UG-referens: I skuggan av El Chapo

Publicerad
Uppdrag granskning ·

Ta del av manus och källor till serien ”I skuggan av El Chapo”. Du hittar källhänvisningar både i texten och längst ner på sidan.

EP 1: Narcos

SPANARE, tullverket: 

19 mars 2020 får jag uppdraget att leda en insats här på Uddevalla hamn.

Misstanken är att det ska ligga narkotika ombord och att någon skall komma och hämta detta. Nån gång där efter midnatt efter ett-snåret så ropar de till från övervakningsrummet då.

På den där lilla minisekunden så pumpar adrenalinet på topp. Det är nu det händer och det finns grejer här.”

Ljud från övervakningsfilm: Polisen, kom ut!

Sverige 2021. Spelreglerna har förändrats. Knark strömmar in i landet och tullen gör rekordbeslag. Samtidigt dödas omkring 40 personer varje år i skjutningar – de flesta gängrelaterade. Det här är historien om hur Sverige knyts allt tätare samman med de stora aktörerna i den globala droghandeln.  Vi söker svaren i Sverige, Mexico och Colombia:

PAPPAN fr EP3: ”Vi som odlar kokan blir aldrig miljonärer.“

Vi möter dem: offren och bödlarna:

SICARION: “jag ska visa mitt arbetsredskap”

Knarkhandlarna och poliserna:

LENNART: Därinne sköt de med automatvapen

Helgonen och mammorna:

Rastreador: “Våra barn, vi har kommit för att hämta er!”

Den här serien handlar också om historierna som inte får berättas – om knarkmaffiornas tystnadskultur – och att de som väljer att berätta – riskerar att tystas:

MIGUEL ANGEL EP1: ”De drog ut honom och sköt honom tolv gånger.” 

Det är en berättelse om hur den världsomspännande knarkhandeln inte bara lämnar död och tystnad efter sig. Utan även påverkar våra samhällen mer än man tror.

I SKUGGAN AV EL CHAPO

DEL 1: NARCOS

Vi börjar vår resa i en vanlig svensk småstad. Det är den 20 mars 2020. Vid kajen i Uddevalla hamn har fartyget MS Andermatt just anlänt från hamnstaden Barranquilla i Colombia – fullastad med stenkol.

Spanaren från Tullverket: 

”Det är ganska kallt och mörkt.  Vid den tiden på den där platsen då ska de inte smyga nån. Nu är det nån där längs med kajen”.

”Dom tre männen ställer sig på huk så tar dom sig sakta bort mot fartyget.” 

”Det är två stycken som tar sig upp för kranen för att hoppa över ombord på båten.” 

”Vi låter dom göra sitt jobb ombord.” 

“Den första personen bär på två stycken väskor, ser ganska tungt ut. De två andra går ungefär en 20 meter bakom honom med den tredje väskan.” 

”Det är det fräckaste, fräckt gjort av dom. De får det att se så lätt ut. Dom visste vad dom gjorde.”  

”Vi sitter i bilen, fyra stycken, och vi kommer längs med här. Men det är ingen här. Var har dom tagit vägen?” 

SINALOA, MEXICO

MIGUEL ANGEL VEGA, JOURNALIST

Miguel Angel om Javier Valdez på mordplatsen:

”Klockan var runt 12 på dagen den 15 maj 2017.”

”Javier hade svängt här med sin bil.”

”Det han inte visste var att en bil förföljde honom.”

”Bilen som följde efter honom blockerade hans väg.”

”De drog ut honom och sköt honom tolv gånger.”

Den prisbelönta journalisten Javier Valdez var en av Mexikos främsta röster och berättade som ingen annan om verkligheten i delstaten Sinaloa – den moderna knarkhandelns vagga. När han mördades på öppen gata skakade det om hela landet.  

MIGUEL ANGEL: ”Han blev liggande på marken i en blodpöl med hatten på.”

”Samtidigt var det nån som jobbade här som sprang in till oss på tidningen och sa: 

Ey, de har precis mördat en av era kollegor här borta.”

Valdez är en av minst 120 mexikanska journalister som mördats sedan millennieskiftet. Men nu ska hans historia och det han visste berättas. I april 2020 samlades några av världens främsta grävande journalister i Paris. Från Sverige är SVT:s Uppdrag Granskning på plats. Mötet är en del av Forbidden Stories – ett nätverk med målet att fortsätta berätta historier från journalister som tystats med våld:

LAURENT RICHARD, ordförande Forbidden Stories: “We created Forbidden stories specifically for that kind of project where you have a lot of reporters from Mexico being killed.”

Nu ligger fokus på Mexiko som blivit världens farligaste land för journalister. Uppdrag Granskning kontaktar oss, SVT:s team i Latinamerika, eftersom det visar sig att en av journalisterna som valts ut av Forbidden Stories är Javier Valdez som vi intervjuade för Rapport ett år innan han mördades.

Ur rapport svt 5 februari 2016:

JAVIER VALDEZ: “Jag skulle beskriva El Chapo som intelligent, skräckinjagande, rörlig och duktig i att korrumpera.

Som lokaljournalist i Sinaloa granskade Javier Valdez en av världens mest ökända kriminella organisationer – Sinaloa-kartellen – och dess ledare Joaquin, El Chapo, Guzman.

rapport SVT 5 februari 2016:

JAVIER VALDEZ: “Sinaloakartellen är inte El Chapo Guzman – den är mycket mer än så – mycket mer komplex.” “Civilbefolkningen drabbas hårt – det är vi som blir dödade.”

TIGRAN: ”Vi intervjuade Javier, han var en fantastisk människa.”

MIGUEL ANGEL: ”Ja, alla som du pratar med kommer säga samma sak. Han var en fantastisk människa, intelligent, rolig, författare. En talangfull människa som gav allt för sitt jobb.”

BARRANQUILLA, COLOMBIA

SCEN: Tigran pratar med XX i telefon

XX, statsvetare och författare

XX: Hallå?

Tigran: Pratar jag med XX?

XX: Ja...

Tigran: Hej XX det här är Tigran från SVT.

XX: Hej Tigran! Hur är läget?

Tigran: Vi har fått höra att du kanske kan hjälpa oss med information om hur saker funkar här. Knarkhandeln och sånt.

XX: Ja ja. 

Tigran: Var kan vi ses?

XX: Ett hotell nära mig. 

Tigran: Är det lugnt att prata där?

XX: Visst, vi letar upp ett hörn och pratar.

Det är livsfarligt att gräva i frågan om knarkhandeln i Colombia – särskilt om du själv är colombian. Statsvetaren och skribenten XX är en av dom som trots allt gjort det.

XX I SYNK:

”För två år sedan var jag tvungen att lämna Colombia på grund av en studie jag höll på med om hur knark exporteras från Barranquilla och jag fick ett direkt hot från Clan del Golfo, en ny paramilitär grupp, som tvingade mig i exil under en tid.”

”Det är ett obekvämt ämne som helst undviks i sociala sammanhang och det studeras lite i den akademiska världen eftersom det innebär stora risker.”

”När jag återvänder till Colombia självcensurerar jag mig. Nu pratar jag med dig eftersom det här är för svensk publik. Jag skulle inte prata med dig om det var för colombiansk media. Jag skulle inte kunna prata om det här ämnet. De har varnat mig en gång och jag vet inte om jag skulle få en andra chans.”

UDDEVALLA, SVERIGE

Scen på kajen i Uddevalla där de misstänkta grips – bilder från övervakningskamera:

“De har sett oss!” 

SPANAREN: 

”Jag börjar gå framåt och då ser jag att det ligger två personer på avsatsen här, så ställer sig den ena av dom och har den väskan där. Han tar upp den och kastar den i vattnet. “

SCEN: LÄGG ER NER: Någon skriker: “Lägg ner han i backen!”

SPANAREN: “När jag säger till honom: lägg dig ner. Så försöker han att springa iväg och då går jag fram till den andra personen samtidigt som jag talar om för mina kollegor att han försöker springa så att de kan ta honom.”

Originalljud från gripandet.

Händerna bak!

Insatsledare Tullverket: 

”Jorå det har varit ett intressant ärende det har det varit. Spektakulärt i och med den här filmen som vi har. Jag har nog aldrig varit med om nåt liknande att vi har fått en sådan dokumentation på ett brott på ett sånt fint sätt så att säga. Så det var egentligen inga oklarheter i rätten, att det var dom här tre som hämtade narkotikan, grävde fram det och tog in det på svensk mark.” 

Tigran frågar: ”Varför tror du att dom hade en kroppskamera?” 

INSATSLEDARE: ”Jag tror att dom hade kameran med sig för att uppdragsgivaren kanske sätter hårt mot hårt om inte dom presterar.”

61 kilo kokain fanns i resväskorna. Värt 90 miljoner kronor på gatan. Men flera frågetecken kvarstår. Polisen och tullen har inte lyckats ta reda på vem som skulle ha kokainet eller vem som var avsändare. Kokainkakorna var dock märkta med symboler som används av kriminella grupper i Colombia.

Tigran frågar: ”Vad skulle du vilja ha svar på från Barranquilla?” 

INSATSLEDARE: ”Ja, det är avsändaren självklart, vem som ligger bakom. Men det är ju ett helt annat land än Sverige så det jag känner att det är en svår uppgift.” 

BARRANQUILLA, COLOMBIA

SCEN: Tigran, reser, tar sig in i hamnen 

Vakt: “Och ditt presslegg Tigran?”

RICARDO ROMÁN, vd Palermo-terminalen, Barranquilla hamn: 

“Vi är en hamn som specialiserat oss på export av metallurgisk koks. Vi är nummer två i Colombia på det här området och hoppas snart vara nummer ett.”

Tigran: “I de här kokslasterna göms det knark ibland...”

ROMÁN: “Ja, det är ett bekymmer men som tur är har vi inte haft det problemet och vi anses vara en av Colombias säkraste hamnar.“

Tigran: “Känner du till en hamn i Sverige som heter Uddevalla?”

ROMÁN: “Nej, det gör jag inte. Men många av våra produkter exporteras till Sverige.”

Tigran: “Det finns ett konkret fall med en kokslast som skeppades ut härifrån och där tullen hittade tre resväskor med 61 kilo kokain.”

ROMÁN: “Okej...”

Tigran: “Jag ska visa en sak... Det här var 19 mars 2020 i Uddevalla hamn och det är ett fartyg som heter Andermatt. Låter namnet bekant?”

ROMÁN: “Nej.”

Tigran: “Antecknar du det?”

Minst två fartyg från Barranquilla anlände till Uddevalla med kokain i lasten under 2020. Men vi får inga svar från hamnchefen. Och han hänvisar oss vidare till narkotikapolisen i hamnen.  

JOSÉ REYES, chef narkotikapolisen, Barranquilla hamn: 

Tigran: “Hur är det möjligt att det i Sverige finns flera fall med kokain som gömts i kokslast från just Barranquilla?”

REYES: “Som ni kan se är det enorma volymer och det blir som att leta efter en nål i en höstack. Men vår utmaning som narkotikapolis är just att täppa till de här hålen så att narkotikahandeln inte når andra länder. Bara här i Barranquilla har vi under de senaste tio veckorna beslagtagit 1200 kilo kokain. Ett stort framsteg och ett hårt slag mot de kriminella nätverken.”

Tigran: “Varför fortsätter knarkhandeln om ni gör allt större beslag?”

REYES: “Eftersom det finns efterfrågan i de europeiska länderna. Utan efterfrågan skulle det självklart ta slut.” 

Tigran: “Det här är de olika märkningarna av kokainet som kom till Uddevalla.”

“Känner du igen någon av dessa?” 

REYES: “Nej.”

ÖVERGÅNG TILL XX PÅ HOTELLET

XX:

”Dagstidningen El Tiempo publicerade en helsida om min studie och under ett akademiskt evenemang i Cartagena kom en person fram till mig och sade att de skulle döda mig eftersom jag pratade för mycket. Det var därför jag var tvungen att lämna landet.” 

”Jag blev väldigt rädd. Och när du har familj drabbar det inte bara dig utan hela familjen.”

XX är den kanske främsta experten på hur knarkhandeln fungerar i den här delen av Colombia. Han har närstuderat Barranquillas hamn – och vi hoppas att XX ska kunna ge oss mer information om kokainet som beslagtogs i Uddevalla.

XX: 

“Min studie som jag hotades för visade hur kokainexporten från Barranquilla går till. Knarket kommer till stadens marknad i gryningen när det inte finns några kontroller. Sedan transporteras knarket till fattiga områden intill floden och därifrån till lastfartyg eller motorbåtar.”

SCEN: Tigran ger papper till XX

Tigran: Kan du kika på de här?

XX: ”Märkningen på kokainkakorna är ett sätt för de kriminella organisationerna att få betalt från konsumentlandet. De har kommit överens om ett pris och vet hur mycket de ska få betalt beroende på antal kakor med deras märkning.”

Tigran: Känner du igen någon?

XX: ”Den första. Autodefensas Gaitanistas.”

Tigran: Är det dom som hotade dig?

XX: ”Ja, det är dom.”

Mycket tyder alltså på att statsvetaren XX mordhotats och tvingats i exil av en kriminell organisation som skickat kokain till Uddevalla. AG som är en av symbolerna på kokainkakorna från Uddevalla är en förkortning för Autodefensas Gaitanistas – en paramilitär grupp som i colombiansk media också kallas för Clan del Golfo.

XX: ”Idag är det den största maffiaorganisationen i Colombia. De agerar som en kurir för kokainexport. De samlar in droger från olika leverantörer och exporterar till slutmarknaden. När produkten kommer fram tar de 20 procent av vinsten.”

“Sannolikheten är stor att knarket som beslagtogs i Sverige kommer från Catatumbo, ett högkonfliktområde.”

CATATUMBO, COLOMBIA

Regionen Catatumbo i nordöstra Colombia har under de senaste åren blivit en av världens främsta kokaproducenter. Här i avlägsna djungelområden på gränsen till Venezuela slåss maffior, gerillagrupper och paramilitära miliser om territoriet och kontrollen över den lukrativa kokainhandeln.

SCEN: “BUENAS DIAS!”

YORGEN, “Kokapojken”: 

“Det river upp huden... Jag lindar händerna för att inte skada mig så att jag kan plocka mer kokablad.” “Idag är jag här för att hjälpa min styvfar och tjäna ihop lite pengar till läsk. Första gången var jag nio år och nu är jag tolv.”

Kokabusken – en kulturväxt med rötter i Bolivia och Peru – började odlas storskaligt i Colombia under 90-talet när de colombianska kartellerna specialiserade sig på att producera den drog som världen aldrig verkade få nog av – kokain. Kokabuskarna har sen dess tagit över stora delar av landsbygden och över 200 000 colombianska familjer beräknas idag försörja sig på kokaodling. FN uppskattar att Colombia har kapacitet att producera omkring 1100 ton kokain om året.

Kokapojken: ”Slutprodukten är kokapasta som säljs till ett pris och genom det får vi mat på bordet.” ”Kokan är det som betalar sig bäst jämfört med majs, banan och yucca.”

TIGRAN TRÄFFAR JOURNALIST:

Tigran: Det här är bilder på kokain som togs på en båt i Sverige.

JOURNALIST, Catatumbo

FIXAREN: “Den här har jag sett här i området, AUDI, CK, den här också – AG.”

Vi träffar en lokaljournalist i Catatumbo som inte vill visa sitt ansikte. Han har bevakat droghandeln i den här delen av Colombia i flera decennier och sett de mexikanska kartellernas inflytande växa.

“Här i Catatumbo vet vi att det finns två mexikanska karteller som kontrollerar 80 procent av kokaodlingarna och kokainproduktionen.”

De mexikanska kartellernas grepp om Catatumbo är en liten pusselbit i den stora omvandling av knarkhandeln som skett under 2000-talet. Och det är framförallt en spelare som format den nya globala affärsmodellen:

FIXAREN: “Sinaloakartellen”

Tigran: Varför är det så svårt att hitta personer i Catatumbo som vill prata om den mexikanska närvaron?

Fixaren: “Det är svårt eftersom de kontrollerar området. Om du pratar dödar de dig eller i bästa fall blir du fördriven. Det finns bönder som berättar att de ser fordon fulla med sedelbuntar av dollar och euro. De betalar bra för knarket och i förskott. Alla vet var de är men ingen säger något om vad som pågår.”

SINALOA, MEXIKO 

I bergen i delstaten Sinaloa i Mexiko, utanför staden Culiacan, ligger Sinaloakartellens hjärtland. Här håller män med automatvapen och walkie talkies koll på varenda bil som kör längs bergsvägarna. Inga främlingar rör sig utan kartellens välsignelse. Strax intill kartelledaren El Chapo Guzmans gård träffar vi en bonde som är del i storfamiljen. Han är gift med en kusin till El Chapo – och han har själv varit djupt involverad i den internationella droghandeln.

FD KNARKHANDLARE, Sinaloa-kartellen:

“Vi gick till El Chapo och jag sa till honom: Chefen, jag kom för att prata med dig. Jag undrar om du kan ge min vän och mig möjligheten att arbeta? Ni kan åka till Colombia, sa han. Jag sa ja, vilade upp mig här några dagar och åkte sen till Colombia. Och vi satte igång att köpa kokain. Vi köpte i ton. Kilopriset är 250 dollar där i Colombia. Jag ansvarade för att köpa produkten och frakta det i båtar.”

Tidigare var mexikanerna mellanhänder när det colombianska kokainet skulle smugglas till USA. Men nu har de mexikanska kartellerna – med Sinaloakartellen i spetsentagit över allt fler delar av den illegala ekonomin och de kontrollerar idag nästan hela den kedja som går från kokabuske till partyknarkare.

FD KNARKHANDLARE: “Jag ska berätta en sak... Sinaloakartellen styr mer där än folket själva där. Jag var varit i Cali, Turbo, Medellin, djungeln och Rio Negro överallt. Och jag säger dig, Sinaloakartellen var starkare än någon annan kartell där. För där vi for fram tog de emot oss med extra allt. 

Tigran: så det var ni som bestämde där?

FD KNARKHANDLARE: ja vi bestämde. Så när jag kom så väntade 30-40 beväpnade personer på mig. De väntade på mig och jag hade aldrig några problem utan kunde jobba ostört.

Tigran: Känner du folk från Sinaloa som fortsätter på plats?

FD KNARKHANDLARE: ja, de fortsätter sin aktivitet där.

LAS RASTREADORAS

SCEN: Las Rastreadoras letar:

“Lukta på den.” 

“Vi använder den för att känna lukten av lik.” 

“Om det finns kroppsdelar så luktar det ruttet.” 

“Vi är många mammor här som letar efter våra barn.” 

SOLEDAD PERÉZ: “Jag letar efter min son Miguel Angel Sánchez Pérez. 26 år.” 

“Jag hörde att han satt i sin bil när ett gäng kom och förde bort honom.” 

“Som mamma är det jättetungt men det som håller oss uppe är hoppet att hitta dom.”

Journalisten Javier Valdez var först med att rapportera om en grupp kvinnor som gräver efter sina försvunna familjemedlemmar. Och i en av sina artiklar gav han gruppen namnet Las Rastreadoras – dom som söker.

MIRNA MEDINA, ledare Las Rastreadoras, om Javier Valdez:

“Jag sade alltid att han var mitt samvete, eller är eftersom för mig lever Javier Valdez fortfarande.”

“Javier var en Rastreador.”

“Javier följde med oss ut för att leta men hade ingen aning om hur man gör.”

“Han sa: hur är det möjligt att ni kan se genom jorden? Hur kan ni säga att här ligger det en kropp?”

SCEN:

“Var är ni ungdomar!?” 

“Vi vill att alla ska komma fram!” 

“De kommer, de kommer.” 

“Våra barn, vi har kommit för att hämta er!”  

“Stick ut din fot så vi vet att du är där.” 

“Stick ut foten, gympaskon, sandalen, eller vad du nu har på dig.”  

“Nej, jag är inte övertygad.”  

“Vad hittar du där Fina är det hård mark?”

Över 85 000 mexikaner har försvunnit under knarkkriget – det är som om hela Kristianstads befolkning skulle gå upp i rök. Och varje kvinna i Las Rastreadoras bär på sin egen plågsamma historia om någon nära som försvunnit. En partner, ett syskon, ett barn...

“Jag började juli 2014 efter att Roberto försvunnit.” 

“Vi bestämde oss för att leta eftersom myndigheterna inte gör nåt.”  

“Från början var vi åtta kvinnor, sen blev vi 30, sen 70, sen 140 och nu är vi över 300 i flera kommuner. De försvunna är över 1500 bara i norra Sinaloa. Vi har hittat 208 kroppar och överlämnat kvarlevor till 150 familjer. Men det är många kvar att identifiera.”

SOLEDAD PERÉZ: “Ju längre tiden går ju mer tappar jag hoppet om att finna honom vid liv för han hade hört av sig.”  

“Vi går ovanpå gravar. Men vi måste försöka öppna dom.”

FILIPSTAD, SVERIGE

Drogkartellernas internationella nätverk sträcker sig från mexikanska bergsbyar till svenska småstäder. I Filipstad sitter en mamma och försöker förstå vad som hänt med hennes son. 

KOOS ALI:

”Hans dröm var att han skulle leva ett bra liv. Han drömde om att bli fotbollsproffs. De drömde om att spela i proffslag och försökte efterlikna stora fotbollsstjärnor.”

VIDEON NÄR AHMED KICKAR I BUTIKEN

AHMEDS SYSTER: ”Jag och min bror var bästa vänner. Vi brukade laga mat tillsammans, baka, diska, städa, alltmöjligt tillsammans. Han var glädjespridande, han var familjens solstråle och jag saknar honom.”

KOOS: ”Det som oroade mig var när han började säga, ni får inte skjutsa mig och ni får inte följa med mig. När han brukade säga att han ska följa med sina kompisar och gömde sig ifrån mig, då började jag verkligen bli orolig.”

Från 14 års ålder hamnade Ahmed allt mer snett. Han skolkade och blev svår att hantera. Koos valde att söka hjälp, både från skolan och socialtjänsten för att försöka rädda sin son. Men vid 18 års ålder hade han dömts för misshandel två gånger och placerats inom ungdomsvården. Tidigt drogs han in i ett gäng hemma i Filipstad. 

KOOS: “Först var jag rädd att han skulle hamna i bråk och kan skada någon. För det andra var jag rädd för att killarna han umgicks med var äldre och det fanns gott om droger i staden. Jag var rädd att de äldre skulle utnyttja honom och låta honom göra deras arbete – och eftersom han var yngre tänkte han inte på konsekvenserna av vart han skulle kunna hamna.”

STOCKHOLM, SVERIGE

SCEN Lennart Karlsson, narkotikapolis, är ute på span. Talar i telefon:

“Ja tjena, det är Lelle. Kan du prata?  Hördu jag tror att de har en odling därinne. Det du beskriver över radion låter ju som det. Du går förbi och känner en tydlig doft av cannabis. Ja! Han är ju där och pysslar om blommorna.”

Lennart Karlsson är en av Sveriges mest rutinerade narkotikapoliser. Han har sett marknader förändras, nya droger göra entré och kriminella organisationer slås ut och ersättas av andra. Idag vittnar han om att stora internationella aktörer nu också är verksamma även på svensk mark.

Lennart Karlsson: 

“Ja, vi vet ju att det finns representanter för de mexikanska kartellerna i Sverige. Om man tittar på kartellerna så är det ju framförallt Sinaloakartellen som är dom som har satsat mycket på godstrafik och satsar framförallt på Europa och norra Skandinavien kan man säga.”

“Direktinförseln av kokain direkt från Sydamerika till Sverige, så har det inte riktigt sett ut förut, förut har det mest gått via Spanien eller Holland, men nu ser man att det kommer betydligt fler direkttransporter till Sverige med fraktfartyg och containers och annat.”

UDDEVALLA, SVERIGE

Insatsledare Tullverket:

“Vad gäller fartyg som kommer direkt från Colombia till Sverige så det har jag inte stött på tidigare.”

LENNART KARLSSON:

“Man försöker hela tiden från de internationella nätverken att kapa så många led som möjligt för att komma så nära slutkonsument som möjligt för att tjäna så mycket pengar.”

“Och det var ju så mexikanerna en gång gjorde... det var ju colombianerna som var herrar på täppan när det gällde kokainet, mexikanerna var bara transportörerna. Och de tog ju väldigt gärna emot det uppdraget för att sedan göra sig själv så pass omöjliga så att de i princip kunde förslava leverantören i det här fallet Colombia. Så det får man ge mexikanarna att de har någon form av entreprenörskap och sinne för affärer som är utöver det vanliga.”

Insatsledare Tullverket:

“Baserat på priserna på gatan så hamnar vi runt 90 miljoner. Då får man ju räkna med att det är en rätt hög renhetsgrad på det kokainet som vi tog.”

Tre albanska medborgare greps den där marsnatten i Uddevalla och dömdes sedan till långa fängelsestraff för smuggling av 61 kilo kokain. Vem som var deras uppdragsgivare och vart kokainet skulle är inte klarlagt – vissa tecken tyder på ett europeiskt nätverk med kopplingar i Sverige och Italien.

SPANARE, Tullverket på kajen: 

”Det känns ju väldigt bra att man fick fast dom här. Vi vet ju att kokain förstör många människors liv, unga människors liv. Så det känns väldigt bra att just det här partiet inte kan förstöra någon.”

EP 2: Helgon  

STARTAR MED ADELS MUSIKVIDEO OM EL CHAPO: “NARCOS”

Adel: “Unga blir till kungar bli till knarkboss. Så går den. Det är väl så jag ser många unga vill bli. De vill bli, kanske inte vill bli som El Chapo, men de vill nå framgång. Så de blir inspirerade helt enkelt.”

Den globala knarkhandeln omsätter tusentals miljarder varje år. Det är också en värld laddad med kultur – egna myter och helgon med stark dragningskraft.

ORLANDO:” jag har hört från folk att Malverde utför mirakel och att han hjälpt många människor.”

Populärkulturella sagor om fattigpojkar som blir kungar. Om Pablo Escobar. Eller om Joaquín “El 

Chapo” Guzmán.  

Pistoleros: “Det har alltid bara funnits en: El Chapo” 

Men det handlar också om hur knarkbossarna köper sig helgonstatus genom allmosor till de fattiga: 

Läraren: Vi fick dom här två. FD KNARKHANDLARE “dom kom med elen.” 

Ett maktspråk som göder förföriska drömmar om en klassresa i expressfart med genväg till pengar och status. En längtan som binder ihop mexikanska bergsbyar och svenska förorter.

I SKUGGAN AV EL CHAPO

DEL 2: HELGON

MALAGA SPANIEN

ADEL: ”Det var i studion en dag med [producenten] Stress. Och sen. Han spelade upp ett beat sen hade jag en text som jag hade skrivit innan... Narcos .  Det var från Narcosfilmen. “

Bilder från Serien Narcos : Netflix “Imagine you were born in a poor family, in a country and by the time you were 28 years old you have so much money, you can´t even count it.

Adel: “Och Pablo Escobar också lite.”

Bilder från Serien Narcos : Netflix “I am Pablo Emilio Escobar Gaviria. Plata o plomo” 

Adel musikvideo sjunger “Kompis vill du plata eller plomo” – Ur videon Narcos

Adel: “Man har sett många ungdomar som växer upp och kanske var snälla killar, fotbollskillar som kanske blev nåt annat med tidens gång.”  

Adel Dostani från Akalla i Stockholm började skriva texter för att fördriva tiden när han avtjänade ett fängelsestraff. Han har dömts för misshandel, narkotikabrott och grovt vapenbrott. Idag är han en av Sveriges största rappare som sålt platina och guld. Själv har han beskrivit sin musik som gangster-pop.

Tigran: Varför tror du att de här historierna då om El Chapo eller Escobar är så spännande för unga människor som växer upp?  

ADEL: ”Jag tror de är spännande för alla. Nu för tiden alla tittar på dem. Folk tycker om att se underdogs. Folk tycker om att se folk som tagit sig upp från ingenstans och inte haft samma förutsättningar som alla andra men ändå lyckas ta sig förbi det.”

SINALOA MEXICO

För att förstå kraften i berättelserna om knarkkungar som El Chapo finns ingen bättre plats än delstaten Sinaloa i Mexiko – den moderna knarkhandelns vagga. Här härskar vad som ofta beskrivs som en av världens mäktigaste kriminella organisationer: Sinaloakartellen. I huvudstaden Culiacán, som är en av världens farligaste städer, finns ett kapell tillägnat Malverde – en legendarisk bandit som blivit knarkhandlarnas eget helgon. Och här föddes musikgenren narcocorridos som berättar historier om knarkhandlarnas liv.

MUSIKERN AARÓN CHÁVEZ SJUNGER: “Det har gått mycket bra hela året, därför har jag kommit till dig. Från Culiacan till Colombia, länge leve Jesus Malverde. De utslagnas helgon som har gett mig mycket tur...

ORLANDO NAJERA,: “Jag kommer från Mexico City. Jag har länge velat besöka det här kapellet eftersom jag hört från folk att Malverde utför mirakel och att han hjälpt många människor. Jag tar med mig en souvenir, jag har köpt en grej där det står Culiacán och sen i mitten Jesús Malverde.”

Tigran: Och kepsen?

ORLANDO: ”Det här är nummer 701, det är knarkhandlaren Chapo Guzmán. Han kommer härifrån och har lanserat olika produkter och jag gillade kepsen och köpte den.”

FILM MED EL CHAPO NÄR HAN GRIPITS OCH FÖRHÖRS: “Ditt namn? Joaquin Guzman Loera. Något annat namn? El Chapo. Födelseplats? La Tuna Badiraguato. Religion? Katolik. Utbildning? Grundskola. Yrke? Bonde.” 

2019 dömdes El Chapo till livstids fängelse i USA för knarksmuggling. Numret 701 har blivit hans symbol. Det var platsen El Chapo fick 2009 när han för första gången kom med på finanstidningen Forbes lista över världens rikaste. Då sas han vara värd en miljard dollar – om han verkligen blev så rik är omdiskuterat men det spelar mindre roll – för myten om El Chapo lever vidare.

ORLANDO: “Han började nerifrån. De enkla förhållanden han kom ifrån och hur han klättrade uppåt, att han bodde på en fattig plats och sålde apelsiner, jag tror att hans pappa slog honom eller nåt sånt och han bestämde sig för att lämna den världen och att ge sig in i knarkhandeln. Och det var så han växte och blev respekterad och erkänd… Tack vare knarkhandeln.”

AARON SPELAR. “Det har gått mycket bra hela året, därför har jag kommit till dig.”

AARÓN CHÁVEZ, musiker: ”Jag har skrivit låtar om saker jag ser hela livet.

“Det finns de som kopplar ihop oss musiker med knarkhandeln men det stämmer inte. Jag har spelat den här musiken hela mitt liv. Om någon beställer en låt så spelar vi den, och det gör oss inte till knarkhandlare. Vi är journalister som sjunger fram nyheter.”

ADEL: ”Vi är som korrespondenter brukar vi säga. Vi rapporterar om vad som händer i området och gör det med melodi och hoppas att folk kan få en förståelse för hur det ser ut där. Och det är väl på gott och ont. Det kanske inspirerar någon annan att göra något dumt men det var inte det man var ute efter att göra. Utan man var ute efter att förändra sin egen vardag.”

Utdrag ur Adels video ”Skina”

ADEL: “Vissa låtar har sanning i sig. Vissa låtar har mening, vissa låtar har ingen mening – det är bara en låt. Jag tror det är samma med narcocorridos det kanske inte alla som har en berättelse utan vissa är bara för att du ska dricka och ha kul.”

MALVERDES KAPELL:

TIGRAN: Vissa hävdar att corridos glorifierar brottslingar...? 

ORLANDO: ”Men att lyssna på corridos gör oss inte till dåliga mexikaner, det är en kulturform, kultur som handlar om knarkhandeln.”

KNARKHANDLARE FRÅN PHOENIX USA

“Sen barnsben har jag vetat att Malverde utför mirakel, om du ber att det ska gå bra för dina affärer, om du verkligen tror på det.

“Jag bor i USA, i Phoenix, Arizona. 

TIGRAN: Föddes du här eller där? 

“Jag föddes där men har familj i Mexico vid gränsen.”

“Det är två månader sedan jag släpptes från fängelset i USA. Och det har gått bra för mig under de här två månaderna.”

TIGRAN: Vad satt du inne för om man får fråga?

“För droger, för knarkhandel.”

TIGRAN: “Och nu när du kom, bad du om något särskilt?”

“Att det ska fortsätta gå bra för mig. I det lilla jag gör nu, och i det stora som väntar.”

FILIPSTAD, SVERIGE

KOOS ALI: “När han var yngre så gillade han inte musik. I tonåren började han lyssna på musik, främst rapmusik på engelska men även rapmusik från svenska artister med somalisk bakgrund. Det var sånt som han började lyssna på mot slutet. Ibland såg jag honom med vissa kläder som jag inte kände igen. När jag frågar vems kläder det är så säger han att det är kläder från en kompis.”

Koos blev mer och mer orolig för sin son. Han var allt mindre hemma. Och förutom att larma skola och socialtjänst så försökte hon själv hålla koll på vad han gjorde på stan.

KOOS: Det började när han var 14 år men var nära 15-års åldern. När han fyllde 15 år ökade min misstänksamhet och oro för honom. 

Jag började spana på platserna han befann sig på, utan hans kännedom. Ibland såg han mig på platserna och ibland befann jag mig där redan innan han var på plats. Då insåg jag att han har gått fel väg i livet, då bestämde jag mig för att ta ett enskilt samtal med honom. 

Sen blev det bara värre och värre för honom för att han skaffade dåliga kompisar. Han kunde vara borta sena tider, jag kunde inte kontrollera det. Jag tjatade hela tiden och han (tjatade) tillbaka och till slut blev vår relation dålig.

STOCKHOLM, SVERIGE: 

NARKOTIKALANGARE STOCKHOLM

LANGAREN: Jag var ungefär 14-15 år och det började med att jag lånade knark för att kunna dubbla, trippla. Jag hade drömmar att bli rik så klart. 

Han byter ständigt adress. Håller sig undan polisen och sina rivaler bland de gängkriminella. Enligt honom själv har han i över tio år langat narkotika i Stockholmsområdet. Och han minns tydligt vilka förebilderna var som fick honom att i unga år välja det kriminella livet:

LANGAREN: Det var dom som hade lyxbilar, lyxhus.

LANGAREN: Mest från filmer, folk som är rika pga försäljning av narkotika. Du dubblar, du tripplar och till slut har du ett helt ton av narkotika som du kan sälja och då har du massa pengar och värsta huset. Du blir ekonomiskt oberoende och behöver inte jobba. Du har typ eget företag kan man säga. Men jag såg inte faran i det när jag var lite yngre. 

TIGRAN: Vad är det du tjänar mest på?

LANGAREN: Kokainet. Förut när jag var lite yngre så var hasch liksom wow, vilka pengar jag kan få in. Men nu med åldern så är kokainet mer värt och det är det man drar in mer pengar på. 

Och det bästa med det här också är att musiken, musikbranschen, där gör dom också reklam för just narkotikan, vilket också – det är en push. Dom sjunger om narkotikan, dom sjunger om våldet. Det vilseleder vissa människor.

SINALOA, MEXICO

Uppe i Sinaloas berg ligger Badiraguato, Sinaloakartellens hjärtland. Från det här avlägsna lilla bergsområdet kommer förvånansvärt många av Mexikos mest ökända maffiabossar. Kartellen har total kontroll och främlingar hålls under ständig uppsikt.

SCEN: FD KNARKHANDLARE sjunger narcocorrido till El Chapo: “Jag talar om den store Chapo Guzman som har en ännu mäktigare historia än det som skrivits i böckerna.”

FD KNARKHANDLARE, Sinaloa-kartellen

FD KNARKHANDLARE: “Nu befinner vi oss i byn La Tuna i Badiraguato.”

”El Chapo är vår granne här.”

”Man tröttnar på att bo i bergen och vara fattig. Och så lyssnar man på corridos med sina historier och får för sig att man också kan lämna.

Här föddes El Chapo och bonden som är ingift i kartelledarens familj och jobbat åt El Chapo i Colombia har bara lovord för sin tidigare chef och granne.

FD KNARKHANDLARE: “Vi har gjort så mycket, fått lära känna många länder, vi som är från denna marginaliserade plats. Ta hit tonvis med kokain. Förstår du? Knappt du kommer tro mig.”

TIGRAN: Och hur är han som granne? 

FD KNARKHANDLARE: “Mycket bra granne.”

På den mexikanska landsbygden syns statens närvaro mest i form av polis och militär. Då krävs det inga stora insatser från kartellerna för att vinna sympatier hos lokalbefolkningen. Och i ett fattigt kvarter utanför Culiacán har El Chapos familj finansierat en ny skola.  

ESMERALDA QUIÑÓNEZ, lärare:

“Jag skrev till tidningar och bad om hjälp då det fanns barn som inte hade möjlighet att följa med i skolan hemifrån. Så kom det några personer som sökte mig som sa att de var sönerna till Joaquin Guzman Loera (El Chapo). De frågade hur de kunde hjälpa till, och jag visade dem det här stället. 

“Vi fick dessa”

“Fyra stycken. För en del väldigt lite men för mig är det allt”

“Och vi fick dessa” – visar upp två laptops.

“Vi fick sex bord och en skrivare” 

FD KNARKHANDLARE i Badiraguato: ”Elektriciteten kom 2009, ja 2009 var det.”

QUIÑÓNEZ: “50 skoluniformer och 50 par skor. 50 skolböcker med pennor och lera och allt det där...

FD KNARKHANDLARE: “De brukade bjuda in oss till sina fester för de älskade att festa. De tog hit blåsorkestrar, musikgrupper och många kvinnor. När elektriciteten kom gjorde de en stor fest här i La Tuna med orkester...

“De har hjälpt till mycket. Det var tack vare dem som vi fick el och asfalterade vägar, rinnande vatten allt. ”

TIGRAN: “Och pengarna som finansierade allt detta kommer ifrån?”

QUIÑÓNEZ: “Från knarkhandeln. Vad Guzmans söner gör är deras grej. Jag är mycket tacksam för vad de gjorde. De gav oss en liten push för att kunna börja utbilda dessa barn.”

FD KNARKHANDLARE: “Regeringen hade aldrig gjort något för oss, han gjorde det.”

PISTOLEROS

MEDLEM I SINALOA-KARTELLEN

“Det har alltid bara funnits en, den störste som kommit härifrån och störst i hela landet. Säg hans namn och alla kommer veta vem det är. El Chapo. Han är större än alla andra som kommit härifrån och all beundrar och respekterar honom.”

Tigran: Och skulle ni vilja bli som honom?

“Ja så klart.”

Inte långt från El Chapos gård står hans män vakt. Unga killar som ingår i Sinaloakartellens privatarmé. Fotsoldater i ett knarkkrig som dödat omkring 200 000 mexikaner sen 2007 och där över 85 000 försvunnit. Hundratusentals unga män är i den organiserade brottslighetens tjänst, bara i Mexiko.

SCEN: pistoleros i bergen visar upp sina vapen med initialer

”Det här är mina initialer. Du specialbeställer så graverar dom in det.”

”Ja, det är en specialgrej, lite lyx som man ger till sig själv.”

TIGRAN: Och du då? Har inte du dina initialer?

”Nej, det här är för smutsiga jobb. Ju mindre dina vapen identifierar dig ju bättre.”

“Vi, alla vi som jobbar så här, kallas sicarios, yrkesmördare.”

FLICKAN FRÅN SKOLAN:

ELANI VALDEZ, elev Culiacán: “Härom dagen var vi i parken och då dök det upp beväpnade män som dumpade två killar. De hade knutit fast deras händer. Jag hann tänka att det kunde ha varit min bror som var fastbunden. När jag kom hem såg jag att han var där och då blev jag väldigt glad”.

LAS RASTREADORAS:

SCEN: På kontoret. Mirna spelar upp ett meddelande på telefonen med tips om att det ska ligga en kropp vid en sjö:

TELEFONRÖST: “Det finns ett stängsel. Vet inte om det är nära “La Mesa Larga” Det finns en kanal som heter Cauinakanalen vid väg 35. Vid den där kanalen. Kanske är det en sjö bredvid. Det finns ett stort träd. Där ser man gamar och sånt. Han borde ligga vid kanalen eller kanten av en sjö”.

MIRNA MEDINA, ledare Las Rastreadoras

MIRNA MEDINA: “Vi har fått flera telefonmeddelanden där de säger åt oss att leta på specifika ställen. De hör av sig till oss anonymt, vi har alltid låtit informationen vara konfidentiell”.

SCEN: Mirna lastar bilen

“Är det allt?”

“ja”

“Nu drar vi, vi har myggmedel, medicin, vantar. Vi har allt”

I bilen, passerar en man: “Ge oss din välsignelse”

“Nu är jag på väg ditåt. Har du nån mer information för jag ska precis lämna kontoret”.

Att söka svar kan vara förenat med livsfara i ett samhälle kontrollerat av den organiserade brottsligheten. Men kvinnorna i Las Rastreadoras är ute igen under den brännande solen för att gräva efter sina försvunna familjemedlemmar. 7 000 personer beräknas vara försvunna bara i delstaten Sinaloa.

SCEN: Delfina i skogen i Sinaloa

DELFINA HERRERA: Skratt... “Därför tycker jag om de här kvinnorna för de tar bort all min stress, stress, stress”.

DELFINA: “Jag söker efter min bror Eluis Reynaldo. Jag känner mig hoppfull när jag är med min grupp av systrar som känner samma smärta som jag. När jag inte är ute och letar känner jag en smärta, sorg, en maktlöshet. Jag gråter mycket. Hemma blir jag galen. Jag går ut på pation, jag klipper några löv från träden. På kvällen går jag ut och tittar på himlen. Jag tittar på månen. “Min bror tittar du på månen också? Säg mig var du är.” Säg det till mig i natt. Ta dig in i min dröm och berätta för mig “Syster jag är här borta.”

“I början när maffian började få folk att försvinna så gjorde de väldigt djupa gravar. Nu är de i en period då de bränner dem. Varje kartell har sitt eget sätt de gör saker på. Man identifierar de utifrån hur de gör saker. Som när de säljer droger som är märkta i olika färger.”

DELFINA: Jag har alltid varit emot tv-serierna om kartellerna. Jag har alltid varit emot dem eftersom de hyllar de kriminella nätverken och mördarna. Hur är det möjligt att man i en serie hyllar den kända El Chapo Guzman?”

MIRNA MEDINA: “Jag tycker att regeringen måste prestera nu när vi har såna personer här, personer som El Chapo. Jag ska berätta nåt och det är att stora delar av samhället ser upp till dem. Hur kan du säga om någon som dödar dina barn, förgiftar dem – att det är en bra person?”

TIGRAN: Varför ser folk upp till dem?

MIRNA: “Det är tyvärr kulturen, de hävdar att personerna är bra. Kanske din morbror går bort och du behöver hjälp att begrava honom går du till personen som ger 10 000 (pesos) och säger ”begrav honom”. 10 000 är inget för dem och så vinner de över en hel familj. Och framför allt börjar de att se upp till dessa människor. Dessa personer vill känna sig som Gud. De tar liv. Byarna är deras. De kan stänga en hel stad om de vill och då kommer ingen in. Polisen jobbar med dem och civilbefolkningen också.”

SCEN: Las Rastreadoras går mot bilen åker. Man hör Mirnas ljudmeddelande: 

“Hej! Du, vi hittade inget idag men om allt går bra så återvänder vi imorgon igen till platsen”.

MUSIKERNA SJUNGER: “Jag bär med ditt porträtt vart jag än går. Speciellt när det gäller affärerna räknar jag med din välsignelse.”

TIGRAN: Men det här är ju en person som också dödat många, eller?

ORLANDO NAJERA: ”Ja, han har dödat mer än två eller tre tusen människor.”

TIGRAN: Och vad tänker du om det?

ORLANDO: ”Jag tror att han hade sina skäl. Det fanns en anledning.”

TIGRAN: Och när kommer de här att ta slut?

ORLANDO: ”Jag vet inte, kanske dör vi alla först och knarkhandeln bara fortsätter. Det känns som att den går högre och högre upp.”

AARON CHAVEZ: ”Det är business som alltid funnits. Om en försvinner kommer två nya, och om två försvinner kommer fyra.”

GÖTEBORG, SVERIGE

ADEL DOSTANO, musiker: ”Det är lätt att klanka ner på oss du vet och säga att vi pratar om knark och vapen eller vad de nu säger men det är inte vi som byggt upp det här samhället det är inte vi som sett till att alla invandrare bor på en och samma plats. Och att det kommer in knark och vapen. Det är inte vi som smugglat in vapnen eller vi som hämtat knarket utan det finns där. Det är sociala strukturer liksom som är problem på och inte problem på rapparna. Vi är en reflektion av samhället. Jag tycker politiker och media borde ta sig i kragen och kolla på vad som egentligen är fel för det är inte fel på oss utan det är områdena vi bor i. Det är så jag känner.”

SCEN: Adel på gatan 

Flicka: Är du Adel?

Flicka: Tar hon video?

ADEL: Ja. Video. SVT...

Flicka: Ska hon lägga in det? Tummen upp.

ADEL: Ja kändis!

Vännen: Alla åldrar!

ADEL: Ja det är kul det är kul.

ADEL: Man blir ju ganska van efter ett tag med ungar i början var det speciellt... Någon unge grät sprang efter bilen... Då förstår man vilken impact man har på människor...

Hör adel nynna bild, när han går på gatan

EP 3: Pistolpojkar

SINALOA MEXIKO

PISTOLEROS pratar med Tigran och Sara

SCEN: pistoleros skjuter

MUSIKINTRO med sång:

“Jag har med bly för att sprida, kulor för att döda. Jag har med en pistol ifall jag behöver. Jag är en mycket bra jägare, jag gillar när det är action, faran är mitt beroende, sicario är mitt yrke.”

PISTOLERO/MEDLEM I SINALOA-KARTELLEN

“Många av våra kamrater är intelligenta. De flesta har inte studerat vidare eftersom de inte har pengarna som krävs. Om det hade funnit gymnasium eller universitet här så hade många säkert valt att studera istället för att ta den ‘dåliga vägen’. Vi ser den inte som dålig – men jag märker att ni gör det.”

Den världsomspännande knarkhandeln binder samman colombianska kokabönder med mexikanska kartellmedlemmar och svenska langare:

LANGAREN: I den här påsen finns det 0,8 och den säljs för en tusenlapp.

Många väljer den organiserade brottsligheten i tron att det är den enklaste vägen till status och rikedom: 

NARCON: “de buena casa, carros, bonitas mujeres””

Och längs knarkets väg är det unga män som agerar fotsoldater med livet som insats:

MIRNA: “De tränar upp dem och använder dem, men ungdomarna är förbrukningsvaror.”

Dom är hundratusentals som tjänar knarkmaffiorna i Colombia och Mexiko – och tusentals i Sverige.

I SKUGGAN AV EL CHAPO

DEL 3: PISTOLPOJKAR

SINALOA MEXICO

TIGRAN: Hur kan man klättra inom organisationen?

MEDLEM I SINALOA-KARTELLEN /PISTOLERO: “Genom att vara grym. Genom att sköta sig, lyda chefen och aldrig tveka. Att aldrig backa och visa chefen att du anstränger dig. Inte vara rädd, exakt.” 

TIGRAN: Hur många finns det som er i Sinaloakartellen?

PISTOLERO: Oändligt många.

En av världens mest mytomspunna kriminella organisationer – Sinaloakartellen – skulle inte fungera utan dom tusentals unga killar som påbörjar sin kriminella bana som pistoleros: pistolpojkar. Deras uppgift är att försvara narkotikaindustrin som globalt uppskattas omsätta omkring 5000 miljarder kronor om året.

SCEN med pistoleros i bergen och militärhelikopter

PISTOLERO: “Nu kommer de där jävlarna igen! Vilka as! Ducka, ducka, så att inte geväret syns! “

TIGRAN: Att de ska se henne med kameran? Okej, hoppa ut!

TIGRAN: Två militärhelikoptrar som bara cirkulerar här ovanför oss. Det känns lite obehagligt för man vet inte vad de tänker att vi håller på med här. Och vår chaufför sade att det är lika bra att vi går ut med kameran på synlig plats så att de inte misstar oss för något annat och börjar skjuta. 

PISTOLERO: Nu har de åkt. Med en rejäl bössa skulle vi skjuta sönder dem. 

PISTOLERO pratar i walkie-talkie

– Allt lugnt hos er?

– De letar efter odlingar.

– Här är läget under kontroll.

– Vi är redo. Klart slut.

STOCKHOLM, SVERIGE

SCEN: LENNART KARLSSON ÅKER RUNT OCH SPANAR

LENNART KARLSSON, narkotikapolis: “De har ju koll på sitt område, så enkelt är det. Det är ju deras levebröd. “

“Nu är vi på väg in i Märsta och jag kan nästan sätta min polisbricka på att när vi åker in i några av de här intressanta områdena så kommer de att ha personer som står på plats och rapporterar. Men här framme på höger sida... oj nu ska vi se där står de där killarna. Håll ner kameran lite så slipper vi få en sten genom rutan. Nu står killarna här, ta ner den...”

Kriminella nätverk i Sverige använder sig av allt yngre barn för att utföra enkla uppdrag. Småpojkarna i gängens tjänst är lätta att styra över och dom löper mindre risk att straffas om dom åker fast. Enligt polisen finns det i Sverige idag 5000 unga män som är beredda att använda dödligt våld om så krävs.

LENNART: “Man är en ung kille som har blivit infångad i ett sånt här kriminellt nätverk och då vill man vara till lags och hjälpa till och då kan man få lite olika uppdrag, förvara narkotika eller förvara vapen, eller sitta här på bensinstationen eller snabbmatsrestaurangen och dra iväg ett sms när man ser att polisbilen passerar.”

TIGRAN: Men de vet väl inte att det här är en polisbil...

LENNART: De har koll. De har jättebra koll. 

SVENSKE LANGAREN

SCEN: “Ring kunden! Ring kunden!” Hallå där!”

NARKOTIKALANGARE STOCKHOLM

LANGAREN: Här har jag lite kokain. Och det är en dyr vara, som ni ser så är det en liten mängd i påsen. Men ändå dyrt. En sån här vara kan få en person att falla, den kan kosta många liv. Det är många personer som vill ha den, från högt uppsatta personer till en förortsgrabb. För att känna av ruset.

LANGAREN: I den här påsen finns det 0,8. Det är mindre än ett gram och den säljs för en tusenlapp. 

LANGAREN:  Kokainet är en ”hell of a drug”. Den är jättesmutsig, den är äcklig, den får många att falla. Men så länge man gör pengar på den så är det värt.

Han kommer från ett av Stockholms utsatta områden. Enligt honom själv har han sålt narkotika på huvudstadens gator i mer än tio år. Det började som ett snabbt och enkelt sätt att skaffa pengar.

LANGARE: “Jag såg det inte som kriminalitet när jag var yngre. Det var som hämta, sälja, för jag hade inga pengar då och jag skämdes för att gå och fråga morsan om pengar. Medans alla mina vänner hade veckopeng och sånt. Så jag såg inte att jag drogs in i kriminalitet då. Men med tiden, med åldern, började jag se att sakta men säkert så började jag glida in i kriminaliteten ännu djupare.”

“Man ville inte se det här vanliga, han som gjorde pengar på lagligt sätt. Det var mer uppförsbacke. Det skulle ta längre tid att jobba lagligt och tjäna så mycket pengar. Jag tänkte att det går fortare för mig att beckna, att börja sälja.”

GÖTEBORG, SVERIGE

SCEN: Adel i Studion

Tigran: Hur många år har du suttit inne?

ADEL DOSTANI 

ADEL: “Jag har suttit fyra eller fem år. Från att jag var 16 till att jag var 22. 

Ur videon NARCOS, ADEL

Adel Dostani är en av dom svenska rappare som försökt sätta ord sina erfarenheter av att växa upp i en av Sveriges utsatta förorter. Han är tidigare dömd för bland annat grov misshandel, grovt vapenbrott och narkotikabrott.

ADEL: “Jag gick igenom min ganska hårda period ganska intensiv av min ungdom. Sen hittade jag musiken – och sakta sakta det var min räddning.“

SCEN: Adel spelar in musik, sjunger om kallen som blixtrar, det får bära eller brista...

Tigran: Många ungdomar dras till gäng vad är det som lockar tror du?

Adel: “Jag vet inte någon sorts gemenskap kanske, folk söker bekräftelse. Folk vill synas höras folk kanske inte får synas höras i deras hemmamiljöer. Kanske de har dålig uppväxt.”

“Svårt för mig att spekulera i varför folk gör som de gör jag vet bara varför jag gjorde som jag gjorde. Jag hade...  Gemenskap, vännerna, miljön mycket. Miljön påverkade mig väldigt mycket.”

“Jag ville bli som de andra coola i området helt enkelt.”

FILIPSTAD, SVERIGE

KOOS ALI: “Det som oroade mig var när han började säga, ni får inte skjutsa mig och ni får inte följa med mig. När han brukade säga att han ska följa med sina kompisar och gömde sig ifrån mig, då började jag verkligen bli orolig.

I värmländska Filipstad växte Koos oro över sonen Ahmed och en krypande känsla av att hon var på väg att tappa kontrollen. 

KOOS: “Han blev arg och tyckte att jag gjorde fel som följde efter honom framför hans vänner. Jag sprang efter honom för att kolla om han var i centrum. Jag försökte ta reda på vart han var tar han vägen när han inte var i skolan. Vart är han under den tiden? Är han i korridorerna? Är han delaktig i skolan? Vart är han? Jag ville inte släppa taget och ville inte att han skulle vara kvar i sin nuvarande situation, hur kan jag lösa detta?”

SINALOA, MEXIKO

POLIS OCH KARTELLMEDLEM

TIGRAN: Vad är ditt jobb?

SICARION: Man kan säga att jag jobbar med säkerhet i statsapparaten, för det kommunala styret. Förstår du?”

TIGRAN: Nej, jag fattar inte. 

SICARION: Jag är polis, men inom polisen jobbar vi också för kartellen. 

“Framförallt är det att söka upp personer som inte längre kommer att vara med oss i jordelivet”.

“Jag jobbar för båda sidor.”

Den mexikanska polisen är genomsyrad av korruption och samröre med kartellerna. Att polisen står bakom mord och försvinnanden på uppdrag av den organiserade brottsligheten har år efter år dokumenterats av människorättsorganisationer.

SICARION: “Polislönen är på 3000 kronor men sen är det många avdrag och det blir kanske 1500 kr kvar och det är när du ser det som du tar steget över till den andra sidan för att tjäna lite extra.“

TIGRAN: Och vad får du i betalt på den andra sidan?

SICARION: Ungefär 4000 kr mer varannan vecka.

“Mitt arbetsredskap har jag här. Det är som en följeslagerska du har med dig överallt. Hon kan berätta om det som hänt.“

MARÍA DEL ROSARIO CÁRDENAS, mamma till Javier Valdez

VALDEZ MAMMA: När han var liten ville han bli präst. Sen när han blev äldre ville han inte veta av det där att bli präst. Sen när han var 17 år hade han börjat att jobba på tidningen.

VALDEZ MAMMA: Jag sa, jag vill inte det min son.

VALDEZ MAMMA: Han sade – Det är mitt kall att berätta om sanningen och för att göra det måste jag prata med personerna. Och jag kan bevisa att det jag säger är sant. Ja, men för det kan de döda dig min son. Och så skrattade han. Mamma, det kommer inte att hända nåt. Skräm inte upp dig själv.

Tillsammans med några kollegor grundade journalisten Javier Valdez lokaltidningen Rio Doce som prisats för sin modiga rapportering om knarkkriget i Sinaloa. Valdez publicerade också en rad böcker om människorna som lever mitt i våldet – pistolpojkarna, offren och kartellbossarnas familjemedlemmar.

VALDEZ MAMMA: “Han åkte t.o.m hem till El Chapo. Till hans mamma. När han berättade det... Han sa, mamma hon är en bra person och hon var väldigt gästvänlig mot mig. Jo min son, men när hennes son får reda på det så blir han inte glad. ‘Jag måste säga sanningen och för att hitta den så måste jag söka reda på den’. Säg sanningen, sa jag. Men försök att inte rota i regeringen eller knarkmaffians affärer för de samarbetar. Du måste vara väldigt försiktig. Du ska veta att där du “gräver” – där gräver du också din egen grav.”

CATATUMBO, COLOMBIA   

KOKAPOJKEN OCH HANS PAPPA

YORGEN: ”Om kokabladen är bra kan vi plocka två-tre säckar på en halvdag. Och sen tar vi bladen till skjulet där de omvandlas till det som koka ska bli.”

Första steget i kokainproduktionen är att framställa kokapasta. Det görs ofta av bönderna själva och börjar med att bladen finfördelas. För att omvandla kokablad till kokain krävs sen en lång process och en mängd kemikalier.

SCEN: Pappan, DIOMEDES

– Den här vätskan är från kokabladen som vi processade igår. 

Vi ska tillsätta kemikalierna för att kunna få fram kokapastan. Det här använder man i jeansfabriker för att färga, det färgar kläder. 

Jag ska ta ett prov. 

Vi häller på amoniak.

Med fingret testar man att det är mjukt, för då blir det bra kokapasta.

Detta är vad som kommer att bli kokapastan. 

YORGEN: ”Min dröm är att bli advokat, så familjen få det bättre och inte bara behöva leva på koka. Och om jag blir advokat så får vi lite mer pengar att leva på.”

XX: ”I Colombia har vi alltid tittat på knarkhandeln i de områden där det odlas och produceras men inte där det exporteras och tvättas pengar.”

Colombia är ett av världens mest ojämlika samhällen. Enligt en internationell jämförelse skulle det ta i genomsnitt elva generationer för en fattig colombiansk familj att nå medelklassen. Och de regioner där kokabusken odlas hör till Colombias fattigaste och mest eftersatta.

XX: ”Men den som tar emot pengarna och sätter dom i omlopp är en person med hög social position som är van att röra sig bland banker och företag så att stora flöden av kapital inte väcker uppmärksamhet.”

Statsvetaren XX:s studier av hur kokainhandeln fungerar i Colombia har gjort att han lever under dödshot. I Colombia har kokainets spår påträffats högt upp i samhällspyramiden. Det finns väldokumenterade fall (1, 2, 3, 4, 5, 6) där politiker, militärer och affärsmän avslöjats vara inblandade i knarkekonomin.

XX: ”Låt mig ge ett exempel: förra året upptäcktes ett helt kokainlabb på en hacienda som tillhör Colombias dåvarande ambassadör i Uruguay.”

”Samhällets och statens fördömanden riktas mot kokabönderna som står allra längst ner i produktionskedjan.”

TIGRAN: År det lättare att bekämpa en bonde än en diplomat…?

XX: ”Bonden har inga försvarare och ingen bryr sig heller om honom. Så enkelt är det.”

KOKAPOJKEN OCH PAPPAN:

TIGRAN: ”Visste du att slutprodukten exporteras till hela världen?”

YORGEN: ”Till Mexiko och många andra länder.”

DIOMEDES: ”Knarket skickas ut från Colombia till andra länder där det verkligen är värt mycket och där blir pengarna kvar. Vi som odlar kokan blir aldrig miljonärer. Det är knarkhandlarna som tjänar pengar. Kokabusken blir man inte rik på. Det är andra som vinner.”

SINALOA, MEXICO

NARCON PÅ HOTELLET

KNARKHANDLARE, SINALOA-KARTELLEN

NARCON: “När jag inte har fullt upp gillar jag att njuta – av familjen, genom resor, ett schysst hem, fina bilar, vackra kvinnor. Jag gillar pengar, jag gillar att tjäna bra, jag gillar det goda livet. Tyvärr är den här affärsverksamheten inte säker. Vi säljer inte läsk, vi säljer inte kex, det är en farlig business.”

Han är knarkhandlare och tillhör Sinaloakartellen. Idag exporterar han droger till flera europeiska länder. En exportverksamhet som omsätter miljontals kronor varje månad. Han är en av dom som lyckats förverkliga drömmen om status och rikedom. För som många andra inom den organiserade brottsligheten så började karriären på botten – som en av kartellens pistolpojkar. 

NARCON: “Jag lärde mig hantera vapen som liten genom att skjuta prick [på ranchen]. Sedan träffar du vänner och de bjuder in dig att bli en del av organisationen. Och vi gjorde det vi fick order om, att skydda någon person och det var så jag började.”

“Och jag jobbade med det en tid men sedan förstår du hur allt funkar och ser var pengarna finns. Att det du tjänar på är att producera knarket och att exportera det till USA och andra länder där det finns pengar.” 

“Och nu är jag inte pistolero längre, nu producerar jag för att tjäna egna pengar.” 

“Majoriteten av mina vänner är döda. Vi började för 12 år sedan och några stupade i början andra därefter. Av hela gänget finns det bara en eller två kvar eftersom de fortsatte som pistoleros och det gick illa för dom.” 

“Jag har varit på nästan allas begravningar. Varit med familjerna, med barnen, med fruarna. Och jag frågar mig: ‘Kommer jag att sluta så någon dag? Hur ska det då gå för mina barn?

STOCKHOLM, SVERIGE

NARKOTIKALANGARE STOCKHOLM

LANGAREN: Egentligen om vi hade bytt plats med dom här som bor i Mexiko och Colombia dom hade varit mycket mycket nöjda. Där kostar skolan, om man ens får plugga. Medans här du har allt här. Du har skola, du har mat i skolan, du har pengar, du får pengar till och med när du pluggar. Men ändå jag valde den här snabba vägen, den enkla vägen. Den ser enkel ut men den är svår.

TIGRAN: Vad är det du säljer för nåt?

LANGAREN: Allt från hasch upp till kokain. Den dyra varan, kokain är det dyraste. Och det finns många kunder också.

TIGRAN: Och vilka är de bästa kunderna skulle du säga?

LANGAREN: Dom som är högt uppsatta, dom som jobbar högt upp. Dom är dom bästa och dom återkommer. Vissa av dom tar dagligen. Dom keffare kunderna, där måste du använde våld för att få det man vill. 

LANGAREN: I en sån situation så lånar dom narkotikan och kan inte betala tillbaka. Då är jag tvungen att använda våld för att få ut… Det har gått igenom alla gångerna. Från att örfila en människa till att skjuta, knoga. 

TIGRAN: Har du skjutit nån själv?

LANGAREN: Det kan jag inte svara på.

LENNART KARLSSON, narkotikapolis:

Inne i restaurangen här skjuter man med automatvapen. Skjuter ihjäl en... Här? Ja precis, en brutal skjutning med automatvapen, kulor över hela stället. Kunde ha skadat vem som helst som gick förbi.

ADEL:

TIGRAN: Känner du många som har dött?

ADEL DOSTANI: “Jag känner en hel del människor som har dött. Ja. En hel del. Jag har begravt många vänner. Det är en tragisk baksida av vårt samhälle.”

ADEL: “De flesta av oss har ingen pappa kanske, växer upp mamma kanske går på soc, kanske inte pratar svenska. Många är föräldralösa, många har haft det svårt. Nu är det ingen anledning att göra dumma saker. Men om du har fyra barn så kan mycket väl en av de här barnen hamnar snett.”

LENNART: 

“Jag tror att det börjar med små enkla grejer som att man köper någonting att käka om de är hungriga. De här killarna kanske inte får en schysst middag eller en schysst lunch hemma liksom. De går omkring på stan och är lite småhungriga och så kommer nån och stoppar till dom 150 spänn och säger: gå ner och köp dig en måltid med extra allt på lokala snabbmatsrestaurangen här.”

ADEL:

TIGRAN:  jag tänker bara att det är mycket pengar som står på spel. Det finns folk som tjänar mycket pengar.

ADEL: “Ja, men det är inte de är inte de ungarna som håller på att bli dödade i förorten.”

ADEL: “Jag har sett fattigdom och trasiga skor, det är vad jag har sett när jag var liten. Det är inte i förorten som de pengarna finns. 

LENNART: 

“Det är klart att ekonomin och pengarna betyder väldigt mycket. Vi lever ju i en värld där vi mäter väldigt mycket av våra framgångar med kapital. Men jag tror att det här är betydligt mera komplext än så. För att när man tittar på allt från grova narkotikabrottsutredningar till grova våldsbrottsutredningar osv, det är ju så små pengar, kan jag tycka, som det handlar om.  Jag har ju gripit narkotikakurirer som berättar att de fått 2000 kronor för att åka tåg från Holland upp till Stockholm och leverera tre kilo heroin och tre kilo kokain. Biljetten betald och så får man 2000 kronor för att göra resan och riskera att få sitta i fängelse i tio års tid.”

SVENSKE LANGAREN

TIGRAN: Känner du några som har dött?

LANGAREN: Ja många. Massvis. Barndomsvänner. Må dom vila i frid. Oftast är det narkotikarelaterat. Det handlar om droger. Det finns alltid nån som inte gör rätt ifrån sig och det är den som skapar den här konflikten. Så det är droger, det är pengar, smutsiga pengar. Djävulens värld. Och alla vill ta över ju.

TIGRAN: Men har inte du ett ansvar? Att du bidrar till det här våldet? 

LANGAREN: Vi alla har ett ansvar ju. Från förälder upp till staten.

TIGRAN: Men hur ser du på ditt ansvar?

LANGAREN: Mitt ansvar är att… jag blir äldre så klart, det blir tyngre och tyngre. Så jag har ett ansvar att sluta med det jag gör.

SVERIGE, FILIPSTAD

KOOS ALI: Jag har försökt lösa situationen men när jag insåg att situationen gick åt fel håll och jag inte kunna kontrollera det (“det rann ur mina händer”). Då började jag tänka om min son fortsätter vara såhär så kommer jag tappa honom helt. Då bokade jag en tid hos socialtjänsten och sen samtalade jag med dem. Jag tyckte i början att det var bra för honom att bli placerad på ett boende.  Om han omplaceras till ett ställe där man har full kontroll på honom (“hålla hårt i honom”), så hoppades jag att han skulle förbättras.

POLISEN FRÅN HJULSTA: 

PATRIK HENRIKSSON, förundersökningsledare Polisen Stockholm Nord: 

“Jag tror att Ahmeds mamma är väldigt vanlig. Som förälder vill man ju att ens barn ska lyckas i livet och inte må dåligt. Därför så tror jag att det är många föräldrar som vänder sig till samhället för att få hjälp. När man ser att det börjar spåra ur. Och det är väl det hon har gjort nu.”

KOOS: Först placerade man honom i Mariestad, han hamnade i bråk med en av personalen och han togs därifrån. Sen tog man honom till Stockholm och han placerad på ett slutet SIS-boende. Sen blev han tagen därifrån till ett familjehem i Stockholm.

HENRIKSSON: Ahmed han var ju från Filipstad och blev placerad av socialtjänsten i Järfälla, Barkarby. 

KOOS: När man placerade i familjehem i Stockholm, blev jag upprörd. Jag sa att det händer väldigt mycket i Stockholm, ni borde inte ha tagit min son till Stockholm sa jag till dem. Det finns stora problem där och jag sa till dem att vi ville undvika problem och ni tar honom närmare till ett nytt problem. Men ingen lyssnade på mig.

HENRIKSSON: Jag bara konstaterar att han har ju blivit soc-placerad av en anledning.

KOOS:  Det hände att polisen ringde mig flera gånger och frågade om det var min son. De sa att de har sett honom ute på fel tider och att han umgicks med dåligt umgänge. “Lasso-adah” (32.44) “Tas” Och de säger att det kan man inte tolerera för att han är dömd till LVU.

SINALOA MEXICO

SCEN: LAS RASTREADORAS gräver vidare

LUCÍA GASTELUM: “Andrés Hernán Gastel och min svärdotter Cintia Yoselin Peinado Vega. De försvann båda samma dag. De åkte motorcykel tillsammans och motorcykeln hittades i en kanal men inte dem.”

“I vårt fall var det myndigheterna. Min man såg dem med egna ögon. De fördes bort i ett fordon med en polisbil framför och en bakom. Det var sex personer som försvann den dagen.”

TIGRAN: “Varför skulle polisen göra så?”

LUCÍA: “För att de jobbar tillsammans med den organiserade brottsligheten så klart. Det handlar om droger...”

TIGRAN: Men varför krigar de?

“De slåss om marknaden och nu slåss de om marknaden här. Och de dödar många, alla sicarios löper fritt. Sicarios utklädda till poliser. Du vet inte vem du ska tro på.”

Kvinnorna i Las Rastreadoras åker ut två gånger i veckan för att gräva efter sina försvunna familjemedlemmar. Ofta hamnar kvinnorna i riskabla situationer eftersom kartellerna håller koll på platserna där dom begravt sina offer. Och polisen går alltså inte heller att lita på.

“Vi är i riskzonen och är i fara varje gång vi är ute och letar.

“Visst är vi rädda. Jag tror att de håller koll på oss.”

“Fram till nu så vet jag ingenting. Ingen har sagt var han är, inga anonyma tips, ingen har sagt leta här.”

“Det är som att jorden svalt honom.”

Att förlora ett barn det är som att vara levande död. Var lämnade de honom? Vad gjorde de med honom? Varför förde de bort honom?

MIRNA MEDINA: “De kriminella gängen i Sinaloa plockar upp ungdomar i åldern 15-35 år. De tränar upp dem och använder dem, men ungdomarna är förbrukningsvaror. För en liten småsak kan de dödas och begravas. Ibland dumpas liken helt öppet för att avskräcka andra och ibland försvinner de helt.”

TIGRAN: Vad luktar det?

SVAR:  Jord. Blöt jord

PISTOLEROS/ MEDLEMMAR I SINALOA-KARTELLEN

SCEN: Pistoleros pratar i walke-talkie

“Allt lugnt hos er?” 

“Kollar bara. Vad rör sig?” 

“Allting under kontroll, i alla fall för en timme sedan.” 

“Jag förstår. Då håller vi lite koll.”

TIGRAN: Och om du är sicario vad skulle nästa steg vara?

PISTOLERO: Bli comandante och styra över dina egna sicarios, din egen trupp.

TIGRAN: Tror ni att ni kommer att bli comandantes?

PISTOLERO: Vi är på väg uppåt. Det är det vi gör, hela tiden framåt. Upp, upp. Du anstränger dig med ditt jobb och vi med vårt. Skulle inte du vilja klättra uppåt?

EP 4: Dödspatruller

AHMEDS SYSTER 

“Han sade att han var, han var rädd om oss och han sade att han tror att han kommer dö. Jag kommer dö idag eller jag kommer dö ikväll bara gud vet när. Men lova mig att inte göra samma misstag jag gjorde och ta hand om mamma och behandla henne väldigt bra.”

I den globala droghandelns spår breder våldet ut sig. FN uppskattar att 65 000 människor varje år dör i världen till följd av konflikter kopplade till den organiserade brottsligheten. Det är lika många som de som dör i krig:

CHULY: ”vi är många mammor här har försvunna barn.” 

I Sverige har sedan 2017 fler än 180 personer dödats i över 1 400 skjutningar – de flesta kopplade till organiserad brottslighet:

KOOS: ”Jag kan inte säga vad som skedde efter det- mitt liv rasade samman.”

De som befinner sig mitt i knarkhandelns spindelnät tänker ofta på vägar ut. Att man ska lämna, hoppa av. I alla fall snart.

SICARION: “Ja, alla vill vi hoppa av men det är inte dags för mig än.”

Bara ett sista uppdrag. Drömmen om det stora klippet – innan döden hinner ta en.

EPISODSKYLT:

I SKUGGAN AV EL CHAPO

DEL 4: DÖDSPATRULLER

STOCKHOLM, SVERIGE

Arkiv: “En man i 18-års åldern sköts till döds i Hjulsta igår kväll uppger polisen.” ur SVT

SCEN: Polisen står på mordplatsen i Hjulsta och visar var man fann Ahmed. 

PATRIK HENRIKSSON, förundersökningsledare: “Ahmed han blev nog lurad att komma till en plats. Dom som såg honom upplevde honom som stressad och jagad. Och sen så smäller det. När första radiobilen landar på plats så ligger Ahmed livlös på marken. Vi gör ju allt vi kan i det läget för att få liv i honom. Men i det här fallet så lyckas vi inte. Det är här allting stannar för honom.“

KOOS ALI: ”När klockan var 1 på natten hoppade jag från min del av sängen till där mina fötter låg till den andra sidan, nästan som att jag blev skrämd av någon. Sen såg jag ljuset från min telefon och såg att ett hemligt nummer ringde mig. Jag svarade och de sa att det var polisen, öppna dörren.”

”Det var två manliga poliser och de hade med sig två kvinnor från socialtjänsten. Jag sa till polisen och socialtjänsten, ni får inte komma in och vad är det ni vill?” 

”Nej, de sa till mig kan du flytta på dig så att vi kan komma in. Jag sa till de, stå kvar där ni är och säg till mig vad det är ni vill.” 

”Hela min kropp, min själ och min mage kändes som en klump innan någon ens hade sagt något.” 

”Han sa att min son Ahmed har dött. Jag frågade honom varför dog han och han sa att han blev skjuten.” 

HENRIKSSON: “Ett flertal mörkklädda personer sprang i den här riktningen och rundade då lyktstolpen där och sen då flyr i den riktningen. I den jakten på gärningsmännen som påbörjas av de andra patrullerna som kommer hit till platsen så håller vi ett antal adresser i området här och efter nån timme så görs det husrannsakan på dom adresserna och där hittar vi kläder och annat som mycket väl kan komma från gärningspersonerna vilket gjorde att fem personer blev gripna för det här mordet.”

De misstänkta har enligt poliskällor band till det kriminella nätverk som i media kommit att kallas Dödspatrullen. Ett nätverk som är djupt involverat i knarkhandeln och stridande part i ett blodigt gängkrig.

KOOS: ”De berättade sedan att han fick 8 till 10 skott, någonstans här på magen.” 

”Jag flyttade från dörren och det sista jag minns var att jag ramlade.” 

”Jag kan inte säga vad som skedde efter det, mitt liv rasade samman.” 

HENRIKSSON: “Flera av dom satt häktade i ungefär tre månader innan det hävdes och sen dess har misstanken avskrivits mot dom. Vi har inga aktivt misstänkta i ärendet.”

NARKOTIKALANGARE STOCKHOLM

TIGRAN: Har du skjutit nån själv?

LANGAREN: Det kan jag inte svara på. 

TIGRAN: Har du suttit i fängelse? 

LANGAREN: Absolut ja. Det handlar om att någon var skyldig mig pengar och den personen kunde inte betala tillbaka pengarna och lovade mig massa löften. Jag var tvungen att använda grovt våld för att han ska fatta att det är allvarligt. Det hjälper inte med att slå han, örfila han, boxa han. Men som tur fanns inte tillräckligt med bevis så jag fick inte det straffet som dom hade hoppats på att jag skulle få.

TIGRAN: Men hur känns det att vara en del av den kedjan som gör att så många människor dör? 

LANGAREN: På ett sätt ekonomiskt är jag oberoende. Men man har sina fingrar i många människors död. Det är kanske därför jag inte kan sova på nätterna, för att tänka på dom här människorna, det är många som dör som jag inte ser.

CATATUMBO, COLOMBIA

SCEN: tillverkning av kokapasta

DIOMEDES: “Vi häller på bensin. “

DIOMEDES: “Vem som helst som ser dig tillverka detta kan vilja råna dig. Där börjar det, knarkhandelns kedja... När något skiter sig eller försvinner det är då som våldsvågen kommer.”

Varken jakt på kokainbossar eller fredsförsök har fått stopp på våldet i Colombia. Trots att den colombianska regeringen 2016 undertecknade ett historiskt fredsavtal med FARC-gerilllan -- som skulle sätta punkt för ett av världens längsta inbördeskrig -- så ökar våldet igen på flera håll i landet. Ofta är våldet kopplat till konflikter runt ekonomiska intressen, inte minst kokainhandeln.

DIOMEDES: Det värsta våld jag varit med om är min pappas död. Jag minns allt och det är en historia som ingen vill genomleva. Jag vara bara ett barn när jag förlorade min pappa, bara sex-sju år. Det var paramilitärerna. I vårt eget hem. Männen kom på natten, de drog ut honom och mördade honom precis utanför dörren. Vi var där alla sju syskon. 

YORGEN: Jag tänker att de där historierna inte får upprepa sig. Det är en mycket lång och sorglig historia.

DIOMEDES: Knarkkartellerna fanns redan på den tiden. Karteller som styrdes av Pablo Escobar eller andra narcos som idag är döda eller fängslade. Det är fortfarande krig. De slåss om territoriet men det är vi civila som betalar priset.

SINALOA, MEXIKO

KNARKHANDLARE SINALOA-KARTELLEN

TIGRAN: Hur skulle du beskriva att en kartell fungerar?

NARCON: Vi är självständiga kan man säga men betalar de stora bossarna för att få använda deras kommunikationsnät. Men du måste vara redo för att dom kanske säger “det kommer att bli krig och vi måste enas hela Sinaloakartellen, alla familjer mot kartellen från Michoacán eller andra delstater för att försvara vårt territorium”. Det är därför som Sinaloakartellen aldrig har blivit besegrad. Men vi kan också döda varandra inom kartellen. Om jag påverkar någons affärer genom att sno hans marknad eftersom jag växer mycket då säger han “Den här snubben tar mina kunder, vad händer? Nej nej nej”. Och då blir det krig mellan familjerna Pérez och López och så bråkar vi och dödar varandra allihop.

2020 utfördes 35 000 mord i Mexiko. Av alla dessa mord var 8 av 10 kopplade till narkotikauppgörelser. Och just nu ser det inte ut att finnas något slut i sikte. Dom som ställer sig i vägen för knarkkartellerna riskerar att dödas, nu som då.

TIGRAN: Känner du till en journalist som hette Javier Valdez?

NARCON: Ja. Jag såg honom på stora bilder runtom i stan när han hade dött. Mannen i hatten. 

TIGRAN: Vad vet du om varför han mördades?

NARCON: Jag har faktiskt aldrig frågat. Man frågar inte om sånt eller om vem som mördade honom. Men jag tror att han var en ärlig person som ville berätta om viktiga saker och det var därför det hände honom. Jag tycker inte att det är rätt men...

TIGRAN: Men om en journalist avslöjar saker om dig och din organisation? Vad skulle hända då?

NARCON: Jag kan ju inte bestämma det själv men man sammankallar ett möte med gruppen och om den slår fast att personen står i vägen för kartellen och bestämmer att han ska mördas så är jag säker på att vi inte skulle darra på handen. Sån är Sinaloakartellen. 

RAFAEL VALDEZ, JAVIERS BROR

RAFAEL VALDEZ: Han var ett år äldre än mig. Vi var alltid väldigt nära varandra. Därför kan jag säga att jag har levt med och haft glädje av min bror Javier. 

TIGRAN: Saknar du honom mycket? 

RAFAEL: Mycket mycket. Att han inte längre är här är en stor smärta i min själ som inte går att beskriva. 

RAFAEL: Det var vid lunchkaffet hemma hos mamma som han berättade att han snart skulle dö.

När Sinaloakartellens ledare Joaquín “El Chapo” Guzmán greps och utlämnades till USA uppstod ett maktvakuum inom kartellen. Snart blev det en blodig maktkamp mellan El Chapos söner och andra kartelledare. Och det var efter att ha publicerat flera uppmärksammade intervjuer med de stridande parterna som journalisten Javier Valdez sköts på öppen gata i Sinaloas huvudstad Culiacán.

SCEN: Javiers mamma och bror tittar på fåglar

MARÍA DEL ROSARIO CÁRDENAS, Javier Valdez mamma

MAMMAN: Du gräver för mycket. “Vad då vill du att jag ska sälja mig”, sade han. Nej, jag vill inte att du ska sälja dig men jag vill inte att du gräver. För jag vill inte att de ska skada dig. Och så blev det. De tog ner honom. De dödade honom nära centrum, eller hur min son?

RAFAEL: Vid tidningsredaktionen. 

MAMMAN: Utan att visa sina ansikten dödade de honom. Jag saknar honom, men det viktiga är att nu kan ingen skada honom längre.

RAFAEL: Den här halskedjan med medaljongen gjorde vi några månader efter mordet på min bror Javier. Jag är rädd för det här är ingen lek, för dom är det lätt att skapa och krossa. 

SCEN: Rafael Valdez träffar Mirna i Las Rastreadoras

RAFAEL: God dag!

MIRNA: God dag!

TIGRAN: God dag Mirna! 

MIRNA: Hur mår ni?

MIRNA: Vad kommer du ifrån?

RAFAEL: Från Culiacán.

TIGRAN: Vet du vem den här mannen är?

MIRNA: Nej, berätta. Får jag titta? 

RAFAEL: Självklart. 

TIGRAN: Det är brodern. 

MIRNA: Är du Javiers bror? Är det sant? Kolla, Javier var...

RAFAEL: Sådär kände jag när jag såg dig. Jag är hans lillebror, ett år yngre än honom.

MIRNA: Javier var för mig som... vi var vänner

RAFAEL: Jag vet.

MIRNA MEDINA: “Javier var den som lärde mig att försvara mig och kräva rättvisa. Jag brukade säga att Las Rastreadoras inte letar skyldiga utan bara vill hitta våra älskade och han sade: “Jag säg så för det öppnar dörrar men innerst inne måste du söka efter sanning och rättvisa och jag ska hjälpa dig”. Jag kämpar för sanning och rättvisa. En dag kommer vi lyckas och det ska bli till hans och alla de försvunnas ära.”

SCEN: LAS RASTREADORAS GRÄVER

Kvinna: – Vi vill att alla ska komma fram.

De kommer, de kommer.

Våra barn, vi har kommit för att hämta er.

Mirna: ”Kolla här ser det annorlunda ut. Här måste vi gräva.” 

Delfina: ”Stick ut din gympasko så att vi vet var du är! Stick ut din fot, din gympasko, din sandal, det du har på dig därnere.” 

Chuly: ”Vi har försvunna barn. Vi är många mammor här som har försvunna barn. 

Jag kommer!” 

Mirna: ”Vi har funnit 208 kroppar under sex år. Vi har återlämnat mer än 150 kvarlevor till familjerna. Och det fattas många många fler som ska identifieras.” 

POLIS OCH KARTELLMEDLEM

TIGRAN: Minns du första gången?

SICARIO: Första gången... 

Det var tre personer i ett fordon som vi jagade. Det tog inte mer än två minuter att tvinga dom ut ur bilen och in i polisbilen. 

TIGRAN: Och ni avrättade dom?

SICARIO: Ja, vi var flera som deltog. En vecka senare såg jag en affisch med ansiktet på en av personerna som hade suttit i fordonet med texten “eftersökt”. Och när jag såg affischen tänkte jag “det där är en av dom som inte är med oss i jordelivet längre” och jag skrattade faktiskt. Att personens familjemedlemmar letade. Jag skrattade bara. 

TIGRAN: Varför skrattade du?

SICARIO: För jag tänkte “det är ingen idé att leta eftersom dom aldrig kommer hitta honom”. Och då skrattade jag bara. 

LAS RASTREADORAS

DELFINA HERRERA: Jag letar efter min bror, Luis Reinaldo Herrera Ruiz. Han försvann 17 januari 2016. Min bror var musiker och jobbade på marknaden. Klockan var 11.40 på kvällen när en person från statsapparaten som han brukade spela för kom. Sen kom dom tillbaka men nej han ville inte följa med dom. Och det var i gryningen efter det som han fördes bort. Eftersom min bror umgicks med dom så hade han säkert lagt märke till olagliga grejer dom gjorde. Han såg och hörde och sen pratade han för mycket när han drack. Jag tror att det var det. Han pratade om något som man inte borde.

TIGRAN: Och har du frågat polisen?

DELFINA: Nej, det är farligt. Vi kan inte. Det är faktiskt så att lokalpolisen alltid anklagas för medverkan i alla anmälningar. Fråga vem som helst av Las Rastreadoras och de kommer peka på lokalpolisen. Det finns alltid en polisbil inblandad.

SICARION: “Min pappa var också polis. Men vad jag vet så hade han inte med kartellen att göra. Han vet inte att jag är med i kartellen. Han tror att jag är en vanlig polis som han. Meningen är att vi skall hålla oss vid liv för vi är med i en organisation där man inte får misslyckas. Syftet är att vi skall följa de order vi får. Och om vi inte gör som de gett order om, som jag sagt till dig förut, hur ska man säga: Om det inte är han så är det jag. Och jag föredrar att det är han.“

TIGRAN: Skulle du vilja lämna om du kunde?

SICARION: Ja, alla vill vi hoppa av men det är inte dags för mig än.

STOCKHOLM, SVERIGE

SCEN SVENSKE LANGAREN PRATAR MED PAYAM GOLSHANI, SAMSTEGET, OM HOPPA AV

LANGAREN: Hahah, jag vill inte att ansiktet ska synas bror. Du kanske kan vända dig hitåt?

GOLSHANI: Mår du bra idag? 

LANGAREN: Det är jättejobbigt, jag mår inte bra, det går inte. Sömnbrist, stress, kolla bakåt. Vart är polisen? Vem är det som ska komma och ta mina varor? Man blir äldre snabbt.  

GOLSHANI: Så är det, det är många mardrömmar, jobbiga nätter. Men det finns ett bättre liv, man kan må bra. Och vi kommer jobba med att ge dig förutsättningar för att lämna destruktiviteten. Det kommer vara en uppförsbacke men vi kommer ge dig stöd hela vägen och försöka ge dig rätt förutsättningar. Men du kommer få kämpa. 

LANGAREN: “Jag kan ju visa dig en fasad. Att jag har ju allt, pengar, fina kläder allting, men innerst inne, innerst inne mår jag inte bra, nej.” “Kommer polisen komma och ta mig snart? Kommer jag att sitta inne en lång volta? Kommer någon att skjuta mig bara för att de vill åt mina pengar som jag har på mig? Min klocka, min ring, min kedja. Planen framåt är att jag ska sluta med kriminalitet.

TIGRAN: Så du ska försöka hoppa av? 

LANGAREN: Ja, jag ska försöka hoppa av absolut. Så fort som möjligt. Det är lätt för mig att säga det men svårt att göra det. Så det tar ju sin tid, sakta men säkert. Så det är mycket. Du måste ändra din livsstil. Du måste bryta många kontakter. Och det är inte lätt, du kan inte göra det på en dag.

LANGAREN: Det kommer bli bra, hoppas jag.

GOLSHANI: Hundra procent.

LANGAREN: Det är jag redo för. Jag har ju ändå kämpat ganska länge nu. Ser fram emot att se den andra sidan av staketet. 

FILIPSTAD, SVERIGE

SCEN: Koos visar bild på Ahmed, gråter

KOOS ALI: Han tog den här bilden själv med min mobil. Söndagen som han skulle lämna mig. Han sa att du var en mamma som alltid stod nära mig och tröttnade inte på mig. Du har funnits där för mig genom alla mina problem. Vi planerade hur han skulle flytta tillbaka hem. Han sa att han inte ville bo kvar på LVU, att det var några månader kvar på LVUn och han ville flytta (hem) efter det.

Enligt familjen ville Ahmed lämna den kriminella banan strax innan han dog. Efter flera LVU-placeringar och vistelser i olika familjehem så ville han börja ett nytt liv.

KOOS: Han ville att jag skulle byta mobiloperatör och SIM-kort till påsken. Numret han hade nu hade många dåliga killar tillgång till som han vill bryta kontakten med. Han ville att vi skulle gå tillsammans för att byta mobil och sim-kort hos operatören.   

KOOS: Någon måste ta sitt ansvar! Och det här måste man lösa och få ett slut på! 

PATRIK HENRIKSSON: Nämen det är klart att det är tråkigt att inte kunna ge nåt svar. För vi vill ju göra vårt jobb fullt ut och lyckas med det vi gör. Vi vill kunna berätta för dom som lämnats kvar i familjen vad det var som hände och varför. Men där är vi inte idag i och med att vi ju inte har någon som är dömd för det här.

AHMEDS SYSTER: Mamma ringer advokaten som en galning varje dag och frågar: Är det nåt? Har de kommit med nytt besked? Har polisen kontaktat dig? Och han säger nej fortfarande samma svar. Jag tycker att polisen gör ingenting åt det här. 

KOOS: “Vi letar än idag efter orsaken till varför man har dödat honom, vem dödat honom? Vad är det som har hänt? Vad som har hänt honom. Det är det enda vill ha reda på. Men sen finns det inte så mycket vi kan göra åt saken.”

EP 5: Evigt krig 

NIXONS TAL – 17 JUNI 1971 – 50 ÅR AV KRIG MOT KNARKET

NIXON: “Slå er ner mina damer och herrar.“

RICHARD NIXON (REP), president USA 

NIXON: “USA:s fiende nummer ett är missbruk av droger. För att besegra denna fiende krävs en ny och fullständig offensiv.”

I juni 1971 förklarade USA:s president Richard Nixon krig mot knarket: 

NIXON: “Jag har bett kongressen att godkänna förslaget och finansieringen för att rulla ut den här offensiven.” 

50 år och hundratusentals döda senare så fortgår kampen med få resultat: 

GENERALEN: Knarkhandeln är bränslet för våldet i Colombia.

Enligt FN ökar narkotikaproduktionen och suget efter droger i världen tycks inte ha någon gräns:

PIERRE: När jag höll på som mest med kokain så kunde jag lägga 10-15 tusen i månaden.

Gängkriminaliteten kopplad till narkotikahandeln är ett allvarligt problem över hela världen, även i Sverige.

SVENSKE LANGAREN: Det finns inget slut. Knark kommer alltid att säljas.

Fler och fler länder verkar till och med överge kampen och har istället börjat avkriminalisera vissa droger i förhoppningen att det skall hjälpa:

XX: Problemet är att utbudet är illegalt och därför uppstår svarta marknader och våldsspiraler.

Bara i USA lär kriget mot drogerna ha kostat omkring tio tusen miljarder kronor sen Nixon inledde det 1971. Men än så länge syns inget slut på vad som tycks vara ett evigt krig.

EPISODSKYLT:

I SKUGGAN AV EL CHAPO

DEL 5: EVIGT KRIG

SINALOA, MEXIKO 

SCEN: Las Rastreadoras är ute och gräver

MIRNA MEDINA: Nej, det är ingenting. (Luktar på pinne) Vi gräver djupare.

FINA: Var är ni ungdomar?! Ge oss ett tecken!

MIRNA: “Ibland skickar folk meddelanden med tips om var vi kan hitta kvarlevor och i ett av meddelandena nämns en sjö. 

Telefonröst: ”Han borde ligga vid en kanal eller vid en sjö”

MIRNA: Och nu har vi hittat sjön så det är här vi ska leta efter en möjlig massgrav.”

SCEN: Rastreadoras hittar kvarlevor och gravar

MIRNA: Här känner man av döden. En död som inte vill vara här. Känner du inte?

MIRNA: Ett kranium. Helvete här är ett kranium!

CLAUDIA: Hörrni!

MIRNA: Och revben!

Chule: Vi kommer!

MIRNA: Titta en till del!

CLAUDIA: Den här är ny!

MIRNA: Skrikskrattar*

CLAUDIA: Mirna titta här!

MIRNA: Köttet är färskt. 

MIRNA: Och där är den andra delen. Tack Gode gud!

MIRNA: Chole nu har vi hittat!

MIRNA: Titta Chule! 

CHULE: Ahhh tack gode Gud! 

Jag sa ju att vi inte skulle åka hem tomhänta.

Vi måste fortsätta leta, kvinnor!

SOLEDAD: Där ligger ett till ben.

DELFINA: Stackars liten. (syftar på den som dött)

MIRNA: Kroppsdelarna hamnar utspridda runt hela stället. Oftast när det är gravar som inte är så djupa så känner köttätande djur lukten av kropparna och gräver fram dem.

MIRNA: Här är en till! En till kropp!

FILIPSTAD, SVERIGE 

KOOS: Han heter Ahmad Abdi Mohamed. Han tog själv den bilden. Den 15 mars 2020. Han tog själv den bilden. Han åkte kl 5 till Stockholm. Sen 17 mars 2020 efter två dagar dog han.   

Det är ett år sen hennes 18-årige son Ahmed mördades – den här vårdagen har Koos kallats till polisen i Filipstad tillsammans med sin advokat.  

SCEN: Koos hejar på advokaten och går in på kontoret.  

ADVOKATEN: Hej hej! Hur är det med er? 

KOOS: Bra. Och du? 

ADVOKATEN: Det är fint.   

Dom ska få besked om utredningen av mordet.   

STOCKHOLM, SVERIGE

SVENSKE LANGAREN: Dom bästa kunderna är dom som är inne i stan, dom som går bland er idag. Dom som är finklädda. Dom betalar alltid i tid, dom kommer med sina pengar.

SCEN LANGAREN TALAR I TELEFON

LANGAREN: Vart är du fan? Var är du? Jag är kvar på samma plats. En minut eller?

LANGAREN: Dom här som kommer snart dom vill ha kokain så klart, dom planerar inför helgen t ex. Det är helg snart, festa. 

PIERRE RONGIONE: Man kan växa liksom. Bli några centimeter längre.  Alltså är man på restaurang eller på klubbar på Stureplan då är det ju toaletterna som gäller. Och det passas runt liksom. Men är man på nån hemmafest så är det mer öppet. Bland de som är där vet vad som gäller. 

För min del så efter några öl så kommer den där tanken att fan nu vill jag ha kokain också. Gängkonflikter och sånt känns väldigt långt bort från mig, jag har två barn och bor i Täby liksom.  Det känns långt bort. Det konsekvenstänket har inte jag och jag tror inte att andra har det heller. 

LANGAREN:

TIGRAN: Hur är eran relation när du träffar dom? 

LANGAREN: Det är bra jag går inte och träffar dom i adidasbyxor så klart, man vet ju om det. Relationen är ganska bra men jag går ju dit för pengarna. Och dom kommer till mig för varan, för ruset. Vi är inte bästa vänner så klart, det är pengar mellan oss. Jag får det jag vill, dom får det dom vill. Sen skiljs vi åt.

PIERRE: När jag höll på som mest med kokain så kunde jag lägga 10-15 tusen i månaden och när mina pengar som jag tjänat tog slut så kunde jag låna av andra i min närhet eller av langaren själv liksom tills jag fick pengar nästa gång.

I Catatumbo där kokainet produceras kostar ett gram rent kokain omkring 8 kronor. Hos de mexikanska mellanhänderna stiger värdet till ungefär 100 kr per gram innan det skeppas till USA och Europa. Och på gatan i Sverige kostar sen ett gram utspätt kokain ofta över tusen kronor. Från producent till konsument har värdet alltså stigit långt mer än 100 gånger.

TIGRAN: Reflekterade du nånsin över var kokainet kom ifrån och vilken resa det hade gjort?

PIERRE: Nej, jag brydde mig bara om mig själv och det var inte som att jag när jag festade med mina vänner att jag brydde mig om att nåt barn i Colombia eller att nån skulle fara illa i Mexiko eller nån annanstans.

LANGAREN: Det har gått igenom många många länder. Colombia, Mexiko, Bolivia. Dom här länderna. Där det växer, dom tjänar inte så mycket. Så dom sliter hårt.

CATATUMBO, COLOMBIA 

SCEN: PAPPAN OCH POJKEN VÄGER KOKAPASTAN

DIOMEDES: Av arbetet vi gjorde med skörden fick vi ut 180 gram. 

75 kilo kokablad och flera dagars arbete gav till slut 180 gram kokapasta som i Catatumbo är värt ungefär 1500 kronor. Och efter att kemikalier och arbetskraft betalats blir det inte många hundralappar kvar till familjen. Kokapastan säljs sedan vidare till kartellerna som omvandlar den till rent kokain i mer avancerade labb. 

FABIO CARO, General, Colombias armé: Knarkhandeln är bränslet för våldet i Colombia. Det är en överdrivet lönsam affärsverksamhet som bara gynnar det stora mexikanska kartellerna och colombianska karteller. 

CARO: “Den territoriella kontrollen är avgörande för att begränsa kartellernas rörelsefrihet. Ni kan se hur armén kontrollerar längs vägarna. “

CARO: “Det är en daglig kamp med vår brigad mot knarkhandeln. Det är en strategi som den colombianska staten har för att attackera hela narkotikahandelns kedja. Varje dag genomför vi operationer mot knarkhandeln: förstör odlingar, förstör labb för kokapasta och labb för kokain. “

Under 2020 förstörde Colombias polis och militär 130 000 hektar kokaodlingar. Och den colombianska regeringen beslutade nyligen att återuppta de kontroversiella besprutningarna med växtgiftet glyfosat, som kritiker menar orsakar stora skador på människor och miljö.

YORGEN: När de kommer för att förstöra odlingarna så är det som att de tar brödet ur munnen på oss.

DIOMEDES: Om du till exempel planterat ett hektar koka och efter fyra-fem år kommer besprutningarna och gör slut på odlingen då kommer jorden bli oanvändbar och vi står tomhänta. Då har du inget annat alternativ än att avverka ett nytt område skog. 

SINALOA, MEXIKO

Vi får information om att ett stort narkotikabeslag pågår utanför Sinaloas huvudstad Culiacán. 

SCEN: Tigran på plats vid tillslaget.

TIGRAN: Delstatspolisen är redan här och nu kommer den kommunala polisen.

INSATSLEDARE, åklagarmyndigheten Sinaloa 

KVINNA ÅKLAGARMYNDIGHETEN: Vi genomför en husrannsakan i en bostad där vi hittat substanser, föremål och narkotika. Men vi är inte klara än. Det är grundläggande fakta som jag inte tycker det är riskabelt att säga. Jag vill inte ge mitt namn för tänk då om personerna börjar leta efter mig. 

knarkhandlare, Sinaloa-kartellen 

NARCON (räknar för sig själv) Det är 200 000 plus... 50 av de andra...

NARCON: Vi fick problem på grund av tillslaget häromdagen där tonvis med produkter beslagtogs. 

Det visar sig alltså att en av dem som polisen slagit till mot är den lokala kartelledare som vi följt.

NARCON: Ett och ett halvt ton av olika slags droger. Vårt var 50 kilo heroin, 250 kilo metamfetamin och 20 000 fentanyltabletter. Och jag tror att det också fanns kokain. Det är värt 500 000 dollar.

TIGRAN: 500 000 dollar! Det ni förlorade?

NARCON: Ja. 

TIGRAN: Och hur ska ni ersätta det?

NARCON: Vi fortsätter jobba, vi fortsätter hitta vägar att exportera produkterna. Vi måste producera nytt, köpa ingredienser och producera. I den här affärsverksamheten är det många förluster. Du tjänar bra men ibland förlorar du.

TIGRAN: Kommer inte det här som hänt att stoppa er?

NARCON: Nej, det stoppar oss inte.

LAS RASTREADORAS

SCEN MED GRÅT

DELFINA: Varför gör de så här? (Gråter)

SCEN: Delfina och annan kvinna står och gräver i grav vid fyndplatsen.

DELFINA: Försiktigt så att du inte skadar den.

DELFINA: Kroppen ligger vänd nedåt. Det är en gympasko.

ANNAN KVINNA: Om huvudet är kvar så borde det ligga så här. (Pekar)

DELFINA: Då måste vi gräva så här. (Visar)

MIRNA: Jag kommer! Ta det lugnt, ta det lugnt. ( Mirna springer iväg)

MIRNA: Här finns mer. Helvetes jävlar.

SCEN: Mirna spelar in video på fyndplatsen

MIRNA: Idag har vi hittat en fastbunden kropp. Kropparna ligger utanför. Helt öppet. Kranium, kläder, kroppsdelar. Utdragna av djuren. Det rör sig om ca fem kroppar.

SCEN: Delfina gräver i en grav.

“Jag vill inte behöva hitta min bror så här.” (Gråter)

MIRNA: Vem kör bil? Jag hör motorljud...

KVINNA: Kom! 

KVINNA: Vi kommer!

KVINNA: Nu!

TIGRAN: Sara! Vi måste dra!

I Sinaloa finns kartelllens ögon och öron överallt. Vi får plötsligt veta att beväpnade män är på väg...

TIGRAN: Vad är det som händer?

KVINNA: Nu drar vi!

SCEN: Vi tar oss in i bilen det är stress och måste åka därifrån snabbt. 

SARA: Stäng dörren!

CHAUFFÖREN: Det kommer beväpnade män! Göm kameran när bilen kommer.

TIGRAN: Vad händer Rafael?!

CHAUFFÖREN: De där människorna ska inte se kameran!

TIGRAN: Göm allt Sara!

NARCON:

SCEN: Tigran kliver in i narcons bil 

NARCON: Hej, hur är läget? 

TIGRAN: Hej, bra. Hur mår du? 

NARCON: Tack bra 

Vi möter den lokala kartelledaren ytterligare en gång, för att höra mer om hans affärer. Kartellerna har börjat med en ny, mer lönsam produkt. Och marknaden finns i Europa...

TIGRAN: Vad vet du om länderna i Europa? 

NARCON: Jag vet att det finns bra köpare där. Att det är där pengarna finns. Mer än i USA. Jag jobbar med metafetaminet, kristall eller isen som man säger här. Sverige, Belgien, Holland och Frankrike betalar 45 000 dollar per kilo kristall. I USA betalar de 4000 (per kilo).

NARCON: Vi skickar produkterna till Mexico City och därifrån går det till USA och sedan vidare till europeiska länder. Flygplatsen i Mexico City är köpt. Vi har en kontaktperson där som ser till att de preparerade väskorna kommer ombord på flygplanen. Resväskorna har dubbla bottnar och är täckta så att det inte släpps ut någon lukt och så att inget syns i röntgen.” 

NARCON: Vi har folk i Mexiko och i USA. Och vi har folk i Europa som tar emot varorna och levererar till kunderna. 

TIGRAN: Så ni har en person på plats i Sverige? 

NARCON: Så är det, vi är ju som ett lag. 

STOCKHOLM, SVERIGE 

I december 2020 gjorde polisen ett rekordbeslag på 15 kilo metamfetamin i södra Stockholm. Det är inte klarlagt varifrån det kom men Europa har blivit en allt viktigare destination för knark som produceras i Latinamerika.

LENNART KARLSSON: Det kristalliserade metamfetamin som kommer in nu det är så stora mängder, det är kilopartier av mycket mycket hög kvalitet, så att allt tyder på att det är producerat i mexikanska superlabb.  

Under de senaste åren har syntetiska droger blivit allt viktigare för kartellerna. Syntetiska droger som metamfetamin är ofta billigare att framställa än traditionella droger. De är lättare att frakta och ger ännu större vinstmarginaler. 

LENNART: För det man ska veta om kristalliserat metamfetamin i dagsläget, det är att det på gatan är dubbelt så dyrt som kokain. Och det är en marknadspotential som jag är helt övertygad om att de mexikanska kartellerna har sett och förstår att här finns stora pengar att tjäna.

Enligt Europol värderas den europeiska drogmarknaden till minst 300 miljarder kronor om året. Och i den lukrativa narkotikahandelns kölvatten breder korruptionen ut sig. I en stor europeisk hamn kan en tullare erbjudas en miljon kronor för att släppa igenom en container utan kontroll.

LENNART: Det är klart att det finns korruption, det gör det definitivt och även där är känslan att korruptionen ökar men då man ska ju veta att det är från mikroskopiska nivåer i jämförelse med andra länder runtom men utvecklingen är ikväll lite oroande. Och det finns vissa saker, vissa känsliga ärenden som vi inte pratar om annat än i en väldigt liten krets därför att vi vet att det läcker även från polisens verksamhet.

TIGRAN: Att det finns korruption i polisen?

LENNART: Njae, asså inte korruption, eller jag vet inte. Mer som att det finns personer som liksom har lojaliteter på annat håll än bara inom polisen. 

MEXICO CITY, MEXIKO

SCEN MED GRISELDA TRIANA, Javier Valdez fru, I MINNESRUMMET

GRISELDA: Nu ska jag visa dig Minnesbiblioteket Javier Valdez.

Fyra år efter Javier Valdez död har två personer dömts för mordet. Skytten fick 32 års fängelse och en medhjälpare dömdes till 14 år. Enligt ett vittnesmål så ska en kartelledare ha betalat gärningsmannen för mordet med en silverfärgad pistol. Men utredningarna mot övriga misstänkta pågår fortfarande – och det är än idag inte klarlagt vem som gav ordern om att döda Valdez och varför.   

GRISELDA: Efter att han dödades försvann hans mobil och ryggsäck, hans dator, hans bandspelare, saker från arbetet. Så hans senaste mobil vet vi inte var den är. 

Javier får pris och hållet tacktal i New York 2011

New York, 22 november 2011 

Press Freedom Award 2011, Committe to Protect Journalists  

PRISUTDELARE från CPJ: Javier Valdez Cardenas is a brave man because in Mexico he does something which could get you a bullet in the back of the head at any moment – report the news. 

JAVIER VALDEZ 

JAVIER hos CPJ: I Culiacán, Sinaloa, Mexiko är det farligt att leva och att arbeta journalistiskt är att gå på en osynlig linje som ritas upp av skurkarna som finns i knarkhandeln och statsapparaten.

JAVIER hos CPJ: Jag har valt att ge ansikte och namn åt offren, att skildra denna sorgliga och hopplösa värld, våra jättekliv mot avgrunden. Istället för att räkna döda och reducera dem till siffror. 

GRISELDA: Ibland letar jag efter hans doft. Men den finns inte där längre...

CATATUMBO

SCEN: PAPPAN OCH POJKEN PÅ KALHYGGET

DIOMEDES: Den här kokan är redo att skördas om en månad. Det här är min odling. Jag köpte marken 2015, vi rensade, fällde träden och planterade kokan.

Enligt Colombias miljöminister är kokaodlingar kopplade till en fjärdedel av all skogsavverkning i landet. Det skövlas i Colombia varje dag motsvarande 190 fotbollsplaner för att odla koka. Och som i Catatumbo rör det sig oftast om ekologiskt värdefulla regnskogsområden som tillhör Amazonas ekosystem

TIGRAN: Yorgen, hjälpte du också till att rensa för odlingen här?

YORGEN: Självklart, jag och min mamma deltog i arbetet. Javisst, det var ett skogigt område med träd hela vägen upp här.

FABIO CARO, general Colombias armé 

CARO: Tidigare fanns det 7000 hektar kokaodlingar och nu har det ökat till 32 000 nästan 40 000 hektar här i Catatumbo. Vårt mål är att förstöra 9000 hektar odlingar och överträffa förra årets resultat då vi beslagtog elva ton kokain.”

TIGRAN: När tror du att ni har vunnit kriget mot drogerna?

CARO: “Nej. Nej. Slut. Tack så mycket. Det var jättetrevligt...”

SCEN: Generalen avslutar intervjun

Trots 50 år av krig mot knarkhandeln så har utbudet av knark i världen inte minskat. Snarare tvärt om. Sedan 2013 har den totala kokainproduktionen i världen fördubblats och Colombia står idag för drygt hälften av allt kokain i världen. 

STATSVETARE XX

Tigran: Tror du att det går att vinna kriget?

XX: Nej! Det här kriget är förlorat sen första början. Vi står fortfarande kvar på ruta ett. Det är marknadens lagar som styr. Om det finns efterfrågan kommer det att finnas utbud. Problemet är att utbudet är illegalt och därför uppstår svart marknader och våldsspiraler. 

POLIS OCH KARTELLMEDLEM 

SICARIOPOLISEN: Våldet kommer att fortsätta. Det är nåt som aldrig tar slut. En försvinner och en annan tar över. El Chapo sitter nu i fängelset men hans söner tog över.

knarkhandlare, Sinaloa-kartellen 

NARCON: “Det enda som kan stoppa oss är fängelset eller döden. Vi kommer alltid att söka vägar framåt. 

INSATSLEDARE TULLEN

INSATSLEDARE: Ja, senaste året här har vi gjort mycket beslag och stora beslag. Uppskattningsvis tror vi att Tullverket tar mellan fem och tio procent. 

TIGRAN: Tror du att ni någonsin kommer kunna stoppa allt?

INSATSLEDARE: Nej, det kommer aldrig gå. Då blir det ett land som ingen vill leva i. Med såna gränskontroller som ingen vill ha.

SVENSK LANGAREN: “Det finns inget slut. Knark kommer alltid att säljas.”

PIERRE RONGIONE: Kokain var det enda som fanns i mitt huvud det var en mental besatthet. Sen kom det en dag…  Jag hade dop för min dotter och jag såg det som ett bra tillfälle att knarka på, det var en så stor dag så jag ville göra nåt extra av det. Jag hade försökt sluta flera gånger själv men jag kunde inte, jag måste söka hjälp och jag kom till tolvstegsprogrammet. Jag försöker gå på det fortfarande två-tre gånger i veckan.

FILIPSTAD, SVERIGE

SCEN: Koos och advokaten kommer ut från polishuset med bistra miner

KOOS ALI: Men jag säger bara jag mår inte jag inte mår bra.

BJÖRN KARLSONIUS, advokat 

ADVOKATEN: Åklagaren har ju beslutat att lägga ner förundersökningen och avskriva de misstänkta från just misstanken. Man kommer inte längre och det är det beskedet Koos har fått idag att mordet förblir ouppklarat. 

ADVOKATEN: Bevisläget är ju som det är och polisen har berättat att det är en tystnadskultur och rimligen finns det dom som vet vem som har gjort det och varför men att man väljer att inte berätta detta för polisen. Och det är klart. Det är fruktansvärt frustrerande för Koos. Och Koos är ju ett brottsoffer och hela hennes familj är brottsoffer i detta.

TIGRAN: Vad kan man göra i ett sånt här fall?

ADVOKATEN: Det heter att man återför ärendet till polisen och så blir det ett “cold case” i praktiken, att nån handläggare kommer ju egentligen inte att arbeta med det här utan det läggs till handlingarna och endast i det fall att någon kliver fram så kommer det att kunna lösas och i annat fall blir det här ett i raden av ouppklarade mord.

ADVOKATEN: Jag tror vi stannar där.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer