Jenny Bengtsson: Jag sover dåligt, jag äter dåligt, och jag har en konstant stresskänsla i bröstet.
Jag larmade inledningsvis både internt och till alla led i myndigheten dessutom och sedan i Uppdrag granskning och mitt arbetsliv nu är ett helvete.
Om man är en anställd i stat, kommun eller region så ska man vara en av våra sanningssägare om hur våra skattepengar används. Och om hur myndigheterna uppfyller sina skyldigheter gentemot befolkningen i Sverige.
DOLD INSPELNING:
Ingrid Leirnes: När man jobbar inom kommun och region då har man också ett ansvar och man har en möjlighet att visselblåsa när det förekommer...
Chef: Nu ska du höra fröken visselblåsare, du har yttrandefrihet men den ska vara faktabaserad. När den inte är faktabaserad då faller den under epitetet förtal.
Ingrid Leirnes: Ja du säger att det är förtal och jag säger att det här är ju ingenting som jag har hittat på.
Ingrid Leirnes: Är man utstött från en arbetsplats i regionen då blir man det i hela regionen. Samma inom kommunen, hela kommunen.
För att människor ska kunna slå larm när något är fel har de meddelarfrihet och det är en grundlagsskyddat rättighet. Offentliganställda är extra skyddade i lagen. De ska kunna vända sig till oss journalister utan att straffas av arbetsgivaren.
Privatanställda har mindre skydd och arbetsgivarna större rätt att motagera.
Ur SVT Nyheter Skåne 4 jan 2021
Reporter: Vad kommer hända om det blir så att han blir uppsagd?
Demonstrant: Då blir det vild strejk.
Men det behöver inte gillas av de anställda.
Ola Brunnström: Det är känslomässig berg-och dalbana. Att bli uppsagd ena dagen och räddad av sina arbetskamrater den andra dagen.
Det finns en ganska lång tradition inom tåg att man har starka fackföreningar och att man inte går med på nedskärningar eller försämringar och så vidare.
Jenny, Ola, Ingrid och Stefan vittnar om repressalier från sina chefer.
Stefan Lundberg: Det var ju förutbestämt att jag skulle omplaceras.
Stefan Lundberg är känd chefsåklagare på Ekobrottsmyndigheten sedan 23 år. Nu ska han omplaceras med tvång. Han kritiserade ledningen. Nu berättar Stefan i Uppdrag granskning.
Stefan Lundberg: Det finns ju ett uttryck som heter att fisken ruttnar från huvudet. Det här utgår ifrån generaldirektören. Det är en detaljstyrning och en toppstyrning och tystnadskulturen är väldigt utbredd.
Vi ska komma tillbaka till Stefan, han är en av Sveriges främsta experter på ekonomisk brottslighet.
Men först ska vi resa till Skellefteå.
Våra kollegor på SVT Västerbotten och Folkbladet, visade i samarbete med andra lokalmedier, i en undersökning att bara hälften av de anställda i Skellefteå kommun och Region Västerbotten vågar kritisera sin arbetsgivare offentligt.
Några mil utanför Skellefteå ligger det lilla samhället Bureå, eller Bure, som alla säger. Och här, på hälsocentralen i Bureå, utspelas under pandemin ett drama som avslöjats i lokalpressen. Allt tog sin start med en liten insändare i Norran.
GRAFIK –INSÄNDAREN:
”gör allt i din makt för att undvika att söka vård. Varför?
Personal jobbar trots förkylningssymtom. Folkhälsomyndigheten råder alla att stanna hemma vid symtom, men de råden följs inte.”
GRAFIK – RIKTLINJERNA
Region Västerbotten hade valt att ha egna rekommendationer som sa att man kunde jobba med “endast rinnande näsa”... eller om man haft ... “enstaka hostningar”.
Här är Ingrid Leirnes på sin arbetsplats i receptionen på Bureå hälsocentral. Det var alltså hon som författade insändaren och skrev under den med sitt namn och sin arbetsplats.
När Ingrid vände sig till media utnyttjade hon sin meddelarfrihet, vilket arbetsgivaren enligt grundlagen är förbjuden att kritisera henne för.
Men vi ska nu lyssna på hur Ingrids chef bemötte henne på måndag morgon, efter att insändaren publicerats i lokaltidningen.
DOLD INSPELNING
Chef: Ja sedan Ingrid, vi satte kaffet i halsen i lördags. Vilket syfte hade du med insändaren?
Ingrid Leirnes: Vilket syfte?
Chef: Ja.
Ingrid Leirnes: Ja informera allmänheten om...
Chef: Om att de inte ska söka vård tänkte du?
Ingrid Leirnes: Hade jag haft en åttiårig släkting då hade jag nog inte velat att den skulle...
Chef: Är du medveten om att du har gått ut till människor med en uppmaning om att inte söka vård? Det är jätteallvarligt.
Chefen anser att Ingrid inte har rätt att skriva en varnande insändare om att personal jobbar med förkylningssymptom.
Chef: Du har gjort ett stort, stort övertramp.
Ingrid Leirnes: Ja de som verkligen behöver, de kommer ju ändå.
Chef: Du kommer inte stå i receptionen här i Bureå.
Ingrid Leirnes: Jag känner ju jättemånga patienter privat som går till Bureå hälsocentral, både liksom familj och vänner och jag tänkte det här kan sluta illa för någon. Så jag tänkte att det är väl ett bra sätt att skriva tänkte jag, så att folk får veta.
DOLD INSPELNING:
Chef: De har gjort sin egen bedömning att jag inte är sjukare än att jag kan jobba men du sätter dig över det.
Ingrid Leirnes: Folkhälsomyndigheten sätter sig över folks bedömningar.
Chef: Det står att vi får, vi har… lindriga förkylningssymptom kan man jobba med. Men du ska inte stå i receptionen då vet du det för vi har inte förtroende för dig att möta befolkningen i Bureå och att vara representant för oss.
Cheferna flyttar på Ingrid till en annan arbetsplats. Och Ingrid kallas till fler möten där hon blir utskälld av chefen och en annan, överordnad chef.
Ingrid Leirnes: Jag har extremt svårt att se att se logiken i det att någon ska ta så illa vid sig att man inte kan jobba med en person på grund av en insändare.
Chef: Ja det är så. Jag förstår att du har svårt att se din bit i det hela, att du inte förstår vad du har ställt till med.
Chef: Det gäller mig det gäller (X) det gäller alla som skriver på ett anställningsavtal i regionen. Då har man också sagt så här, ja men det här är en arbetsgivare som passar mig och den arbetsgivaren måste man vara lojal emot. Förstår du vad lojal betyder i det här fallet? Då kan man inte gå stick i stäv med vad regionen säger.
Ingrid Leirnes: Men när man jobbar inom kommun eller region då har man också ett ansvar och man har en möjlighet att visselblåsa, när det förekommer.
Chef: Nu ska du får höra fröken visselblåsare – du har yttrandefrihet men den ska vara faktabaserad, när den inte är faktabaserad och då faller den under epitetet förtal.
Ingrid Leirnes: Ja, du säger att det är förtal och jag säger att det här är ju inte någonting jag har hittat på.
Ingrid Leirnes: Det var ju liksom bara att bita ihop och ta det där, jag kunde inte göra någonting annat. Jag kunde inte heller försvara mig så mycket som jag önskade, för att det var så hotfull stämning, det är ju lite svårt när man bara hör ljud, ser man ju inte deras kroppsspråk eller sådana där saker.
DOLD INSPELNING:
Chef: Det du måste inse Ingrid är att du har tagit dig vatten över huvudet på så sätt att du har inte ansvaret att informera befolkningen i regionen.
Ingrid Leirnes: Absolut inte. Men jag har möjligheten. Jag har möjligheten.
Reporter: Hur känns det att lyssna på det här nu då?
Ingrid Leirnes: Jamen det är jättejobbigt.
Reporter: Orkar du i alla fall? Ska vi lyssna lite mer?
Ingrid Leirnes: Jo, vi kan göra det.
På ett senare möte kopplar cheferna ihop Ingrids insändare med hur hon också agerar som skyddsombud på arbetsplatsen. Ingrid har hävdat att hon företrätt en kollega när hon bad att kollegan skulle få ett arbetsanpassat skrivbord. Cheferna tycker att kollegan själv skulle ha fört sin talan om skrivbordet om det var så viktigt. För att belägga det, kallar de in kollegan till mötet.
KOLLEGAN KOMMER IN
Chef: Bra, du kan ta en stol här bredvid. Vi sitter och pratar om är när det här höj och sänkbara bordet blev aktuellt, då upplevde vi det som en väldigt aggressiv framställan från Ingrids håll, mot oss. Det Ingrid nu säger, det är det att du i det här fallet var så rädd för oss att du vågade inte ta upp frågan?
kollega: Nä. Sedan så hade jag ju börjat känna av nacken och sådant.
Chef: Jag förstår att det här är en konstig fråga men jag vill ändå ställa den. För att det är utifrån vad Ingrid påstår och så: Är du rädd för mig?
kollega: Nej det är jag inte.
Ingrid chef: Tycker du att det är obehagligt att prata med mig eller x?
kollega: Nej det tycker jag inte.
Ingrid, chef: Jamen du, jag tror att jag är nöjd med det. För din del. Tack.
Ingrid Leirnes: De ställer folk mot varandra det är ju det de håller på med, för att trycka dit mig ytterligare.
Skyddsombudens uppdrag är lagstadgat och arbetsgivare får enligt lagen inte hindra för skyddsombuden eller försvåra för dem att driva frågor kopplat till en god arbetsmiljö.
Ingrid Leirnes: Det kändes liksom hopplöst på något vis. Det var ju också därför att jag kände att jag måste ta och börja dokumentera det nu för det var så pass mycket nu, det var så pass mycket.
DOLD INSPELNING
Chef: Men det här är bekymmersamt.
Chef: Det är bekymmersamt om du inte accepterar de riktlinjer som vi har utan du tycker att din tolkning och din yttrandefrihet är viktigare än de policys och de riktlinjer vi ska följa.
Chef: I Västerbotten!
Chef: Mmm. Det här kommer att bli ett jätteproblem.
Ingrid Leirnes: Ja men det är ju det här meddelarfrihet och allt det här också som är...
Chef: Nästa gång det blir någonting som du kanske misstycker med regionens policy, hur blir det då, då? För de kommer ju att komma, det är ju tydligt.
Ingrid Leirnes: Mm, ja, det är lite svårt att svara på i förhand.
Chef: Mm.
Chef: Ja det här det…
Chef: Vi har ett problem Ingrid, verkligen alltså, jag blir bekymrad.
Chef: Ja nu blir jag verkligt bekymrad när du inte på något sätt tycker att du har gjort fel utan att du har utnyttjat din rätt och din frihet att tolka och du sätter dig till talesman.
Vid tiden vi besöker Bureå, har en del av inspelningen citerats i lokalmedia och Ingrid har fått tillbaka sitt jobb i receptionen på hälsocentralen där. Ingrids fackförening har förhandlat med Region Västerbotten och hon fick ett skadestånd på 65 000 kronor för det hon utsattes för. Men alla på jobbet har inte stöttat Ingrid.
Några sjuksköterskor tycker inte att debatten borde föras i media och att insändaren som Ingrid skrev skadade befolkningens förtroende för hälsocentralen i Bureå.
Ingrid håller inte med. Hon ville att just människor utanför arbetsplatsen skulle få information om riskerna med att besöka hälsocentralen.
Ingrid Leirnes: De har rätt att få veta om någonting är riktigt galet tänker jag och det har jag ett ansvar att se till också.
Reporter: Är det värt det om du måste göra det, att höja din röst?
Ingrid Leirnes: Ja. jag hade gjort om det alla dagar i veckan. Det hade jag, för att när någonting är tillräckligt mycket fel då har jag lite svårt att...
Reporter: Vara tyst?
Ingrid Leirnes: Ja.
Ingen av Ingrids tidigare chefer vill träffas och ställa upp på intervju, men jag får chans att prata med en av dem på telefon.
Hon säger att det har funnits en stark oro för att cancerpatienter inte vågat söka vård av rädsla för Coronasmitta. Om de inte söker vård är det förenat med livsfara. Oron för smitta skulle Ingrid ha tagit upp på möten istället.
Den före detta chefen tycker fortfarande att hon borde haft rätt att kritisera Ingrid för insändaren.
Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert: Man får inte vidta någon som helst åtgärd mot någon som använt sin yttrandefrihet och meddelarfrihet så som hon gjort genom att skriva den där insändaren.
Nils Funcke är en av landets ledande experter på yttrandefrihet, han är journalist och författare.
Nils Funcke: Det är ju en kritikrätt som borde uppmuntras istället för att man då vidtar sådana här åtgärder och den här utskällningen.
I den rollen när de sitter här de här tre, så är hon myndighetsföreträdare och inget annat. Hon har inte den yttrandefrihet som Ingrid har inte utan hon ska företräda myndigheten i den här rollen och då ska hon bete sig på ett sådan sätt så att hon lever upp till kraven på saklighet och opartiskhet och behandla henne, Ingrid, på ett schysst sätt.
Reporter: De anklagar ju henne också för att det här kan vara förtal också, insändaren?
Nils Funcke: Man kan inte förtala en myndighet. Det här går tillbaka till 17, 18 och även in på 1900 talet så har man från lagstiftaren sida ansett att för att komma åt maktmissbruk eller misshushållning så måste det finnas en långtgående kritikrätt
När region Västerbotten gjorde en egen undersökning sa en tredjedel av de anställda som svarade att man inte hade kunskaper om meddelarfrihet och yttrandefrihet.
Och det har förut funnits uppmaning till anställda att inte uttala sig negativt om arbetsgivaren, visar dokument.
GRAFIK. “Ej uttala sig negativt”
DIREKTÖREN LYSSNAR:
Chef: Förstår du vad lojal betyder i det här fallet?
Ingrid: Eh…
Chef: Då kan man inte gå stick i stäv med vad regionen säger.
Reporter: Är det så konstigt att de säger så här de här cheferna när ni faktiskt har haft ett personaldokument här från regionen där det står att personal inte får uttala sig kritiskt om arbetsgivaren och att man ska vara lojal?
Brita Winsa: När det framkom att det här dokumentet fanns, det var inget som jag kände till, så såg vi naturligtvis till att det togs bort för det där är ju ingenting som vi står för.
Reporter: Men hur var det ens möjligt att ni kunde skriva ett sådant här dokument och skicka det?
Brita Winsa: Det var ju då. Jag vet inte hur det här dokumentet har uppkommit det var liksom före min tid här. Och vem som har skrivit det och hur det kunnat ske det vet jag inte.
Reporter: Det uppdaterades 2019 så det är inte något gammalt?
Brita Winsa: När jag fick reda på, när jag fick reda på att det här dokumentet fanns så såg vi till att vi tog bort det för det där är ingenting som vi står för.
Nils Funcke: Jag vet inte hur många hundratals sådan här medie- och policydokument och informationspolicys som jag har läst och det är väl en handfull som då på korrekt sätt redogör för de rättigheter och de skyldigheter som de anställda har.
Reporter: Varför är det så tror du?
Nils Funcke: Det har nog flera orsaker. En kan mycket väl vara att många verksamheter idag bedrivs, även om de är skattefinansierade så är de konkurrensutsatta, ska man få statliga bidrag till en skola ja då vill det till att man får elever. Och för att få elever är det viktigt att det finns en positiv bild av verksamheten utåt i samhället.
Regionen har sett över sina utbildningsprogram och fört in mer information om yttrandefrihet. Men ursäkten som facket i förhandlingar krävt å Ingrids vägnar, den ville regionen inte ge.
Brita Winsa: Vi ska ju agera korrekt som arbetsgivare.
Reporter: Och då är det en princip att inte be om ursäkt?
Brita Winsa: Tja, om du vill kalla det för en princip så får du göra det.
Reporter: Eller vad tycker du?
Brita Winsa: Vi har konstaterat att hanteringen var inte korrekt.
Reporter: Region Västerbotten kan inte be en anställd om ursäkt?
Brita Winsa: Inte på det sättet nej.
Reporter: Skulle det göra någon skillnad för dig?
Ingrid Leirnes: Ja det skulle göra jättestor skillnad, för det skulle betyda mycket för mig personligen men sen så tror jag andra människor skulle känna sig mer trygga och veta vad som gäller och så där.
Nils Funcke: En myndighet som får reda på att någon chef på en lägre nivå har betett sig så här mot en anställd det bör per automatik leda till att det här anmäls antingen till polisen eller också direkt till Justitiekanslern. Det är en otillåten gärning som tenderar gå över gränsen till när den både är otillåten och straffbar. Men det måste prövas noga i det här enskilda fallet.
Brita Winsa: Anmält?
Reporter: Har ni polisanmält det?
Brita Winsa: Nä det har inte funnits anledning att polisanmäla det.
Reporter: Har ni diskuterat utifrån att det kanske skulle vara aktuellt med en anmälan?
Brita Winsa: Nej det har vi inte gjort.
Vårdpersonalens fackförbund säger att rädslan för att påtala missförhållanden har ökat de senaste åren, i en enkät som Uppdrag granskning har gjort.
Totalt 8 av 35 fackförbund uppger samma sak.
Men i Sverige finns en hel myndighet som ska se till att vår rätt till att må bra på jobbet upprätthålls. Den heter Arbetsmiljöverket. Förslag finns att Arbetsmiljöverket ska göra tillsyn av visselblåsar-lagen, en lag som ska stärka skyddet för dem som larmar till allmänheten.
Men hur bra är Arbetsmiljöverket själva på att värna om sina visselblåsare?
Jenny Bengtsson: Jag larmade inledningsvis internt och till alla led i myndigheten dessutom, och sen i Uppdrag granskning och mitt arbetsliv nu är ett helvete.
I vårt reportage i höstas, Spelet om munskydden, kritiserade Jenny flera chefer på sin arbetsplats, Arbetsmiljöverket. Jenny vittnade om att regionchefen och chefsjuristen enligt henne på ett rättsvidrigt sätt ändrat i hennes beslut om krav på munskydd i arbete med Covid-smittade på äldreboendet Serafen, trots sakkunnigas protester. Något som cheferna nekar till.
Ur: SVT Uppdrag granskning 28 oktober 2020
Reporter: Blev beslutet ändrat, enligt dig?
Jenny Bengtsson: Ja. Det innebar att man öppnade för att det skulle kunna bedömas från fall till fall istället.
Reporter: Om munskyddet behövdes?
Jenny Bengtsson: Ja. Utifrån vad arbetsgivaren tyckte.
Reporter: Vad tänker du om konsekvenserna för de som jobbar, som jobbade, de här månaderna som gått?
Jenny Bengtsson: Ja, de blev ju i det här i alla fall, mer eller mindre lämnade i sticket.
I reportaget, frågades regionchef Anna Billgren ut om sitt ansvar för hanteringen av munskyddsbeslutet.
Dagen efter reportaget i Uppdrag granskning, kallade regionchef Anna Billgren ett hundratal anställda till ett skype-möte. Vi ska lyssna lite på det:
Anna Billgren, regionchef: Igår så sändes Uppdrag granskning. Arbetsmiljöverket fick kritik för hur vi hanterat ärendet med skyddsutrustning på äldreboendet Serafen i våras. Och det är tråkigt för alla oss som jobbar hårt varje dag att bli kritiserade på det här sättet.
Nils Funcke: Det utsätter ju den där inspektören för en väldig press när man då inför hela personalstyrkan då indirekt kritiserar en viss händelse och alla där som sitter där känner ju till vem som indirekt är utpekad.
Till mötet har cheferna på Arbetsmiljöverket hyrt in en konsult från företaget Sandahl Partners. Konsulten tar ordet.
Konsult: Arbetar man på en plats som har plötsligt är i medias fokus. Så det finns en del fiffiga tekniker så att man inte låter sig kapas av sig själv eller någon annan.
Är jag på ett möte på jobbet som pratar om någonting helt annat, och så kommer det här upp i en bisats kan jag vara röst för att nej det här är inte rätt plats för det här ämnet, kan vi inte ta det där det hör hemma?
Konsulten ger tips på hur de anställda kan undvika att prata om det som media granskar. Och hur tjänstemännen ska vakta sina tungor till och med på sin fritid.
Utanför jobbet: Vad är kontexten, var är jag just nu, vilken är min roll, vad vet jag om det här som personen frågar mig eller tycker någonting om eller när jag lockas att gå i svaromål och vad vet jag inte. Vad kan jag säga, vad har jag rätt att uttala mig om?
Det är en rätt fiffig poäng, en rätt fiffig teknik, att bara ha några frågor att ställa till sig själv innan man liksom läcker sin frustration eller vad det nu är man känner.
Reporter: Får man ha synpunkter som myndighet på hur anställda pratar med föräldrar i lekparken på sin fritid, det som media granskat?
Nils Funcke: Nej inte om det inte går ut utöver den tystnadsplikt och det som i övrigt åligger den här personen. Den här konsulten börjar ju prata om att man inte ska låta sig kapas av sig själv, vad det nu innebär. Och att man då ska överväga om det här är rätt ställe att säga det där eller inte. Det där ska inte myndigheten ha några synpunkter på.
Arbetsmiljöverkets pressekreterare säger till Uppdrag granskning att tipsen är en del i myndighetens utvecklingsarbete som ska stötta de anställda att “leda sig själva”. Det handlar inte om att undvika svara på frågor från media. Samma sak säger konsulten, hon ville bemöta oro man kan känna när ens arbetsplats kritiseras i media.
Jenny Bengtsson: Framför allt vad som inte gick ut var att vi som statstjänstemän i alla led, har rätt larma om missförhållanden, att vi har rätt att prata med media, att vi har rätt att kritisera vår arbetsgivare utåt.
Anställd: När man som inspektör vill påtala eller agera, på vilket sätt vill ni att vi ska ta det?
TYSTNAD
Anna Billgren: Hur tänker du själv?
Anställd: Ja, jag har ju en egen uppfattning om det, men jag tänkte mer i det här sammanhanget, nu när vi diskuterar då, i det här fallet så är det ju en inspektör som agerar och står upp utifrån sin, ja hur man ser på situationen och agerandet...
Moderator: Får jag lägga mig i bara som moderator, vi börjar få slut på tid och närma oss tidsgränsen, och jag skulle önska att samtalet om hur ska man påtalar avvikelser, att det får fortsätta och den man framförallt behöver ställa den frågan till är sin närmaste chef.
Anna Billgren: Ja. Absolut.
Moderator: Ockå vill jag betona igen att beslutet ju inte ändrades men förtydligades, eller hur, visst stämmer det?
Anna Billgren: Ja vi har inte ändrat beslutet.
Jenny Bengtsson: Hela tiden så har samma personer som har varit uppåt i leden, som har varit aktiva i det här, har varit de som har fått vara berättare av sanningen.
Det var i pandemins början som SVT Nyheter först gjorde avslöjanden om arbetsmiljöverkets agerande om munskydden på äldreboendet Serafen. Då skrev också Kommunalarbetaren efter att ha tagit del av en intern mejlväxling som Jenny diariefört och då gjort offentlig.
Jenny Bengtsson: Och då hade ju de fått ut den här kommunikationen och så ställde de ett par frågor och då svarade jag. När jag kom tillbaka till jobbet sedan så blev jag ju inkallad på samtal med min chef där jag fick veta att jag skulle ha dragit med henne då att jag hade gjort en intervju och att förtroendet och tilliten till mig var borta eller åtminstone skadad.
Jenny berättar att chefen också gjorde klart att Jennys diarieföring av mejlkonversationen skadat chefen tillit till henne.
Till Uppdrag granskning säger samma chef att samtalet inte rörde rätten att tala med media och men att tilliten “fått sig en törn” av diarieföringen, där det fanns olika åsikter.
Men som tjänsteman ska man diarieföra och larma om man anser att ens myndighet missköter sitt uppdrag. Och det får arbetsgivare inte försöka hindra. Jenny gjorde rätt.
Och berömmet från Uppdrag gransknings tittare vällde in.
Jenny Bengtsson: Det här kortet tycker jag är jättefint. Det står till Igge Gustafsson, Jenny Bengtsson och övriga tjänstemän som står upp för rättssäkerhet och opartiskhet. Det värmer i ett gammalt statstjänstemannahjärta.
Men efter programmet blev det värre på myndigheten, berättar Jenny. Hon anmälde sin chef för kränkande särbehandling, och ville inte jobba under samma chef. Myndigheten ville då omplacera Jenny till andra arbetsuppgifter. Hon tog hjälp av facket och det blev förhandling.
Jenny Bengtsson: Jag har gått från att vara en frisk och positiv och glad, stolt arbetsmiljöinspektör till att vara fullständigt nedbruten.
Reporter: Ångrar du dig, Jenny, att du ställde upp i Uppdrag granskning?
Jenny Bengtsson: Nej, det gör jag inte. Och jag står fast vid vad jag tycker och vad jag hela tiden har tyckt i det här också.
Jenny Bengtsson: Om inte vi som jobbar på Arbetsmiljöverket vågar larma internt eller visselblåsa, vilka ska då våga det? Vår myndighet är ju dessutom på gång att börja tillsyna den nya visselblåsarlagen. Och det känns ju ironiskt.
Reporter: Varför har vi de här rättigheterna?
Nils Funcke: Det är ju inte bara för att ettriga reportrar ska kunna göra scoop och få en stor byline utan i första hand så finns ju det här till för att vi ska få, eller bygga upp en tillit och förtroende för myndigheternas verksamhet.
Reporter: Gör man det genom att kritisera då?
Nils Funcke: Det är klart att man gör. Om man då kritiserar och det uppdagas felaktigheter och sedan att myndigheterna då korrigerar sig så bygger ju det förtroende.
Jennys anmälan om kränkande särbehandling har ännu inte utretts färdigt.
Strax efter att vi ställt intervjuförfrågan till ansvariga chefer på Arbetsmiljöverket, inklusive generaldirektören, till det här reportaget, så meddelar Jenny att hon fått nytt besked. Hon får tillbaka sina arbetsuppgifter och det jobb hon brinner för att utföra.
SKYPEINTERVJU
Lotta Liljegren, HR-chef: Det är naturligtvis väldigt tråkigt och vi beklagar om hon känner att hon blivit utsatt för repressalier. Men som sagt var, det pågår en utredning kring vad som hänt och innan den är klar så kan jag inte gå in i några detaljer.
Reporter: Vågar man säga sin mening på arbetsplatsen?
Anonym: Det vågar jag inte säga någonting om!
Reporter: Har du sagt ifrån någon gång?
Anonym dam i hatt: Nä. Jag biter ihop.
Reporter: Du är en sådan som biter ihop?
Anonym: Ja.
Reporter: Men du har velat?
Anonym: Ibland. Men nä.
Vi är tillbaka i Västerbotten och staden Skellefteå, för det är mer som hänt här, en omstridd kommunanställd har rört om rejält i grytan.
Christina Lindqvist arbetade som stödassistent i daglig verksamhet. För ett och ett halvt år sedan hamnade hon i en konflikt på sin arbetsplats.
En oberoende utredning bedömde att Christinas chef och en chef till, kränkt henne på fem olika sätt under den omplaceringsprocess som inleddes.
Utredarna listade också 52 andra situationer som Christina upplevt som kränkande, i en del stod ord mot ord och andra bedömdes som inte kränkningar.
I samma veva startade hon ett Facebook-upprop mot dålig arbetsmiljö Håll käften och lyd.
Ur SVT Nyheter Västerbotten 16 november 2019
Christina Lindqvist: Det har ju blivit helt galen respons alltså, vi är snart 400 personer i den här gruppen, det tickar in folk hela tiden och det är ju bara några dagar så att det har ju varit en enorm respons och det är jättemånga som är positiva och skriver att det här behövs och vilket bra initiativ.
Här samlades vittnesmål från människor som berättade om repressalier som de utsatts för när de kritiserat arbetsförhållanden inom Skellefteå kommun.
Kommunen lyssnade och tillsatte en utredning om eventuella missförhållanden i kommunen. Problembilden ledde till att ledningen presenterade ett stort åtgärdsprogram.
Christina Lindqvist: Jag har bara skummat åtgärdsplanen och så min spontana känsla är att jag blir stolt över min arbetsgivare. Jag blir stolt över att jobba åt Skellefteå kommun. Och att de faktiskt har lyssnat.
Men hur gick det för henne själv, hon som uppmärksammade kommunen på problemen?
Christina omplacerades flera gånger och stängdes till slut av helt från sitt arbete. Orsaken som kommunen uppger är samarbetsproblem det senaste året.
UNDER SKYPEMÖTE
Jonas Classon, Kommunal: Har ni läst Norran idag?
Christina Lindqvist: Jo jag läste bara rubrikerna, visst var det det där om...
Jonas Claesson: Tystnadskultur.
Skellefteå har de senaste fem åren köpt ut en kommunanställd i veckan – alltså betalat anställda för att de ska gå med på att avsluta sin anställning. Flest utköp har socialförvaltningen, där Christina haft sin tjänst.
Jonas Classon, Kommunal: Jag tycker ju att det skulle vara katastrof om du blir utköpt. Det är inget problem i ditt arbete, problemet var att du vågade säga emot och även att du även startade Håll käften och lyd-gruppen. Så att du har blivit besvärlig. Men det finns ju inte grund för att du ska köpas ut. Alltså ingenting som rör ditt arbete. Arbetet har du ju skött.
Reporter: Är det din uppfattning att hon straffas för att hon har varit besvärlig och startat det här upproret också?
Jonas Claesson, Kommunal: Det är ju min uppfattning.
Men så är det inte, menar kommunen.
Evelina Fahlesson (S), kommunalråd: Vi har aldrig försökt tysta hennes rätt att uttrycka sin åsikt eller på andra sätt använda sin yttrandefrihet och meddelarfrihet. Skellefteå kommun är en attraktiv arbetsgivare. Vi agerar på de berättelser som har kommit in och de uppgifter som vi har fått och vi gör åtgärder, det är det budskap som jag vill få in.
Efter Christinas Facebook-uppror Håll käften och lyd beställde kommunen även en oberoende utredning om det som människor vittnade om i uppropet. Av cirka 1000 inlägg synades 61 berättelser om missförhållande.
Och ledarskapet och HR-avdelningen ses som de främsta orsakerna till de upplevda problemen i inläggen.
Camilla Lindström, HR-chef: Ja det är jättetråkigt att göra. Jättetråkigt att höra. Jag är väldigt glad över att vi gjorde den här utredningen för nu har vi saker att jobba med.
Reporter: På facebooksidan uttrycks en rädsla för HR ”när HR kommer in i bilden så är det kört”?
Camilla Lindström: Åh. Nej så vill jag inte att de ska känna.
Men Christina då? Omplaceringsprocessen av henne har dokumenterade brister. Christina säger att det påverkat hennes hälsa.
Christina Lindqvist: Men de gör ju mig sjuk. Jag har ju funderat jättemycket på det här.
Reporter: Ifrågasatt dig själv också?
Christina Lindqvist: Jag ifrågasatt mig själv jättemycket. Och jag har ju blivit påverkad av kränkningarna.
Camilla Lindström: Jag tycker det är väldigt viktigt att reflektera över vad som hänt.
Reporter: Hur skulle ni ha gjort, om ni vetat då, det ni vet nu?
Camilla Lindström: Ja, jag har tänkt väldigt mycket på det. Jag tror att vi hade stannat mycket längre i den första situationen och utrett den konflikten på arbetsplatsen och utrett den mycket mer noggrant. Men det är inte säkert att det hade blivit något annorlunda ändå.
Efter att Christina stängts av från socialförvaltningen intervjuades hon för ett annat jobb i kommunen. Det fick hon inte.
Christina Lindqvist: Det står underrättelse om uppsägning på grund av personliga skäl. Härmed underrättas du Christina Lindqvist om att kommunen överväger säga upp dig från din anställning på socialförvaltningen.
Men hon påverkade en hel kommun att sätta strålkastaren på sina anställdas berättelser om rädsla och tystnadskultur.
Reporter: Vågar man säga sin mening till chefer och sådär?
Anonym man: Nej det vågar man inte. Därför att du blir på något sätt utmobbad om man säger så.
Kvinna: Har du varit med om det själv eller är det något som du tror?
Anonym man: Nej det vet jag
Kvinna: Vi har läst det i Norran.
Anonym man: Nej jag har varit med om det på arbetsplatser jag har varit på.
Mot 16 månadslöner avstod Kicki från en process i Arbetsdomstolen.
Reporter: Fick hon en ärlig chans då?
Camilla Lindström: Ja det tycker jag.
Vi lämnar Norrland nu. För vi ska till Skåne och tågtrafiken där. Den upphandlas av regionen, så det anställda jobbar för privata företag. Det brukar göra arbetsplatsen tystare. Men när lokföraren Ola Brunnström trodde att han skulle sägas upp, hände det här.
Ur SVT Nyheter Skåne 4 jan 2021
reporter: Vad kommer hända om det blir så att han blir uppsagd nu?
Anonym: Då blir det strejk.
Ola Brunnström: Jag var ju såklart jätteförstörd när jag fick indikationen om att jag skulle bli uppsagd eller avskedad. Jag kan inte jobba någon annanstans, jag är känd i branschen. Det är inget företag som vill anställa ett gammalt huvudskyddsombud. Så att det är…
Reporter: Så säger du?
Ola Brunnström: Ja.
Det var under avtalsrörelsen i höstas när facket och entreprenören Arriva låg i konflikt om nedskärningar i arbetstid och lön för personalen, som Ola mejlade de här raderna till medlemmarna i fackföreningen:
GRAFIK: Va inte rädd för cheferna, de ska vara rädda för oss.
Ola kallades till möte med Arriva. Där, berättar Ola, fick han veta att företaget ansåg att han uttryckt ett hot mot cheferna. Ola erbjöds två årslöner för att avsluta sin anställning.
Ola Brunnström: Det är såklart det inte finns några hot mot några chefer inblandade i det där, vad det handlar om är sammanhållning inför avtalsrörelsen.
Han tackade nej. Då kallades han till ett nytt möte. Fackföreningen bedömde att det skulle komma ett besked om uppsägning på mötet. Därför slöt kamraterna upp och hotade med vild strejk.
Ola Brunnström: Imorgon tänker jag köra tåg.
Demonstranterna: Jubel
Uppsägning uteblev.
Ola Brunnström: Jag blir väldigt glad och rörd när jag tänker på mina arbetskamrater och vad de har gjort för mig. Den sammanhållningen har ju också har räddat mig, alltså personligen, mitt psyke och mitt välmående.
Är man ensam och försöker ta en kamp utan att ha backup från resten av arbetsplatsern då kan det gå illa. Men ibland känner man ju att man måste.
Ha det bra Salvan. Vi ses!
Arriva vill inte ställa upp i intervju i Uppdrag granskning och kommentera Olas fall.
I en mejlkommentar till vad som skedde skriver kommunikationschefen att ett bra skyddsarbete genomförs i nära dialog mellan parterna och att det är en viktig del i att hålla en hög säkerhetsnivå.
När intressekonflikter måste lösas, görs det i första hand genom diskussioner mellan arbetsgivare och skyddsombud.
Reporter: Du Ola, känner du dig nervös för att vara med på i en intervju så här i Uppdrag granskning?
Ola Brunnström: Jo det är klart att jag är det. Jag är ganska noga med vad jag säger. Vi är i princip skyldiga enligt vårt anställningsavtal att vara lojala med företaget.
Reporter: Du har ju ändå ganska mycket lagstöd i ryggen som skyddsombud att verka för det som ni på facket anser är det bästa för medlemmarna?
Ola Brunnström: Ja, men absolut, vi har ett teoretiskt skydd i både förtroendemannalagen och arbetsmiljölagen för skyddsombud och fackligt förtroendevalda. Men det är ett teoretiskt skydd. Vill ett företag köpa ut en person så finns det inget som kan stoppa dem. Utan det är alltid upp till företaget. Om vill man betala priset för mig är det två årslöner, alltså det är ju fastslaget i LAS 39, hur mycket det kostar att säga upp ett skyddsombud eller en facklig. Hade jag inte haft det stödet jag haft av arbetskamraterna så hade jag inte haft ett jobb idag. Lagen skulle inte kunna skydda mig i den här situationen.
Ola säger han är orolig för de planerade förändringarna i LAS Lagen om anställningsskydd.
Ola Brunnström: Alltså alla de grunderna som gör att det blir lättare att sparka folk gör att det blir tystare arbetsplatser och fler rädda fackligt förtroendevalda och skyddsombud.
Reporter: Men det är en risk att ta för er alla väl att hota med vild strejk och så där?
Anonym: Det är det säkert, men det kan jag inte kommentera.
Reporter: Men tycker du det är värt det ibland?
Anonym: Man får väga situation till situation helt enkelt. Jag vet om att han kämpar för de anställda och då vet jag om att arbetsmiljön blir bra. Det är bara att ta åt sig.
Ola Brunnström: Jajajaja
Reporter: Är det här ert fikarum?
Anonym: Ja
Ola Brunnström: Jag vågar inte släppa in dem.
Anonym: Ha en trevlig då på er alla.
Reporter: Det verkar inte råda någon tystandskultur hos er, direkt?
Ola Brunnström: Nej det är inte tyst på vår arbetsplats, det kan man ju inte säga och anledningen till att det inte är tyst är ju för att vi organiserar oss, alltså att vi gör det här tillsammans och vi bygger vår arbetsplats tillsammans. Hade det varit en arbetsplats där man inte gjorde det då hade det nog varit knäpptyst på det här mötet och jag hade nog varit på arbetsförmedlingen just nu. Jag blir glad varje gång jag tänker på mina arbetskamrater därför att de räddade mig.
Ola Brunnström menar att otryggheten av tradition varit större hos arbetare med kort utbildning – då är man mer utbytbar för arbetsgivaren. Därför är också organiseringen och kampandan högre hos LO-medlemmarna.
Men hur tryggt sitter en person med mycket hög utbildning, lång erfarenhet och anseende för sin expertis? Just nu, är en av Sveriges främsta experter på ekonomisk brottslighet på väg att tystas.
ur SVT Rapport 20 februari 2019
Programledare: Swedbank misstänks för omfattande penningtvätt.
ur SVT Uppdrag granskning 27 november 2019
Joachim Dyfvermark: Vi tar hjälp av några av Sveriges främsta experter på korruption och penningtvätt. Stefan Lundberg chefsåklagare på Ekobrottsmyndigheten.
Linda Kakuli: Nu ska ni få ta del av vårat material.
Han har ett brett kontaktnät och drar sig inte för att säga vad han tycker.
Anonym: Då han vi en chefsåklagare här. Varsågod Stefan.
Under hösten har hans närmsta chef på Ekobrottsmyndigheten gjort det tydligt att hon vill bli av med honom.
Jag brukar räkna rådjuren som är här ute det är två stycken och jag tror att det är samma som är här varje dag. De är väl kompisar.
Stefan är en av dem som reagerat mot den tystnadskultur som han anser håller på att breda ut sig sedan Monica Rodrigo blev ny generaldirektör på Ekobrottsmyndigheten.
En sådan sak är politikernas chans att få prata med myndighetens experter.
EU-parlamentarikern Jytte Guteland skulle förhandla om ett nytt EU-direktiv och ville träffa en av revisorerna.
Jytte Guteland: Jag var ganska säker på att vi skulle ha ett möte inom kort – och så fick jag veta att man inte ville ha kontakt med politiker.
I mejlet hon fick från ekobrottsmyndigheten står det att myndigheten inte längre för
GRAFIK: … “dialoger med företrädare för enskilda politiska partier utan hänvisar till remissvar och andra offentliga handlingar.”
Reporter: Om fler myndigheter skulle börja resonera så här som Ekobrottsmyndigheten att deras experter inte får prata med politiker – vad kan det få för konsekvenser?
Jytte Guteland: En sån utveckling vore inte bra för demokratin, det vill jag vara tydlig med.
Stefan Lundberg: Jag blev helt chockad. Jag trodde inte att det var sant först när jag hörde att generaldirektören hade gått ut med något kontaktförbud. Jag tror inte att skattebetalarna skulle uppskatta det här om de kände till det. Och jag tycker kanske också att våra politiker borde reagera på detta själva faktiskt.
Generaldirektören vill inte kännas vid något kontaktförbud. Hon svarar på frågan via skype, men utan bild.
Monica Rodrigo: Vi har den principen att det går via myndighetens ledning, sen ordnar vi det så det är fråga om ordning och reda, det handlar inte om att man inte får besöka myndigheten det är självklart att vi ordnar det.
Reporter: Men om det gått via myndighetens ledning, säger ni jag till det då? Enskilda möten med enskilda politiker.
Monica Rodrigo: Jag vet inte jag känner inte till något sådant fall där den frågan har kommit.
Men det är inte bara en politiker som blivit stoppad.
GRAFIK:
Rasmus Ling: Jag har gjort besök på polismyndigheten, tullverket kronofogden konsumentombudsmannen alla möjliga myndigheter, men jag kan inte minnas att det vid ett enda tillfälle varit ett negativ svar. Så jag blev väldigt förvånad. Och besviken.
När Generaldirektören Monico Rodrigo kom till Ekobrottsmyndigheten rekryterade hon tre chefer som hon jobbat med förut på sin gamla arbetsplats.
En av dem är Helena Norman som blir chef för enheten för kommunikation och brottsförebyggande arbete.
När Stefan Lundberg under ett möte ifrågasätter några av myndighetens strategiska dokument, blir han ombedd att stanna kvar efter mötet.
Stefan Lundberg: Hon kallar de för förtroliga samtal och tycker att de ingår i hennes chefsuppgift att hålla sådana samtal. Men vi uppfattar dem inte som förtroliga samtal utan som rena utskällningar.
Fyra personer berättar för Uppdrag granskning om att de blivit utskällda av Helena Norman.
En av dem kallar mötena för “ta-i-örat-samtal”. Hon tycker att de är djupt kränkande och när hon utsatts för det några fler gånger säger hon upp sig. Hon kallar arbetsmiljön för giftig.
Stefan Lundberg: Vart eftersom tiden gick så mådde vi allt mer dåligt på enheten.
Stefan är inte bara känd för sin medverkan som efterfrågad expert i media, han är också fackligt förtroendevald och skyddsombud på Ekobrottsmyndigheten. Så han ringer han upp chefen och säger ifrån.
Stefan Lundberg: Att det är chefen som leder och styr, jag har inga problem med det. Men när ledningen och styrningen är så bristfällig så att det leder till så stora brister i arbetsmiljön att de anställda mår dåligt då tycker jag att det är min plikt att säga ifrån både som medarbetare men även i de här andra rollerna och det gjorde jag också.
När Stefan kommer tillbaka från semestern blir han kallad till ett första utredande möte med chefen Helena Norman och personalchefen. I protokollet står det att Stefan haft en ton i telefonsamtalet som enligt chefen.
GRAFIK “inte är acceptabel” en “mycket kritisk ton som varken var respektfull, konstruktiv eller sansad”. Han får också veta att han “skapat oro på enheten”.
Och nu införs det helt nya krav på honom. Kollegorna tycker det är plågsamt att se hur Stefan Lundberg behandlas på veckomöten. De skriver till fackordföranden:
“Ingen av oss vill bevittna denna uppenbara mobbing.”
I nästa mötesanteckning skriver chefen:
GRAFIK: “ditt uttalade missnöje mot.... ledningen och generaldirektören har skadat mitt förtroende för dig, vilket är allvarligt” “Vi behöver diskutera andra vägar för dig framöver.”
Till slut erbjuds Stefan Lundberg ett avgångsvederlag. Han tackar nej.
Stefan Lundberg: Jag kände att då skulle arbetsgivaren komma undan med att man trakasserar och ger repressalier mot en anställd som bara gjort sin plikt och räckt upp handen och sagt ifrån.
Då blir det omplacering. När personalen informeras om den tvingande omplaceringen blir beslutet ifrågasatt.
Då blir det omplacering.
Chefsåklagaren tvingas lämna det brottsförebyggande arbetet och bli operativ åklagare. Det har han inte jobbat som på 20 år.
Reporter: Vem är du mest arg på?
Stefan Lundberg: Det finns ju ett uttryck som heter att fisken ruttnar från huvudet. Det här utgår ifrån generaldirektören och det rinner ner på cheferna på huvudkontoret och på linjecheferna också, de vågar inte säga ifrån då till detta utan det är en detaljstyrning och en toppstyrning och tystnadskulturen är väldigt utbredd.
TELEFON/SKYPE GENERALDIREKTÖREN
Monica Rodrigo: Det finns inget straff i det här.
Reporter: Om du vill ge det allra bästa argumentet för att han inte får jobba kvar?
Monica Rodrigo: Det är ju en sak mellan honom och hans chef. Det är hans chef som har drivit det här.
Reporter: Men du är ansvarig för myndigheten och om en av dina chefer omplacerar en så central figur så tänker jag att du måste stå bakom beslutet.
Monica Rodrigo: Jag har ju delegerat ansvaret för de enskilda medarbetarna till de chefer som jag har.
Reporter: Betyder det att du inte anser att du är ansvarig för det här beslutet?
Monica Rodrigo: Självklart är jag ansvarig. Jag är ansvarig för hela myndigheten så att- visst.
Helena Norman säger till Uppdrag granskning att hon alltid har respekt för den enskilde individens upplevelse, men att det inte behöver innebära att hon delar synen på det faktiska händelseförloppet.
Men fackförbundet Akavia anser att Stefan Lundberg utsatts för en bestraffningsomplacering, och nu tänker fackets jurister driva hans fall vidare i en central tvisteförhandling.
Stefan Lundberg: Jag kan vara väldigt förbannat på ren svenska att arbetsgivare får bete sig på det här viset. Kan också känna mig väldigt ledsen.
Att blåsa i visslan om ett missförhållande eller att höja rösten mot sin chef, kanske via en journalist, är förenat med ett risktagande för den enskilda människan.
Men tack vare de som vågar bråka får vi alla information – och debatten den får fortsätta.