse säger att den juridiska bedömningen som kommunjuristen gjort...
Jeanette Nordin: – Nä...
Reporter: – ... visar att det inte finns något kommunalrättsligt hinder?
Jeanette Nordin: – Ja men... alltså då får jag bara säga så här, jag hade inte gjort någon sådan bedömning.
Reporter: – Nä.
Jeanette Nordin: – Nä.
Reporter: – Nä.
Jeanette Nordin: – ... det kan jag inte själv erinra mig att jag har gjort. Nää.
Reporter: – Nä, varför säger dom så, vad tänker du om det…
Jeanette Nordin: – Jag vet, jag vet, jag kan inte... ja alltså jag vet inte varför man säger så men det är väl kanske bra och känns tryggt att man kan säga det, jag vet inte.
Reporter: – Men du hade aldrig fåt ett sådant uppdrag?
Jeanette Nordin: – Nää det där är ju så pass viktiga saker så skulle någon fråga mig om en sån sak, då skulle jag ju göra en riktig utredning. Sån är jag. Jag har jobbat så pass länge i den här branschen så det vet jag hur man liksom handlägger en sådan fråga.
Reporter: – Ja.
Reporter: – Jag har pratat med henne och det stämmer inte.
Elvy Söderström: – Okey. Ja, men jag har också pratat med henne och många andra...
Reporter: – Nä men vänta lite nu. Du kan ju inte bara försöka skyla över det här.
Elvy Söderström: –Men jag skyler inte över...
Reporter: – Jo, så här är det, det finns ett styrelseprotokoll, det här är ju jätteviktigt!
Elvy Söderström: – Ja...
Reporter: – Här finns ett styrelseprotokoll
Elvy Söderström: – Mm..
Reporter: – Där ni ska bestämma om att skjuta till en massa pengar och där meddelar du till den övriga styrelsen att den juridiska bedömningen som kommunjuristen gjort visar att det inte finns några kommunalrättsliga hinder.
Elvy Söderström: – Ja.
Reporter: – Det är ju inte sant. Hon har ju inte gjort den bedömningen?
Elvy Söderström: – Nä. Hon säger det nu, ja...
Reporter: – Ja men visa mig den i så fall om du menar att den finns. Det finns ju inga kommunjurister som gör en utredning och sen inte ens skriver ett PM om det.
Elvy Söderström: – Vi har samlat i de tre kommunala energibolagen, fått... bedömningar gjorda.
Reporter: – Men visa mig den utredningen då.
Elvy Söderström: – Det finns ingen skriftlig utredning på det.
Reporter: – Nä, men, men menar du att den kommunjuristen du hänvisar till, det är Jeanette Nordin, och henne har jag pratat med, hon säger någon sådan finns inte...
Elvy Söderström: – Okey.
Reporter: – Menar du att hon ljuger då?
Elvy Söderström: – Nej.
Reporter: – Nähä, vad menar du då?
Elvy Söderström: – Jag menar att hon har ingen utredning sådan gjort.
Reporter: – Nä men varför har du skrivit... sagt det då till övriga styrelsen?
Elvy Söderström: – Vi har gjort en bedöm... jag har fått den signalen att det gjordes en bedömning att det här var förenligt.
Reporter: – Vem är det som har signalerat det då?
Elvy Söderström: – Ja det är många.
Förutom folkpartiets representant röstar samtliga ledamöter ja på det där så viktiga styrelsemötet och lånekarusellen är därmed igång…
Det är två världar som möts. Den kommunala som ju ska se till att invånarna får det dom behöver som till exempel en bra skola och fungerande omsorg inom kommunens gränser. Och den privata som ser hela världen som sitt arbetsfält.
Arkiv SVT Mittnytt 17 december 2007:
Nyhetsuppläsare: – Inom ett par månader hoppas etanolföretaget Sekab i Örnsköldsvik ha en ny kapitalstark ägare. Under tiden har dom nuvarande ägarna, bland annat kommunala Öviks energi, gått in med pengar för att undvika en konkurs. Men hur mycket vill dom inte säga.
Så här i efterhand vet vi att det den här gången handlade om ett . Inget sköts till från privata EcoDevelopment. Och någon ny kapitalstark ägare dyker aldrig upp. Här blir det Sekab inte bara investerat i Östeuropa utan de lånade pengarna har också använts till att starta bolag i Afrika.
Dan Olsson: – Det är inte klokt alltså, det var ingen som hade en, hade en ens en tanke på att det, vi skulle hamna i Afrika utav alla liksom, då det här börja. Och det visar väl bara liksom, då kan dom tycka ja men du var ju med och sa ja från början – ja men det innebär ju inte att man får … om man gör ett fel kan man inte hålla på och liksom och öka på det felet hela tiden man måste ju kunna ha modet att säga, nä men det här är ju inte det vi ska syssla med, det här är ju så långt ifrån det vi hade sagt att det här skulle handla om, förädla norrländsk råvara till drivmedel. Och vi är liksom i Ungern, vi är i Afrika och Polen och så vidare.
Ett efter ett börjar oppositionspartierna och vill inte längre vara med på Sekab-tåget. Men majoriteten med Söderström i spetsen driver äventyret vidare.
Dan Olsson: – Då vi började på att se att dom, dom profetior dom saker och ting som man hade pratat om, dom, dom ekonomiska resultanterna inte alls var det som hade beskrivits då vi sa ja till det här. Och det liksom upprepas gång efter gång, då under en kort tid där fram till 2007. Ja och bankerna sa att nu säger vi upp lånen. Då börjar man ju liksom och känna att men det här är ju alldeles för skakigt för att vi ska vara liksom med i det här.
När vi försöker tränga igenom alla beslut som fattats för att se hur mycket pengar som gått åt och vart de tagit vägen, hittar vi flera domar som rör Örnsköldsvik och Sekab, får äga den etanolfabrik i Polen som Sekab varit med och byggt eftersom det är kommunens elbolag som delvis äger Sekab och elbolag måste inte alltid följa kommunallagen. Men vi hittar också som säger att kommunfullmäktige gjorde fel då man vid olika tillfällen beviljade borgen på sammanlagt närmare en kvarts miljard kronor till Sekab.
Elvy Söderström: – Vi gör bedömningen att det var rätt att ge förutsättning för energibolagen att göra de här investeringarna.
Reporter: – Förvaltningsrätten hade fel?
Elvy Söderström: – Nä men alltså, man, dom hade en annan bedömning om just motivet till varför vi gjorde det. Vi ville trygga och säkra vårt energibolag.
Reporter: – Du svarar ju inte på frågan.
Elvy Söderström: – Jo.
Reporter: – Jag lyssnar på vad du säger och du svarar inte på frågan.
Elvy Söderström: – Okey.
Reporter: – Vad tycker du om domarna? Det är tre domar som säger att man i fullmäktige har gjort fel.
Elvy Söderström: – Ja då har vi lärt oss av det.
Reporter: – Vad sa du?
Elvy Söderström: – Då har vi ju lärt oss utav det.
Reporter: – Men det har ni ju inte för ni fortsatte att gå i borgen och ge lån och så vidare. Så det har ni ju inte.
Elvy Söderström: – Vi har gjort det till vårt energibolag. Vi har inte beviljat något till något annat företag, vi har beviljat medel till vårt energibolag.
Det där är en sanning med modifikation. Örnsköldsviks kommun har under årens lopp byggt upp ett helt bolagsimperium med en komplicerad struktur. Rodret är alltså moderbolaget som sen har som i sin tur har ett nytt moderbolag med dotterbolag som har dotterdotterbolag och så vidare. Men det råder ingen tvekan, även om pengarna går via flera olika bolag så är det som från början kommer från kommunen och som går till Sekab.
Och vad gäller de tre domarna som sa att kommunen gjort fel så vann dom aldrig laga kraft på grund av en teknikalitet – överklagandena av kommunens beslut visade sig ha lämnats in för sent...
Arkiv SVT Västerbottennytt 7 februari 2008:
Nyhetsuppläsare: – Det skakar kring etanolsatsningen längs Norrlandskusten. Etanol av skogsråvara kostar mer än dubbelt så mycket att producera som sockerrörsbaserad etanol.
Det går inte som man tänkt sig, planerna att bygga fabriker i Norrland för att ge jobb och bli ett nav i etanolvärlden läggs på is. Istället fortsätter Sekab att som man säger säkra råvaror på annat håll i världen. Och man vill inte bara köpa och sälja, man vill också producera. Örnsköldsviks kommuninvånare har inom loppet av några år nu blivit delägare i diverse bolag i Polen, Ungern, Moçambique och Tanzania. Och när jag går igenom fakturorna från den här tiden är det svårt att tro att Sekab är ett bolag i finansiell kris. runt om i världen avlöser varandra – många i businessclass, Carstedt och kompani bor på och på de lånade pengarna. Man har kontor i Sydafrika, på Mauritius, och kör i Tanzania. Och man hyr in till allt möjligt. Headhuntare skatterådgivare, media strateger, och konsulter som ska hitta nya finansiärer.
Mona-Lis Bäcklund: – Jag tycker de ska ägna sig åt det de ska jobba egentligen – oss som finns i Örnsköldsviks kommun. Jag tror inte på det där andra. Dom har inte kunskap till det. Det är min uppfattning.
Reporter: – I längden vem är det som får betala tänker du?
Mona-Lis Bäcklund: – Det är vi som får betala, det ligger... skatterna, det är ju skatterna som ska finansiera allting. Det är ju som så. Det är vad jag tycker i alla fall.
Per Nordin: – Får väl se om du får fram någonting. För det ganska tyst nu.
Reporter: – Är det så? för det är väldigt många som när jag försöker prata med folk här, det är väldigt många som inte vill svara och som inte som säger ja det ligger bakom oss och lite så där.
Per Nordin: – Ja, det är väl, det är väl skäms väl kanske över att... hur hela affären har blivit. Det är ju kommunen som står bakom det här. Och det är ju våra pengar... låna ut till Sekab... hur många miljoner är det?
Benny och Greta: – Rent generellt kan jag ju tycka att det finns vissa saker som en kommun inte ska syssla med. Dom ska syssla med sånt som rör skola och omvårdnad utav äldre ch barn och så vidare. Och resten kan dom lämna därhän åt dom som är proffs på det.
Reporter: – Är det en hälsning till Örnsköldsviks politiker det här eller?
Benny och Greta: – Ja jag vet inte om det är lönt att hälsa så mycket, jag vet inte hur mycket dom lyssnar.
Reporter: – Det är ju en uppsjö med fakturor på dyra resor i business class fabriksnya leasingbilarbilar, dyra skolavgifter kontorslokaler headhunters, vi pratar, återigen vi pratar om ett kommunalt bolag här. Reser du själv i business class när du flyger?
Elvy Söderström: – Nä.
Reporter: – Det gör du inte?
Elvy Söderström: – Nä, det här är alltså återigen ett arbete som har pågått under årens lopp som kanske innehåller just lite i fartblindhet utav skälet att viljan att lyckas med att med hjälp av forskning och utveckling och annat få fram bränslen som gör att det kan bli ett alternativ till de fossila bränslena som idag finns i tankarna. Här hade man någonting annat i tankarna.
Reporter: – Ja.
Elvy Söderström: – Och viljan är så stark att kunna få det här att utvecklas till något bra och vi i den här delen av världen ska kunna vara en del i att hitta lösningarna. Så att ibland kanske det har gått för fort.
Reporter: – Um..
Hösten 2008 är det kris igen, Sekab behöver räddas från konkurs och kommunerna måste återigen . Under de här första åren lämnar kommunerna över 700 miljoner till Sekab i olika tillskott samtidigt som privata EcoDevelopment skjuter till 40 miljoner det vill säga cirka fem procent utan att . Det är anmärkningsvärt på flera sätt.
Elvy Söderström: – När vi fattade beslut så hade vi full förtroende för att man hanterade det här genom de energibolag som utgjorde ägarskapet genom NEKAB.
Reporter: – Ja men vem som helst som, som kan någonting om aktiebolag vet ju att om det krävs ett aktieägartillskott och det bara är några av aktieägarna som gör det här stora tillskottet mångmiljontillskottet då ska det ju naturligtvis visas i ägarandelar.
Elvy Söderström: – Ja.
Reporter: – Och det gjorde ju inte det, det innebär ju att ni gav dom privata intressenterna pengar.
Elvy Söderström: – Nä vi har därefter har ägarandelarna förändrats.
Reporter: – Jo men det var ju inte förrän 2009.
Elvy Söderström: – Nä, men det har gjorts.
Reporter: – Men du känner till det här att man inte få lov att lämna stöd till enskild?
Elvy Söderström: – Ja självklart det här var ju då ett delägt kommunalt bolag.
Reporter: – Men det var ok att ni gjorde det 2006, 2007, 2008 och så rättade ni till det 2009 då det är så du tänker?
Elvy Söderström: – Nä jag, jag kan, jag kan inte svara på detaljerna på vad som låg bakom men värden kan vara många olika saker, värden kan också vara vikten av kompetens för att kunna..
Reporter: – Inte i balansräkningen.
Elvy Söderström: – Ja det där var i alla fall vår bedömning då och sedan att vi rättade till det.
Det är alltså först nu 2009 som kommunerna i gengäld för alla hundratals miljoner man plöjt ner, till sist kräver och får majoritetsägande i Sekab. Och därmed börjar ett frenetiskt arbete med att få kontroll över vart pengarna tar vägen...
Arkiv Västerbottensnytt 14 januari 2009:
Nyhetsuppläsare: – Etanolbolaget Sekab bryter mot sina ägarinstruktioner när dom fortsätter arbetet för etanolproduktion i Afrika, det anser flera politiker...
Alla utlandsprojekt blir slutligen ohållbara för kommunerna dels på grund av den men också det rent att kommunala pengar hamnar i Afrika istället för hos kommuninvånarna i Örnsköldsvik. Dessutom hörs protester om landgrabbing – att vita, rika länder lägger beslag på stora markarealer i Afrika... Och när sedan finanskrisens effekter blir allt tydligare kommer beslutet.
Arkiv SVT Mittnytt 20 februari 2009:
Nyhetsuppläsare: – Etanoltillverkaren Sekab varslar 70 anställda i Örnsköldsvik. Dessutom upphör produktion...
Per Carstedt lämnar vd-posten och all verksamhet utomlands ska omedelbart börja det vill säga säljas eller läggas ner…
Omstruktureringen sker under våren men pengarna fortsätter att rulla i Sekab. Ett norskt konsultbolag ABG Sundal Collier som hittills för att hitta finansiärer utan att lyckas, får ytterligare 175 000 kr i månaden + omkostnader för att leta köpare till Sekabs bolag i Polen och Afrika. Men inte heller det lyckas och månaderna går – Men så i september presenterar sig ...
Arkiv SVT Mittnytt 22 september 2009:
Nyhetsuppläsare: – Så till nya turer i Sekabs omdiskuterade Afrikasatsning nu vill den före vdn köpa bolaget.
Speakerröst: – Affären verkar vara en känslig historia Carstedt vill inte låta sig intervjuas, inte heller den nuvarande vd:n Björn Edström. Kommunalrådet i Örnsköldsvik Elvy Söderström har inga kommentarer...
Makthavarna vill helt enkelt inte svara och många undrar nog varför. Möjligen beror det på alla besvärande frågor som uppstår när prislappen blir känd. – för i oktober 2009 köper Carstedts bolag EcoDevelopment de två Afrikabolagen för styck.
Hur gick den där försäljningen till? Och exakt vad fanns där nere i afrikabolagen när kommunägda Sekab i princip gav bort dem till sin förre vd?
Och stämmer tipsen vi fått att han var betald för att hitta köpare samtidigt som han själv alltså var spekulant...
Det finns bara ett sätt att gå till botten med det hela jag måste söka upp huvudpersonen själv: Per Carstedt.
Det är via Sekabs växel jag får veta att han idag befinner sig i Tanzania. När jag får tag på honom går han med på att träffas på Sekabs gamla kontor i diplomatkvarteren i Dar es Salaam.
Reporter: – Hej hej!
Här finns mycket som minner från Sekab tiden – logotypen är förvillande lik, bara själva namnet har ändrats. Men en stor skillnad är det – det är inte längre prat om att rädda världen genom att producera etanol – nu är det socker åt folket som gäller för Carstedt.
Per Carstedt: – Jag tror fortfarande om vi ska ha en hållbar värld så är det förnybar energi vi ska göra och inte socker.
Reporter: – Men tillsvidare blir det socker?
Per Carstedt: – Av det enkla skälet att Tanzania importerar 50 procent av allt socker idag.Så länge som det är riktig brist på socker så måste vi göra socker först, men förhoppningsvis om man nu kan täcka då så att säga bristen då är det ju fritt om man vill göra socker eller etanol.
Jag ber Per Carstedt gå tillbaka några år i tiden och berätta om köpet av Sekabs Afrikabolag. Och om det verkligen stämmer att han fick betalt för att tillsammans med det Norska konsultbolaget hitta köpare...
Per Carstedt: – De frågade om jag kunde medverka, för jag har levt i den här världen, jobbar i den här världen, har liksom kunde utvecklingen också. Om jag kunde hjälpa till... Och vi jobbade hade möten i Stockholm, vi hade möten uppe i Örnsköldsvik, vi hade andra möten...
Reporter: – Men vem betalade dig då? Du hade ju inte vd jobbet kvar?
Per Carstedt: – Nä men jag fick förlängt från Sekab ersättning under några månader för att hjälpa till med det.
Reporter: – Men kändes det konsultbolaget till att du var en av intressenterna?
Per Carstedt: – Det får du fråga dem.
Reporter: – Ja men jag frågar dig.
Per Carstedt: – Det vet inte jag. det, det antar jag.
Reporter: – Informerade du dem om det? Att du var intresserad av att köpa bolaget?
Per Carstedt: – Ja det var inte vi återigen, vi var inte intresserade. Det här var ett alterna... hur ska vi rädda det här? Alltså du målar ju upp det här...
Reporter: – Ja nåt intresse...
Per Carstedt: – Som en konspiration naturligtvis va?
Reporter: – Nej, men något intresse måste ju ha funnits för det var ju så de facto att ni köpte det.
Per Carstedt: – Ja för alternativet var att lägga ner.
I uppgörelsen skrivs också ett som säger att om Afrikabolagen i framtiden genererar vinst till sina ägare i Sverige så ska man genast börja betala tillbaka på de 170 miljoner Sekab anser sig ha lagt ut här nere.
Men priset blir alltså några hundralappar trots att Afrikabolagen tidigare hade värderats till av det norska konsultbolaget.
Dan Olsson: – Då är min då blev är bilden min att då var hanen av de här som liksom tyckte det här var ju så värdefullt. Och så helt plötsligt då det inte går att sälja då köper han det för fyra hundra kronor. De blir liksom...
Reporter: – Då hittade han sig själv?
Dan Olsson: – Det gick som inte att... det, det var som så orimligt så det är inte klokt.
Elvy Söderström: – Jag är övertygad om att... utav de rapporter, för det finns nog... jag kan inte se att att annat än att, den nya ägaren, det nya bolaget som gick in gjorde det för att hantera det, för det fanns ingen som kom med ett sådant bud.
Dan Olsson: – Det kan jag säga att det vet jag nästan ingenting om att han var inblandad som konsult och skulle försöka sälja utan den bild vi fick det var att det var det här norska bolaget ABG som drev det och då, då blev det helt plötsligt så att ja men det är bättre att vi säljer till Per Carstedt för att liksom... Så att någon insyn i hur han skötte det jobbat att försöka sälja det här och jag hade inte ens kunskapen om att han höll på med det.
Reporter: – Nä hä du visste inte om det förrän jag sa det nu?
Dan Olsson: – Nä alltså jag hade, att han var avlönad konsult utav Sekab för att göra det där det, det måste va jättelångt bort för det har jag inte nä.
Reporter: – Nä.
Hur villig är man att hitta köpare om man själv är spekulant? Och hur gick det med den där avvecklingen av Afrikabolagen som omedelbart skulle påbörjas – återigen om man själv tänkt ta över och varför kostade den så mycket – över 50 miljoner – man la ju faktiskt inte ner utan sålde…
När jag följer i spåren efter Sekab i Tanzania hamnar jag här: på en fröodlingsplantage i Bagamoyo några timmars bilfärd från Dar es Salaam. För det är bland annat det här som Carstedts bolag köpte: En sockerrörsfarm som alltså byggts upp, delvis med pengar från kommuninvånarna i Örnsköldsvik. Bolagets vice ordförande som var med redan på Sekab-tiden visar runt.
Jonathan Nkandala: – This is about 60 hectares.
Reporter: – 60 hectares?
Jonathan Nkandala: – Yeah which has got the cane here
Reporter: – Aha.
Jonathan Nkandala: – But there we have got 22, 22 000 hectares.
Reporter: – Aha.
Jonathan Nkandala: – And the land for cultivation of cane is about 8500 hectares because the other land is not very god for cane.
Här hade Sekab kommit längst i sina planer att odla sockerrör på stora arealer för att sedan bygga fabriker och tillverka etanol. Tanzaniska staten är villig att upplåta stora landområden. Men myndigheterna kräver också en hel del i motprestation från bolaget och när jag är här nere får jag nys om ytterligare en märklig historia. När bolaget här fortfarande ägdes av kommunerna gjordes en miljökonsekvensbeskrivning, det vill säga en utredning om hur en sockerrörsplantage påverkar människor djur och miljö i området.
Men strax efter att Sekab lämnar in slutrapporten till de tanzaniska myndigheterna utbryter ett bråk. Konsultbolaget Orgut som gjort utredningen, protesterar kraftigt då den versionen är en annan än den man lämnat ifrån sig till Sekab. Flera av de risker och problem man varnade för i den ursprungliga rapporten hade tonats ner eller tagits bort som t ex risken för att malaria skulle öka hos lokalbefolkningen.
Konsultbolaget Orgut går så långt att man frånsäger sig ansvaret för slutrapporten. Men, det är mer än bara formuleringar som har ändrats…
Melinda Fones Sundell: – Det värsta, alltså de kan göra vad de vill med rapporten och de kan ha sina egna bedömningar, det är ok. Men de hade skannat min signatur och då låg min signatur liksom, min underskrift, och var på den här rapporten, som jag inte kände igen. Så jag var lite...
Reporter: – Men vänta lite nu, här är ju den här ”final report”.
Melinda Fones Sundell: – Mm ja just det.
Reporter: – Är inte det... det är väl din underskrift?
Melinda Fones Sundell: – Ja det är min signatur.
Reporter: – Men du har inte skrivit den?
Melinda Fones Sundell: – Nä, du ser det här bladet, det står ingenting på det här bladet vilken rapport det är. De tog helt enkelt det här bladet från den gamla rapporten och ”tjong” in i den nya.
Reporter: – Och ”copy-pastade” ditt...?
Melinda Fones Sundell: – Stoppade in den i den nya rapporten som jag inte har godkänt. Jag har korrespondent där jag talar om för dem varför jag inte godkände rapporten.
Jag frågar Per Carstedt om rapporterna då han på den här tiden var vd för hela Sekab koncernen och därmed också ansvarig för vad som då skedde i Tanzania
Reporter: – Det togs bort så mycket av det som eventuellt var negativt för i det fallet, det var ju på Sekab-tiden...
Per Carstedt: – Men det är fel. Om du är intresserad av den frågan så ska du få en väldigt utvecklad dokumentation kring den frågan.
Reporter: – Ja. Okey.
Per Carstedt: – Alla som var involverade var väldigt både förvånade och upprörda att Orgut gjorde som de gjorde. Och dessutom så kastade de bara utan sak antal påståenden, men stod sen inte upp och förklarade vad det var. Sen har det gjorts en ny Esia med anledning av att projektet har ju ändrat karaktär. Men vad jag förstod när du ringde mig så ville du i huvudsak ha koppling till Ö-viks kommun och de tre kommunägarna.
Reporter: – Ja men så är det ju. Ett delvis kommunalt bolag gör så här.
Per Carstedt: – Ja då var det så…
Reporter: – Ja.
Per Carstedt: – Ja.
Melinda Fones Sundell: – ... jag lärde mig att aldrig skriv på någon blank sida efter det.
Reporter: – Men alltså vi skrattar lite nu, för jag upplever att det är ju en förfalskning
Melinda Fones Sundell: – Ja, rent juridiskt är det, ja.
Reporter: – Men du har du varit med om något sådant här, liknande?
Melinda Fones Sundell: – Nej nej, och aldrig i livet trodde jag att ett svenskt företag skulle göra så här. Man har lite fördomar att svenska företag är lite bättre på något sätt, moraliskt eller etiskt än andra... så...
Reporter: – Det jag funderar kring när det gäller den här, det är ju ändå att ett namn kopierades från en rapport och sattes dit på en annan rapport.
Per Carstedt: – Vad menar du med namn?
Reporter: – Och det är ju intressant...
Per Carstedt: – Vad menade du med namn?
Reporter: – En namnteckning.
Per Carstedt: – Ja det har jag ingenting... ingenting alls du ska få ta del av den dokumentation som gjordes.
Reporter: – Ja men du känner inte igen det att det var det man gjorde?
Per Carstedt: – Jag tror inte man har gjort det för det första. Jag känner de personerna som har jobbat med det här och jag har stort förtroende för dem, och det är ingen som har jobbat med några sådana saker.
Per Carstedt skickar ett antal dokument där det uppges att allt arbete skett enligt gällande lagar och regler och att Orgut och Melinda Fones Sundell godkänt inscanningen av namnteckningen. Dokumenten är undertecknade av de konsulter som slutställde rapporten, konsulter anlitade av Sekab.
Reporter: – Du har aldrig varit med om något annat företag som har gjort så här?
Melinda Fones Sundell: – Nej nej.
Reporter: – Hur många år har du i branschen?
Melinda Fones Sundell: – På det där företaget där jag jobbade som konsult jobbade jag i 18 år, så summa summarum inom lantbruksekonomi har jag jobbat sen -75 så att det är nästan 40 år... Nej det har jag inte. SD: har du något förtroende för Sekab?
Melinda Fones Sundell: – Well, om jag var kommunalpolitiker skulle jag inte satsa pengar på det, nej, det skulle jag inte.
Reporter: – Hur ska man som folkvald politiker kunna ha insyn och tillsyn och möjlighet att så att säga se vad kommunen gör med sina bolag?
Dan Olsson: – Det är helt omöjligt att kunna göra det på distans därför att kom ihåg att jag inte satt i Sekabs styrelse jag satt inte i NEKABs styrelse vilka ägde aktierna, satt inte ens i Ö-viks energis styrelse utan satt i Rodrets styrelse, koncernbolaget och den information man liksom fick dit den fick man ju mer eller mindre liksom tvinga fram för att det här var ju så pinsamt så ingen ville ju egentligen prata om det här utan skulle vi få någonting var man ju tvungen att hela tiden ligga på och säga att det här vill jag veta hur det är med det här och det här.
Reporter: – Men var det så att du, det låter på dig som att du upplever att man nästan undanhöll viss information för att det var för…
Dan Olsson: – Ja definitivt det har jag inga problem att säga alltså det var en ständig upplevelse att liksom man måste liksom gräva fram och ha till protokollet att man ville veta det och det alltså så var det… Och sen fanns det väl perioder då det var så att, att det var vi var så mycket i skiten att liksom då ville man informera då och så vidare, men det var en helt omöjligt att kunna se vad som hände i Sekab.
Reporter: – Men då tänker jag vad betyder det för demokratin? Att ha det så här?
Dan Olsson: – Ja det är ingen det, det är totalt förkastligt att ett, äga så här tillsammans där man dels har tre olika kommunala ägare och så sen ett privat gäng och hamna i den där situationen. Det liksom det, det är helt hopplöst.
Än en gång möts jag av två skilda världar. Hemma i Örnsköldsvik var budskapet avveckling pågår för fullt i Afrika alla utom tre nyckelpersoner är uppsagda hyreskontrakten avslutas och leasingbilar ska lämnas tillbaka. Men här i Tanzania är bilden jag får en annan. Flera av tanzanierna jobbar kvar sen Sekabtiden, kontoret i Dar es Salaam är det samma och dessutom hittar jag två brev, ett från myndigheterna i Tanzania och ett från Sekab Tanzanias VD till SIDA. I breven kan man läsa att kommunerna i Sverige är redo att sälja Afrikabolaget till EcoDevelopment det vill säga Carstedts bolag… Men båda breven är daterade i slutet av juli 2009 det vill säga mer än två månader innan det fattades något som helst beslut om att sälja till Per Carstedts bolag och samtidigt som både han och det norska konsultbolaget hade betalt för att leta andra köpare.
Per Carstedt: – Det här är ett enorm åtagande vi tar på oss och det är någonting som smyger sig på när vi märkte hur otroligt svårt detta var.
Reporter: – När började det smyga på då?
Per Carstedt: – Ja, ganska snart kände vi hur svårt det var. Vi jobbade ju väldigt mycket med att försöka hitta alternativ kring det här. Men alltså du frågar nu fem sex år tillbaka i tiden om månader och dagar nästan och där kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Jag kan bara ge dig en bild över processen.
Reporter: – Men faktum är ändå att ni skrev både till Tanzanias stat och till Sida att ni skulle ta över företaget och det gjorde ni i alla fall i juli, och själva beslutet att man valde att sälja till er, det togs ju i oktober. Och det är ju...
Per Carstedt: – Jaa, det är en process.
Reporter: – Ja men det kan ju inte du kan ju inte ha vetat att man sa ja till det alltså eller hur? I styrelsen? Det är ju styrelsen som ska bestämma.
Per Carstedt: – Nä, absolut.
Reporter: – Det kan ju du inte veta men ändå skrev du...
Per Carstedt: – Men då är vi tillbaka vid det om du ursäktar uttrycket, du ska både skita och hålla igen.
Reporter: – Men då undrar jag, till vilka var det ni inte spelade med öppna kort? Var det till dem som ni sa ”vi kommer ta över, det är redan bestämt, i juli”.
Per Carstedt: – Men det var inte bestämt. Däremot om du, jag säger ju det, om det uttrycks vi ska hitta en lösning. Det är som idag.
Reporter: – Men då var det ju till sida ni inte gav öppna kort i så fall. Till sida skrev ni ju att ni skulle ta över redan i juli skrev ni det, och det är ju inte sant då, för det visste ni inte ens en gång att det skulle funka. Då spelade ni ju inte med öppna kort mot Sida?
Per Carstedt: – Vi försökte hitta lösningar. Och sen då hur ordvalen finns där att det ska eller eller avsikt eller initiativ eller intresse att göra det, det kan jag inte svara på idag.
Första gången en försäljning till EcoDevelopment alls nämns i det kommunala ägarbolaget Nekabs styrelseprotokoll är i september och beslutet att sälja fattas av Sekab först den 7 oktober.
Dan Olsson: – Det gavs en bild då här hemma och så sen fanns en annan bild som sa någonting annat, jag kan inte se något annat…
Reporter: – Vad tänker du om det då?
Dan Olsson: – Ja vad tänker man om det, det är ju samma med det här att det är nog inte bara en gång som vi har liksom blivit fört bakom ljuset i det här…
Reporter: – hur mycket fick du betalt av Sekab för att hitta nya ägare?
Per Carstedt: – Ja jag kommer inte ihåg det… det var det var... du kommer säkert att hitta det. Ha, ha, det var inte mycket. Det var ett antal... som ungefär som ersättning för timmar jag jobbade alltså. Jag kommer inte ihåg.
Reporter: – Nä du har ingen aning.
Per Carstedt: – Nä.
Vi ska träffa några familjer som tillhör Barabaigerna, det är ett nomadfolk som lever på boskapsskötsel och som sen många år tillbaka låter sina hjordar beta på delar av de landområden som nu håller på att röjas för den svenska sockerrörsplantagen. Vår tolk Margret är en av få som kan språket och som är välkommen till Barabaigernas bosättning…
Anledningen till att jag är här är det Jonathan Nkandala berättade några dagar tidigare när jag besökte fröodlingsplantagen i Bagamoyo:
Jonathan Nkandala: – There is a... within the area there is land for pastoralists as well. So it's a win-win situation for everyone.
Reporter: – Umm…
Jonathan Nkandala: – They are going to have an area within the farm.
Reporter: – Aha.
Jonathan Nkandala: – ... where they are going to keep their cattle.
Reporter: – Yes will it be big enough for them, they say they are many?
Jonathan Nkandala: – Yes, yes, no it will be big enough yes yes
Jag vill veta vad som ska hända med barabaigerna nu när det blir en sockerplantage där man tidigare kunnat bo och låta sina boskap beta. Och efter en lång förhandling väljer stammen ut några som ska föra deras talan.
Reporter: – Marken ni får använda – räcker den för alla?
Gidashiy Girgwageda Micho: – Nej nej inte alls.
Reporter: – Har de någon annanstans de kan ta vägen då?
Gidashiy Girgwageda Micho: – Vi har ingenstans att ta vägen. Eco Energy låter oss använda en liten bit mark inne på området. Senare var vi runt och letade efter mer mark vid några av byarna som också ligger här. Det fanns lite betesmarker men dom är nu borta.
Margret: – Finns det ingenstans?
Gidashiy Girgwageda Micho, Gidori Gopa och Mombayega Gidahuta Nanaa: – Nej det finns ingenstans för oss att vara.
Carstedts bolag har alltså anvisat nomaderna till ett mindre område på den gamla ranchen där jorden inte är tillräckligt bra för sockerrörsodling. Och det är mer än vad de flesta andra stora plantagebolagen gjort och Barabaigerna vi möter är också tacksamma för detta men... området säger dom är för litet och betet inte i närheten av att räcka till.
Udarosta Gharibo Gidangwandi: – Vi har ingen plan. Vi har försökt att köpa mark och slå oss ner tidigare men det har misslyckats. Vi har blivit lurade. När vi satt våra bomärken på träden har andra bara efter några månader kommit och tagit bort vårt märke och satt dit sitt eget. Vi har inga rättigheter och går vi till domstol förlorar vi. Så vad är alternativet...
Reporter: – Ja vad är alternativet?
Udarosta Gharibo Gidangwandi: – Vi har inget alternativ, vi behöver hjälp.
Barabaigerna kommer ursprungligen från Hanang ett område i centrala Tanzania men efter en bitter strid mot ett kanadensiskt bolag och dess enorma veteodlingsprojekt som tog stora delar av barabaigernas betesmarker så påbörjades deras vandring. Och för varje gång de blivit bortkörda har de kommit längre bort från sina ursprungliga marker. Nu har nomaderna nått kusten – det går inte att komma längre och historien upprepar sig – den enda skillnaden är; att det den här gången är ett svenskägt företag som med Örnsköldsviks kommuninvånares pengar i botten nu ska odla sockerrör.
Per Carstedt: – Det spelar ingen roll vem du pratar med, även den mest kritiske ngos säger att man måste utveckla jordbruket. Samtidigt så vet alla att så fort man ska utveckla någonting där det är kopplat till land så är det väldigt lätt att det blir svårigheter. Vad vi jobbar med nu i vår i det här projektet det är att vi har satt av cirka 2 000 hektar till dem där vi ska ett: hjälpa dem att både få utbildning. Två de ska få hjälp med hur man så att säga bedriver hållbar boskapsskötsel. Men alla vet att det är ingen lösning för dem att vara i ett sådant här område. Utan de bör hitta andra områden där de kan ha betydligt mer utrymme, för det är redan konflikter och det var det innan vi kom hit så var det konflikter mellan barabaigerna och den lokala befolkningen.
Gidori Gopa: – De säger hela tiden att vi ska gå tillbaka dit vi kommer ifrån, men vi är ju tanzanier. Och hur kan vi gå tillbaka? Våra marker är stulna av utländska företag. Vi är rättslösa.
Reporter: – Det är ju kommunens pengar i botten.
Elvy Söderström: – Nää.
Reporter: – Det är ju kommunen, det är…
Elvy Söderström: – Nä.
Reporter: – ... När kommunen ägde...
Elvy Söderström: – Nä.
Reporter: – ...Tanzaniabolaget som detta kunde påbörjas.
Elvy Söderström: – Det är inte så att Örnsköldsviks kommun eller Skellefteå kommun eller Umeå kommun har något ansvar för det.
Reporter: – Det tycker du inte?
Elvy Söderström: – Nej, det anser jag inte utan att var och en måste ju se och förstå att det är dom som är verksamma i ett område som har ansvar för vad som händer där.
Reporter: – Men ni var ju verksamma där.
Elvy Söderström: – Energibolagen och Nekab ägde Sekab och hade en verksamhet där och 2009 bestämde vi oss för att avyttra det.
Det här är kostnadsunderlagen för Sekabs utlandssatsningar åren 2007 -2009 innan de tre ägarkommunerna slutligen slår till bromsarna. Och när jag går igenom högarna av kvitton och fakturor står det klart att jag aldrig tidigare sett något liknande i kommunala sammanhang… faktura efter faktura visar att man har bott på det ena lyxhotellet efter det andra runt om i världen och inte sällan både ätit och druckit gott.
Reporter: – Jag tänker bara jag har tittat lite närmare på vd:n nere i Tanzania Anders Bergfors 2007 så tjänade han 127 000 kr i månaden efter skatt. Det är över 200 000 kr i månaden.
Elvy Söderström: – Um..
Elvy Söderström: – Ja det låter inte rimligt alltså det låter, nä...
Reporter: – Vad tjänar du själv i månaden?
Elvy Söderström: – 62 000 i månaden.
Reporter: – Och han tjänar över 200 000 och det en stor del av det är, är kommunens pengar.
Elvy Söderström: – Nä.
Reporter: – Jo det är det ju.
Elvy Söderström: – Nej, det här är Sekab.
Reporter: – Ni äger ju bolaget.
Elvy Söderström: – Sekabs pengar…
Reporter: – Ja och vem äger Sekab?
Elvy Söderström: – Ja det är Nekab.
Reporter: – Och vem äger Nekab?
Elvy Söderström: – Energibolagen i de tre kommunerna.
Reporter: – Och vem äger energibolagen?
Elvy Söderström: – Det är risk...
Reporter: – Vem äger energibolagen?
Elvy Söderström: – Det är kommunerna.
Reporter: – Ja och vem äger kommunen?
Elvy Söderström: – Medborgarna… men återigen jag ska ju ju få tid och berätta om ekonomin och förhållandena.
Reporter: – Men tycker du det här är okey?
Elvy Söderström: – Nä det tycker jag inte. Det, det visar också på att vi lever höll jag på att säga i olika kulturer. När man för samman två kulturer.
Reporter: – Men är det här en kultur som kommunen ska befinna sig i.
Elvy Söderström: – Nä, jag konstaterar att då att när det här var möttes två kulturer.
Reporter: – Um…
640 miljoner kronor i åtaganden till Sekab – är enligt kommunens senaste årsredovisning vad det där mötet mellan dom två kulturerna inneburit för invånarna i Örnsköldsvik … i Tanzania kunde det innebära, gardenboy, betalt boende, fri bil, gratis bensin och fria hemresor för svenskarna. När Tanzaniabolagets vd flyttar ner på heltid sänks lönen till 90 000 kronor i månaden efter skatt men bland dokumenten hittar jag också pensionsinsättningar till vd:n i skatteparadiset Guernsey…
Elvy Söderström: – Det skulle jag vilja veta när den tecknades och beslöts.
Reporter: – Ungefär en kvarts miljon om året betalade man in där.
Elvy Söderström: – Det dissar jag.
Reporter: – Kände du till det?
Elvy Söderström: – Nej.
Reporter: – Vad tycker du om det?
Elvy Söderström: – Alltså jag kände inte till dom här lönerna eller nånting utan återigen det jag försökt att säga det är ju att vår roll i kommunfullmäktige var att säga ja eller nej till att möjliggöra att man gick in som ägare i Sekab. Varför ville vi att de skulle äga Sekab.
Reporter: – Jo men ni möjliggör ju också detta det är ju det jag säger.
Elvy Söderström: – Ja, nä. Det fanns där innan.
Reporter: – Nä Tanzaniabolaget fanns inte innan.
Elvy Söderström: – Nä men alltså kulturen...
Bland kostnadsunderlagen som vi får från Sekab hittar jag också Per Carstedts fakturor. Dom bevisar att han fick över en halv miljon kronor från Sekab för att som konsult leta köpare till Afrikabolagen. Resultatet vet vi idag – han hittade sig själv och köpte för fyra hundralappar.
Elvy Söderström: – Jag tycker att du ska fråga Sekabs ledning om det.
Reporter: – Ja men vad tycker du om att man betalar någon en halv miljon för att hitta en köpare och den köparen hittar sig själv och säljer bolagen för fyra hundra kronor?
Elvy Söderström: – Jag konstaterar bara att Sekab hade jobbat länge med konsulter då för att hitta nya ägare och när dom då sen gjorde bedömningen om en försäljning så fann dom att det här skulle vara en lösning som var bäst för Sekab och därigenom deras ägare.
Arkiv SVT Mittnytt 25 november 2011:
Nyhetsuppläsare: – Miljardsmäll hotar efter usla affärer i Övik. Kommunen riskerar att hamna i ett ekonomiskt svart hål. Energibolaget behöver miljardbelopp och etanoltillverkaren Sekab…
Ö-viks Energi får 725 miljoner – kommuninvånarna får en skattehöjning. Efter flera kritiserade affärer varav Sekab är en, kämpar idag Örnsköldsviks kommun med sin ekonomi. Vid årsskiftet låg den samlade skulden på 4 miljarder 184 miljoner kronor. Det gör Örnsköldsvik till en av de mest skuldtyngda kommunerna i hela Sverige. Även om man det senaste halvåret lyckats amortera av omkring 500 miljoner.
Dan Olsson: – Vi har ju skickat in en miljard från kommunen till Övik energi och då har vi ändå inte tagit någon höjd för dom här pengarna som dom 630 miljonerna som kommunen står i har förbindelse med Sekab har vi ju inte tagit nån höjd för alls utan vi har skickat in en miljard och det är klart att då Ö-vik energi har fått lägga så mycket energi på att liksom rodda det här Sekab och det här så alltså, ett tag var det ju bara det som gällde. Det var ju kris, kris, kris hela tiden. Det var krismöte på krismöte på krismöte, och då är det klart att det är svårt att driva sin egen ordinarie verksamhet på ett bra sätt i alla fall. Och där, där liksom man måste skicka in nya pengar och inte har några pengar. Och inte att förglömma liksom det energitapp som, som liksom en kommun får med att brottas med skitaffärer. Det är ju ungefär som om du tar din privata ekonomi hur bra blir det övriga livet om du liksom inte har pengar över till mat ungefär.
Idag går det bättre för Sekab-koncernen igen men utlandssatsningarna har kostat över en halv miljard kronor och det finns inte mycket att visa upp. Man äger 49 % av en etanolfabrik i Polen, som man länge försökt sälja utan att lyckas. Dessutom äger man ett bolag i Ungern här har man plöjt ner över 80 miljoner – det som finns kvar är en industritomt man inte heller får såld. I övrigt finns det i princip ingenting – i Togo Ghana Colombia Tjeckien Senegal Peru och så vidare har pengar gått åt till konsulter och resor och omkostnader och kontrakt som aldrig har fullföljts.
Men det finns ju en liten bit kvar i Tanzania. Bland alla dokument hittar jag avtalet om återbetalning som skrevs när Carstedt köpte Afrikabolagen.
Men det visar sig att det har .
Allt med kommunernas godkännande.
Per Carstedt: – När vi skulle ta in då mer kapital från externa aktörer så sa de då att vi går inte in med pengar om det först ska betalas till sekab. Och då förde vi upp det och sa vi får inte in pengar, det här kommer att dö. Och då har det gjorts tillägg då så att dom ska få tillbaka sina pengar först på sina villkor som dom har ställt innan vi då ska ha, att vi dela pengar så att säga med Sekab.
Reporter: – Avtalet var ju från början att så fort man gick med vinst så skulle man börja betala tillbaka pengar. Det var ju en anledning till att man valde att sälja till Ecodevelopment. Nu har det här avtalet skrivits om så många gånger att nu är man uppe i man ska få gå med vinst 142 miljoner först, sen ska man börja betala tillbaka. Och ännu så länge så har man inte betalat tillbaka ett öre.
Elvy Söderström: – Nä, det har inte nått de resultaten ännu.
Reporter: – Nej...
Elvy Söderström: – Och jag är övertygad om, jag känner att starkt att dom, det är deras vilja att komma dithän. Och det, jag önskar också att det ska gå bra så att man kan göra det en dag.
Reporter: – Um, du känner att det är deras vilja att betala tillbaka.
Elvy Söderström: – Ja um...
Stig Liljebo: – Det är totalt galet. Det är det.
Reporter: – Varför?
Stig Liljebo: – Ja, utifrån min egen ekonomi som jag sköter för min egen del och lite grann i föreningslivet så då vänder jag slantar och resonerar om, kan det här vara vettigt, kan det ge återbäring på något vis, annars så... i papperskorgen med det.
Reporter: – Det är det de borde gjort tänker du?
Stig Liljebo: – Yes!
Reporter: – Då tackar jag så hemskt mycket, då får du cykla vidare...
Stig Liljebo: – Tack, tack hej.