Det är den kortast möjliga tiden enligt EU:s direktiv. Anledningen är hänsyn till integriteten.
Det framgår i en lagrådsremiss som justitieminister Beatrice Ask presenterade på torsdagen om lagring av bland annat mobil- och e-posttrafik.
Det innebär att regeringen nu enats om en linje i frågan.
Remissen är ett led i införandet av EU:s omtvistade datalagringsdirektiv.
Direktivet tvingar medlemsländerna att lagstifta om lagring av data om telefonsamtal, sms, e-post och annan internettrafik.
Syftet är att förhindra och lösa brott.
Polisen får betala
Polisen och andra myndigheter kommer att få betala för de uppgifter som begärs ut. Det ska enligt justitieministern borga för att rättssäkerheten och integriteten värnas.
Enligt regeringens beräkningar så kommer kostnaderna för lagring uppgå till cirka 200 miljoner kronor. Kostnaderna för att lämna ut uppgifterna beräknas uppgå till 20 miljoner kronor årligen.
Enligt Beatrice Ask används redan i dag de aktuella uppgifterna väldigt ofta vid brottsutredningar. Fick polisen bestämma så skulle de antagligen lagras mycket längre, enligt justitieministern.
Ask hoppas att Sverige nu slipper dryga böter för att landet inte införde EU-direktivet i tid.
Lång tid att enas
Regeringen har tagit lång tid på sig att genomföra EU-direktivet, men det måste genomföras.
-Sverige har dömts i EU-domstolen för att inte ha genomfört detta i tid och en ny stämning väntar. Det kan leda till höga böter och vite tills lagstiftningen är på plats. Vi måste agera. Vår förhoppning är att EU-kommissionen tar fasta på vårt förslag och inte går vidare, sade justitieminister Beatrice Ask.
Sverige fälldes
Sverige har fällts i EU:s domstol för att inte ha infört direktivet.
EU antog datalagringsdirektivet i mars 2006. Terrordåden i Madrid 2004 blev en hävstång för att EU:s regeringar skulle kunna driva igenom kravet.
Lagarna ska tvinga telefon- och internetoperatörer att masslagra uppgifterna i minst ett halvår och maximalt i två år. Uppgifterna ska finnas tillgängliga om polisen behöver dem för att utreda brott.
Direktivet har lett till tidvis våldsam debatt inom hela EU. Flera länder anser att lagen strider mot yttrandefriheten.
Regeringen har tagit lång tid på sig att genomföra EU-direktivet, men det måste genomföras.
-Sverige har dömts i EU-domstolen för att inte ha genomfört detta i tid och en ny stämning väntar. Det kan leda till höga böter och vite tills lagstiftningen är på plats. Vi måste agera. Vår förhoppning är att EU-kommissionen tar fasta på vårt förslag och inte går vidare, sade justitieminister Beatrice Ask.
Hård kritik
Datalagringsdirektivet har kritiserats hårt av dem som anser att sådana regler inskränker integritetsskyddet och skapar ett övervakningssamhälle. Såväl organisationer för medborgerliga rättigheter som telefonoperatörer har pekat på de problem som finns med att ha uppsikt över enskilda människors kommunikation.
Syftet med datalagringen var att skaffa sig nya vapen i kampen mot terrorism, men med tiden lades mer betoning på grov brottslighet över huvud taget.
I oktober läckte ett utkast till lagrådsremissen ut. Där föreslogs att ett brott inte behöver ha fängelse i straffskalan för att polis och åklagare ska kunna begära ut uppgifter från bredbandsoperatörerna om ip-nummer.
”DDR-samhälle”
Om det blir verklighet skulle det innebära att de uppskattningsvis en miljon svenskar som ägnar sig åt fildelning inte längre kan känna sig säkra.
-DDR-samhället rycker allt närmare, sade Jon Karlung, styrelseordförande för bredbandsföretaget Bahnhof, då.
Regeringen medger att förslaget innebär ett intrång i enskildas personliga integritet. Man varnar till och med för att lagringen kan medföra att enskilda avstår från att använda elektroniska kommunikationsmedel i syfte att undvika att uppgifter registreras.
Samtidigt framhålls i lagrådsremissen att lagringen inte omfattar innehållet i kommunikationen och att förslaget därför inte står i strid mot regeringsformens skydd för den personliga integriteten.
Den skärpning av integritetsskyddet som sker i den nya grundlagen medger även det vissa intrång, om det anses vara godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Regeringen hänvisar också till att regleringen sker i lag och inte i förordningar, vilket ger riksdagen större kontroll.