Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Alltså det är första gången jag lägger ett skyddsstopp, även om jag har varit huvudskyddsombud och är skyddsombud i 20 år, så är det ändå, det är lite spänt, det är det. Jag har ju funderat på det ända sedan igår, och tänkt igenom det och så.
Det är den 7 april i år. När Peter går från Kommunals expedition, den korta sträckan mot äldreboende Serafen, på Kungsholmen i Stockholm, är det för att lämna fram ett papper till chefen där.
Det är ett papper som nu kan få avgörande betydelse för smittspridningen av Coronaviruset på Sveriges äldreboenden.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Ja, det är ju spännande, så är det.
På pappret står det att Kommunal har beslutat om skyddstopp – det är en åtgärd som facket bara får ta till i yttersta nödfall. Huvudskyddsombudet ska stoppa allt arbete med misstänkt smittade och smittade gamla på boendet. Peter går nu alltså för att förbjuda personal att ge de gamla mat, hjälp till toaletten, eller någon annan omvårdnad.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Jag tror att mina medlemmar och de som arbetar på Serafen tycker att vi försöker göra någonting som vi tror på, för deras egen säkerhet.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Jag har ett Tv-team här som filmar skyddsstoppet nu. Jag är på väg ner och göra det. Nej Uppdrag granskning är här.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Hej. Nu ska vi lämna över det här till chefen på Serafens vård och omsorgsboende.
Shilan Abdulmuhsin, undersköterska och skyddsombud:
Ja det känns bra. För att få stoppa det här att man måste ju ha alltså helt skydd, alltså utrustning för personalen och inte bara säga ni kan gå in, det räcker med det här skyddet.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Vi vill ju pröva munskyddet också?
Shilan Abdulmuhsin, undersköterska och skyddsombud:
Ja, precis.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Tobias är på sektionen också.
Hej då!
Var sitter chefen nu då?
Peter har mikrofon på sig när han går in. Vi kan höra reaktionen när han lämnar över pappret om att stopp i arbetet med de smittade nu råder.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Vi har lagt stoppet nu, så att ni skulle hinna ge maten, och ge mediciner nu på eftermiddagen, ni har någon timme på er att svara oss.
Chefen:
Teamet, som sitter där inne, det är ju inte dem ni gör det här för. För de, de har ju inga problem.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Vi har problem.
Chefen:
De har inga problem.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Vi har problem.
Chefen:
Ja du.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nej. Det är inte så det fungerar. Nu när jag har lämnat stoppet, är det bara Arbetsmiljöverket som kan häva det stoppet. Vi har stopp för alla arbetsuppgifter. Hur svårt ska det vara.
Chefen:
Ja du….
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nu kommer jag att lämna stället, så du vet det.
Chefen:
När katten är borta, dansar råttorna på bordet!
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nu hettar det till här.
Fotograf:
Det är en jättestor grej som just har hänt, kan man säga det?
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Ja det är jättestort. Det är det.
Fotograf:
Kännas det bra, eller känns det kluvet? Eller hur känns det?
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nä, jag tycker att det känns bra att ha gjort det och liksom på något sätt ta ställning.
ur SVT 22 mars 2020
Stefan Löfven, statsminister:
Var och en av oss har ett ansvar att förhindra smittspridning, att skydda äldre och andra riskgrupper.
Det är alltså 7 april, när Peter lägger skyddsstopp och striden om munskydden inleds.
Kvinna:
Jag älskar dig!
Stockholm står då med en accelererande smittspridning av Covid 19 inom äldreomsorgen.
Kommuner i Sverige sekretessbelägger vilka boenden som är drabbade av Coronasmitta. Inte ens facket får informationen. Men skyddsombuden på Kommunal, de får rapporter från medlemmar som ringer in.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Peter, är det vår mall?
Asal Feridanian, regionalt skyddsombud
Och då sätter du på dig, plast, vad sa du, plastförkläde? Soppåsar för att skydda dig?? Din chef säger att ni har tillräckligt med skyddsutrustning men ni hittar inte det på avdelningarna? Mm. Nej.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Personalen har fått till sig att de ska använda skyddskläder enbart om det är bekräftad smitta.
Ute i samhället: Politikerna håller presskonferenser. De hjälper sjukhusen att rusta för pandemin. På rekordtid reser man till och med helt nya fältsjukhus, som det här, i Älvsjö, Stockholm.
Iréne Svenonius (M), finansregionråd:
Vi gör verkligen allt vad vi kan för Stockholm och Stockholms län: med vårdplatser, med personal, och att leta efter med ljus och lykta efter skyddsutrustning till vårdpersonal.
Men samtidigt kommer alltså illavarslande signaler från en annan del av vård-Sverige.
Anonym personal:
Ingen har tillräcklig kunskap. Vi ser bara hur människor dör runt omkring oss.
Ur SVT
Stefan Löfven (S), statsminister:
Den här smittspridningen som vi nu ser i äldreomsorgen i stora delar av landet, är väldigt allvarlig.
Lena Hallengren (S), socialminister:
Ja det är ju vårdens och omsorgens personal som verkligen står i frontlinjen i kampen mot Corona-viruset.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Vi fick rapporter om att personal saknade tvål att tvätta händerna med.
Vi har boenden där man hade 50 procents sjukfrånvaro. Där var personal inne och jobbade otroligt långa pass, man jobbade 7–21 och i det här så är det en konstant pågående skyddsutrustningsfråga dessutom.
Våra medlemmar är skiträdda, det är ju det enkla sättet att uttrycka det på.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Det jag tänkte fråga dig är om du kan prata med mig och Uppdrag granskning antingen på högtalartelefon eller på Facetime?
I telefonen finns Yohanna undersköterska på ett privat vårdboende. Nu i april kom hon tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. En gammal kvinna var misstänkt smittad.
Yohanna Munoz, undersköterska:
De skulle undersöka henne. Någon doktor skulle komma och kolla efter henne, och doktorn dök inte upp. Under den tiden visste vi inte hur vi skulle hantera boende. Skulle vi gå in? Eller hur skulle vi göra? Vår chef sa ni får gå in, bara basala hygien som gäller.
Reporter:
Så du gick in där utan skyddskläder och munskydd och...?
Yohanna Munoz, undersköterska:
Vi hade inga skyddskläder. Då gick jag inte in där för då bad jag min chef vi ska göra riskanalys, då sa hon till mig nej det ska vi inte alls. Det har vi redan gjort. Jag sa då får du gå in själv, och göra i ordning henne, för vi har ingen utrustning, vi vet ingenting om Corona, ingen har utbildning på det här. Varför ska du skicka våra kollegor dit? Och då säger hon till mig: Du kommer hit och bråkar och tjafsar, håll käften, nu jobbar du.
Reporter:
Håll käften? Sa hon så till dig? Din chef?
Yohanna Munoz, undersköterska:
Ja. Hon beter sig så. Och då fick jag bara sätta igång och jobba för det larmade överallt. Jag har 16 boende. Då hade vi två misstänkta Corona-smittade, en på varje sida. Det tog en hel vecka för att de skulle testa de här två boende. Vi jobbade under hela helgen utan utrustning, jag jobbade den helgen. Ingen utrustning, ingen, de hade inte kommit och kollat.
Boende låg och skrek. Hon skrek och skrek och skrek. Ingen ville gå in till henne. Hon ville bara veta om hon fått Crona-virus eller inte. Men ingen gav henne konkreta svar.ANKORT Men ingen gav henne konkreta svar.
Reporter:
Hur gick det för henne? Vet du det?
Yohanna Munoz, undersköterska:
Hon dog. Hon dog. Alla tre dog. En efter en.
Reporter:
Hur hade de det då, sista tiden? Vad är din uppfattning?
Yohanna Munoz, undersköterska:
Vanvård. De fick inte den vård som hon behövde. Som de hade rätt till. För att vi räckte inte till. Jag tyckte det var hemskt. Det var bemanningssköterskorna som jobbade. Ingen hade koll på någonting.
Reporter:
Vad hade ni kunnat göra under andra förutsättningar?
Yohanna Munoz, undersköterska:
Kunna hålla handen. Hålla handen. Vara med henne. Precis som vi är med på alla andra dödsfall. Vad spelar det för roll, jag blev ändå smittad. Jag kunde lika bra ha suttit där med henne. Och jag blev jättearg för jag vill inte att någonstans i Sverige folk ska få lida som de har fått göra på äldreboende. Det låter väldigt fint på TV när politikerna sitter och snackar saker som de vet inte ens själva vad de pratar om!
Reporter:
Om man försöker sätta sig in i chefernas situation, det kanske inte finns någon att ringa, de kanske också är desperata, vad tänker du då, då, vad hade de kunnat göra ändå?
Yohanna Munoz, undersköterska:
Om de är chefer, facket finns för att kunna samarbeta med cheferna. De skulle de ha tagit kontakt med facket. Vad kan vi göra? För då vet vi, vi ser att de bryr sig. Samarbeta med facket!
Yohanna berättar att hon är diabetiker. Nu är hon sjuk, i Covid 19. Men att aldrig gå till arbetet av rädsla för smittan, var inte något alternativ.
Yohanna Munoz, undersköterska:
Då kan de säga upp oss. Varsel. Uppsägning. För att arbetsgivare bestämmer.
Företaget där Yohanna är anställd heter Ansvar och Omsorg. Dom driver flera andra verksamheter i Stockholms län.
Till kommunal kommer information om att uppemot 30 gamla redan dött på företagets boende Berga i Solna.
Carita:
Jag har jobbat så länge inom vården och jag har haft redan Covid, varit själv sjuk. Håller på att bygga antikroppar just nu. De tog test just.
Carita har lite bråttom och hon vill inte prata om antalet som dött därinne i boendet. Men hur har de sjuka det, då, undrar jag?
Carita:
Ja, ja det är en svår bit det där vet du. Ja. Men vi går in där oftare. Ofta. Du vet aldrig när någon ska sluta andas. Exakt. Det är det. Men man går och kollar ofta och så. Vi kan inte stanna där inne.
Reporter:
Inte sitta hela tiden, på vak?
Carita:
Nej det går inte. Nej. Nä.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Men i det här så måste ni tänka på varför vi agerar överhuvudtaget. Det är ju för att folk inte är trygga nu. Men oron är inte för att man sitter och tittar på TV, oron är för att det finns ett virus nu som folk dör av. Det är ju så det ser ut. 470 personer i Sverige just nu, det finns omvårdnadspersonal, jo, jo, men ...
För Huvudskyddsombud Peter Olsson, har en spänd väntan nu tagit sin början. Vårdarbetet med de smittade på Serafen, är stoppat.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
I den här situationen nu så är ju det självklart jätte-pressat för arbetsgivaren. Nu när vi, vi ställer hårt mot hårt nu.
Det är när arbetares liv och hälsa hotas, som skyddsombud har rätt att lägga ett skyddsstopp. Men det är ju de gamla, sjuka, som drabbas, i denna stund.
Reporter:
Men hur länge kan det här pågå utan att det blir kritiskt läge för dem?
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Jag är öppen. De kan ringa mig nu från arbetsgivaren och säga att okej vi går med på att munskydd ska liksom vara en del i säkerhetsrutinen runt Covid 19. Det, alltså, då häver jag. Annars måste de ta in Arbetsmiljöverket.
Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal:
För mig är du en hjälte! Skitbra.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Ja, tack!! Vad glad jag blir.
Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal:
Ja. Ja, men det är du som är viktigast för medlemmarna. Mycket viktigare än mig.
Kommunalledaren visar upp en ny enkät man just gjort bland medlemmarna i landet. 40 procent i äldreomsorgen uppger att de saknar skyddsutrustning.
Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal:
Det är ju precis det vi har larmat för. I två-tre veckors tid har vi sagt att man måste sätta fokus på äldreomsorgen, det har ju inte hänt någonting. Annars får någon annan komma och säga till oss, att det är så det ska vara: Undersköterskor ska riskera sina egna liv för att ta hand om äldre. Det tycker inte vi som fackförening.
Samtidigt som vi, den här dagen den 7 april, är med när facket och arbetsgivaren Stockholms stad inlett sin strid om munskydden, så jobbar undersköterskan Viveca Gigg på äldreboendet Berga.
Viveca har en ovanlig, reumatisk sjukdom, så hon går på cellgifter. När Corona-smittan kom till Stockholm, fick hon ett läkarintyg som hon visade upp för sin chef.
Viveca Gigg, undersköterska:
Jag talade om att jag är högriskgrupp.
Viveca är ensamstående med sonen Kevin som är 16 år, han sitter med under intervjun.
Reporter:
Hade du velat vara hemma?
Viveca Gigg, undersköterska:
Ja. Jag var så rädd. Jag var så rädd. Ja…
Den flyttade sig, Coronan, från våning till våningsplan. Då, genom det så… försökte de undvika att få mig på Corona-smittat. Men det var ju från den ena dagen till den andra, den kunde bli Corona-smittad. Och sen så… Personalen var oroliga för att det inte fanns handsprit och sådant, tillräckligt, utan det var tvål och vatten som gällde. Så det var oro då. Personal som insjuknade och försvann. Och vi fick in extrapersonal då på olika.
Hon säger att hon som skydd mot smitta, fick ett visir som någon annan använt.
Viveca Gigg, undersköterska:
Och det var alldeles sladdrigt, det var ungefär sån där, vad heter det, så när man skulle yt-desinficera det så blev det alldeles suddigt.
Viveca var på arbetet när hon kände att hon började få feber, berättar hon.
Viveca Gigg, undersköterska:
Jag fick tag i en termometer och såg att jag hade feber. Och då gick jag direkt därifrån och sa att jag åker hem, jag har feber.
Då, i april, efter att Viveca insjuknat i Covid 19 under sitt arbetspass på Berga, sitter vi från Uppdrag granskning, med på ett möte som skyddsombuden har med hennes chefer. Mötet hålls för att facket upplever samarbetssvårigheter.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Om vi har rätt uppgifter så har ni 27 avlidna människor på Berga redan. Och Kebbe jobbar på en avdelning med smittade. Och vi hör från våra medlemmar som jobbar på Berga specifikt, att man inte sköter hygienrutiner. Att man springer med samma munskydd på sig hela arbetspasset igenom, man går från avdelningar med smittade, till avdelningar utan smitta, och man har samma arbetskläder, man har samma munskydd…
Chef:
Klart att vi ska prata skyddsutrustningen.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Ja?
Chef:
Absolut. Men här går också åsikterna isär. Ni får en bild och vi får en annan bild.
Stefan Ehn, regionalt skyddsombud:
Men hallå, 27 stycken.
Chef:
Varken ni eller vi är där…
Stefan Ehn, regionalt skyddsombud:
Nämen 27 stycken döda talar ju för någonting!?
Chef:
De ger en annan bild. Det är lite konstigt.
Stefan Ehn, regionalt skyddsombud:
Vi har ju äldreboenden som inte har några döda än, som jobbar systematiskt med arbetsmiljö. Det här säger ju någonting. Att någonting har brustit. 27 döda.
Chef:
Vi håller på att analysera och funderar på vad det är som har brustit på Berga. Men det kan vi ju inte lösa här och nu idag utan det måste vi ju göra en grundligare analys på helt enkelt.
Stefan Ehn, regionalt skyddsombud:
Vi ser ju också liknande ställen, som vi får lyfta efter det här mötet som vi har fått in senaste dagarna. Det är ju också Bergsund… där sjuksköterska låst in material, och sagt att ni får köpa egna munskydd, bland annat, men ni ska få allt det här materialet av oss, absolut.
Chef:
Men du Stefan, jag vet inte, jag känner också att du är inne och petar i varenda enhet hos oss. Vad är syftet?
Stefan Ehn, regionalt skyddsombud:
Ja det har ringt och begärt assistans från både medlemmar och skyddsombud där det finns och där det inte finns så är ju jag ert skyddsombud just nu. Som på Bergsund.
Chef:
Du ger oss inte ens chans, liksom. Redan från början så var du där, liksom.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Men ni lyssnar ju inte över huvud taget.
Stefan Ehn, regionalt skyddsombud:
Fokusera på att ingen mer ska dö, det handlar ju om att skydda personalen.
Till sin mobil får Elisabeth SMS. Det är från undersköterskan Viveca. Hon är på sjukhus.
Viveca Gigg, undersköterska:
Det var hemskt otäckt att känna att man håller på att kvävas. Jag var alldeles livrädd, var jag där på sjukhuset, så de fick lugna mig, till och med när jag var nedsövd så fick de ge mig lugnande för jag var tydligen jätterädd. Men så sägs det att jag har sagt när jag låg där och skulle sövas ned så sa jag ”Jag vill säga hejdå till mina barn först. Jag vill säga hejdå till dem, låt mig ringa” och jag kunde inte ringa så läkaren har tydligen ringt upp med mobiltelefon och så har jag pratat då.
Reporter:
Med dig, Kevin?
Kevin Gigg:
Ja, eller nej med storebrorsan.
Viveca Gigg, undersköterska:
Och sa hälsa Kevin nu och ta hand om Kevin resten av livet nu. Åh. Ja fy. Vad hemskt.
Men ni pratade med mig när jag låg nedsövd tydligen, och pushade mig att fortsätta kämpa, förstår jag, har jag hört.
Kevin Gigg:
Ja man måste ju det.
I dagboken från intensivvården har personal skrivit varje dag, till Viveca, så att hon skulle kunna läsa om det efteråt. Hon vet att hennes liv hängde på en skör tråd.
Viveca Gigg, undersköterska:
Hej Viveca skriver de, idag är det din femte dag här på intensiven, totalt har du nu vårdats nu på Danderyds sjukhus i 33 dagar. Kevin har skrivit har också. Du skriver vad som händer i ditt liv.
Kevin Gigg:
Ja, jag skrev lite om vad som händer i mitt liv. Vad jag ser fram emot. Vi har spelat in vår sista konsert i veckan, du får se när du kommer tillbaka, mina planer inför sommaren. Mestadels och så. Vi saknar dig, vi ses snart.
Viveca Gigg, undersköterska:
Ja du har ju bara mig.
Reporter:
Ni är en liten familj?
Viveca Gigg, undersköterska:
Ja, vi är en liten familj.
Kevin Gigg:
Jag är tacksam för det man får. Jag är tacksam för att mamma är här. Och det är ju det man ska vara tacksam för nu.
Viveca Gigg, undersköterska:
Så här illa låg det till.
Sakarias Mårdh, vd Ansvar och Omsorg AB:
Vi har hela tiden haft skyddsutrustning enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Reporter:
Så när personal berättar att man under en helg jobbat helt utan utrustning?
Sakarias Mårdh, vd Ansvar och Omsorg AB:
Det är ingenting jag fått till mig. Vi håller fortfarande på att analyserar hur smittspridningen och det förloppet har sett ut i verksamheterna. Vanvård är ju ett väldigt starkt ord och om det skulle ha förekommit så skulle det enligt våra rutiner ha genererat avvikelserapporter, vi har inte fått in några sådana avvikelserapporter. Vi har ett gott samarbete med Kommunal och vi har samma uppdrag – att ta hand om personalen.
Reporter: Då säger man att man blivit illa bemött när man framfört protester?
Sakarias Mårdh, vd Ansvar och Omsorg AB:
Det är inget jag har fått till mig.
Vd Sakarias Mårdh uppger att ingen blivit uppsagd för att de inte kommit till arbetet av rädsla för smitta.
Men nu tillbaka till den 7 april, innan Viveca blev sjuk.
Då när Stockholm stod inför det som ska bli den värsta veckan, med flest antal döda på äldreboendena. Hur ska Stockholms stad svara på fackets krav om bättre skyddsutrustning?
Fackförbundet Kommunal tror att, kan de med sitt skyddsstopp tvinga Staden att garantera munskydd till boendet Serafens personal, ja, då blir det vägledande. Och då kommer säkerheten höjas i hela landets äldreomsorg.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Jag blir oroad över att vi inte får besked. Eftersom jag har ju ändå stoppat ett arbete som innebär att sex stycken inte får någon omvårdnad alls än så länge. Ja. Ja, det känns obehagligt.
Stämningen på fackexpeditionen har börjat bli tryckt.
Anonym:
Har de inte svarat på ett skyddsstopp?
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nä alltså jag har lagt ett totalt stopp.
Anonym:
Har du inte fått någon respons alls?!
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nej. Inte på snart två timmar.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Jag tänker att det inte händer någonting under tiden som gör att de som ligger och är sjuka liksom, drabbas av det stoppet som jag lagt.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Inget dåligt samvete i den frågan! Det här har man vetat att det skulle komma.
Reporter:
Om svaret blir, det är ett exceptionellt läge, vi gör allt vi kan?
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Men då anser jag att man får göra mer.
Anonym:
Det är jätteviktigt.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nu ringer de. Nån Ingrid. Ja hej Pål!
Pål Tennek, HR-chef Stockholms stad:
Halloj.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Äntligen, jag börjar bli riktigt orolig alltså att ni var så tysta, så länge.
Pål Tennek, HR-chef Stockholms stad:
Ja ni kräver ju att vid arbete av sjuka och de som är misstänkt sjuka av Covid 19, de medarbetare ska alltid ha kirurgiska munskydd, what so ever, så att vid riskbedömningar så kan man inte ta bort dem.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nä.
Pål Tennek:
Även fast man har långa visir och så vidare?
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Nä, nä.
Pål Tennek:
Det var det jag misstänkte nämligen.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Ja.
Pål Tennek:
Men du, då är det svår att se att vi kommer att vara eniga. Så då ringer jag verket helt enkelt igen i den här frågan så tror jag att vi som arbetsgivare har en annan syn här då. Så att då ska jag prata vidare med dem.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Ah. Okej.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Det är Stockholms stad jag pratar om. En stor seriös arbetsgivare som ändå har haft ett möte idag, alla, som jag har förstått det, alla chefer har varit närvarande, som har möjlighet att ta ställning till det här, men man väljer att inte göra det. Jag tycker det är upprörande faktiskt.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Det säger ju då att vi inte har något värde som personal. Roberto, du ska väl till jobbet då, utan munskydd? Du är ju Stockholms stads-anställd.
Roberto Vivar Molina:
Ja. Det känns inte okej alltså. Det gör det inte.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Det jag sagt nu, det är att de får går in och titta till dem. Precis, ja. Okej, vi hörs, jag vet inte vad som händer, det här är ju absurt ju, hur lång tid det tar.
Men, eftersom Staden säger nej till fackföreningens krav på munskydd under visiren, är det nu upp till Arbetsmiljöverket att snabbt avgöra vem som ska få rätt.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Jag tänkte säga att det självklart är på det viset att det kommer att spela roll för smittspridningen.
Arbetsdagen på fackexpeditionen den 7 april, går på övertid.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Jag kan inte gå hem, när det ligger ett stopp, jag kan inte gå hem.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Arbetsgivaren måste ju höra av sig med återkoppling om vad Arbetsmiljöverket säger.
Men nu, kommer mejl i Peters inkorg.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Villkor för att förbudet ska upphöra. Adekvat skyddsutrustning skall bäras, härvid gäller att
visir ska bäras i kombination med munskydd. Wow! Det är så fucking skönt alltså.
Roberto Vivar Molina:
Vilken seger alltså! Verkligen. Helt häftigt.
Ombudsman:
Tja, tja. Berätta!
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Lena, Laila, Rita… Vi vann.
Ombudsman:
Grattis!
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Arbetsmiljöverket går på vår linje fullt ut. De ska ha visir och munskydd, alltid när man jobbar med Covid 19 och misstänkta fall. Så bägge delarna.
Ombudsman:
Ska vi göra samma sak överallt då?
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Ja!
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Det betyder ju att nu kan vi hos varenda arbetsgivare som påstår att munskyddet inte ingår i skyddsutrustningen, så kan vi säga ni har fel.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
I hela Sverige.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Alltså den starkast bestämmande myndigheten har sagt sitt i frågan och nu ingår munskyddet i skyddsutrustningen för all vård och omsorgspersonal oavsett vad arbetsgivaren råkar ha för inställning eller attityd i frågan. Nämen det är det största vi har varit med om. Jag har aldrig varit med om något större sedan jag blev facklig överhuvudtaget. Det här är en seger för vartenda vårdbiträde och varenda undersköterska. Det är så stort att det nästan inte går att ta in.
Skyddsombuden firar seger. Men vad de inte vet om, är att arbetsgivarsidan är långt ifrån att ge upp. Stockholms stad överklagar direkt Arbetsmiljöverkets beslut att förbjuda arbete utan munskydd.
Och i kulisserna ska snart ett spel på högsta nivå ta sin början.
I Sverige har Folkhälsomyndigheten, vid den här tidpunkten i april, gått ifrån WHO:s rekommendation om munskydd och visir vid Covid- smitta.
Folkhälsomyndigheten ger nu arbetsgivaren rätt att bedöma om det räcker med bara visir. Arbetsmiljöverkets sakkunniga läkare Igge Gustafsson har skrivit till Folkhälsomyndigheten och varnat för detta:
”Vi är uppriktigt oroade /.../ Vad det gäller manliga yrken är det viktigt med skyddsutrustning. Nu finns stor risk för ohälsa, sjukdom och till och med död, i ett kvinnligt yrke, och plötsligt är det inte lika viktigt längre att använda skyddsutrustning.”
Men Folkhälsomyndigheten står fast. Istället börjar starka krafter jobba för att det är Arbetsmiljöverket, som ska ändra sin inställning.
Jenny Bengtsson är den inspektör på Arbetsmiljöverket som var med och beslutade om att förbjuda arbete utan munskydd på Serafen, ihop med sakkunnig läkare, jurist och tre andra. Jenny har information som hennes egen myndighet hittills inte velat dela med allmänheten om vad som hände sedan. Men som Jenny nu bestämt sig för att ge i Uppdrag granskning.
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Det började kännas obekvämt när jag fick SMS sent samma kväll som beslutet fattades, från regionchefen där jag fick veta att hon eller några hade blivit kontaktad av SKR och att vi skulle ha ett möte klockan åtta, morgonen efter.
“Hej! Har skickat en mötesinbjudan (telefon) till er i morgon kl 8. Hoppas ni kan prioritera detta. Vi behöver prata om skyddsombudsstoppet vid Serafen. Vi har blivit kontaktade av SKR. Med vänlig hälsning Anna”
Reporter:
Vad tänkte du då?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Jag tänkte att, vi brukar inte ha möten efter fattade beslut. I våra interna rutiner så står vi fast vid våra beslut.
Stockholms stad och arbetsgivarorganisationen SKR har alltså haft samtal med chefer på Arbetsmiljöverket efter det fattade beslutet. Jenny och de sakkunniga i Serafen-ärendet kallas av sin regionchef till ett möte.
Jenny Bengtsson, arbetsmiljöinspektör:
Och då berättade regionchefen att man hade pratat med SKR och med arbetsgivaren och att det rådde oklarheter om beslutet och att det fanns åsikter om det.
Reporter:
Vad då för typ av åsikter?
Jenny Bengtsson:
Att det skulle ändras. Och oklarheterna, med hänvisning till oklarheterna så då kallade vi till inspektion senare samma dag.
Inspektionsmötet som Jenny Bengtsson berättar om är vi från Uppdrag granskning med på. För när vi följer Kommunal, får vi i hemlighet lyssna på arbetsgivaren och Arbetsmiljöverkets samtal.
Anita Lidberg, personaldirektör Stockholms stad:
Smittskydd Stockholm vars bestämmelser och riktlinjer vi följer till punkt och pricka, de har ju gjort en annan bedömning än ni har gjort på Arbetsmiljöverket och för oss så är det av synnerligen vikt och det skulle jag säga är av vikt för hela Sveriges äldreomsorg just nu, det är huruvida det kan bedrivas någon äldreomsorg över huvud taget.
Igge Gustafsson, sakkunnig läkare Arbetsmiljöverket:
Igge Gustafsson heter jag, specialistkompetent i lungmedicin, internmedicin samt yrkes och miljömedicin, läkare alltså. Vi är givetvis glada från Arbetsmiljöverket sida om man vidtar ännu mer skydd men vi ska också tänka på att ett munskydd på arbetstagaren skyddar ju även de sköra patienterna, och vi ska också tänka på att om arbetstagarna blir sjuka då kommer det att bli svårare att uppfylla det uppdrag som kommunen har att vårda patienter och brukare. Så vi säger att munskyddet ger ett visst skydd som vi nu bedömer ändå är under rådande omständigheter, tillräckligt mot droppsmitta. När man hostar bildas droppar i alla möjliga storlekar. Personalen, arbetstagarna de rör sig runt patienterna i olika vinklar hela tiden, det finns en risk det är visat i vetenskapliga studier att de här små, små dropparna, att de kan slinka in bakom visiren. Och då exponeras arbetstagaren. Nu var jag klar.
Anita Lidberg, personaldirektör Stockholms stad:
Anita Lidberg här från arbetsgivaren Stockholms stad. Det som nu ställs ohyggligt mycket på sin spets, det är ju det faktum att vi har en global, och nu säger jag global, brist på den typen av munskydd eller andningsskydd som ni nu har beslutat gäller. Och det betyder då alltså att vi inte kan ge vård till våra sköra, äldre människor. Vi har dammsugit hela Stockholms stad på grund av det här skyddsstoppet. Och därför så har varteviga andra äldreboende inga munskydd överhuvudtaget. Och det betyder att när vi sätter detta i system, vilket jag har en stor misstanke om nu kommer att ske, då kommer detta att haverera fullkomligt.
Björne Olsson, enhetschef, Arbetsmiljöverket:
Självklart förstår vi. Men samtidigt så går vi emot vår egen uppgift som Arbetsmiljöverk, vi ska värna den här lagstiftningen och vi ska värna arbetstagarna.
Anita Lidberg, personaldirektör Stockholms stad:
Då vill vi ju då ytterligare klargöra att den typen av munskydd finns överhuvudtaget inte att få tag på, globalt sett.
Igge Gustafsson, sakkunnig Arbetsmiljöverket:
Det är så kallade vätskeavvisande kirurgiskt munskydd, klass II (två) R.
Anita Lidberg, personaldirektör Stockholms stad:
De finns ju inte. Ni säger till att vi ska ha dem och vi har dem inte och hur ska vi hjälpa våra äldre som nu ligger i sina sängar och inte kommer få någon hjälp, det är ingen som kommer vilja gå in om de inte får de rätta munskydden!
Christina Asplund, Arbetsmiljöverket:
Christina här, vi hör. Och ja, jag vet inte vad jag ska säga ytterligare mer än att vi vet ju att ni har överklagat det här.
Anita Lidberg, personaldirektör Stockholms stad:
Vi kommer inte att klara påsken!
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Det här är helt absurt. Alltså Anita Lidberg sitter och pratar, det är den högsta förvaltningschefen i hela stan.
Elisabeth Antfolk, skyddsombud:
Som om Arbetsmiljöverket som någon slags sympatiåtgärd ska dra tillbaka det här då, tycka att det är okej att personalen går oskyddade in, för att den äldrebefolkningen, den är skör.
Reporter:
På det här inspektionsmötet så vädjar ju och larmar ju Stockholms stads tjänstemän, vi kommer inte att kunna ge vård till de äldre. Påverkade det här er på något sätt?
Jenny Bengtsson:
Nej det gjorde det inte. Arbetsmiljölagen är inte underordnad annan lagstiftning eller framför allt inte andra rekommendationer. Eller framför allt inte rekommendationer ska jag sägas. Vi har inga rekommendationer, vi har tvingande regler.
Så trots Stadens överklagande, är Peter Olsson segerviss, när han ringer sin ombudsman på Kommunal. Man har ju myndigheten Arbetsmiljöverket, dvs lagen, på sin sida.
Peter Olsson, huvudskyddsombud:
Hej Pernilla.
Ombudsman:
Hej Peter.
Peter Olsson huvudskyddsombud:
Det känns verkligen som att vi har gjort skillnad nu. Vi har verkligen gjort skillnad.
Ombudsman:
Mm. Men jag ska kolla upp lite grand så hör jag av mig.
Peter Olsson huvudskyddsombud:
Mm. Men när kommer du med tårta då?
Ja, skyddsombuden firar vidare. De vet inte att arbetsgivarorganisationen SKR, samma dag, skickar en kallelse till IVO, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Det är en kallelse till en konferens som ska handla om bland annat Serafen-beslutet.
Grafik:
SKR vill därför kalla till en samverkanskonferens med berörda myndigheter
Grafik:
Det skyddstopp som lades på Serafens äldreboende i Stockholm 7 april resulterade i att Arbetsmiljöverket fattade ett efterföljande beslut om förbud
Emma Spak, chef hälso- och sjukvårdssektionen SKR
Vi hade ju haft en kontakt med Regeringskansliet och flaggat upp den här frågan tidigt under mars och liksom beskrivit att vi ser att det finns den här otydligheten mellan myndigheterna. Det fanns ju en oro att ett beslut för en verksamhet skulle tolkas som ett beslut för alla verksamheter i Sverige. Liksom, det ser ju likartat ut på andra ställen, då blir ju det en fundering är det här ett beslut som bör gälla överallt. I den situationen. Men om man då inte har tillgång till den utrustning som krävs och som stipuleras för personalen, samtidigt så har man skyldighet att tillhandahålla vård, då undrade vi hur ser man som lagstiftare, hur ser man som myndigheter som ansvarar för de här regelverken på hur verksamheterna ska hantera den här situationen?
Reporter:
Vad skulle kunna det ha kunnat bli för konsekvenser då?
Emma Spak, chef hälso- och sjukvårdssektionen SKR:
Ja om man inte har tillgång till utrustning, till exempel om man säger att man inte kan bedriva vård på ett äldreboende, och säger att man inte kan tillhandahålla det, då är alternativet att man i så fall måste flytta dem till en verksamhet som har utrustning, eller att man kanske måste flytta dem till sjukhus för att vårdas där istället.
Reporter:
Så det var ganska mycket som stod på spel där liksom, hela äldreomsorgen?
Emma Spak, chef hälso- och sjukvårdssektionen SKR:
Ja vi såg väl att det här måste klargöras, hur det egentligen skulle ligga till.
Kommunal är inte inbjudna och får inget veta. Kallelsen går till bland andra generaldirektören på Arbetsmiljöverket men enligt myndigheten är det regionchef Anna Billgren och andra chefer som deltar.
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Det var ju inte så att de kallade oss med anledning av beslutet, utan vi pratade utifrån de konsekvenserna olika beslut som tillsynsmyndigheterna kan ha. Det var många myndigheter som var med på mötet.
Reporter:
Jag har läst kallelsen och där står att det är med anledning av Serafen-beslutet.
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Ja jag håller inte riktigt med dig om det.
Reporter:
Men det står i kallelsen.
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Det är så här. Vi har i uppdrag att samverka med andra myndigheter och prata ihop oss så att vi ger ett enhetligt budskap. Eller åtminstone så att vi från vårt perspektiv kan vara tydliga med att inte budskapen står emot varandra.
Reporter:
Hur menar du ett enhetligt budskap?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Att inte budskapen står i strid mot varandra.
Anna Billgren bekräftar att arbetsgivaren i samtal föreslog att man kunde dra tillbaka sin överklagan om beslutet ändrades.
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Ja det var efter att jag hade pratat med Stockholms stad och vi pratade om att beslutet var otydligt. Det var i samtalet med Stockholms stad som vi diskuterade det.
Några anteckningar eller protokoll från konferensen finns inte, varken hos Arbetsmiljöverket eller Folkhälsomyndigheten, får vi veta när vi begär att få läsa. Samma dag som mötet hålls kallar regionchef Anna Billgren sin jurist, sin enhetschef, läkare och inspektör Jenny Bengtsson till ett internt möte.
MEJL ANNA BILLGREN 9 april:
”Sitter på möte med flera myndigheter om vårt beslut. Vi måste pratas vid skyndsamt.”
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Det pratades om att någon från Arbetsmiljöverket högre upp i rank än jag då hade pratat med SKR eller med arbetsgivaren om att de skulle kunna kunde ta tillbaka sitt överklagande om vi då skulle ta tillbaka vårt beslut och kanske i så fall fatta ett nytt beslut som handlade om lokala riskbedömningar. Och under det mötet så var det många, de flesta vi reagerade väldigt starkt mot det där. Och det nämndes otillbörlig påverkan och det nämndes kohandel och det nämndes att så här får man inte göra rent juridiskt.
Reporter:
Vad är det som har fått er att reagera så starkt?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Det vi har reagerat mot är ju allvarliga saker, alltså rättsvidriga saker i hanteringen av det här ärendet.
Reporter:
Var det sådant som du sa?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Ja, bland annat. Och mötet avslutades, och i slutet av det mötet så kommer jag ihåg att jag frågade om uppfattningen var att beslutet borde ändras och då fick jag ett ja till svar på det.
Reporter:
Var det Anna Billgren som sa det?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Ja.
Reporter:
Orden rättsvidrigt, kohandel, otillbörlig påverkan nämndes?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Det kommer inte jag ihåg.
Reporter:
Det är ganska starka ord?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Ja det är starka ord.
Reporter:
Det borde du komma ihåg?
Hur kändes det för dig då när du hör att de tycker att det här är kohandel?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Märkligt. Jag tycker ju att det är jätteviktigt att alla förstår vad de ska göra när vi ställer krav så att arbetsgivaren verkligen förstår vad de ska göra.
Reporter:
Men ni har ju hållit hemliga möten med arbetsgivaren i ett ärende som låg hos rätten hos förvaltningsrätten redan, kommunal och facket har inte varit inbjudna till de här samtalen, överklagan var redan inskickad, så ska ni inte göra, eller hur?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Vi har rätt att föra dialog med arbetsgivare och skyddsombud.
Reporter:
Ja, men nu är det arbetsgivarsidan som ni har samtal med. Facket är inte ens informerade här?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Alltså när arbetsgivaren kontaktar oss och säger att vi förstår inte erat beslut, så måste vi ju prata med dem det är självklart.
Reporter:
Ordet rättsvidrigt är oerhört starkt varför använder du det?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Det finns inget annat ord som riktigt kan förklara när man håller på och bollar med ett ärende som redan ligger i domstol, när man håller på och pratar med den ena parten om att förtydliga eller dra tillbaka osv, och dessutom inte diarieför samtalen. Det finns ju inga spår då efter vad som sagts och vi måste ha spår om vad vi har pratat med arbetsgivarparten om, eller arbetstagarparten för den delen.
Myndigheterna diskuterar om att göra ett gemensamt uttalande, SKR är med i mejllistan och tycker till.
Emma Spak, chef hälso- och sjukvårdssektionen SKR:
Ja vi tyckte, vi lyfte fram att vi också tyckte att det var en bra idé att kunna gå ut och liksom säga gemensamt vad som gällde.
När myndigheterna sedan publicerar är inte munskydd ett krav. Nu talar man om att arbetsgivaren får bedöma det vid egna riskbedömningar.
Grafik 4:
Arbetsmiljöverket:
“Det innebär inte att Arbetsmiljöverket har fattat ett generellt beslut om vilken personlig skyddsutrustning som personal inom omsorgen ska använda.”
När Arbetsmiljöverket sen ska yttra sig till förvaltningsrätten om Stadens överklagan, motsätter man sig en ändring av beslutet.
Men regionchef Anna Billgren och chefsjuristen skriver i ett yttrande att arbetsgivaren ska riskbedöma vilka arbetsmoment där det räcker med bara visir.
Serafen-beslutet grundade sig på boendets dåliga riskbedömningar, hävdar cheferna i yttrandet.
De ber sakkunnig läkare Igge Gustafsson att skriva under yttrandet med sitt namn. Läkaren vägrar. Hon mejlar tillbaka: Min poäng i mitt sakkunnigutlåtande är ju att visir inte skyddar mot stänk.
Citat:
Min poäng i mitt sakkunnigutlåtande är ju att
1. visir inte skyddar mot stänk
Reporter:
Det här med riskbedömning då?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Nej vi hade inte sett några riskbedömningar när vi fattade beslutet. Arbetsgivaren hade berättat i telefon att det fanns lokala riskbedömningar som enligt arbetsgivaren själv var bristfälliga. Vi hade inte sett dem och det hade inte då spelat någon roll heller. Det handlade om allt arbete, oavsett vad det stod i en riskbedömning.
Förvaltningsrätten går på arbetsgivarens linje. Det blir tillåtet igen att arbeta utan munskydd under visiren. Man tycker att myndigheten uttryckt sig alltför oklart i sitt yttrande.
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Jag har inte deltagit i något yttrande och skrivit någonting. Det är så att...
Reporter:
Jo, men du och chefsjuristen har ju skrivit under den slutgiltiga handläggningen?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Ja det stämmer.
Reporter:
Precis, så du har ju deltagit i det.
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Mm.
Reporter:
Men vad säger du till dem som tycker att ni på Arbetsmiljöverket har svikit dem?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Det är ytterst beklagligt. Det är ett missförstånd.
Reporter:
Det är ett missförstånd?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Ja. Vår ambition har alltid varit en säker arbetsmiljö. Om jag säger så här. Det är klart att jag får lyssna på vad arbetsgivaren säger men det är ju inte säkert att jag behöver bemöta det.
Reporter:
Men det gör du ju. Det gör ju Arbetsmiljöverket. Ni går ju ut med ett uttalande med anledning av det här och sedan när ni ska skriva ett yttrande till Förvaltningsrätten, så korrigerar ni beslutet enligt dina egna ord här.
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Nej jag skriver att vi gör ett förtydligande.
Reporter:
Nej du skriver här det är en viss korrigering av vårt ursprungliga beslut. Du skriver det själv här.
Grafik 10
“Det är en viss korrigering om vårt ursprungliga beslut.”
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Vi diskuterade det yttrandet som låg till Förvaltningsrätten och vi tyckte det var viktigt att också få med det här med att man också ska göra riskbedömningar.
Vi vet att många verksamheter i Sverige slogs om att få tag i skyddsutrustning under april månad i år. Men, är det verkligen helt slut på munskydd i Stockholm, den där dagen, när Stockholms stad bestämde sig för att överklaga Arbetsmiljöverkets beslut, undrar vi.
9 april
Reporter:
Kan det vara så att det är helt slut på munskydd överallt och ni klarar inte påsken ute på boendena?
Liselothe Engelgren, verksamhetschef Inköp:
Jag vet att det inte är helt slut överallt för det har kommit leveranser den här veckan flera gånger så jag vet att det inte är helt slut.
När vi begär ut de exakta siffrorna på leveranser av munskydd, visar det sig att:
Dagen före skyddsstoppet fick Stockholms Stad 10 000 munskydd via Länsstyrelsen.
Samma dag som skyddsstoppet, kom 16 000.
Och tre dagar senare, den 10 april, fick Stockholm ytterligare 23 000 munskydd.
Anita Lidberg, personaldirektör Stockholms stad:
Vi kommer inte att klara påsken! Vi har dammsugit hela Stockholms stad på grund av det här skyddsstoppet. Och därför så har varteviga andra äldreboende inga munskydd överhuvudtaget.
Reporter:
Så det är inte att man tagit från de andra boendena och gett till Serafen?
Liselothe Engelgren, verksamhetschef Inköp:
Nej.
Reporter:
Är du säker på det?
Liselothe Engelgren, verksamhetschef Inköp:
Ja precis. Vi har fått leveranser från vår ordinarie leverantör.
Varför gav personaldirektören på Stockholms stad direkt felaktiga uppgifter till Arbetsmiljöverket? Under våren bokar vi på en intervju med Anita Lidberg, men hon ställer in i sista stund. Anita Lidberg vill inte svara på frågor i kamera. I ett mejl skriver hon:
”Att vi just dessa dagar för första gången sen pandemins start fick stora leveranser är inte detsamma som att vi uppfattade att det fanns i tillräckliga mängder.”
“Hur stor åtgången skulle bli på munskydd och annat skyddsmaterial var också osäkert.”
Ur telefoninspektionen 8 april:
”Och det betyder att när vi sätter detta i system, vilket jag har en stor misstanke nu kommer att ske, då kommer detta att haverera fullkomligt.”
Reporter:
SKR var ju väldigt oroliga för att det här skulle bli vägledande att man skulle ha munskydd som en miniminivå i hela landet. Är det därför ni har korrigerat?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Det känner inte jag till att de har sagt.
Reporter:
Det är ju väldigt svårt att veta då exakt eftersom vi inte kan se det. du har inte diariefört, ingenting. det här är ju hemliga möten som du har haft med arbetsgivarsidan?
Anna Billgren, regionchef Arbetsmiljöverket:
Absolut inte haft hemliga möten. Jag tror vi behöver avsluta, jag är jätteledsen, jag har ett annat möte som jag behöver gå till.
Reporter:
Blev beslutet ändrat enligt dig?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Ja, det innebar att man öppnade för att det skulle kunna bedömas från fall till fall istället.
Reporter:
Om munskyddet behövdes?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Ja, utifrån vad arbetsgivaren tyckte.
Reporter:
Vad tänker du om konsekvenserna för de som jobbade de här månaderna som har gått?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Ja, de blev ju i det här i alla fall, mer eller mindre lämnade i sticket.
Reporter:
Varför tror du att det spreds på det sättet det spreds på, smittan?
Viveca Gigg, undersköterska:
Jag tror att den kommer från personal. Det kan ju inte på annat sätt, hur ska den annars kunna flytta sig från våning till våning eftersom alla gäster, eller vad det heter, de som bor där, alla gäster var ju instängda på sina våningar och de var ju där inne på sina rum och våningsplan så de kan ju inte gå runt och smitta på andra våningsplan. Det var låst.
Reporter:
Så det var bara personal?
Viveca Gigg, undersköterska:
Det var personal som gick emellan. Ja, kära nån. Det är ju otroligt att man sitter här och lever under eken, nä, men inte kommer vi att bli flera hundra år som en ek.
FACETIME
Peter Olsson, huvudskyddsombud Kommunal:
Hej Anna-Klara.
Reporter:
Hej. Domen kom alldeles nyss här, idag.
Peter Olsson, huvudskyddsombud Kommunal:
Ja.
Reporter:
Vad är din reaktion på den, är du förvånad eller?
Peter Olsson, huvudskyddsombud Kommunal:
Nej, nej men ledsen skulle jag säga. Över att verket inte presterar bättre än att Förvaltningsrätten måste liksom häva stoppet för att de inte ger tillräckligt bra underlag. Nu får vi fortsätta. Så. Kampen går vidare.
Kammarrätten och Högsta förvaltningsrätten avslår vidare prövning.
Jenny Bengtsson, har fackligt förflutet och haft riksdagsuppdrag för Vänsterpartiet.
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Det har också varit väldigt jobbigt kan jag säga som inspektör att läsa kommentarer till exempel under Arbetsmiljöverkets sociala medier-inlägg där det är olika anställda och så, som kallar oss svikare, att vi står på arbetsgivarnas sida. Det har känts jättejobbigt.
Reporter:
Men för dig som inspektör i det här ärendet?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Det har varit jobbigt att vara inspektör i det här ärendet även om jag har vetat att jag har gjort vad jag har kunnat och att jag har gjort rätt på min nivå.
Reporter:
Det är inte enkelt att sitta i Uppdrag granskning och kritisera sina chefer som du gör nu. varför gör du det nu?
Jenny Bengtsson, inspektör Arbetsmiljöverket:
Nej det är inte enkelt att sitta här och jag antar att det kommer innebära att jag kanske inte kommer att få det mest fröjdiga arbetslivet efter det här, men någonstans måste man ändå komma fram till att det finns det som är rätt och så finns det andra saker. Och i mitt uppdrag som tjänsteman så är det också viktigt att slå vakt om det som är rätt.
Den 25 juni lade Folkhälsomyndigheten rekommendationen om att munskydd alltid ska användas under visiren. Alltså precis det som facket krävde i sitt skyddsstopp på Serafen.