Hur fick du idén till reportaget?

Jag fick ett tips av Simone Halldin som själv är god man. Hon hade tagit över godmansskapet för tre personer som alla hade blivit drabbade av samma gode man och hon hade själv gått igenom deras räkenskaper.

Hur arbetade du – vilka arbetsmetoder använde du?

I princip handlade det om att plöja igenom drygt 300 sidor av kontoutdrag, transaktioner, kvittenser och kvitton. Jag kontaktade sedan några av butikerna för att försöka få mer information om köpen.

Vilka typer av källor använde du?

Allt skriftligt jag lyckade få ut från Simone Halldin, överförmyndarnämnden och Polisen. Den nedlagda förundersökningen var den absolut viktigaste skriftliga källan. Sedan muntliga källor varav flera var anonyma. Butikerna var i allmänhet ganska hjälpsamma.

Stötte du på några problem? I så fall vilka?

Allt gick ganska smärtfritt. Eftersom två av de drabbade var döda var det förstås en utmaning att återge deras historia. En släkting hoppade av. Han hade knäckt sig i kampen för att Maria Winslöv skulle få upprättelse. När fallet lades ner eldade han upp alla kvitton och alla papper i ren frustration. Som tur var fanns pappren på annat håll.

Vilka deltog i arbetet?

Reporter Ola Sandstig, fotograferna Jan Eliasson och Stefan Bååth och klippare Marianne Lindecrantz. Redaktör var Marcus Purens.

Hur lång tid tog arbetet?

Runt sex veckor.