Så gjorde vi reportaget ”Den andra våldtäkten”

Publicerad

UPPDRAG GRANSKNING · Som så många gånger förr fick vi ett tips som verkade intressant. Det handlade om en 15 årig pojke som skulle va oskyldigt dömd till två våldtäkter. Det här tipset tog dock så småningom en väldigt oväntad vändning.

Vi valde att på vinst och förlust att åka till det lilla samhället Bjästa utanför Örnsköldsvik där de båda våldtäkterna ägt rum, enligt tipsaren fanns det mängder av rykten som vi borde nysta närmare i.
Vi träffade många ungdomar från den skola där både gärningsmannen och det första offret gått som berättade för oss vad de visste.

Vi fick höra alla rykten som fanns i omlopp och som dessutom fanns vida spridda på internet, men insåg efter ett tag att ingen faktiskt hört något av dem direkt från Linnea själv. Det enda som verkade komma från henne var en enkel och koncis historia om att hon blivit indragen på en skoltoalett och utsatt för ett övergrepp.

I sådana här mål hålls ofta förhandlingarna bakom lyckta dörrar och målsäganden, d.v.s. brottsoffret skyddas av sekretess. Det gör också att själva domen är ganska kortfattat skriven. Vi har dock tagit del av, och granskat, samtliga relevanta handlingar i ärendet.

Av hänsyn till både brottsoffren och gärningsmannen kommer vi inte att ytterligare redogöra för det som talar för Oskars skuld, eller vad vi gjort för att kunna avfärda alla uppgifter och rykten som förekommit på internet. Av reportaget framgår vilken bevisning som domstolarna lutat sig mot.

Men varför tror så många på internet och i Bjästa att han skulle vara oskyldig? Vi hittade en Facebookgrupp med flera tusen medlemmar som gladeligen spekulerade i hans oskuld, som spred ogrundade rykten, dels om vad som faktiskt hänt, men dessutom en hel del som var fullständigt ovidkommande, men förödande för brottsoffret.

Linnea målades ut som lösaktig och som en lögnerska, trots att det inte finns några som helst bevis för det. Det är bara lösa antaganden, bristfällig källkritik och hänsynslös svartmålning. Allt i syfte att misskreditera hennes trovärdighet.

Den här historien tog nu en helt ny vändning för oss. Det här är historien om hur först en flicka smutskastas och trakasseras och tillslut ser sig tvungen att flytta långt från sin familj, sitt hem, sin trygghet, och sedan hur ytterligare en flicka våldtas av samme unge pojke och utsätts för exakt samma behandling av det omgivande samhället och på internet.

Reportaget visar hur vuxenvärlden inte gripit in och tagit ställning för brottsoffren och inte heller stoppat ryktesspridning och smutskastning.

I ett sånt här reportage är det givetvis mängder av svåra etiska överväganden som måste göras. Många inblandade, inte minst offer och gärningsman är väldigt unga, en av dem inte ens 15 år vid händelsen. Vi har valt att intervjua flera ungdomar som på olika sätt engagerat sig i fallen, men vi intervjuade dem anonymt och har röstförvrängt dem.

När vi mötte dem så berättade vi att vi ville göra intervju om dem rykten som gått och hur de ser på Oskars skuld. Vi har inte utkrävt något ansvar från dem utan uppriktigt velat få deras syn på händelserna

Innan reportaget sänds har vi varit måna om att informera alla medverkande om vad de säger i programmet. Även Oskar och hans mamma har erbjudits möjligheten att få ta del av hela innehållet, men de tackade nej till att möta oss.

Reportrar: Nicke Nordmark och Hasse Johansson

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer