Skammen – så gjordes reportaget

Publicerad
Uppdrag granskning ·

Här kan du läsa om hur reportaget ”skammen” blev till. Från idé till färdigt program.

Metodbeskrivningtill reportaget: Skammen

Anledning till nygranskning

Många tjejer hörde av sig lång tid efter vårt reportageförra hösten om förlossningskador; ”spricka hela vägen”

Dom kände igen sig i lidandet som uppstått efterförlossningen men också i hur vården hanterade det hela.

Eftersom mailen var många så tog vi beslutet att gå igenom demmer noggrant för att se om det fanns något nytt som vi inte tagit upp i detförra reportaget.

Och då fann vi att ett antal drabbade tjejer skickats hemutan vare sig en korrekt diagnos eller operation.

Vikten av diagnos ochoperation

En obehandlad sfinkterruptur kan leda till ett livslångtlidande för dem som drabbas och eftersom

vi  visste  hur  viktigt det är att man snabbt får en korrektdiagnos och operation av läkare på operationssal  så  bestämde vi oss för att åter börja gräva iförlossningsvården. Varje år föder Ca 100.000 kvinnor  barn. Av dem drabbas ca 4 % enligt vadsjukvården rapporterar. Men mörkertalet är stort och experter uppskattar nu attdet egentligenhandlar om  uppåt tioprocent som skadas.

Granskning aveftervården

I förra reportaget granskade vi bristerna i vårdens förebyggande arbete för attminimera dessa svåra skador och nu valde vi istället att undersöka hur eftervården fungerar när en skada välskett.

Förra reportaget endörröppnare

Efter många samtal med tjejer i olika delar av landet bestämdevi att gå till botten med två fall  föratt tjejerna verkligen skulle få tid och plats att tala till punkt.

Men det var svårt att välja bland alla vi hade kontakt medeftersom det lite oväntat var så många som ville vara med och berätta om någotså privat som sitt skadade underliv i kommande reportage. Flera av dem vipratade med sa sig ha fått mod att berätta efter att ha sett Cim i reportaget förrahösten. Ungefär; Kunde hon, så kan jag, och det finns mycket mer som måstekomma fram.

Therese och Marjillah

Valet föll på Therese, därför att det tog 9 år innan honfick en korrekt diagnos och en operation och Mardjillah eftersom hon skadats nyligen.Dessutom hade båda tjejerna journaler att visa upp och båda hade kontakt medspecialister som i efterhand styrkte deras  berättelser, samt att även läkarna gick med påatt berätta om det i TV.

Ansvarigas tystnad

Vi har i mail, brev och telefonsamtal försökt få deansvariga att berätta om hur det kom sig att tjejerna inte fått någon diagnosoch därmed ingen hjälp.

Men Svårigheten idet här arbetet har utan tvekan varit att många av de ansvariga både varitsvåra att få tag på och att de sen inte heller velat ställa upp påTV-intervjuer och bemöta den kritik de fått när Marjillah och Therese berättatsina versioner.

Kvinnors rätt attställa krav

Förutom själva granskningen av händelseförlopp och journalerså ville vi också försöka skildra attityderna inom vården kring de härskadorna.

Men den viktigaste uppgiften handlade ändå om att lyfta enproblematik som det sällan talas om.

Vi ville belysa en viktigt kvinnofråga och dessutom upplysade som fött barn och de som är på väg att föda om vad som faktiskt kan händaoch vad som är viktigt att veta om det händer. Reportaget handlar i stora dragom mardrömsförlossningarna som aldrig hamnar i statistiken, om rätten till sinegen kropp och rätten till information om riskerna med att föda vaginalt.

Vänligen/ reportrarna Erica Larsson & Agneta Bernàrdzon

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.