Foto: svt

UG-referens: Muslimhatet i Sverige

Publicerad

UPPDRAG GRANSKNING · Här är hela manuset till reportaget ”Muslimhatet i Sverige” med länkat källmaterial. När Uppdrag granskning gör ett reportage så samlas en stor mängd material in för att hjälpa reportern att bilda sig en uppfattning om vad som har hänt. Här kan du se programmet, läsa manuset och ta del av delar av det källmaterial som samlades in. I spalten ”relaterat” till vänster finns materialet samlat i en lista. Reporter är Petter Ljunggren och Mikael Funke.

Reporter: Ska vi gå in?

Samir Muric: Ja. (Drar i dörren.) Känns som att vara i ett fängelse. (Suckar.)

Den 29 december krossades en av rutorna och någon slängde in ett brinnande föremål här i källarmoskén i Eslöv. Tre yngre män sågs försvinna från platsen.

Reporter: Och vad är det de har slängt in här då?

Samir Muric: Så det är någon form av vätska, jag vet inte, bensin eller något sånt där, som man tänder på så att det börjar brinna, för man ser ju här, de här spåren av den här vätskan, sen vet jag inte vad det är. Men det luktade väldigt så här bensinaktigt när vi kom in, och det var det också som brandmännen sa att det är någon form av vätska.

Reporter: Men det kunde ju ha slutat illa, eller vad tror du?

Samir Muric: Naturligtvis, hade inte brandmännen kommit, eftersom de de har ju, lyckligtvis, sin byggnad precis två-tre minuter härifrån, så lyckades de komma hit så tidigt, men hade det varit i en annan stad så hade det säkert varit många som hade avlidit, eftersom vi är ju i ett hyreshus.

I samma hus som källarmoskén finns ett 20-tal lägenheter, med äldre, studenter och barnfamiljer. Det är den tredje attacken mot källarmoskén i Eslöv, på bara två månader.

Samir Muric: Det här är ju första gången den här typen av attack händer, att man liksom försöker bränna upp lokalen, men vi har ju varit med om fall där man exempelvis har förstört rutor, kastat ner grejer, som alkoholflaskor, använda kondomer vid fönsterkarmen.

Reporter: Och vad tror du det är som ligger bakom de här händelserna?

Samir Muric: Som jag sa innan så är det svårt att spekulera i vem det kan vara, men eftersom det är tredje gången det här händer sen halloween-helgen så är det någon som inte vill ha oss här.

Vad är det som händer i Sverige? Eslöv nu i december – det är bara en i en lång rad av attacker mot moskéer på kort tid. Attackerna mot svenska moskéer är något vi har vant oss vid i nyhetsrapporteringen idag. Men det som rapporteras är bara en del. Vi har kartlagt moskéattacker de senaste tio åren. De är av en omfattning som tidigare varit okänd. Det handlar om bränder, krossade rutor, klotter och grishuvuden. Vi ska ge oss ut i Sverige för att undersöka hatet mot islam och muslimer. Hur ser det ut? Och vilka är det som ligger bakom? Vi är på Södermalm i Stockholm, utanför Sveriges största moské. Fredagsbönen har just avslutats. Hit kommer 2-3 000 troende muslimer för att be varje fredag.

Omar Mustafa: Vi får hatbrev, hotbrev, hatsamtal, nästan varje vecka.

Reporter: När personalen kom för att öppna Stockholms moské på Södermalm i morse var träportarna nedklottrade med hakkors.

Omar Mustafa: Det var väldigt obehagligt, direkt i början av året att komma till moskén och se dom här hakkorsen. Den typen av hatfyllda budskap, i form av klotter, i form av direkta brev, i form av samtal, det är den typen av hotbild som finns här.

Man 1: Jag vill inte att de bygger några moskéer överhuvudtaget, i hela Sverige.

Reporter: Varför inte då, då?

Man 1: Har du sett en muslim som är ärlig?

Vi är i Trollhättan, norr om Göteborg. Här finns sedan mitten på 80-talet en shiamuslimsk moské. Moskén brändes ner 1993. Den byggdes upp igen. Och nu finns planer på ytterligare en moské, en sunnimuslimsk. Men det finns också ett motstånd. När planerna på den nya moskén blev kända placerade någon ut ett grishuvud – utanför den nuvarande moskén. Och på en Facebook-sida samlas moskémotståndare under rubriken ”Vi som inte vill ha moskéer i Trollhättan”. Vi ringer upp en av dem som kommenterar på sidan och berättar att vi gör ett reportage.

Man 1: Om moskéer?

Reporter: Om moskéer ja, precis.

Man 1: Det är jag inte intresserad av att höra om överhuvudtaget.

Reporter: För du skriver ju också “skicka skitet där det hör hemma”.

Man 1: Ja, och de hör hemma där de kommer ifrån. Inte någon annanstans. De ska inte vara i Sverige överhuvudtaget.

Anvar Alladin: Det var skrämmande när man såg det. Det är ingenting man väntar på när man kommer till moskén. Ett grishuvud alltså.

Facebook-sidan med moskémotståndarna pryds av bilden på grishuvudet utanför moskén, med en ”smiley”.

Anvar Alladin: Vi har varit här sen 1972, alltså va, så alla vet vilka vi är och vad vi gör, och vi hälsar alla välkommen att komma och prata med oss, fråga oss, alltså va.

Det har varit flera attacker mot den shiamuslimska moskén. Ett krossat fönster och klotter. Två gånger har grishuvuden placerats ut.

Reporter: Men vilka är det som gör nåt sånt här?

Anvar Alladin: Ja det är en bra fråga. Om jag visste... Men tyvärr. Det vet jag inte. Det vet vi inte vem det kan ha varit. Det kan ha varit vem som helst.(…) Jag blir mycket ledsen, alltså, jag tycker det är så onödigt alltså, va. Vad är meningen? Vad tänker de säga alltså, va? Jag förstår inte. Jag tycker att det är okunskap.

I Trollhättan är Sverigedemokraterna idag det tredje största partiet och det enda partiet i kommunen som är emot bygget av ytterligare en moské.

Niklas Stäbe: Vi anser att en till moské i Trollhättan inte bidrar till integrationen i staden.

Reporter: Varför inte då?

Niklas Stäbe: Ja, moskéer är ju inte förknippade med några tidigare svenska värderingar. Vi anser att en till moské skulle bidra till mer segregation istället för att föra samman befolkningen.

Reporter: Det sker ju attacker mot moskéer frekvent i Sverige. Här i Trollhättan har moskén flera gånger fått ett grishuvud utanför entrén. Vad tycker du om att det sker?

Niklas Stäbe: Det är naturligtvis för djävligt, det är ingenting som ska hända, det är en demokrati och vi har religionsfrihet som alla människor i Sverige bör få utöva, så det är ingenting som jag ställer mig bakom.

Han förklarar att han ser islam som vilken annan religion som helst. Samtidigt målar ledande Sverigedemokrater upp islam som det största hotet mot det demokratiska Europa. Värre än nazismen. Och nu senast – efter terrorattackerna i Paris – skrev riksdagens andre vice talman Björn Söder på sin Facebook Facebook: ” ’Fredens religion’ visar sitt ansikte”.

Reporter: När blir den här färdig då?

Sabri Al Harbiti: Vi hoppas att det ska kunna bli färdigt så snart som möjligt. Vi har iordningställt samtliga handlingar som krävs för bygget i Sverige och för just framtida finansiärer. Och så skickat till flera muslimska länder, däribland annat Saudiarabien, Qatar, Förenade arabemiraten och så Kuwait.

Vi är i sunnimuslimernas nuvarande lokaler. Sabri Al Harbiti tycker att synen på muslimer förändrats under alla år han bott i Sverige.

Reporter: Och vad är det du hör då?

Sabri Al Harbiti: Ja, bland annat ”åk hem”. I 50 år har man slitit häcken av sig, har man jobbat och varit en vanlig medborgare här, och inte varit med och hört talas om det här ”åk hem”, och så plötsligt så: ”åk hem, svartskalle.” Hör man det.

Idag håller den sunnimuslimska församlingen till i två lägenheter som man gjort om till en bönelokal. Men de behöver mer utrymme.

Sabri Al Harbiti: Det är väldigt trångt, det är otroligt trångt. På fredagar särskilt är det utomordentligt mycket folk som står och tränger in sig. Hela vägen här brukar folk stå vid skorna, och ibland utanför också. (…) Om man skulle komma in här och titta. Det här är huvudsalen där imamen bestiger just den här platsen och håller sitt fredagstal till församlingen.

Niklas Stäbe: Man har full möjlighet att utöva sin religion på valfri plats. Sen finns det en tillgänglig bönelokal tillgänglig för sunnimuslimerna idag, centralt i Kronogården, som folk kan söka sig till, och vi har en annan moské i Trollhättan som står öppen för allmänheten.

Men sunnimuslimerna har i flera år hoppats och väntat på bygglov eftersom de vill ha en egen moské att gå till.

Sabri Al Harbiti: Självklart lever vi i ett land där religionsfrihet råder och vi anser att just vi också har rätt att utöva vår religiösa övertygelse.

Muslimer som kom hit på 60-talet sågs i den allmänna debatten som arbetskraftsinvandrare, inte specifikt som muslimer.

(Ur Sveriges magasin 1976)

Muslim i reportaget: Det är fint moské, och det är första moské i Sverige.

Reporter: Ja, där står den nu, den första moskén i Sverige. Med sina miniatyrminareter...

I Göteborg byggs Sveriges första moské i mitten på 70-talet.

Reporter: Fem gånger om dagen året runt kan nu invånarna här i stadsdelen Högsbo höjd i Göteborg göra kallelse till salah – till gudstjänst.

Det är en tid långt från dagens moskéattacker. Men i slutet på 70-talet och på 80-talet så inträffar en rad händelser i omvärlden. Islam och muslimer börjar betraktas som något hotfullt. Den iranska revolutionen 1979 och ockupationen av den amerikanska ambassaden.

Reporter: Upprörda muslimer uttrycker sin avsky över Salman Rushdies bok.

Ayatolla Khomeinis fatwa mot författaren Salman Rushdie tio år senare.

Reporter: Då kom det andra planet, en Boeing 767.

Och så terrorattackerna den 11 september 2001.

Klas Borell: Man kan säga att muslimerna upptäcks i vår del av världen som en följd av dom här händelserna. Sen ska man väl samtidigt lägga till att fördomar mot islam har en lång tradition, en lång och vitt förgrenad tradition i vår del av världen. Men dom når en ny nivå framförallt efter terrorattackerna den 11 september.

Klas Borell är en av de främsta experterna på muslimska församlingars roll i det svenska samhället och han forskar om fördomar och hatbrott mot muslimer.

Klas Borell: Jag tror inte man ska påstå att islamofobiska fördomar har blivit mer utbredda utan jag skulle säga snarare tvärtom, att toleransen har ökat. Men samtidigt så ser vi en växande extremism hos dom här islamofobiska grupperna.

Terrorattackerna i Paris har varit ett ämne här på fredagsbönen, och hur de riskerar att skapa islamofobi och en negativ bild av alla muslimer.

Altaf Iasintarid: Faktiskt, imamen talade om det just nu, om hur viktigt det är liksom att vara god förebild för andra och inte skada religionen liksom.

Moskéattackerna den senaste tiden är något som oroar honom.

Altaf Iasintarid: Man börjar känna att man inte är välkommen längre, att man bör lämna Sverige eller något sådant. Sådana tankar dyker upp självklart det kan man inte förneka.

I Södertälje blir det kanske tydligare än någon annanstans att händelser i omvärlden påverkar synen på muslimer här.

Ahmed Diriye: Alla rutor var krossade.

Reporter: Alla rutor?

Ahmed Diriye: Nästan alla rutor.

Det var en kväll i september förra året som Somaliska föreningens lokal i Södertälje attackerades med stenar genom fönstren.

Reporter: Vad var det för stenar?

Ahmed Diriye: Stora stenar.

Ahmed Diriye är övertygad om att vandaliseringen beror på att de är muslimer. Rutorna hos Palestinska föreningen krossades nästan samtidigt.

Ahmed Diriye: Under en och samma timme tror jag att dom hade gjort det. Både här och där. Och det är de enda lokalerna som vi har som vi utövar våran religion på.

Här i Södertälje är trakasserier av muslimer ett återkommande problem. Särskilt somaliska kvinnor i slöja kvinnor i slöja har drabbats.

Ahmed Diriye: Det kan vara så att dom kanske slänger ur sig fula ord, kastar stenar, misshandlar. Man slänger piss och avföring in i brevlådan är ju en sådan grej.

Reporter: Gör man det?

Ahmed Diriye: Ja, det gör man. Det har hänt. Islamofobi finns tror jag här i Södertälje, ganska mycket.

Södertälje är en unik invandrarstad. Av de drygt 90 000 kommuninvånarna är ungefär en tredjedel kristna assyrier eller syrianer, enligt kommunens tjänstemän. Här finns en konflikt – och ska det visa sig – en politisk känslighet som gör det svårt att prata om trakasserierna mot muslimer. I rapporteringen beskrivs hur muslimer jagas på flykten från bostadsområden i Södertälje av assyrier och syrianer.

Kvinna: Det är ungdomar och vuxna som kastar sten. De säger ”jävla islam, jävla muslimer, jävla muslimer”.

Reporter: Vem är det som kastar sten?

Kvinna: Det är syrianer. Självklart! Det är de som kastar sten alltid.

Tiden före valet 2010 polisanmälde flera somaliska kvinnor oberoende av varandra att de blivit utsatta för stenkastning och glåpord när de varit ute och gått. Då valde politikerna i Södertälje att ta tag i problemet.

Paki Holvander: Och då fick ju Södertälje väldigt stor medial uppmärksamhet tolv dagar före valet. Och det gjorde ju att… jag blev ju uppmanad av min chef då, kommundirektören att göra något, och då… har jag tagit det på fullaste allvar och har gjort någonting.

Och den viktigaste åtgärden som skulle ge konkreta resultat det var att samla representanter för de religiösa samfunden i ett speciellt råd, för att komma överens om att värna om mänskliga rättigheter.

Paki Holvander: Vi når ju ut till ganska stor andel av vår befolkning genom att samla dom. Dom är alltså väldigt. Det är stora ledare för stora organisationer. Det är klart att det är en jättebra spridningseffekt när vi når dom.

Erik Åkerlund är chef för ordningspolisen här i Södertälje. Han besöker Somaliska föreningen regelbundet.

Erik Åkerlund: Jag håller med om att dom har varit särskilt utsatta. Jag skulle säga att jag tror att det finns ett mörkertal med anmälningar som jag tycker är viktigt att komma åt. Sen att vi ser att det här är en fråga som är viktig att prioritera lokalt i Södertälje.

Jag går igenom drygt 40 anmälningar som gjorts i Södertälje från 2010 och fram till slutet av förra året, som handlar om hatbrott med islamofobiska motiv. Många tycks följa ett mönster, där flera gärningsmän – ofta unga killar, trakasserar muslimer på gatan eller kastar sten eller ägg mot deras bostäder. En stor del av de anmälda trakasserierna i Södertälje gäller stadsdelen Hovsjö. Ett av de värsta övergreppen inträffar 2011 när en muslimsk tjej blir fasthållen och misshandlad i Hovsjö centrum, av fyra ungdomar. Killarna sparkar bland annat en boll hårt på henne i ryggen, slår henne, och tvingar henne att gapa och spottar i hennes mun. De kallar henne svart muslimsk hora.

Vi är utanför nya fritidsgården i Hovsjö centrum. Här pratar man fortfarande om fallet. Killarna dömdes och domen fastställdes i hovrätten. Men här säger ungdomarna jag träffar att allt är en lögn.

Tjej 1: Hela falsk. Hela falsk.

Reporter: Är allt det falskt?

Tjej 1: Allt är falskt, förutom att dom spelade fotboll.

Ungdomarna här nekar till att muslimer skulle bli utsatta för trakasserier – trots alla anmälningar och vittnesmål.

Tjej 1: Vi har många släktingar som har dött där i de där länderna. Så därför har vi emot dom, men vi gör inget mot dom. Vi har aldrig gjort något mot dom. För vi bryr oss inte. För vi har en stark tro på Gud, vi tror på Jesus. Vi ser korset också där. Vi har stark tro, vi gör inget mot folk. Varken muslimer eller vem det än är. Vi gör inget.

För drygt fyra år sedan vittnade somaliska kvinnor om att muslimer i stadsdelen regelmässigt blev förföljda. Många vågade inte lämna sina bostäder för att handla, särskilt inte efter mörkrets inbrott, enligt en av polisanmälningarna. Och enligt polisanmälningarna så har trakasserierna fortsatt. Vi låter en medarbetare klä sig i slöja, för att själva undersöka vilka reaktionerna blir. Hon rör sig i området under två kvällar. Hon råkar inte ut för några trakasserier. Men i polisanmälningarna förekommer vittnesmål om trakasserier här så sent som för drygt ett år sedan. I december 2013 anmäler en somalisk kvinna i Hovsjö att stenar kastats genom fönstret vid flera tillfällen och att ungdomar frågat ”Vad gör du här i ett kristet område?” Hon är rädd och vågar inte bo kvar.

Reporter: Det verkar ju finnas en konflikt mellan kristna och muslimer här?

Tjej 1: Ja vi, eller jag har emot muslimer för det som händer i vårt land. Det har pågått jättelänge men ingen kan sätta stopp. De har ju dödat hälften av vårt folk. Och sen när dom kommer hit, jag förstår inte vad dom vill. Jag hatar, alltså jag hatar, alltså man ska inte hata men jag har något emot dem. Jag kan bara inte gilla dem. Men så länge de inte gör något mot mig jag gör inget mot dem. Men det är de som brukar göra saker men jag skiter i.

Reporter: Och när du säger vårt land, vilket land är det?

Tjej 1: Syrien.

Tjej 2: Både i Syrien och Irak.

Reporter: Men säg terrorism och det som händer i Syrien och Irak, det kan man väl inte klandra muslimer här för?

Tjej 2: Dom kan också börja med det här.

Reporter: Tror du det?

Tjej 1: Ja det kan hända, jag tror det. Det är muslimerna som kliar, leker med elden. Det är muslimerna som påbörjar och irriterar personen så att det ska hända saker.

Reporter: Men det är väl ingen som vill bli trakasserad?

Tjej 1: Tro mig, dom vill det, dom tycker om sådant så dom senare ska ringa polisen. Förstår du. Dom, typ stör.

Jonathan Varli: Här har vi ett gemensamt konferensrum, sen har vi... nu har vi biskopen på besök här också. 

Benjamin Atas: Hej hej! Välkomna. Är ni från Sveriges tv? Välkommen, jag också äger en tv här.

Reporter: Ja ”Suryoyo”, vad gör ni på den kanalen?

Benjamin Atas: Vi sänder till hela världen därifrån.

Vi är i det så kallade Suryoyo-sat-huset – en tv-kanal som ägs av syrianska-arameiska organisationer. Jonathan Varli känner igen hatet mot muslimer som ungdomarna i Hovsjö uttrycker.

Jonathan Varli: Ja, självklart, självklart. Alltså, det finns ganska mycket just det här med invandringen. Speciellt dom nya flyktingarna som kommer från Irak och Syrien där det idag finns problem, och väldigt stora problem. Jag tror att den rädslan som dom har spridit ut på resterande ungdomar som är födda i Sverige. Jag tror det är där hatbilden kommer in i bilden.

Vi går till Sankt Afrem-kyrkan alldeles intill – dit många nyanlända flyktingar söker sig.

Jonathan Varli: I och med att dom är religiösa av sig och dom fick aldrig predika sin tro nu på senare tid då en massa kyrkor sprängdes, så brukar dom hålla till i kyrkan här.

Benjamin Atas: Det finns ungdomar som inte kan förstå det här, för att när de kristna förföljs där nere, det finns ungdomar som tar inte det här, de säger varför? Dom dömer alla muslimer. Och det här får inte göra det, på grund av att det är ISIS eller terrorgrupper som finns där.

En konkret åtgärd mot hatet är debatter med ungdomar, där man tar upp olika frågeställningar om muslimer och syrianer för diskussion.

Jonathan Varli: Det är egentligen ett debattforum där man tar upp tio påståenden och sen får en publik av ungdomar rösta för eller emot och där en debattledare skapar en diskussion mellan dem.

Men kommunen gör i praktiken för lite, anser han, trots att man har betydligt större resurser.

Jonathan Varli: Och det är det jag tror att vi tillsammans, inte bara organisationer, utan även samhället måste bli mycket, mycket starkare.

Reporter: Men när det gäller islamofobin, har ni tagit avstånd där från det tydligt? Har ni gått ut och sagt att det här är fel?

Benjamin Atas: Javisst ja. Vi fördömer. Hur ska jag visa min kärlek och min respekt till min nästa? Vem är min nästa? Det betyder inte du eller andra, hela samhället.

Men arbetet mot islamofobin går trögt i det religiösa rådet – där representanter för de olika samfunden sitter. Kommunen satte ihop rådet efter de allvarliga händelserna 2010. Efter tre år enades man om ett uttalande. Men trakasserierna mot muslimer nämns inte ens i dokumentet. Bara ett allmänt löfte om att – citat – ”minska motsättningarna mellan olika grupperingar”.

Boel Godner: Jag tycker själv att det… Vi kan driva det och försöka få med uttalande om just islamofobi, men det har vi inte kommit överens om hittills. Vi kanske kan vara tydligare i ett kommande uttalande. Det här är vad vi kunnat komma fram till nu.

Hon förklarar att värdegrundsarbetet i skolorna är viktigare. I Religiösa rådet har de tagit upp trakasserierna mot muslimer på möten ett par gånger, säger hon. Under förra året en gång – i september – i samband med attacken mot Somaliska föreningen, enligt de mötesanteckningar vi får fram. Men Ahmed Diriye tycker att man borde ta upp problemet oftare.

Ahmed Diriye: De gångerna jag har varit med har det inte kommit upp de här islamofobi eller att vi islamer blir felbehandlade.

Politikerna gör för lite, tycker han, och är för otydliga.

Reporter: Är det känsligt?

Ahmed Diriye: Det är mycket känsligt.

Reporter: Och vad är den analysen, varför är det så känsligt skulle du säga?

Ahmed Diriye: Ja, jag tror nog att det är, de flesta som bor här är dom som är emot muslimer. Så det är klart man förlorar då, vad heter det, röster. Det är inte så svårt att förstå tycker jag.

När jag träffar Paki Holvander märks känsligheten.

Reporter: Är det känsligt att så att säga peka ut problemen eller de som ligger bakom och så?

Paki Holvander: Låt oss säga så här: .. ehm … att vi pekar ut en folkgrupp och säger: ja, det är deras fel. Hur framkomligt är det efter det att liksom sätta sig ner och föra dialog med den folkgruppen. Det är inte framkomligt. Därav känsligheten. 

Det är lättare för henne att tala om de kristnas oro på grund av förföljelserna i Mellanöstern – än om trakasserierna av muslimer här i Södertälje.

Paki Holvander: Om man till exempel från den kristna samfundets sida känner sig osäker, otrygg i Södertälje.

Reporter: Det kristna samfundet?

Paki Holvander: Alltså om dom känner det i samband med att till exempel ISIS drar fram i Mellanöstern, eller att det är någon annan... något annat som händer i världen som påverkar. För vi är påverkbara eftersom det är många som har sina familjer i dom länderna.

Reporter: Men är det inte muslimerna som är osäkra?

Paki Holvander: Jo, det är klart att muslimerna känner sig osäkra för att dom blir utsatta för att ...det händer saker i Mellanöstern. Och då känner sig kristna osäkra här, så… kanske…

Reporter: Men är det inte så att muslimer i Södertälje är utsatta och att…

Paki Holvander: Självklart.

Reporter: Det finns en oro bland dom?

Paki Holvander: Absolut. Absolut. Så är det. Det är klart att det är så.

Ahmed Diriye tycker att hon verkar göra sitt bästa, men att det är politikerna som håller tillbaka.

Ahmed Diriye: Om dom lyfter upp de här frågorna då får dom inga röster helt enkelt. Och det är det som jag upplevt att hon har försökt att trycka på dom och dom har sagt: ”Nej men Paki, lugna ner dig, det är snart val”, eller ”det är snart”, nej… så det är… Hon är skitbra tjej, tycker jag.

Reporter: Och det har hon berättat för dig?

Ahmed Diriye: Ja det har hon berättat för oss. Ja, det har hon gjort.

Reporter: Att politikerna är lite ovilliga att ta tag i problemet?

Ahmed Diriye: Ja det är en mycket känslig fråga faktiskt.

Boel Godner: Nej, så kan man inte tänka som ansvarig politiker i Södertälje. Utan man tar ansvar för alla Södertäljebor, att alla ska kunna leva sida vid sida i en kommun där människor från hela världen möts.

Men samtidigt som hon talar om att alla ska kunna leva sida vid sida så tvingas muslimer här i Södertälje bort på grund av trakasserier.

Ahmed Diriye: Fornhöjden heter det, det ligger bara tio minuter här ifrån. Där har vi en kiosk, ägaren är ju muslim, och där har man ju vandaliserat och man har gått in där och tagit saker och ting och han har inte vågat göra någonting. Sen så har man skrivit ”islam, Mohammed” och fula ord, och det står fortfarande kvar där.

Erik Åkerlund: En näringsidkare här har blivit utsatt för brott och att det föranledde en polisinsats från vår sida där vi jobbade mycket uppe i centrum för att stötta dem i det, men också att förebygga det problemet.

Men det har inte hjälpt. Företagaren tycker att polisen kunde ha gjort mer, förklarar han för mig per telefon. Att spana civilt till exempel för att själva se trakasserierna och komma åt gärningsmännen. Men nu måste han sälja sin verksamhet.

Erik Åkerlund: Det tycker jag är jättetråkigt. Är det så att man blir utsatt för ett brott och känner att det får konsekvensen att man inte kan bo kvar i ett område där man trivs, det tycker jag inte är bra.

Vår kartläggning visar ett 70-tal hot och angrepp kopplade till moskéer eller muslimska samlingslokaler de senaste tio åren. Många av attackerna har det rapporterats om, men vi har dessutom gått igenom polisanmälningar från de tre storstadsregionerna. Från att ha handlat om en handfull händelser per år – sker plötsligt minst 20 attacker under förra året, visar vår kartläggning. Men vem som ligger bakom är det ingen som kan svara på.

Ahn-Za Hagström: När det gäller vår erfarenhet av aktörer inom Vit makt-miljön så finns det naturligtvis ett motstånd mot islam och muslimer. Det har tidigare främst uttryckt sig i protester mot moskébyggen och liknande (...) Det är för tidigt att säga om just de här attackerna eftersom utredning pågår.

Vi hittar bara två domar där vi kan se vilka som ligger bakom attacker mot moskéer. En 19-åring som dömdes för mordbranden på en moské i Strömsund  2008, han nekade till att ha rasistiska motiv. Och serieskytten Peter Mangs, som dömdes till livstids fängelse, bland annat för att 2009 ha skjutit mot en moské. 2014 blev ett mörkt år, med minst 20 attacker. Det är betydligt fler än vad som tidigare rapporterats. Bland annat bränder, klottrade hakkors och krossade rutor. Och i år har det redan skett minst fyra angrepp på moskéer, och ett bombhot, bara under årets första två veckor.

Klas Borell: Ja det är mycket allvarliga resultat och jag drar framförallt slutsatsen att det verkar vara så att dom här attackerna har blivit grövre än dom typiskt sätt har varit tidigare. Däremot vågar jag inte dra slutsatsen att islamofobiska hatbrott har blivit vanligare därför att hatbrott är ju en samlingsbeteckning på många olika typer av brott som utgår från en fördomsfull inställning.

Men enligt Brottsförebyggande rådet ökar de islamofobiska hatbrotten stadigt. Anmälningarna har stigit med 69 procent på bara fyra år. Och precis som vittnesmålen från Södertälje visar, är kvinnor i slöja en särskilt utsatt grupp.

Nor Abdelghani: Först så var det mina klasskamrater ville inte gå med mig, jag fick gå själv på rasterna. Jag fick sitta själv i matsalen, och... äta själv för att ingen ville va med mig. Och... det var, fanns också andra i skolan som kallade mig för påskkärring.

Hon hade bytt skola från Rosengård till Limhamn, där det bor långt färre med utländsk bakgrund, eftersom hennes pappa ville att hon skulle lära sig bättre svenska. Problemen började i sjätte klass, när hon hade bestämt sig för att börja bära slöja.

Nor Abdelghani: Och det var då allt började. Du vet när läraren delade in oss i grupper, så ville dom inte vara i samma grupp som mig, eller när dom, när läraren bestämde var vi skulle sitta i klassen så var det ingen som ville sitta bredvid mig heller. Och sen under dagen så längtade man bara hem för att man vill bara, man vill få över, man vill inte gå igenom det varje dag, hela tiden. Men sen till slut så blev jag van. Fast det var fortfarande jobbigt att gå själv.

Hon minns fortfarande tydligt ett tillfälle i matsalen.

Nor Abdelghani: Det var i matsalen... Jag fick sitta själv, och sen så... jag gick för att hälla, lägga mjölk, så sa... andra i från andra... när jag kom tillbaka så sa nån annan som satt på ett annat bord att nån hade kommit och spottat i min mat. Så... jag ville inte äta det. Och sen efter det var jag... jag tyckte inte det var så bekvämt att gå ner till matsalen.

Nors lillasyster Mariam drabbades nu i somras när hon åkte buss i Malmö.

Mariam Abdelghani: Jag satt längst bak på bussen, då det var en kvinna som började frågasätta mig, om islam, om vem profeten Muhammed var, och vem Jesus var för oss och så. Hon blev mer aggressiv hon började säga dumma saker om islam och att vi kvinnor, vi muslimer vill inte finnas här i Sverige att vi ska åka tillbaka till vårt land. Och att det borde vara förbjudet att bära slöja. Hon började säga många dumma saker… Innan jag hoppade av, då… drog hon av mig slöjan. Och då drog jag ner hennes hand så att hon skulle ta handen ifrån mig.Då bad jag busschauffören att stanna för att jag skulle polisanmäla henne. Då sa busschauffören bara att, att jag skulle skita i det och hoppa av. (…) Hon har ingen rätt att dra av mig slöjan, hon har ingen rätt att säga till mig vad jag ska göra, vad jag ska bära och så. Det… inom min religion ska man bära slöja för att man ska täcka sig. Så… ja, jag blir ju ledsen efteråt.

Mariam Issa: Det var här allting började... han sprang... han sprang in från det hållet därborta (pekar) och vi stod här. Vid ingången...

Det var en kväll i augusti för drygt två år sedan. Mariam Issa och hennes mamma stod och väntade utanför akuten på universitetssjukhuset här i Malmö.

Mariam Issa: Så var han, därborta vid den soptunnan där borta. Började med att han började skrika och svära och han var jätteaggressiv. (…) Så när vi var där, så fick han syn på oss därifrån, det var där så… sprang han typ hit.

En okänd man ger sig plötsligt på Mariam Issas mamma. Han slår henne i huvudet med sin sko flera gånger och knuffar henne mot en vägg.

Mariam Issa: Här borta. För i slutändan tog han hennes huvud mot fasadväggen.

Reporter: Så hon försökte fly från honom…

Mariam Issa: Ja.

Reporter: Han följde efter?

Mariam Issa: Precis. Så fick han tag på henne ungefär här. Och tills... dom fortsatte. Du vet han fortsatte slå henne, så hamnade hon här, i slutändan medans. Han slutade med tofflan i slutändan. Så han tog hennes huvud mot fasadväggen jättehårt. Och så trillade hon ner här borta.

Reporter: Vad var det han ville egentligen, varför jagade han efter henne?

Mariam Issa: Han jagade… det är det, vi visste ju inte vad det var, vi hade gjort för att vi förtjänade detta. Men han uttalade sig ju om muslimer, att vi förstörde det landet, och att vi ska försvinna härifrån och ja... ja...

Ett vittne berättar senare under rättegången hur han hör att mannen säger att allt är ”muslimernas fel”.

(Ljud från tingsrätten)

Vittne: När akutens personal kommer med båren, då säger han att ”det är muslimernas fel, det är muslimernas fel”. Jag vet inte orsak.

Åklagaren: Men du hör honom yttra det här, ”det är muslimernas fel”?

Vittne: Ja.

Mannen vägrar också att tala med en av poliserna som kommer till platsen, eftersom polismannen är muslim. Mannen ska enligt polisen också ha sagt att muslimer är som nazister, och att de tar våra pengar. Han visar sig vara kassör och sitter i styrelsen för Tryckfrihetssällskapet, en förening som pekar ut islam som ett stort hot. Men han nekar till att ha haft för avsikt att skada eller kränka någon. och förklarar i tingsrätten att han inte minns något av händelsen, på grund av att han ramlat av cykeln och slagit sig efter att ha blivit överfallen tidigare på dagen.

Kassören: Det har berättats för mig, men jag kommer inte ihåg det, jag kan inte berätta det utifrån egna minnen, för jag har inga minnen från händelsen.

Under rättegången i tingsrätten kallar försvaret in Tryckfrihetssällskapets grundare Ingrid Carlqvist som vittne. Hon är också chefredaktör för den islamfientliga Dispatch International.

Ingrid Carlqvist: Alltså syftet med Tryckfrihetssällskapet (...) det är ju att värna yttrandefriheten. Och varför har vi då kommit att kallas för muslimhatare? Jo, därför att vi har ju då definierat ett av de värsta hoten just nu. Det är islam.

Hon förklarar att kassören skiljdes från sitt uppdrag så fort hon fick höra om händelsen.

Ingrid Carlqvist: Jag har aldrig sett ett tillnärmelsevis sådant beteende från honom.

Jag ringer upp Ingrid Carlqvist för att fråga om hon inte tror att det bidrar till hetsen mot muslimer om man ständigt pekar ut islam som det stora hotet mot vårt samhälle.

Ingrid Carlqvist: Att det finns galna människor som inte förstår att dra den skiljelinjen kan aldrig hindra oss från att kritisera något som kommer att förstöra vår demokrati. Det kan det aldrig göra.

Mannen döms för misshandel – men tingsrätten anser inte att det är ett hatbrott.

Mariam Issa: Sen så förstår jag inte varför än idag, varför tingsrätten inte kunde anse det som ett hatbrottsmotiv. Alltså ska det kunna vara så här svårt för att kunna typ ställa någon inför rätta, för att ha varit kränkande mot en människa? Det… alltså det chockar en faktiskt, det gör det.

I hovrätten ändras domen när det gäller motivet. Misshandeln är ett hatbrott, anser rätten.

Reporter: Hovrätten menar att motivet till misshandeln var att kränka de två kvinnorna på grund av att de är muslimer. Och att straffet därför ska skärpas.

Omar Mustafa: Alltså, som sagt, alla möjliga typer av människor. Just de här har vi försökt i två år med. Vi har pratat med polisen och vi har pratat med dem. Men vi kan inte göra något här utanför.

Klas Borell: De stöder ju Kalifatet?

Omar Mustafa: Men det är en helt annan grupp, det är inte IS, det är Hizb ut-Tahrir. De stöder Kalifatet men är inte IS Kalifat. De vill ha eget.

Reporter: Men de tog avstånd från Västerländsk yttrandefrihet och så där…

Omar Mustafa: Ja, de är antidemokratiska.

Utanför moskén på Södermalm delar den politiska gruppen Hizb ut-Tahrir ut flygblad. De tar avstånd från yttrandefrihet och demokrati.

Klas Borell: Ja, precis här står det då att yttrandefriheten som vi har i väst är en illusion och inget att försvara.

Reporter: Och detta späder ju på en diskussion om islam så klart.

Klas Borell: Absolut. Och grupperingar av det här slaget är inte representativa för islam i Sverige. Jag tror det är väldigt viktigt att vi kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste motverka islamistisk terrorism och vi måste samtidigt motverka islamofobi. De två uppgifterna måste lösas så att säga hand i hand. Därför att islamistisk terrorism den leder till islamofobi, till hatbrott, men hatbrott leder också till radikalisering av rotlösa ungdomar.

Reporter: Det finns ju en legitim debatt om islam och en kritik som alla har rätt att framföra, men när övergår det till att bli ett problem islamofobiskt, så att säga? Vart skulle du säga att gränsen går?

Omar Mustafa: Det är klart att när man försöker framställa muslimer som grupp i generaliserande termer, när man försöker ge dem egenskaper som om dom vore hatiska, förtryckande, terrorister, anti-demokratiska. När man har svepande generaliseringar över en hel grupp människor då är det så klart rasism.

Över hela Sverige har det på orter där det planeras moskéer startats grupper i sociala medier som protesterar mot eventuella moskébyggen. 

Kvinna 1: Alltså du menar det jag skrev på min Facebook?

Reporter: Jamen precis.

Kvinna 1: Ja, ja det har jag skrivit att Nej till moskéer. Ja.

Reporter: Hur tänkte du då, när du skrev?

Kvinna 1: Jag hade blivit väldigt illa behandlad av en muslim och dessutom tycker jag att deras sätt att vara mot djur är inte förenligt med en djurvän.

Vi hittar ett 30-tal Facebook-grupper mot islam eller moskéer – en som är skapad 2009 är sannolikt den första. Efter det har grupper dykt upp över hela landet. Många av dem är påfallande lika. En av de senaste har internationella kopplingar och syftar till att starta demonstrationståg mot invandringen. Vi ringer upp några av de som är aktiva i några Facebook-grupper.

Reporter: Men tycker du att det är okej att dra alla över en kam så där? Att alla muslimer likadana?

Kvinna 1: Öööhmmm (paus) (suck). Ja. Typ.

Kritik mot islam blandas med motstånd till invandring och öppen rasism.

Kvinna 2: Alltså, jag har varit livrädd. Jag ska tala om för dig att jag är livrädd för muslimer. Om jag skulle träffa någon jag lovar jag skulle lägga benen på ryggen och springa därifrån.

En kvinna vi får tag på har uttryckt att hon inte vill ha en moské på den ort där hon bor. Hon är engagerad i kyrkan och har haft en förtroendepost i kyrkofullmäktige.  

Kvinna 2: Jag tycker inte att moskéerna har någonting här i Sverige att göra egentligen.

Reporter: Varför ska dom inte ha rätt att utöva sin religion? Precis som du har? Och gå till kyrkan och...

Kvinna 2: Jag tycker lite grann att muslimer är lite annorlunda. (…) Nej, jag säger nej till de här moskéerna. Så får du kalla mig hur mycket rasist du vill. Det skiter jag fullständigt i.

Hon tycker att samhället är för generöst mot invandrarna.

Kvinna 2: Det har liksom totalt gått hål i Sverige här tycker jag. Jag är pensionär. Jag har jobbat i 40 år. Vet du vad jag får i pension? Jag har ju för fan inte råd att leva i mitt eget land, va. Jag är jätterädd.

Sabri Al Harbiti: Idag hör man mer om just avsky och hat gentemot islam och muslimer. Det hör vi naturligtvis. För några år sedan kunde jag inte identifiera några sådana här aspekter. Idag hör man nästan ofta, om jag får uttrycka sig så, och det är självklart oroande. För oss som har bott här länge, för våra barn som är födda här och håller på att växa upp också, och för framtida generationer också.

Reporter: Men vad skulle det skada då om de byggde en moské i Trollhättan?

Man 1: Ja, då spränger vi den.

Här på Facebook-sidan ”Vi som inte vill ha moskéer i Trollhättan” samlas några av de mest rasistiska kommentarerna.

Man 1: Det handlar inte om att jag uppviglar någon annan, utan det är min personliga åsikt och jag tycker, skicka packet där de hör hemma.

Han bor själv inte i Trollhättan, men engagerar sig i invandrarkritiska grupper över hela landet.

Reporter: Men tycker du inte att folk ska ha rätt att utöva sin religion?

Man 1: Jo. Folk ska ha rätt att utöva sin religion. Men inte sådana jävla muslimjävlar. Och det är inte en religion överhuvudtaget. Det är bara pack.

Reporter: Men det här är ju ren rasism som du står för nu.

Man 1: Det är min åsikt och den står jag för. Så du behöver inte ringa mig mer.

Reporter: OK.

Man 1: Tack. Hej. (Klick.)

Samir Muric: Tonen mot muslimer är väldigt hård. Jag har många gånger sett liksom, speciellt artiklar om vår moské där folk har skrivit ”bränn ner hela skiten” och sådana där taskiga kommenterar. Och då har folk gillat det här. Jag har tänkt att det är uppsåt till brott, att man uppmanar, uppvigling till brott, det är inte OK.

För den som attackerar en moské idag verkar risken vara i stort sett obefintlig att åka fast, trots att politiker och myndigheter säger att man tar det på största allvar. Av alla de hot och angrepp som vi har hittat de senaste tio åren ser vi bara två som har lett till en fällande dom.

Omar Mustafa: Det är det som vi har märkt det händer väldigt sällan någonting när man anmäler. Det är tyvärr en av anledningarna till att folk anmäler väldigt sällan också. Vi har försökt prata om de här frågorna med SÄPO när dom kommer och vill prata med oss, men de vill helst inte prata om det. De har inte så mycket att säga om de här rörelserna.

Ahn-Za Hagström: Säkerhetspolisens uppdrag handlar som sagt om grova ideologiskt motiverade brott och systematiska brott som syftar till att förändra statsskicket i första hand. Så det är polismyndigheten som ska vara första kontakt.

Omar Mustafa: Är det minoriteter som angrips, är det religiösa församlingar som angrips, är det ett allvarligt hot mot demokratin. Och det är klart att SÄPO behöver se över dom här rörelserna, dom behöver bilda sig en större uppfattning om vilka dom är.

Polisen lyckas bara knyta en gärningsman till ett anmält islamofobiskt brott i tre fall av hundra. Chanserna att hitta den skyldige till attacken mot moskén i Eslöv är små.

Patrik Isacsson: Vi har ju vart här innan och gjort en teknisk undersökning, med teknikerna som har säkrat... i alla fall gjort en undersökning, så vi väntar på deras analys, vad det är de har hittat här, vi har knackat dörr och hållit förhör med vittnen. Och där är vi nu, så vi har inget konkret resultat av utredningen än utan vi håller fortfarande på att arbeta med det.

Reporter: Och era chanser att klara upp det här, vad skulle du säga?

Patrik Isacsson: Än så länge så är det svårt att klara upp det, det blir det.

Och de budskap som satts upp utanför källarmoskén efter attacken – till stöd för allas rätt att utöva sin religion – de har någon rivit ner.

Reporter: Så, här står det “Nej till rasistiska attacker mot religiösa institutioner.”

Adnan El Tahan: De kastade här...

Reporter: OK.

Samir Muric: Och det var här några dagar, någon vecka, sedan tog man bort det här. (Mobilen ringer.)

Reporter: Gemenskap, tolerans, solidaritet... (...) Men varför har de rivit ner det här tror du?

Samir Muric: Ja, varför de gör det är förmodligen för att markera. (...) Det handlar inte längre om Eslövs lilla moské utan om hela den demokratiska uppbyggnaden. Att de attackerar något som är en självklar grej inom samhället, liksom.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

UG - Muslimhat i Sverige

Mer i ämnet